Little oaktree

Mellan våningarna

2010-05-21T10:25:00.003+02:00

Ibland hamnar saker i trappan, de där grejjorna som ska upp. Eller ner. Just nu står ett litet glas med pelargonskott och ett stearinljus i form av en kanin och väntar på att flyttas.

Dörrgardin

2010-05-11T13:12:00.005+02:00

Förra hösten började jag brodera på en liten gardin till fönstret i tamburdörren. Först nu har den blivit helt färdig och uppsatt. Jag fick inspiration från ko-kudden jag gjorde på sensommaren. Det var så roligt att brodera fulblommor att jag inte ville sluta när kudden var klar.

Jag ville att gardinen skulle få litet contemporary Karin Larsson känsla. Tycker att den blivit helt ok.

Är litet, litet sugen på att brodera lakan med fulblommor också, men jag får se hur det blir med det.

Tillfälligt avbrott

2010-03-21T08:59:00.010+01:00

Det är tillfälligt avbrott i lilla eken-bloggen. Allra mest beror det nog

på att husrenoveringen legat på hyllan några månader, och hur det

nu än är så har bloggen i det mesta kretsat kring vårt lilla hus och

vad vi tagit oss för där.

Jag kan inte riktigt förmå mig att plocka bort lilla eken helt, så den

får ligga ute ett tag till och så får vi se om/när jag återkommer.

Tillsvidare kan ni läsa lite i Bram Stokers fantastiska bok

Dracula om ni har tråkigt. :-)

Underbart språk och medryckande text.

Hyra Coppolas film kanske man borde göra igen också. Hela 18 år

gammal är den vid det här laget, men precis likt en vampyr

ganska tidlös.

Och handen på hjärtat; nog är det roligare att se Gary Oldman

som olycklig blodsugare än som Sirius Black?

Min favoritfilm med Gary Oldman är annars Immortal beloved.

Det är en sån där film jag verkar kunna se hur många gånger

som helst. Trailern gör den inte alls rättvisa.

Det här blev ett väldigt konstigt inlägg. Inte visste jag

att jag skulle börja skriva om film - det skulle ju bara

bli en pausförklaring!

Nåväl, någon ödets ironi (eller högre makt) måste blandat

sina kort väl, för när jag googlade på Gary Oldman upptäckte jag

att det är hans födelsedag idag. Det var nog meningen att jag

just idag skulle logga in här igen så att jag kunde skriva:

Grattis på 52-årsdagen Gary. :-)

PS. Och jag erkänner; jag är så nördig att jag haft Imdb

(The Internet Movie Database) som startsida på datorn.

God fortsättning

2009-12-26T10:47:00.006+01:00

Vill bara önska er alla en god fortsättning på helgen. Hoppas att ni har haft det skönt.

Ciselerade apelsiner är julpynt jag brukar ta mig tid att göra. De blir bara finare ju längre de ligger, och kan sparas i flera år om man så skulle vilja.

Ullbärskaktusen framför fönstret påminner nästan om en mistel så här i juletid. Katterna brukar ligga och sova på en dyna under den, så vi låtsas att det är fritt fram för pussar just nu.

Vilsamma dagar. Precis lagom mycket mat, och så lite glögg i soffan om eftermiddagarna. Det känns bra det.

Nästan Morris i mitt fönster

2009-12-22T23:06:00.007+01:00

Jag är härmapa idag och lägger liksom Insyn Utblick ut bilder på mitt fönster. Det var lite svårt att se ut när jag drog upp gardinen, men våldsamt vackert. Inte några försiktiga små isrosor heller utan böljande, meandriga, Morris-former. Vinterträdgård.

Det har varit en mycket konstig dag idag. Allt har liksom gått på tok. Inte på något allvarligt sätt men ganska förargligt. Som i mataffären där jag stod med en stooor flaska inläggningsättika i handen och den plötsligt bara gled ur mitt grepp. Och krossades mot stengolvet. Och framsidan av mina byxor blev helt indränkta. Tror ni jag luktade gott?

Jag var tvungen att knata på med mina ättikabyxor. Och på nästa ställe jag kom till höll de på att bygga om parkeringsplatsen. De hade satt upp en stooor plåtskylt med hänvisning till andra gångbanan. Jag hade blicken i backen eftersom det var isbana. Såg jag skylten? Ja, några minuter senare. Efter det att min panna slagit mot den och jag bokstavligen (precis som Kalle Anka) såg stjärnor dansa runt framför ögonen, och helt vimmelkantig satt på marken och undrade vad som hänt.

Ättikabyxor och bula med blåmärke i pannan. Tror ni folk tittade konstigt efter mig?

Hemma igen bestämde jag mig för att jag lika gärna kunde göra sillinläggningen innan jag bytte byxor. För säkerhets skull. Sån dag ju. Så jag bytte bara till en svalare tröja (en ny, ganska fin tröja) och så öppnade jag burken med inläggningssill. Vars lag förstås sprutade ut, upp, och rätt in i mina ögon och mitt hår... för att sen droppa ner på min (nya) tröja.

Så där stod jag. Ättikabyxor, bula med blåmärke i pannan, sillspad i håret (plus röda ögon) med fläckig tröja.

Lika bra att lägga av kan man tycka. Men envis som synden (inte mina ord ska jag be att få påpeka) gjorde jag en stor sats müsli i ugn också. Men ställde in den på fel temperatur så att brandlarmet utlöstes. Luktade jättegott i köket... förkolnade havregryn och tranbär (och sillspad, och ättika!) (Bula i pannan och brandlarm ringande i öronen!)

Och här skulle det ha legat en fin bild på sillinläggning. Den har plötsligt försvunnit och vill inte låta sig läggas in igen! Tror det bara är att inse att det nog är dags att gå och lägga sig nu. :-)

Frid

2009-12-21T10:26:00.003+01:00

Nu kommer den! Friden. Jag känner det. Sista lämningen innan jul är avklarad och från och med idag kan jag gå på halvfart resten av arbetsveckan. Sovmorgon! Långlunch! Granen inhandlad! Inte en enda lista med att-göra-saker (eftersom jag ändå inte trodde jag skulle hinna med). Bara lugn och ro. Och så detta vidunderliga vita utanför fönstret som bäddar in hela tillvaron i ett mjukt och vaddlikt ljus.

Julpynta brukar jag nog inte göra så mycket. För mig är granen det viktigaste. Men jag gillar att ha julblommor utspridda i rummen. Det står en hyacint vid datorn, en på sängbordet, en grupp i köket, en i vas på bordet, och så denna grupp som jag bär omkring lite på.

Jag hittade detta fina mässingsfat på loppis förra helgen när vi var på utflykt. 20 kronor. Kan inte tänka mig något som passar bättre att ställa lite lökar på.

Visst ska jag först försöka njuta av helgerna vi framför oss, men jag ser ändå redan fatet framför mig med vårens lökar också; snödroppar, småblommiga påskliljor... Ett riktigt fynd. Tycker jag.

Nu ska jag leta rätt på någon julskiva och koka lite äppelmos av det som är kvar av höstens äpplen. Kanske blir det en kardemummadoftande äppelpaj till eftermiddagskaffet också.

Dagens ord hämtat från wikipedia: perihelium.

Puntlat

2009-12-17T09:18:00.002+01:00

Den dammiga vasen är putsad nu. Den är inte sådär jättestor, ca 17-18 cm tvärsöver skulle jag tro. Himla trevlig. Säkert går den att använda till något men just nu står den bara och blänker.

Maken minns att den gjordes i ett speciellt syfte. Den var en beställning, eller skulle användas till något. Det tråkiga är att han inte minns mer än just det. Han minns inte varför den stått och dammat igen på vårt loft.

När jag säger att det är maken som gjort den så är det designen han gjort. Han kan förvisso blåsa själv men har nästan uteslutande arbetat som designer eller med glasets kalla tekniker i egen studio.

Kalla tekniker kan vara blästring och etsning till exempel.

På undersidan sitter ett tydligt märke efter punteln, ett tecken på att föremålet är munblåst och inte fabrikstillverkat.

Jag börjar se slutet på mina hemska arbetsveckor. Om jag jobbar på i samma takt jag hållit de senaste tre veckorna borde jag vara klar på måndag. Då ska jag sova. Eller städa. Eller baka. Vi får se.

Övergivet

2009-12-13T09:41:00.002+01:00

Vi tog en lång bilutflykt i går i det fina vädret. Under hemvägen gick solen ner och allt vant vi passerade på vägen såg plötsligt så vinterlikt och övergivet ut. Rastplatsen utanför Flen, där det sommartid alltid står bilar och folk sitter och har picknick vid borden...

Sparreholmsbadet... Inte ens en fågel i vattnet...

Flytbryggorna vilande uppe på land i det rosa ljuset...

Och i alla hus efter vägen lyste ljusstakar i fönstren. Tomternas barrträd är pyntade med ljusslingor, verandaräcken blinkar i blått och rött. Och i vartenda fönster hänger stärnor, i vissa fönster till och med två...

Varför är inga människor ute och upplever solnedgången?

Kura skymning... Till och med när jag jobbar släcker jag ofta ner inne under den blå timmen. Så att jag kan njuta av den ro solnedgången ner. Himlens alla skiftningar. Rummen förvandlas till en skuggvärld och tankarna kan löpa fritt..

Igår blev vi stående på en parkeringsplats vid Saltåkvarn när mörkret till slut föll. Med världens godaste hämtkaffe och den godaste lilla chokladmuffins. Också ett sätt att ödsla en halvtimma kan man tycka, men tänk vad snällt av det stängda fiket att låta oss få handla med oss. Att sitta i bilen och fika är också ett sätt att få tankar att vandra. Man tänker på resor, på upplevelser, på andra människor man mött som också brukar fika i sina bilar...

Och när vi kom ut på motorvägen igen började det snöa så att hela huset låg inbäddat i vitt när vi kom hem. Inte gick det att tända några lampor då heller. Då skulle vi ju gått miste om den vita världen.

Ja... det var en bra dag igår.

Inga jultraditioner alls

2009-12-09T09:44:00.003+01:00

Jag hade tänkt att skriva en rad om jultraditioner, men så hittade jag den här bilden på en hårddisk.

Den är tagen i rucklet/hyssjan/hybblet, det vill säga i vårt lilla hus, första dagen vi var där med ett lass saker. Midsommarafton 2007. Vi måste haft det lånade släpet på bilen, för på andra bilder kan man se att vi också fått med oss arbetsbordet, soffan och fler stolar.

Det som imponerar på mig så här i efterhand är hur vi på bara några timmar verkligen tagit huset i besittning. Det står ljus i ljusstaken på bordet. Det sitter redan en affisch på väggen. I den där korgen mitt på golvet har jag mina trädgårdssaker; sekatörer, planterspade, kantsax...

Radio hade vi också med oss. Och hela den där första dagen stod den inställd på någon samekanal som i flera timmar sände jojk. Ingen av oss kom sig för att byta kanal, det var som att det främmande språket bara förstärkte intrycket av att vara på en helt ny plats.

Och väggarna... det är en tapet förstås. Just den där väggen målade vi över efter bara ett par veckor. Och köket blev genast mycket ljusare.

Ja detta var mitt icke-inlägg om jultraditioner...

(Men vi är i årets sista månad och kanske helt normalt att inte bara se framåt utan även blicka bakåt...)

Ett litet PS. Bredvid den blå kassen står en brevlåda. Den stod där när vi flyttade in, och den satte vi upp ute efter ett tag. För några veckor sedan när jag hämtade posten upptäckte jag att det står Andersson på den. Det är ett fullständigt mysterium hur vi kunnat ha en brevlåda som det står Andersson på i mer än två år utan att ha märkt det.

Ullbärskaktus

2009-12-07T07:58:00.004+01:00

Jag gör inget annat än jobbar och sover just nu, så det blir lite tunt mellan inläggen. Inga nya intryck alls.

För att röra på mig och inte bara sitta still vid ritbord och dator hela dagarna turbostädar jag mellan varven. Dvs. far runt med dammtrasa i tio minuter en gång varannan timma. Antar att det är Luther som bestämt att vi ska ha det rent och snyggt omkring oss till jul?

Putsade en ruta som skiljer två rum åt i ateljén och blev stående en stund i begrundan över min isbjörns pokaler. Tog sen fram en kasse för att plocka ner och slänga dem. Dammfällor. I plast.

Men hur det var kunde jag inte förmå mig. De står kvar. I lika oorganiserad röra som när jag lade blicken på dem.

Denna förbaskade sentimentalitet...

Det är inte mycket som händer just nu, nej, men ännu en krukväxt i blom kan jag visa ändå. Det här (nedan) är en ullbärskaktus som blommat i veckan. Namnet kommer sig av att blommorna ibland följs av röda bär. Blommorna är väldigt små, bara ett par centimeter vida, och de sitter inte kvar så länge. I gengäld får plantan ganska många blommor.

Ullbärskaktusen är inte helt lätt att få att blomma, men jag har haft turen att ha det precis rätta stället för den. En placering precis innanför ett fönster i ett rätt så svalt rum.

Som en utgrävning ungefär

2009-11-29T19:17:00.003+01:00

Ja så kändes det att gå upp på loftet och börja rota runt efter adventljusstaken. Hittade alla möjliga konstiga saker som jag glömt att vi hade. Glasvasen (det dammiga runda objektet) är osignerad men visade sig vara gjord av maken för många år sedan. Ursnygg! (Jag ska visa sen när jag gjort rent den.)

I den stora resväskan ligger julpyntet, och väldigt ordentligt (för en gångs skull) låg även adventljusstaken där. Jag hittade också en fin (men trasig) japansk väggbonad. Ett par meter hög, i milda urblekta toner. Den ligger undanstoppad för att den inte är hel, men nu tog jag fram den för att försöka lappa ihop så gott det går och hänga upp. Varför ha saker undanstoppade!?

En detaljbild från väggbilden här nedanför. I det lilla huset på sluttningen sitter två män och pratar med varandra...

Jag är kvar!

2009-11-24T19:35:00.004+01:00

Bäst jag gör ett inlägg så att ni inte tror att jag försvunnit.

Här är jag, hej, hej! :-)

Titta vad som har hänt här! Minns ni lilla skottet jag hittade på golvet i plantskolan häromsistens? Det blommar!

Man kan ju förledas till att tro att jag har gröna fingrar, men så är inte fallet alls. Jag har inte gjort ett dugg annat än att vattna då och då. Blomman är pytte-pytteliten, bara en dryg centimeter i omkrets, men väldigt söt.

Att fotografera just nu är helt och hållet omöjligt. Det blir bara sudd av allting. (Kanske därför det inte blivit så många inlägg på sistone...?). Istället för att sitta vid datorn ledig tid sitter jag vid ritbordet och skissar på mina lådor, de där som jag började göra i september. Varje låda tar flera dagar att göra klar, så istället för att testa olika uppslag direkt på lådan har jag nu börjat att göra skisser på hur jag kanske ska göra dem. Jag har fortfarande alldeles för många idéer. Det ena ger det andra och pappershögen med utkast bara växer.

Jag har väldigt kul!

Sen måste jag bara kommentera vad jag hörde på radio häromdagen. Det sades att den kommun där färst personer i Stockholms län vaccinerar sig mot svininfluensan är i den kommun där jag arbetar, Botkyrka. Bara 30% av invånarna har vaccinerat sig hittills.

Maken gick förbi vårdcentralen för att kolla hur det var med ev. tidsbeställning och kringrutiner. Då fick han reda på att det bara går att vaccinera sig under några få timmar på lördagar, och att det inte är någon idé att gå dit för vaccinet är ändå slut.

Men hallå! Är det konstigt då att så få vaccinerar sig???

Som mumifierade

2009-11-13T02:03:00.004+01:00

Det här hittade maken under förarsätet i vår "nya" bil häromdagen.

Stenhårda med en glansig, vaxartad yta. Ganska snygga på något vis.

Hon brukar inte äta banan i vanliga fall men plötsligt skulle det absolut provsmakas. (Och sedan dribblas lite med också.)

Lämnade dem på köksbordet och nästa morgon var de borta. Undrar var de dyker upp nästa gång?!

Prinsesskaktusen

2009-11-03T10:15:00.004+01:00

Minns ni prinsesskaktusen jag planterade om på försommaren? Den som var för tung för sin kruka, och inte hade blommat på flera år?

En hel sommar utomhus gjorde susen.

Bara hälften så stora blommor som den ska ha, men än dock blommor...

Jaga kallraset på flykten

2009-10-31T20:58:00.003+01:00

Det var 16 grader inne när jag steg upp i morse. Men det kändes som 13. Brrr...

Satte på ett element och sen tillbringades resten av dagen med att (1) täta fönster och (2) sy dubbla gardiner till det rum som ligger längst från luftvärmepumpen.

Fönstren tätades med Gysinges tätlist av ren ull. Svenskproducerad. Återanvändningsbar. Bör hålla vår livstid ut.

Och dubbla gardiner också som sagt. Jag har inte använt riktiga gardiner på 30 år. Men i det här huset måste man bara ha det. Det känns som om någon annan bor här just nu, men jag antar att man vänjer sig. Och det känns redan mindre dragigt, så det verkar som om de gör nytta.

Vet inte om vi är lite för envisa som inte vill byta till moderna fönster. Men det känns som att man skulle ta bort husets själ då.

Gick ut i trädgården innan maten för att hitta något att sätta i vas, men nu var det inte mycket att plocka av längre. Det blev tre stänglar av plocksallat i blom som fick komma in.

Det var vår snuviga allhelgonaafton det.

Bra eller dåligt arkiveringssystem?

2009-10-29T13:31:00.004+01:00

Jag blir toookig! Hittar inte ett papper som jag tror att jag sparat trots att jag nu letat igenom varenda förbaskade pärm och hög på hela kontoret. Och den här pärmen då? Vad tusan innehåller den!? Ingen aning!

Att jag inte minns vad pärmen innehåller betyder det att jag lyckats med min arkivering? Man arkiverar saker för att slippa behöva ha dem i huvudet, eller hur? Men om jag nu inte minns vad som finns i pärmen, betyder inte det att det är saker jag lika gärna kunde slänga, eftersom jag uppenbarligen inte tittar på dem så ofta?

(Å andra sidan var det i den här pärmen jag tittade näst-näst-näst först, på min jakt efter det försvunna pappret... )

Ja, vad säger ni? Bra eller dåligt arkiveringssystem?

Så många kommentarer...

2009-10-28T10:56:00.003+01:00

Det var så många kommentarer till förra inlägget så jag tar en liten fortsättning på tema kissar idag.

Först en bild till Poppins, som inte visste att orientaler och siameser var så närbesläktade. Jodå, det är dom. De har precis samma rasstandard, det som skiljer dem åt är bara färgen på kroppen och ögonfärgen.

Vår isbjörn fick bara två kullar innan han kastrerades, och här är han med den kull som föddes hemma hos oss för många år sedan. Alla fem barnen är orientaler. Det ser ut att vara lite blandad färgkompott det här, eller hur? Men det är egentligen bara två färger på ungarna. En blå och fyra chokladfärgade. Av chokladerna är två solida och två spotted (prickiga). (Pappa isbjörn själv är chokladtabby.)

Den prickiga flickungen nederst i bilden ovan blev sen mamma till den vackra prickiga honkatten som ni ser i bilden här nedanför.

Denna bild är tagen för två år sedan och hämtad från min kattblogg. Ungarna ni ser här är två orientaler och en siames. Pappan till kullen var oriental han också, men eftersom det finns siameser bakom i stamtavlan så ploppade det lite oväntat ut en vit unge också.

Jag tror jag bifogar inläggets text också, eftersom den ganska målande beskriver hur det är att ha mamma med ungar i huset:

Det är viktigt med familjen

Ja, det är viktigt med familjen. Och ni ser väl likheten med en viss maffiaboss? Så vi har döpt om Izzan, hon heter numera Donna Corleone...

Det är viktigt inte bara att hålla familjen samlad, den ska ha mat också.
I morse vaknade jag av ett prasslade ljud som förflyttade sig genom rummet. Öppnade ett öga och såg en mycket bestämd dam passera, inte helt olik en värdig lejoninna, bredbent släpandes det tunga bytet under sitt kropp. Hon gick förbi min säng på vägen mot varmvattenberedaren där ungarna låg gömda (för att undvika upptäckt av andra rovdjur... eeh?)

Bytet? En hel, oöppnad förpackning färdigskivat rostbröd...

Ja, jisses. Katter! :-)

Lillemor tyckte att jag skulle vissa bild på Donna också. Och jag ska försöka ta lite bilder, lovar. Det är bara så förbaskat mörkt nu, blir ju sudd av allting.

Marie frågade om katter man inte blir så allergisk av. Jag tror om jag ska vara helt ärlig att några sådana inte finns. Men vissa människor klarar av rexkatter bra. Och somliga som bara har lättare allergier klarar även av siames/oriental. Siames/oriental har ingen underull och hårar därför inte lika mycket som somliga andra raser. Eller som huskatter. (Det är avsaknaden av underull som gör att de ser så slanka ut!)

Christina tyckte att det var roligt att höra att det är en frisk ras. Att det är en av Sveriges friskaste raser är information jag fick vid ett studiebesök på Bagarmossens djursjukhus. Så den borde stämma. Men sen ska också tilläggas att det visst finns defekter på rasen. Det kan födas ungar med svansknick eller sternumkrok tillexempel. Det betraktas som skönhetsfel. Precis som hos vilda kattdjur (tigrar, leoparder, geparder) så är det annars njurarna som är den svaga punkten. Många katter dör av att njurarna slutar fungera som de ska.

Är man hundmänniska och vill skaffa katt så ska man skaffa en katt från de orientaliska raserna. De är trogna, nyfikna, lättlärda och följer sin människa med ett aldrigt sinande intresse. De älskar att apportera. Men de kräver en hel del av sina ägare. Tillåter inte att man glömmer bort dem och ska vara i centrum hela tiden. De brukar kallas kattvärldens racerbilar. Ett annat citat som ofta återkommer är man äger aldrig en siames, men man kan få ynnesten att gå i dess koppel...

Ett till gammalt inlägg från min kattblogg nedan. Ett av mina favoritinlägg. Älskar bilderna! Och så är det så typiskt siamesiskt att bete sig just så här:

Looking for the key

Det doftar gott utifrån. Här har vi en kille som hänger vid dörren till glasverandan varje morgon för att sen ställa sig vid ytterdörren och sniffa. (Mest luktar det nog av grannens katt som tagit för vana att markera på vår dörr.)

Ni som varit hemma hos oss vet att när någon dörr är stängd så är den även låst. Förklaringen är att Isbjörn öppnar alla dörrar annars. Han drar bara ner handtaget, en baggis för en lång kille som han.

Men titta riktigt noga här; han vet mycket väl att den här dörren inte går att öppna, så vad gör han? Jo, han letar efter nyckeln. På allvar! Sitter nyckel i kan han stå i evigheter och fibbla med den och försöka lista ut hur den fungerar.

Ja, det var allt för idag. Är det flunsan som är på väg undrar jag. Verkar inte komma igång riktigt...

Frierier och trollkarlar

2009-10-24T20:22:00.008+02:00

Det har inte varit en katt i bloggen på evigheter, så jag tänkte ändra på det idag.

Först ut en papperskatt. Har roat mig med det här framför tv:n ett par kvällar, att vika origami kissar, och sen färglägga dem. Här har vi en liten brunmaskad siames, inte större än 4,5 cm utan hatt. Räknade till 22 olika vikmoment för att få till det här. Himla kul att göra. Alla blir helt olika.

Och så lite riktiga katter...

Donnan är ju vuxen nu. Numera går hon under namnet Tuttis här hemma, eftersom hon höll på att bli diskvalificerad sist vi var på utställning för att hon har så stora tuttar. (!)

Donnan vill ha beeebisar nämligen. Förbereder sig rejält, skulle man kunna säga.

Så vi har varit på friarstråt vi.

Här är vad vi har frågat chans på (och fått ja av), snyggaste killen i stan:

Vad är det som är så bra med den här killen då? Jo, han har vacker ögonform. Bra storlek på öronen, och så har han haka... Kolla hakan! Så ska hakan på en orientalisk katt se ut. Maffig, kraftig, bestämd. Det faller vi för. Och hoppas att Donnan gör det hon också.

Men... Det där är väl ingen siames frågar ni. Nej, det är ett orientaliskt korthår. Parar man en siames med en oriental får man inte blandraskatter, utan man får antingen siameser eller orientaler. De som ser ut som siameser är siameser. De som ser ut som orientaler är orientaler. Siameser har alltid mask (vita kroppar med färg bara i ansikte och på ben och svans; dvs där kroppen är som kallast). Orientaler är alltid färgade över hela kroppen. Både siameser och orientaler kan vara antingen solida (enfärgade) eller tabby/spotted (randiga/prickiga).

Killen här ovanför är en brunspotted oriental.

Vi har även frågat chans (nedan) på den här lilla näsapan. Ett litet yngel än bara. Det tar ett tag innan den här gynnaren kommer att intressera sig för flickor, men det är alltid bra att vara ute i god tid. Bra för ägaren att veta att det finns någon som är intresserad. Parning om något år kanske hoppas vi på.

Nu vet jag några som sitter och suckar lite och tycker att det här är ungefär det fulaste som finns - fläckiga siameser. Men vänta bara tills han blivit vuxen och färgen har djupnat lite. Då kommer han att se ut som en häst. Ja, jag menar inte bokstavligt förstås, men i mönstret... Han kommer att få en väldigt tydlig vit bläs mitt i ansiktet. Jag tror att han kommer att bli väldigt, väldigt fin. (Det han tyvärr saknar är haka. Men det är bara att hoppas att Donnans haka slår igenom, och sen så får man fortsätta jobba för starkare haka i nästa generation också. Det är inte alltid man kan få allt på en och samma gång.)

Eftersom Donnans pappa är den vackraste hankatt vi har fött upp så tänkte jag visa bild på honom också (bilderna nedan). Han är ett orientalisk korthår. Mycket framgångsrik på utställningar. Det som domarna faller för är hans ögonform. Det finns inte riktigt ord att beskriva hur underbar den här katten är. Det är inte bara att han är vacker, utan det är hela hans personlighet som är så... fantastisk. Han tillhör de där varelserna som aldrig någonsin kommer att försvinna ur ens sinne. Jag är ganska så säker på att hans matte håller med.

Och jag är väldigt, väldigt glad att vi fick "låna" tillbaka honom så att han kunde bli pappa till vår Donna.

Och här får gammelmatte strax en puss...

Ja, det var lite om katter det. Mycket att tänka på när man letar efter hane till sin hona. Men nu när vi äntligen bestämt oss för vem det ska bli denna gång, så är det bara att vänta på löp, ta alla parningstester (blodprover för att kolla att det inte finns smittsamma sjukdomar) och sen hoppas att det går som det ska allting.

Börjar längta ganska ordentligt efter trampet av små fötter nu... !

PS. Ett litet tillägg i efterhand, apropå en kommentar här om hakor... Att man vill ha en ordentlig haka på katten beror på att man vill att rasen ska ha en välproportionerad profil och alltså ett normalt och fungerande bett också. Avlar man utan tanke på helheten - alltså ser till alla detaljer - så är det risk att rasen ändras till det sämre på sikt. Siamesen är idag en av de friskaste kattraserna i Sverige, och den har än så länge inte ett enda fysiskt fel som man kan härröra till felaktigt avelsarbete. Ett arv att vara rädd om och ett ansvar.

PS 2: En liten lustighet kan jag dela med mig med också - apropå Donnans tuttar på förra utställningen. Medans domare och assistenter med bekymrade veck i pannan stod och kände och klämde på min Donna på bedömningsbordet satt kvinnan bredvid mig i publiken och bläddrade i sin utställningskatalog. -Vad är det för fel på katten? viskade hon till mig. -De tror att hon är dräktig, viskade jag tillbaka. Kvinnan pekade på Donnans katalognamn, Lady Madonna, och sa torrt: -Och hur hade de tänkt sig att det skulle ha gått till då? Gud fader själv som varit framme eller?

Film för regniga dagar (III)

2009-10-22T15:27:00.001+02:00

Ryttaren på taket (eller Horseman on the roof om det är svårt att hitta den översatt till svenska). Sanslöst vackra bilder...

Film för regniga dagar (II)

2009-10-22T14:47:00.000+02:00

Film för regniga dagar

2009-10-22T14:29:00.001+02:00

Jag var inte med då

2009-10-22T09:20:00.004+02:00

Den här bilden har jag fotat av ur min farbrors fotoalbum.

Den har undertexten Auktionen. Det är min farfar som står och visar en tjur.

Farfar var inte särskilt hög, och han ser ju inte direkt större ut bredvid den här bjässen.

Undrar vad farfar tänker. "Det blir nog bra det här ska du se gubben." eller "Ja du pojken, nu är våra dagar ihop slut" eller "Helskotta, bara han sköter sig nu och inte ställer till nåt!"

Höstpyssel i skälvande stund

2009-10-15T13:46:00.004+02:00

Jag misstänker att löven inte sitter så länge till på träden, så det känns som om det var i sista minuten jag hann göra en höstkrans. Valde blad av lönn. För att lönn är det träd som växer närmast huset och jag gick ut med ficklampa i mörkret. (Då blir jag lite bekväm av mig.)

Precis hur bra som helst blev det. Exakt arbetstid en timme och femton minuter. Och då har jag räknat med den tid det tog att göra stommen till kransen. Bilden nedan.

Jag hade egentligen tänkt köpa en sån där plaststomme men har inte haft tid. Så det blev en gratistidning som fick tjänstgöra som arbetsmaterial istället. Egentigen ganska bra, för när kransen har gjort sitt är det bara att kompostera rubbet, och sen på vårkanten fiska upp ståltråden som jag bundit med ur myllan.

Härliga hösthelg (II)

2009-10-11T20:10:00.003+02:00

Ännu en helt ljuvlig dag. Åh vad lönnarna glöder i rött, speciellt när regnet duggar fjäderlätt mot uppåtvända ögon...

Vi tog med oss svärfar till kyrkogården och hälsade på svärmor. Hon vilar under en ängel av Milles. En ängel som ursprungligen beställdes av Swedenborg-sällskapet men som aldrig blev av i full skala. Nu står han modell i Lidingö kyrkas minneslund...

Vi fortsatte till Slottsträdgården Ulriksdal. Jag vet inte hur det går till, men bara att komma in på det stället och se alla växter får sinnena att liksom expandera. Färger, dofter, ljud... alla intryck blir så starka.

Vi tog kaffe och tårta i fiket. (Är det Stockholms bästa bakverk där?)

Plötsligt sa svärfar: blunda!

Vi blundade.

Och han hade rätt... Det var som om man kunde höra fuktigheten i luften, höra växterna växa...

Väldigt tillfreds med tillvaron kom vi hem i blå timmen. Skivade grönsaker och skar kött och tände gasolköket. Satt en lång stund i köket med sukiyakegrytan kokande på bordet. Vi testade att ha i trattisar (från gårdagens promenad), en helt ny smakupplevelse. Sötsyrligt och gott, nästan som inlagda kantareller.

På köksbänken stod mina byten. En alldeles illande julröd cyklamen, och en namnlös bladkaktusvariant som jag inte har sen tidigare. (Kan man bygga ut sitt hus med bara fönster på nåt sätt? Var ska jag ställa allt...?)

Kanske inte (förmodligen inte alls, nej) helt tillåtet plockade jag upp en bit av en annan bladkaktus från golvet på Ulriksdal. Till mitt försvar måste jag säga att den bara var tio centimeter lång, torr och trampad på, och jag kan inte föreställa mig att de skulle komma på idén att försöka ta den tillvara. Dessutom lade jag den faktiskt ihop med mina andra saker i kassan, de kunde ju plockat undan den om jag nu inte hade fått ta den med mig - eller hur?

Den satte jag illafall i jord nu ikväll. Och nu står den på kryddhyllan under lysröret i köket.

Det brukar vara ett bra ställe för sticklingar.

Jag hoppas på det bästa.

Underbara hösthelg

2009-10-11T10:36:00.002+02:00

Jag lämnade min tillvaro som labbråtta (fast i ekorrhjulet i kontorets kuvös menar jag) igår och fick lite nya intryck. Härliga, härliga höstskog! Det blev ingen lång promenad, för jag hade inte riktigt fattat precis hur mycket höst det är, att man redan måste bära långkalsonger och ha mössa om man ska ge sig ut på skogsvandring. Nå, får plocka fram det till nästa gång...

Vilken blå himmel! Vilka knallgula löv! Vilken isande, överförfriskande nordvind som ven runt Mälaren... Men vackert var det.

En till vacker sak är Nationalmuseums pågående utställning om Caspar David Friedrich. Ni vet han som målar träd eller ruiner i skymningar och gryningar.

Jag vet inte om jag blev helt övertygad av urvalet de gjort för utställningen. Jag hade gärna velat se fler av mina "favoriter". Men, visst... det var absolut värt inträdet iallafall. Största överraskningen var att de flesta målningar är väldigt små. Jag har alltid sett framför mig landskapen som ganska monumentala målningar.

Jag vet inte vad det är i Caspar Davids bildvärld som tilltalar mig så, men ju längre jag tittar på en bild desto djupare in i den hamnar jag, och desto mindre förstår jag.

De är som små ikoner över sinnesstämningar.

Bok och antikvariatsmässan var bara för mycket kan jag också meddela. Vilka underbara böcker där fanns. Mycket 1800 tal och från förra sekelskiftet. Underbara marmorerande band med slitna läderryggar, handkolorerade inlagor... Små bagateller som ett litet häfte att skriva in födelsedagar i, där varje sida såg ut som ett illustrerat vykort från nittonhundratalets början. Barnböcker från 40- och 50tal... Tyska och amerikanska böcker om typografi...

Speciellt en samling Svensk Trädgårdstidskrift från 1800 talets mitt, inbunden till mycket sympatisk bokform fick mig att fullständigt dra efter andan av habegär. Frågade på priset, ganska så fast besluten att äta makaroner och havregrynsgröt i ett halvår bara jag fick köpa den. 10.000 kronor... nää, så mycket havregryn och makaroner tror jag inte min mage pallar...

Gullehexans blommiga kossa

2009-10-08T10:04:00.005+02:00

De blommiga kossorna förökar sig. Här har vi Gullehexan på Sockergårdens variant. Har ni sett något så förtjusande?! Jag är så himla imponerad av Gullehexans kreativitet och formsinne...

För att inte tala om noggrannheten och tålamodet; se på alla de tusen och åter tusen stygn hon lagt i detta arbete. Det här är skapat med kärlek till det man har i händerna...

För att se Gullehäxans inlägg där hon visar bildkudden i sin helhet klicka här.

Ett litet evenemangstips inför helgen kanske? (En komplett lista över utställarna finns här på SVAFs hemsida.)

Själv är jag lite nyfiken på bokbindarnas montrar. (Hantverk, hantverk... jag älskar gott hantverk.)

Annars då? Jo, det är riktigt fint utan plommonträd utanför fönstret. Solen skiner, jag sitter inne och arbetar. Och jag hinner just nu inte alls med att arbeta med eget som jag skulle vilja. Ägnar en timma om dagen, eller två, åt att fortsätta med mina askar och kollage. Inspirationen hotar alltjämt att spränga huvudet, det bara bubblar. Förresten läste jag en artikel i tidskriften Konstnären om att det inte finns något som heter inspiration längre, det kallas för flow idag, och det är ett tillstånd som man kan lära sig att arbeta sig in i.

Men vilken tur jag har, kollade Konstnären på nätet och detta nummer ligger ute som PDF. Är någon intresserad att läsa artikeln så kolla denna länk. (Funkar inte länken så titta här istället, och sök på Konstnären nummer 2/2009)

En till!!?

2009-10-07T09:22:00.003+02:00

Vad är det för kosmisk gegga som påverkar mina utsikter just nu?

I morse när jag steg upp var det något som inte riktigt stämde. Jag stannade mitt på golvet och såg ut genom fönstret och försökte komma på vad det var. Det tog nog någon minut, och sen kom jag på det: utsikten!

Så här såg det ut i förra veckan:

Nattens oväder har gjort så att vi har fri syn från fönstret i ateljén. Plommonträdet, det låg på gatan det. Jisses vilken föränderlig värld jag lever i...

Om ni undrar vad som intresserar Puss så på översta bilden så är det grannen som håller på att försöka mosa det nedfallna trädet med sin traktor utanför. Han försöker alltså inte forsla bort det, utan mosa in det i häcken efter gatan. Förmodar att det finns någon tanke med det. (Jag kan inte riktigt komma på vilken.)

Min andra ändrade utsikt såg ut så här i lördags eftermiddag. Det är precis samma vinkel som bilden i förra inlägget.

Som jämförelse kan titta på den mittersta bilden i det här inlägget; det är samma utsikt. Då tog föreningshuset upp hela synfältet.

Nu var vi tvungna att lämna stugan redan i lördags kväll, så jag vet inte hur det hela ser ut idag. När vi åkte låg brandröken fortfarande tung över hela samhället. På ett sätt var det skönt att kunna åka därifrån, det var verkligen beklämmande att se den rykande tegelhögen. När det hände var jag så rädd för vår egen del (det är bara 35-40 meter mellan husen) att jag inte riktigt kunde fokusera på något annat än att vara beredd att evakuera själva, men så här i efterhand så känner jag mig mer skrämd. Hur kan man tända eld på ett hus med flit? Även om det är obebott? Det stod ju inte ute på en åker, ensamt, utan mitt i samhället med hus runtomkring. Läskigt.

oj, oj, oj

2009-10-03T04:21:00.003+02:00

Här brinner grannhuset ner!!!

Helskotta vad snabbt det gick! Klockan två upptäckte jag att det precis börjat brinna och klockan tre såg det ut som på bilden ovan, nästan bara skorstensstockarna kvar. Huset är ett föreningshus och det är ingen som bor i det. Anlagd brand.

Gissar att det tar ett tag innan pulsen går ner till normal. Faktum är att jag sitter med skor på mig utifall att brandkåren skulle knacka på och be oss utrymma. Vinden ligger på hitåt.

Jag fryser så jag skakar. Sprang ut i pyjamas och sommarjacka och tänkte inte på att det var minusgrader, fötterna är som isbitar och jag känner mig kall ända in i märgen. Kanske lite chockad också, när jag tänker efter. Hoppas att det inte är någon fullmånepyroman som tänker fortsätta med andra hus i grannskapet.

Vad konstigt det känns... nu kommer jag förmodligen se tåg från köksfönstret istället för en fin gammal sekelskiftes villa med punschverandor...

oj, oj, oj

Om hur orden föll sig

2009-10-01T09:29:00.007+02:00

En tidning, lim, några bitar kartong, och det jag hittade i min växtpress - vad blev det av det?

Det blev en låda. Meningen var att det skulle bli en låda att ha fröer i, men trots inspirerande växtmotiv att dekorera med föll sig orden fel. Fel för frön.

Jag tror att det blev låda att ha ord i istället. Om man skulle börja samla på sådana någon gång. Jag har redan en liten ordsamling, väldigt små ord, och inte så många. Men jag tror att min ordsamling är på växande.

Lådan är gjord i papier maché teknik, dvs. papper blandat med lim. Jag har tidigare visat hur jag gjorde en ram på samma sätt. Här finns det inlägget. Orden finns överallt, runt om hela lådan i smala band. De berättar ingen direkt historia. Eller så gör de det, det beror kanske på hur mycket fantasi man har.

Inuti är den mattsvart. Utsidan är lackad halvblank.

Storlek? Ja, ni ser själva - ungefär lagom för en nyfiken katt att sticka ner huvudet i.

Det här med att samla ord... Det hör egentligen ihop med ett helt annat projekt jag hållit på med i över ett års tid. Jag fick en förfrågan att ha en utställning med mina akvareller men kände att jag inte bara ville visa gamla saker (som jag blev tillfrågad om) utan göra något nytt. Och jag ville göra något där ord fanns med. Så till och från har jag arbetat med små ord ihop med bilder. Men inte blivit helt övertygad av något jag gjort hittils.

Däremot så har lådan här ovan plötsligt satt igång ett flöde som hotar att fullständigt dränka mig i uppslag. Jag måste bygga ut min anslagstavla i helgen tror jag! Skaffa ett till bord att arbeta vid!

När jag lägger mig på kvällen surrar tankar och ideér och bilder i huvudet. Och det första jag tänker på morgonen när jag vaknar är hur jag kan fortsätta. Vaknar jag mitt i natten - jag gör ofta det (det blir så när man har minst tre katter som sovsällskap, katter som under natten expanderar till fyra gånger sin egen vikt ovanpå ens smalben) - så tänker jag bara på lådor och på bilder och på ord.

Det är roligt när det blir så.

Det är bara så himla dumt att man inte kan ägna sig helhjärtat åt det här när det känns som att det finns minst hundra håll att börja nysta från. Idag ska jag rita bilder på hur man spaljéar äppelträd istället, åt en tidning. Och när det är klart ska jag rita en skiss på en norsk trädgård åt samma tidning. Och när det är klart ska jag börja på ett antal bilder till en bok, som ska bli klar här under hösten/vintern.

Så det är nog viktigt med en till och större anslagstavla, så att jag kan ha mina lådor och collage framför ögonen även om jag måste ha äppelträd och örtagårdar i mitt huvud.

Förresten! Om jag säger orden trollkarlens lärling, vad tänker ni på då? Håller ni med mig om att han är en ganska snäll och rolig individ? Möjligtvis lite rörig men ändå en del i skallen?

Broderad ko

2009-09-27T08:57:00.006+02:00

Det ena ger det andra, det brukar ju bli så. I det här fallet så blev det en broderad kossa av ett inlägg jag gjorde i somras om bladmönstrade kor. Då fick jag en kommentar på bilderna av bloggen Sockergården, som fick lust till att göra något föreställande blommiga kor. Och plötsligt fick jag också lust att göra blommiga kor.

Visste ganska direkt att jag ville göra något till glasverandan, så färger och tyger i själva applikationen och broderiet valdes utifrån den. Men sen så, sen gick tiden... Jag har jobbat på det här till och från och då och då i två månader nu, men plötsligt här på sluttampen ville det inte alls ta sig som det skulle. Det skulle bli ett lite "modernt" uttryck hade jag tänkt. Ljust och luftigt och assymetriskt. Men här sitter jag nu med ett kuddfodral som ser ut som vilket lappbroderi som helst. Med brunrutigt tyg som inramning istället för vitt som jag hade tänkt från början.

Ibland är det som om sakerna tar över själva. En röd angus stirrar mig in i ögonen och säger "inte vitt kring!".

På samma sätt så satt det ett bra tag ett litet blått fält nere vid kossans fötter. Men kossan upprepade envist "inte törstig!" ända tills jag sprättade bort vattenhålet.

Det svarta sammetsbandet kring bilden (och dessutom som kant kring hela kudden) kom till först sista dagen.

De tog tid att sy dit kan jag berätta, sammetsbanden. Men det blev läckert.

En annan sak jag gjorde för att få ett mer utpräglat uttryck på kudden var att sy rundade hörn på fodralet. Jag har det på flera kuddfodral. Det ser så mycket mjukare och mer inbjudande ut. Tycker jag. Och här i huset så passar det bättre in än kantiga och formella former.

Nu funderar jag på att ha kudden i sovrummet istället. Undrar om kossan skulle trivas i min säng ihop med katterna?

Kossan och blommorna är förresten broderade med kedjestygn. Staketapplikationen är ditsydd för hand med små smygstygn. Sammetsbanden är förstås påsydda för hand för att inte göra märken i sammeten. Allt material är stuvbitar jag hade hemma utom de svarta banden som jag fick köpa till 3 meter av (totalt gick det åt 3,4 meter band). Dunkudde 50x50.

Ett tips om man inte vill brodera på frihand utan som här använda sig av en skiss man har på papper; för över motivets konturer (kalkera till exempel) till silkespapper. Nåla eller tråckla fast silkespappret på tyget som ska broderas, och brodera sedan efter konturerna. När det är klart är det bara att dra bort silkespappret.

Hösthälsning från stugan

2009-09-25T09:53:00.002+02:00

En absolut helt underbar vecka i Huset. Strålande solsken nästan hela tiden, långa fikastunder utomhus. Arbete och pyssel inomhus i precis lagom takt. Ibland är det lätt att njuta av tillvaron.

När jag inte jobbat har jag tillbringat en hel del tid här, i syhörnan.

Jag syr på min blommiga kossa, och jag har sytt på en spinoff till kossan, en gardin till fönstret i ytterdörren. Inga målarpenslar framme denna gång, och inga väsnande slipmaskiner. Bara lugn och ro. Ostress.

I landet har plötsligt mikropumpan (bild nedan) börjat blomma med fruktämnen. Och vi har skördat de första bönorna. Jag har bakat plommonpajer och päronpajer. Och trots att det är så litet frukt på äppelträden i år blir det ändå över.

Vad gör man med alla äpplen? Jag försöker komma på rätter att laga till lunch och middag där jag kan använda äpplen. Sjömansbiff på falukorv och äpple är en favorit. Ugnsgrillad kyckling med curry, koriander och äpple en annan. Höna med currysås och äpple. Har ni några andra förslag på mat (inte efterrätter) med äpplen?

Jag har fått kostnadsförslag från kameradoktorn äntligen, 1800 kommer det att kosta, inte ett öre mer. För det får jag en ny slutare. Klart att jag accepterar det. Men vet ni vad som hänt nu då? Titta på de två översta bilderna i det här inlägget - längs bildernas högerkant. Nu har min kompaktkamera också börjat strula. Varenda bild har en blå-röd-lila kant. (Undrar vad nästa sak att gå sönder blir. Det brukar ju alltid komma i tre... )

Uppfinningen är nödens moder...

2009-09-16T08:34:00.004+02:00

Jag talade med min vän Yvonne i telefon för några dagar sedan och beklagade mig över att jag inte hade något att göra. Missförstå mig inte - det är inte så att huset har städat sig själv, strykjärnet står på autostryk och att alla växter står i självvattnade krukor, men... Jag skulle vilja kunna koppla av litet nu när jag ändå har blåröd näsa, bortdomnad haka och hamsterlook. Och äter tabletter som får mig att säga konstiga saker. Bara sitta i soffan och ha tv:n inställd på filmkanalen. Men det går inte. Jag kan inte sitta still om jag inte har något i händerna.

Så jag beklagade mig för Yvonne; jag har inget att göööra!

Alla förslag Yvonne kom med förkastades, hon vet precis vad jag brukar göra när jag tycker synd om mig själv. Nämligen virka eller sy saker för hand. Men alla de där pågående projekten ligger i kvar i stugan. Jag hittade inte en ynka synål i ateljén.

- Nå, sa Yvonne, då får du hitta på något nytt då! Se det som en utmaning! Det finns till och med ett ordspråk om det!! avslutade hon nöjd sin mening.

- Vilket då?

- Jag har det på tungan, vänta... vänta, snart kommer det... Jag har det! Uppfinningen är nödens moder!!

- ... Men... vad pratar du om nu?

- Vadå?

- Jomen det heter väl ändå Nöden är uppfinningarnas moder?

- ... Var inte så PETIG nu!!! Vad spelar det för roll om det är uppfinningen eller nöden som är moder, huvudsaken är väl att du hittar på nåt!!

Så med Yvonnes uppmuntrande ordstäv ringande i huvudet har jag suttit och pysslat några dagar med det jag hade till hands. Det är det som syns på bilderna ovan. Resultatet blev inte alls vad det skulle bli. Men ord och hur de kan falla sig fick en huvudroll. Snart klar.

Ska visa då.

Och tack älskade Yvonne för att du finns.

Om det är någon som följt denna blogg en längre tid så kanske ni minns äventyret med avloppet förra hösten?

Friska annars upp minnet här. Första dagen på semestern i somras vaknade vi klockan sex på morgonen av att kommunen var här och asfalterade igen gatan. Det tar tydligen så lång tid att få det gjort, eftersom marken måste sätta sig ordentligt först efter grävningen.

Och nu när vi kom till Huset förra gången så hade de varit där och snyggat till inne på vår tomt också:

Inte bara hade de kört dit ett lass grus, utan de hade snyggat till gräsmattan också. Med jord och nysått gräs. Jag sa till maken att jag nog nästan skulle bli tvungen att ringa kommunen och tacka för jobbet. Det var så himla prydligt och välgjort. Dagen efter, på lördagmorgonen, satt vi med frukosten ute i trädgården när plötsligt en vilt främmande karl kommer stegande mot oss. Det var han som hade gjort det. Han ville veta om vi var nöjda. Om vi ville ha gräsmattan sådär, om grusgången skulle ha en annan böj, om buskarna skulle stå kvar. Oj, oj, oj vad man känner sig som en Stockholmare vid sådana tillfällen. Vi blev nästan svarslösa. Komma en lördag på sin lediga tid för att fråga om allt var bra! Vad skönt det var att kunna säga att vi verkligen var nöjda och att det var ett otroligt välgjort jobb han gjort.

En till uppföljning av ett gammalt inlägg. Det är pelargonen P. tricuspidatum som jag skrev om här, som nu blommar. Det var någon då som i en kommentar inte trodde mig när jag sa att det var en pelargon jag visade bild på. Men här ser man att den blommar typiskt pelargonskt.

Lilla eken kommer inte försvinna, och jag tror inte att ni kommer att märka så stor skillnad. Eller så blir det skillnad. Jag vet inte än. Men det är inte alls att jag tröttnat, det är inte så.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men... ibland kommer man till en punkt där man tycker att man kanske borde ta sig själv på större allvar. Och så behöver man höja ribban ibland också.

Så jag har höjt ribban för mig själv, och för lilla eken ligger den kvar på lagom höjd för kanin på hinderbana. Ungefär. (Och lilla eken är en väldigt glad och tillfreds kanin, så oroa er nu inte mer för att ni inte ska känna igen er. Här ska det ätas morötter (bildliga morötter iallafall), åkas på utflykter, renoveras och pysslas i samma takt som vanligt. Det blir bara lite färre långa trädgårdsinlägg.)

PS. Vad tusan är en bildlig morot???

Ditten och datten och ett beslut

2009-09-14T00:46:00.005+02:00

Veckans bukett. Det behöver inte vara mer än så här; rosenknoppspelargon och några stjälkar av Tofsblomster Emilia coccinea i en liten vas. Det är så vackert att det nästan gör litet ont i hjärtat att titta på det.

Här går dagarna och jag upptäcker till min förvåning att jag haft bloggpaus i tio dagar. Jag kom visst av mig litet av inte ha någon kamera. (Och den där tandoperation i början på förra veckan gjorde mig inte muntrare.) (Svårt att vara munter med hamsterkind, blå näsa och bortdomnad haka.)

Men förra helgen, innan tandoperationen, gjorde vi en utflykt till Väsby naturreservat vid sjön Öljaren. Precis när vi hade dukat upp med fika och nygräddad äppelpaj på en filt började det regna så vi fick hafsa ner allt i vår korg igen och springa tillbaka till bilen. De enda bilder jag hann ta var de under språng:

Det är så tacksamt att fota natur när det regnar. Det blir automatiskt ett slags sagoljus i bilderna. I de här bilderna förstärkte jag i efterhand oskärpan genom att duplicera bilden till ett nytt lager, lägga oskärpa på det nya lagret, minska opaciteten (på oskärpe lagret) och till sist lägga ihop de båda lagren.

Bilden nedan är ett utdrag ur bilden ovan.

Även i denna färgbild har jag lagt på ett lager med oskärpa som jag sedan slagit samman med originalbilden:

Väsby naturreservat är en 15 hektar stor remsa hagmark som löper längs sjön Öljaren i Katrineholms kommun. Det är för ekarna vi åker hit då och då. De är stora och gamla, mellan 150 och 200 år. Underbar plats att ha picknick på. Eller att bara sitta vid strandkanten och se ut över sjön.

Och så raskt över till något helt annat:

När jag tittar efter var mina bloggbesökare kommer ifrån så kan jag konstatera att ungefär 15-20% kommer hit via google. Och av de som kommer via google så kommer nästan alla hit genom att de sökt på någon specifik växt, till exempel det latinska namnet på en pelargon.

Jag lade in enkäten för att försöka ta reda på vad ni som återkommer hit tycker om att jag blandar så vitt skilda saker i bloggen. (Jag vet ju att trädgårdsbestyr är lika urtrist att läsa om som sport, för den som inte är intresserad.)

Nu blev jag inte så mycket klokare, eftersom de flesta av er som röstat har varit vänliga nog att lägga era röster på flera saker, och ni är väldigt lojala mot Lilla ekens uttryckssätt måste jag allra ödmjukast tillstå. Annars skulle det nog inte ligga så väldigt jämnt mellan de olika alternativen.

Trots det har jag efter ett väldigt funderande bestämt mig för att flytta alla trädgårdsinlägg från den här bloggen.

Ni kommer inte att få se fler bilder som denna:

Eller denna:

Ja, jag kommer ju inte att flytta bort/radera de inlägg jag redan gjort. Men jag kommer inte längre att skriva om trädgård i den utsträckning jag har gjort tidigare. Här.

Så är planen iallafall.

Guuult....

2009-09-02T23:05:00.010+02:00

Husets perenner, de som redan fanns där när vi flyttade in, går i gult denna årstid.

Och ni vet ju vad jag tycker om gult. I och av princip.

Men gullbollen i bukett... jo, jag måste ha kvar den.

Och gullriset då? Nja...jo... står den inte fint mot den faluröda vedboden?

Och den där lilla lustiga töreln, som blommar så länge, nästan hela sommaren, och som var så vanlig för en 60, 70 år sedan (läste jag någonstans). Den har vandrat ut från villaträdgårdarna och är en sån där typiskt "här-har-det-bott-människor" växt. Klart jag måste ha kvar plats för den, den hör ju till Huset.

Renfanan däremot, den ska bort. Det finns renfana precis överallt. (Och jag kommer förmodligen inte kunna låta bli att plantera munkrenfana sen i kryddlandet... det får räcka med det besvär jag kommer få med att hålla den på plats.

Trots vad jag än tycker om gult så hade jag en gul flirt vid krukplanteringarna i våras (det är visst inte så mycket bevänt med mina principer!). Favoritkrukan ser ut så här; faluröd kruka med bacopa, ljusgul hängpetunia och den gul/grön/vit/röd-brokbladiga pelargonen Mrs. Pollock.

Min kamera har gått sönder. Slutaren låser sig. Det hjälpte inte att nollställa den till fabriks, jag måste lämna in den till doktorn i morgon. Huh vad dyrt det kommer att bli. Vill helst inte tänka på det men tankarna liksom bara dras dit...

Fast det är klart, ännu värre än ut med tretusen vore ju om den inte går att laga alls! Nej, usch, tänk på något annat...

Uppdatering: Om ungefär en vecka får jag "provsvaren".

Svara gärna på min enkät uppe till höger. Jag tror att det ska gå att kryssa för flera svar, så gör för all del det om ni vill.

Uppdatering: Hörrni, jag menade inte att ni skulle kryssa för alla alternativ. Vad är det då för mening med en enkät. Suck. :-D

Temadag hos lilla eken

2009-08-30T21:39:00.006+02:00

Hos lilla eken äts det kaneldoftande kakor av gammalt recept i form av ekblad i dag...

Hos lilla eken älskas presenten hon fick för en tid sedan av bloggkompisen Gullehexan på Sockergården; ett bomullstyg med mycket omsorgsfullt valt mönster...

Lilla eken behöver inte ett nytt par gummistövlar, men om hon gjorde det skulle hon nog vara litet sugen på dessa...

Recycling... sort of iallafall...

2009-08-28T11:14:00.003+02:00

Moppebyrå + dörrknoppar + Nordisk familjebok:

Dörrknopparna satt i gamla köket. Egentligen hade jag kunnat tänka mig att behålla dem i nya köket om det bara hade funnits tillräckligt många (det var bara sju st.) och om maken hade kunnat övertalas till det.

Moppebyrån kommer från svärmor. Den har inte samma storlek som mina andra moppebyråer jag har ritsaker i, så det gick inte att ställa ihop dem. Udda.

Av Nordisk familjebok har vi två exemplar av första delen. Ett exemplar till klipp och klistra med andra ord.

Jag använde decoupagelack för att limma fast pappersarken med.

Resultatet blev något som på håll lite påminner om ett överdimensionerat proppskåp. Är jättenöjd.

Zinnia (III)

2009-08-24T20:16:00.006+02:00

Ännu en fin zinnia. Denna heter 'Green Apple'. (Nej, jag är inte sponsrad av någon fröfirma - jag är bara nyfrälst zinneast.) (Det var ett roligt ord! Zinneast...!)

Den här zinnean kan bli ljust äppelgrön i färgen. Mina plantor står ganska skuggigt och är därför blekare, nästan svavelgula, om man nu kan föreställa sig svavelgult med en anstrykning av grönt...

De här svagt äppelgröna, eller limegula, tonerna gör sig väldigt fint i rabatter tycker jag. Ett tag var de så "inne" att jag liksom tröttnade på dem, men jag tror att jag är mogen för limens återkomst.

Stod och tittade ut genom fönstret nyss på min gräsrabatt som är under utvidgning. Där har jag satt några av dessa Green Apple som utfyllnad, och nu i skymningen kunde jag se hur de liksom flöt i luften, flöt i luften och blandade sig med de ljusa prickarna bakom dem i gräsmattan, den ljusgröna fallfrukten från äppelträdet. Så vackert det blev!

För två dagar sedan såg vi de första blomknopparna på bönorna, och redan idag har det bildats små bönskidor. Undrar jag om de hinner mogna. Mognar de inte är det ingen större katastrof, de är vackra som de är klängande på sina störar också.

I komposten trivs pumpan alldeles förträffligt. Nästan fyra meter har den ringlat iväg den här stjälken. Men någon frukt blir det inte på den. Bara hanblommor. (Sorry brorsan, du hade ju planerat vårt Alla helgon-firande, men som du ser så blev det ju vackert iallafall, även fast det inte blev någon hemodlad pumpapaj.)

Jag har tillbringat lite tid-över-tid med att klippa grannens häck också. Det kan man ana på bilden ovan. Gamla grannen klippte häcken med stor nit tre, fyra gånger varje sommar vilket fick mig att fundera på att plantera en egen häck inne på vår tomt som skulle få växa sig lite högre. Var inte sådär jätteförtjust i en kantig, ljusgrön 70 cm hög sträng som tomtavdelare. Nya grannen klipper inte alls, och plötsligt gick det knappt att komma åt våra hallon för att häcken spretade så. Så jag lämnade höjden och ansade på insidan.

Antar att man måste komma överens om något. Klipper man varannan gång, eller hur gör man? Jag har aldrig delat häck med någon förut.

Så roligt det var att läsa att jag inte är ensam om att gilla stinkande fisk. Men jag kan förstå dem som inte tycker om surströmmingen också. Det kan bli för mycket av det goda. Jag äter den aldrig på vintern. När man inte kan öppna fönstren och vädra ut ordentligt. (Fast konstigt nog tyckte jag att det luktade gott denna gång jag öppnade burken. Måste varit rejält sugen.)

En gång vart femte år ungefär...

2009-08-23T10:26:00.006+02:00

Jag är ensam om att uppskatta sån här mat hemma hos oss. Ratat av maken och ratat av kissar. Men, det gick alldeles utmärkt att äta själv också.

Dagbok från köket

2009-08-21T08:48:00.004+02:00

Så gott som på egen hand har maken gjort klart sista väggen. Tre dagar tog det. Nu återstår att spackla/slipa några gånger till innan färg kommer på.

(Den där bruna dörren trodde jag att jag skulle hunnit att ta bort färg på och måla om här under semestern. Det kallas positivt tänkande.)

Jag har suttit vid mitt ritbord och jobbat och lyssnat på ljudböcker. För all evinnerlig framtid kommer namnet Algonquin Bay vara sammankopplat med dammet av gullfiber och borrandet i gipsskivor. I Algonquin Bay utspelar sig nämligen en av böckerna jag lyssnat på och författaren har gjort sitt bästa att riktigt inpränta i läsaren (lyssnaren) huvudpersonens lokalpatriotism.

Igår var det slutlyssnat och jag fick sätta på mig blåställ även jag. Jag slipade och skrapade ett av fönstren. Idag ska fönsterbågen spacklas (och slipas) men omkittning av rutor får vänta ett tag.

Hur ofärsk ser den här elledningen (nedan) ut? Från elens begynnelse är min gissning. En gissning vi däremot inte vågade oss på var vad som är plus och minus, så hela rasket kopplades bort fortare än kvickt och jourelektriker fick komma hit och ge oss el i ny provisorisk dragning. (Eldflammor från en av de gamla dosorna hade kanske också litet att bidra till att jourelektriker fick tillkallas.)

Eftersom elen inte kan dras klart innan taket är på plats så blev det inköp av takpanel igår också. Den står på glasverandan nu och väntar på att bli uppsatt. Så planen för idag är... Ja vad är planen? Slipning, spackling, tak på plats, ny slipning, ev. ett lager färg på vägg, spackling av tak. Hinner vi så mycket?

Make står och tittar på dagsverket (spacklad vägg) och mumlar för sig själv. Fru gapar från angränsande rum -Tala högre, jag hör inte vad du säger! Make vrålar tillbaka -Algonquin Bay!!!

Zinnia (II)

2009-08-20T09:49:00.005+02:00

Vi tar en till zinnia idag. Den här heter 'Landreths Oriole'. Maffig så att man nästan baxnar. Stor, illande orangefärgad, inte särskilt diskret alls. Jag ÄLSKAR den, puss, puss, puss!

Det bästa av allt är att det här är en gammal kulturarvssort från 1700-talet. Så när man odlar den kan man ansluta sig till århundraden av gubbar o gummor som stått och beundrat den i sina trädgårdar.

Lättodlad är den också, den perfekta sommarblomman.

Minns ni zinnian?

2009-08-18T20:24:00.002+02:00

Kommer ni ihåg zinnian jag visade bild på för ett tag sen?

Så här ser den ut idag. Toppen på den växer och växer.

Så då tar vi tag i det igen!

2009-08-17T09:36:00.006+02:00

Precis innan jul bröt vi med köksrenoveringen. Den sista väggslatten mellan fönster och tamburdörr verkade vara fuktskadad, och vi orkade bara inte tillbringa våra tio dagars julledighet bland virke, verktyg och i ett moln av damm.

Men nu ska det äntligen bli klart. Masonit, tritex och tapetlager är borta och till vår glädje (och stora förvåning) verkar det inte alls vara så illa ställt som vi trodde. Tio, femton centimeter nedtill måste förmodligen bytas ut av de stående brädorna, men det luktar inte mögel och är inte fuktigt just nu.

Tänk att tapeterna satt direkt på de här brädorna från början. Inte någon isolering alls. Brrr! Vad kallt det måste varit.

Jag måste jobba ett par dagar nu, så jag planerar att sitta vid mitt tillfälliga ritbord inne i matsalen och se på när maken brottas med väggen i köket. :-)

PS. Svärfar har åkt hem nu. Jag har beslutat mig för att inte skriva om nakenshocken och inte heller om vådan av att använda aquafresh tandkräm istället för hudsalva på skulten. Men jag kan berätta att vi sov elva timmar i sträck första natten ensamma i huset igen.

Regnigt

2009-08-14T08:28:00.004+02:00

Idag är det sol igen, men igår regnade det. Jag stod inne i köket hela eftermiddagen med öppet fönster, åskan mullrande på avstånd, med en riktigt stor kakdeg att kavla och baka ut. Doften av kanel- och kardemummakakor i hela huset och Chopin på I-poden.

Dukade för kvällsmaten på glasverandan som vi knappt nyttjat alls i år. Vi satt hela kvällen. Ända tills mörkret fallit omkring oss. Regnet som smattrade mot takpappen. Mycket augusti var det.

PS. Nejdå, svärfar har inte åkt hem än. Men inga nya äventyr där hans tänder varit inblandade.

Det enda utöver det vanliga som inträffade igår var att han av misstag tog fel medicin på morgonen. Istället för sin blodtrycksmedicin tog han två sömntabletter. Han hade lite svårt att gå resten av dagen. Och vi lite svårt att förstå vad han pratade om...

Semesterrapport

2009-08-13T00:06:00.004+02:00

En snabbis innan sänggående. Jodå, visst blev det nybakt i morse! :-)

Och sen blev det en heldagsutflykt med stopp både här och där. Bland annat vid Jürss mejeris egen butik utanför Flen där några ostar inhandlades. Långlunch inmundigades på Stora Djulö vid vattnet. Stenhammar beskådades och Floda kyrka förstås. (Albertus Pictor kan vi titta på hur många gånger som helst utan att tröttna.)

Halva kvällen gick till matlagning och andra halvan åt att äta. Fasan med stekt potatis, nygjord vinbärsgelé och egen sallat. Ost till dessert. Hembakade finska pinnar och choklad till kaffet.

Just det, jag hann med där någonstans innan maten att plocka vinbären till gelén och att göra kräm på krusbär & röda vinbär som jag tänker ha till frukost i morgon. (Yes, absolut släkt med Superwoman.) (Men fasanen lagade inte jag!)

För att varva ner lämnade jag maken o svärfar i fred med sina vinglas även ikväll. Blev dock abrupt återkallad av att jag ombads hjälpa till att jaga Donna som hade sprungit iväg med svärfars tänder. (Svärfar och Donna tyckte det var otroligt roligt.) (Ok, jag erkänner; det var faktiskt ganska komiskt.)

Nu ska jag knyta mig. I morgon blir det sovmorgon. Om vi inte blir väckta som i morse klockan fem av att någon i sömnen håller ett föredrag högt om länspumpning (icke att förväxlas med pumpning av länshövdingar) (!) och avslutar hela föredraget med det glada tillropet; Men nu får ni memorera det jag sagt och skicka in era skrivelser själva, nu går vi och fikar istället - det finns helt färska och jäkligt goda wienerbröd en trappa ner!

PS. Denna någon var icke undertecknad och ej heller undertecknads make, mer än så säger jag inte om det. :-)

Ögonblicksbild

2009-08-11T22:52:00.006+02:00

Vilken skön o trevlig kväll det varit! Maten är uppäten (maken är en fena på att grava lax kan jag berätta), kaffet urdrucket, drömmarna provsmakade och osten i magen. Maken o svärfar sitter och svamlar över rödvinet, och svärfar har redan möblerat om i matsalen, ändrat min dukning och kritiserat mina hemsydda gardiner. Tjoho! :-)

Jaha... nu ligger det en lösgom på bordet också, tror att det är dags att någon går och lägger sig nu!!

PS. Ja, jag syftar naturligtvis på mig själv - ni trodde väl inte att jag menade någon annan? (Och du syrran, innan du frågar; jag är inte full! Jag har druckit ett glas De-alcoholized wine, ett glas alcohol free Kaliber, och fyra och en halv kopp kaffe! Och om sex timmar tänker jag stiga upp och baka frukostbröd!)

Inte längre nyinflyttad i skogen

2009-08-10T08:51:00.004+02:00

När man är nyinflyttad någonstans så måste man lära sig på nytt. Inte bara om platsen man bor på. Utan om omgivningarna också. Var är bästa skogen för svamp? Bästa skogen för bär? Bästa skogen för vitmossan till advent?

Jag märkte igår att jag inte längre hela tiden höll utkik efter den upptrampade stigen som jag lite räddhågset har gjort på tidigare svamputflykter. Kände mig plötsligt nästan lite hemtam när jag skuttade över en några nedfallna träd som jag brukar skutta över. Hör ni? Jag kan använda ordet bruka! Jag brukar gå i den här skogen.

Ja, det var bara en betraktelse jag gjorde igår.

Men svampen just nu... ack, ack, ack vad besynnerlig den blivit av den här långa torkan! Som julgranspynt från förra sekelskiftet, ni vet de där små pappersprydnaderna som är något slags vadd inuti och hårdlackad papier mache på utsidan. Det blev bara en halvliter, lagom till stuvning till kvällsomeletten.

(Nej, vet ni vad; grodan ingick inte i stuvningen! Han är med på bild bara för att förstärka stämningen av skog ju!)

Dagboksinlägg

2009-08-09T00:08:00.008+02:00

De gånger jag har störst nytta av denna blogg är när vi diskuterar när vi egentligen gjorde vad. Speciellt vad gäller saker vi fixat i och kring huset. Så här kommer ett sånt där inlägg igen som nog mest är för min egen skull.

I morse; vedboden fick ett nytt lager falufärg.

Vi har hållit på att fixa med grejor varenda stund den här veckan. Så vid lunch bröt vi och satte oss i bilen och gav oss iväg på en liten rekogniseringstur.

Jag är kartläsare som vanligt.

Vi rekar för att svärfar håller på att läsa en bok som fattat ett starkt grepp om honom. Huvudpersonen har vuxit upp på Stenhammar utanför Flen. Vi letar alltså efter Stenhammar. Och finner det. Nu hittar vi dit och är redo för en utflykt när svärför kommer på besök.

Kan det vara en röd angus tro?

Jag ser ju mönster överallt. Sån är jag. Men en bladmönstrad ko har jag aldrig sett förut.

Nedan har jag förstärkt kontrasten lite... Vad kan det vara? Yttliga blodkärl i kombination med värmen? För inte kan väl hårstråna lägga sig i så här intrikata mönster? Eller kan de?

En liten hälsning nedan till bloggkompis Dubbelörnen.

En runda in till stan innan butikerna stängde hann vi med också. Färg inhandlades och under kvällen har jag slipat hela bordet vi har på glasverandan, samt strukit med ett lager grundfärg.

Det här är nog de enda "före" bilder som finns på bordet. På bilden nedan ser vi det på plats på glasverandan i morse (vår lilla glasveranda som inte alls är så rymlig som man kan tro av bilden!). (I morse hade jag förövrigt inte tanke på att ens inhandla färg idag. Ibland går det snabbt från beslut till handling.) (Och ibland måste man få tillåta sig att göra roliga saker också, även om de liksom inte ens står med på prioriteringslistan. Måla bord hör till kategorin roliga saker, tycker jag.)

Isbjörn mitt i sin morgontvagning.

Sommarfavorit

2009-08-06T08:34:00.003+02:00

En ny sommarfavorit, zinnia. Just den här tillhör en fröblandning som heter 'Old Scabiosa'.

De senaste två veckorna har varit en aning intensiva. Mina föräldrar (annars i självvald exil i Skåne) har varit uppe i Stockholm på besök och det har varit utflykter och fika och födelsedagsfirande, samtidigt som jag försökt få undan liggande jobb innan semestern och jagat mal (klädmal) i ateljén.

Men nu så, nu ska det välan bli tid att både återta renoveringsarbete och pyssla med rabatter och krukväxter...

En kort lektion i vattning

2009-07-30T17:49:00.009+02:00

Jag tänkte att det skulle bli en snabblektion om att vattna i kruka idag. Förhoppningsvis en hyfsat pedagogisk sådan.

Bild 1

a) Pigg och glad växt i kruka som fått så mycket vatten den vill ha. Jorden är lätt fuktig och fyller krukan väl.

b) Oj, oj, oj vad den här stackars växten är törstig och uttorkad! Den hänger med bladen och titta på den stackars jordklumpen; den är så torr att den alldeles dragit ihop sig och nästan är som cement. Vänd på krukan och hela plantan faller ur!

Bild 2

c) Plantan har rötter. De finns inne i jordklumpen. Rötterna vill suga upp massor med vatten nu, bums, så att plantan kan bli pigg och glad igen.

d) Då tar vi fram stora vattenkannan och häller på så mycket vatten vi kan på en gång. Men vänta! Titta vad som händer! Den torra jordklumpen hinner inte suga upp något av vattnet som snabbt forsar förbi. Istället rinner vattnet tvärs genom krukan och ut genom hålet i krukans botten! Attans!

Bild 3

e) För att jorden ska suga upp så mycket vatten den bara kan är bästa sättet att vattna uttorkade krukväxter att sätta ner dem i en hink vatten. Där kan de stå 20-30 minuter (eller till jordklumpen slutat bubbla).

f) Har man 47 växter i kruka så brukar man inte ha tid att sänka ner varenda en av dem i vatten (och sen stå och vänta tills det slutat bubbla). Då tar man sin lilla, söta vattenkanna, den med liten pip, och vattnar lååångsamt. Man tittar så att vattnet man häller på sugs upp av jorden, och först efter några minuter, när vatten börjar sippra ut nedtill under krukan, slutar man vattna. Man vattnar alltså jorden i krukan, och inte jorden under krukan.

(Om någon i min närhet möjligtvis skulle känna sig träffad av detta inlägg så är det gjort helt med avsikt.)

Kort om upphovsrätten:

Alla bilder som publiceras på denna blogg tillhör mig som upphovsman (om det inte uttryckligen står annat).

Var snäll och respektera att bilder är vad jag försörjer mig på. Jag vill inte att de ska spridas utan mitt tillstånd, och inte heller att de publiceras i något som helst sammanhang utan min byline.

Vill du köpa en bild kan du kontakta mig via mejl (se min profilinfo). Vill du låna en bild för att visa på din egen hemsida eller blogg måste du först be om tillstånd.

Vackraste potatisen i världen?

2009-07-28T09:35:00.005+02:00

Ni har troligtvis sett potatis tidigare. Men inte denna, casa T:s hemodlade - den vackraste potatisen i världen!! :-)

Utflyktsmål - Ören Naturreservat

2009-07-24T22:19:00.009+02:00

Ören Naturreservat på Torö utanför Stockholm. Sist i inlägget kommer en informationsskylt som ni kan klicka upp för att läsa mer. Ett tips är att ta med picknickkorg om ni åker dit. Vi blev sittande nästan hela kvällen. Men så blåste det rätt rejält förstås, och vi hade surfarna att titta på. (Yvonne! Ser du att vi kom iväg iallafall! :-))

Det är Landsort som skymtar högst upp i vänstra hörnet.

Maken fotar bränningar.

Ännu lite mer att läsa om Ören hittar ni här. Och vill ni finna andra naturreservat i Södermanland så titta här.

Beskära nävor?

2009-07-22T09:21:00.007+02:00

Lisa frågade i en kommentar till förra inlägget om hon ska beskära sina nävor. Svaret är Nej! Får de vacker höstfärg ska du inte beskära dem nu. Det enda du ska plocka bort - om du vill - är torra blad och blomstänglar som eventuellt vuxit sig för höga.

Men det finns andra nävor som mår bra av beskärning. Till exempel ängsnäva, G. pratense 'Splish Splash''.

Den här sorten blir ca 1 meter hög. När den blommat över lägger plantan all kraft på att se till att fröerna mognar som de ska. Först när alla frön fallit till marken och blomstänglarna helt torkat ut börjar växten att skjuta nya blad nedifrån basen igen. Tar jag inte bort de här utblommade stänglarna kommer jag om en månad ha höst i landet. Mycket torrt och brunt blir det. I september kommer det lite grönt igen (så dags då!). Och nästa vår gror hundratals nya ängsnävor i landet. (Gärna inuti andra plantor där jag inte kan rensa bort dem.)

Före.

Efter.

På bilden ovan har jag bara skurit bort blomstänglarna. Det finns ju en del blad kvar, även om de inte är många, och om man vill kan man låta dem sitta kvar så att det inte blir helt tomt i landet.

Men de kommer att gulna snart de också, så jag tar bort även dem när jag ändå håller på.

Och kvar av plantan har vi då endast nya blad på väg upp.

Eftersom jag klippt ner allt "skräp" redan nu så kommer den här plantan om bara en månad vara en tät och fin grön boll i landet. Lugnt sällskap åt eventuella höstblommor i sprakande färger.

En annan näva som också är färdig nu är brunnäva, G. phaeum (på bilden nedan 'Lily Lowell').

Brunnävorna frösår sig också ymnigt, och om jag inte vill ha brunnäva precis överallt så måste jag klippa ner de här. Klipper man i tid, till och med tidigare än nu kanske, så kan brunnävan komma med en andra blomning. Den blir dock mycket mer återhållsam i sitt flor (som det brukar heta i böcker... ).

Jag har jättesvårt att klippa av det här kan erkännas. Klicka upp bilden ovan och titta närmare. Är det inte bara hur snyggt som helst med de utblommade stjälkarnas sicksack mönster mot bladverket?

Här har vi två bestånd utblommade brunnävor bredvid varandra. Närmast kameran 'Lily Lowell' och till vänster, lite bakom, vitblommande brunnäva, alba, vars bladverk blir lite ljusare så här efter blomning.

Nedan återigen två brunnävor bredvid varandra. En - den högra - med blomstänglarna kvar. Den till vänster är färdigrensad från utblommat.

Till skillnad från ängsnävan så lämnar dessa inga hål i rabatten direkt efter beskärning.

Vad man normalt inte brukar rensa är nävor vars blad får vackra höstfärger. En typisk sådan är flocknäva, G. macrorrhizum. Flocknäva är en marktäckare. Typisk parkeringsplats-blomma. Hos oss bildar den avskiljare mellan sparris och gräsmatta (bild nedan).

Den sprider sig något med frö, det kan dyka upp enstaka småplantor lite här och där, i krukor till exempel, men fröerna är aldrig något hot mot andra växter. (Flocknävan sprider sig mest med jordstammar, och som marktäckare är den fullständigt lysande.)

Flocknävan blommar på försommaren den också. På närbilden nedan ser man de torra fröställningarna i höjd med bladverket. De kan gott sitta kvar. De varken välter eller skräpar runt. Och att de redan är bruna och torra syns knappt.

Snart kommer det frodiga, ganska ljust gröna bladverket att övergå till brinnande röda och brandgula toner.

Vissa nävor blommar över en längre tid. En av dem är Thurstonianum (nedan). (I förgrunden på första bilden nedan blad och fröställningar av en annan näva.)

Ofta blommar Thurstonianum ända fram till tidig höst, så det är svårt att ta bort något även om den efter ett tag kan bli lite gul och förvuxen. Än så länge är den grön och fin.

Nedan: En annan typisk näva som får väldigt vacker höstfärg på bladen är G. dalmaticum, dvärgnäva. Här sitter den i ogräskarantän i kruka hos mig, för att senare flyttas vidare till nya trädgården. Jag har odlat den här i rabatt tidigare, men den brukar inte vilja blomma. I kruka har det gått bättre. Så jag kommer att fortsätta odla den i en liten upphöjd krukbädd av något slag.

Dvärgnävan har blommat klart, som ni ser, och för att plantan ska se lite prydligare ut kan man klippa bort blomstängeln om man vill. Plantan blir inte högre än ca 15 cm med blomma. Bladhöjden är mellan 3 och 8 centimeter.

Geranium 'Brookside' (nedan) är en av de knepiga nävor som blommar under så lång tid att man inte kan göra något åt den, trots att den slänger ut sina långa "armar" precis överallt och bara blir vildare och vildare.

Den prydliga samlingen blad i mitten av bilden är plantans centrum, men alla blå blommor ni ser i bilden härrör från samma planta. Denna geranium ska alltså inte växa som här, fri att breda ut sig; utan den ska stå stadigt med sällskap på alla sidor som stöttar de långa blomstänglarna som annars bara faller till marken.

Ingen beskärning då? Nej. Eller nja... Man kan plocka bort de blomstänglar man ser har blommat klart efter hand. (Brookside lär ska kunnas klippas ner för att uppmuntra en andra blomning, men står plantan inte för torrt brukar den blomma så länge att det inte blir nödvändigt. Kanske kan man säga att både läget och vädret påverkar om man ska klippa ned den eller ej alltså!)

Så det finns ingen generell regel att applicera på nävor. Men de som har vackra höstfärger på bladen brukar man normalt inte göra något åt alls. (Fast det stämmer inte alltid heller, den mongoliska nävan, G. wlassovianum, odlas ofta just för sin sprakande höstfärg och den brukar jag ansa efter blomning. Plantan blir snyggare och kompaktare då.)

Däremot kan man säga att det finns en generell regel för de flesta växter; den att de gjort sitt när de satt frö. Då behöver inte plantan anstränga sig längre. Det är vi odlare som bestämmer vad vi tycker är vackert, om de utblommade fröhusen ska få vara kvar eller ej. Om vi tycker att blad som börjar gulna är vackert eller fult, om vi vill ha en andra blomning eller ej. Och det går mode i hur vi väljer att behandla våra trädgårdsväxter också. Odlingsråden idag är inte alltid likadana som de var i trädgårdsböcker för hundra år sedan. Det beror inte bara på mer kunskap och bättre förståelse för hur växterna vill ha det. Många "fakta" grundar sig lika mycket på hur vi rent estetiskt tycker att det bör se ut runt omkring oss.

Så lilla ekens trädgårdstips idag blir som följer: Gör som Du tycker blir vackrast Lisa!

Total geranium anarki

2009-07-17T09:11:00.008+02:00

Ja, go vänner, det är inte lätt att trädgårdera i två trädgårdar samtidigt. Så här såg det ut i gamla trädgården när jag kom hem efter två veckor på nya stället.

Det ska vara en plattlagd gång fram till dörren i katternas rastgård. Svårt att tro att den finns här under någonstans...

Normalt tycker jag att det är en riktigt rolig sysselsättning att klippa ner alla dessa nästan midjehöga, utblommade stjälkar av ängsnäva. Det blir en sån enorm skillnad i landen efteråt. Luftigt och nästan som vår igen. Men nu har jag ännu inte lyckats ta mig samman mer än till att börja nagga i utkanterna av röran. Anledningen är att när jag släppte ut katterna i måndags morse rusade alla direkt fram till hörnet av rastgården (ungefär där ni ser det fula värmeaggregatet ovan) och stod och viftade med tassarna för att försöka få tag i något på andra sidan nätet. En huggormsunge. Som låg kvar där och visslade med tungan och blängde på oss i flera minuter.

Min mamma har uppfostrat mig till att vara livrädd för huggormar.

Så nu stolpar jag runt ute i trädgården i mina kraftiga Tretorn gummistövlar (och ser ut som om jag bläddrat alltför frenetiskt i tidning Lantliv) (jag syftar på deras modereportage där stylisterna inte verkar ha hört talas om sommarsandaletter eller bara fötter) och innan jag lutar mig fram för att klippa något så stampar jag med foten några gånger. (Det har min huggormsrädda man lärt mig att man ska göra.)

Så här ser det ut från rastgårdens insida... Utblommade nävor överallt.

Det är bara ca 200 personer om året i Sverige som söker vård för huggormsbett. Mörkerantalet bitna kan vara större. Men trots det dör betydligt fler av getingstick än av huggormsbett. Så det så.

Men hur är det med äspingarna då? Det sägs ju att deras gift ska vara mycket starkare än de vuxna ormarnas? Jag hittar inget om det vare sig i böcker eller på nätet. Undrar om det är sant eller bara gammal folktro?

Undrar om jag ska ringa naturhistoriska riksmuseét och fråga, eller kanske giftinformationscentralen?

Nu kom jag att tänka på ett annat samtal jag hade med giftinformationscentralen en gång. Det var klockan 01.30 en annandag jul för några år sedan:

- Är det giftinformationen?

- Ja

- Min katt har tuggat i sig frön från spikklubba, måste jag uppsöka veterinär??

- Nja... spikklubba... vänta litet... hmm... Beter den sig normalt?

- Nej

- Verkar den tagen?

- Nej, den far fram i 180 och jag får inte stopp på den.

- Och den brukar inte bete sig så?

- Nej.

- Men hur ser du att den är påverkad då?

- Den vill inte sluta springa!!

- Saliverar den ovanligt mycket?

- .. nej, jag vet inte förresten, det är svårt att se, den springer ju så in i helsikes snabbt!

- Men hur vet du att den fått i sig frö av spikklubba då?

- För det ligger en söndertuggad frökapsel här.

- Jaha... Men varför har du spikklubba hemma då?

- För att jag tog frön i somras och sen glömde jag att stänga källardörren. (Not: jag glömde stänga källardörren på annandagskvällen, den hade inte stått öppen sedan augusti.)

- Jaha...

- Vad ska jag göra??

- Jaa...avvakta och se om tillståndet försämras.

- Men vad är försämrat tillstånd i det här fallet då? Är det om katten börjar springa ännu fortare eller om den slutar springa helt?

- Jaa... nej, det kan jag nog inte svara på. Men ändras tillståndet så ska du nog ringa din veterinär igen. *klick* (Not: Det var djursjukhuset som hade hänvisat mig till giftinformationscentralen.)

Så här i efterhand misstänker jag att den stackars personen på andra sidan linjen förmodligen trodde att det var en fylleringning av någon som försökte göra sig lustig. Men det var så lagom lustigt att stå halv två på natten med en trasig kapsel spikklubba och en katt som rörde sig i 3 x ej normal hastighet.

Nå, katten lugnade ner sig ganska omgående. Och än idag vet jag inte om han verkligen hade fått i sig spikklubba eller om det bara var ett nattligt über-tok-ryck. Men sedan dess förvaras alla frön som kan tänkas vara o-bra att få i sig i glasburkar med lock.

Trodde att jag hade förlorat all digitalis (apropå giftiga växter då), men glädjande nog har jag den fortfarande kvar i trädgården. Bara en enda självsådd planta, men se så fint den placerat sig själv; ihop med spansknäva, G. endressi, och åbrodd.

De första fingerborgsblommorna jag sådde var en rent vit variant, utan prickar. Efter ca 15 år kommer de fortfarande, men nu är de rosa. Med prickar.

Spansknävan:

Under mina första år med egen trädgård var rosa förbjudet. Jag kunde inte tänka mig någon mer banal färg i trädgården. Men man ändrar sig. Myskmalvan, Malva moschata, (nedan) ser man oftast rosa, men det finns en vit form också. Den köpte jag som frö och sådde hela påsen. Det blev ett trettiotal plantor och alla utom två var rosa. Det ansåg jag vara ett så pass slående fel att jag ringde fröfirman och klagade. Jag fick en ny påse frö och samma sak hände igen. Drygt 90 % av alla plantor var rosa och inte de utlovade vita alls.

De flesta plantorna dog redan under sina första två vintrar. (Nu, idag, tror jag mig veta att malvor ibland kan vara lite känsliga i starten och bör vintertäckas tills de etablerat sig ordentligt.) Men, som om det verkligen var meningen att jag skulle ha vitt som jag planerat från början, så klarade sig alla de vita plantorna.

Här växer en inuti ett stånd av jordärtskocka.

Myskmalvan är en väldigt fin snittblomma. Den står sig länge och är fin både ensam och ihop med andra blommor.

Det finns två slags anarki. En positivt och en negativt laddad.

- Anarki i positiv bemärkelse är ett tillstånd som innebär frånvaro av härskare och statsmakt. Anses av anarkister vara det ideala samhället.

- Anarki i negativ bemärkelse är ett tillstånd av kaos och förvirring i brist på lagar och/eller regering. (Källa wikipedia)

Frågan är vilken typ av anarki det egentligen är som råder i min trädgård?

Ny kärlek

2009-07-11T20:13:00.006+02:00

Blekklöver, Svavelklöver, Månskensklöver... namnen är svenska synonymer för denna högväxta Trifolium ochroleuchon.

Jag såg den för första gången idag, och det var kärlek vid första ögonkastet. Den privata trädgården vi besökte hade en liten (men naggande god) växtförsäljning och gissa hur glad jag blev över att kunna ta med mig en planta hem.

Blekklövern blir ca 60 cm hög och vill växa i sol/halvskugga.

Jag har planterat den under glanskörsbärsträdet.

Foton copyright KGT

Det blev visst ett par (hmm... tre... ) gräs som fick följa med hem också. Två av dem vitrandiga. De ska nog ner i gräsrabatten tror jag. Eller möjligtvis om de ska planteras åt andra sidan där planket ska byggas. Vitt plank, vita gräs? Inte hel fel tror jag.

Ja, jag får fundera vidare ett par dagar.

Ni glömmer väl inte att det är Öppen Trädgård nästa söndag?

Öppen Trädgård arrangeras av tidningen Land och en komplett lista på de trädgårdar som finns att besöka finns på den här länken.

Obs! Öppen Trädgård spänner över hela vårt avlånga land, inte bara i Sörmland.

Både låg- och högbudgettips idag

2009-07-10T23:40:00.004+02:00

Sommarens lågbudgettips tänkte jag bjuda på här:

IKEA handduken Tekla i bomull är billig och väl värd att införskaffa om man snabbt vill piffa till matplatsen. Jag sydde samman två handdukar med kortsidorna ihop till en löpare att använda istället för tabletter på bordet.

Handdukarna är i glesvävd bomull och kan tvättas i 60 grader. Jag provtvättade innan jag sydde eftersom jag trodde att de skulle krympa ganska mycket. Det gjorde de inte. Och alla sömmar sitter fortfarande ihop.

Och varför så skeptisk innan tvätt? Jo, handdukarna kostar 3 kronor styck. Jag har fått en superfin och praktiskt bordsduk som jag inte behöver vara ett dugg rädd om för 6 kronor. Det kan man väl kalla lågbudget?

Ett annat lågbudgettips är att leta rätt på en gammal telefon i sina egna (eller andras) gömmor om man behöver en ny. De trådlösa i all ära, men går strömmen sitter man där.

En klassiker skulle jag vilja kalla den här. (Lite smutsig än så länge, men det går att polera upp.)

Högbudgettipset är denna marmelad:

Rom & Krusbärs marmelad. Vikt 120 g, pris 35 kr. Rätt så högt kilopris för en marmelad - men värd vartenda öre.

Romsmaken är tydlig, stark och framträdande. Perfekt att äta till en god och vällagrad camembert. Jag måste helt klart testa att blanda rom i min egen krusbärsmarmelad nästa gång jag gör en. (Marmeladen är precis lika god på en rostad macka förövrigt.)

Inköpsställen? Har ingen aning tyvärr, vi fick den som gåva. Men den är ju som synes svensktillverkad, så förhoppningsvis finns den både här och där. Telefonnummer till tillverkaren är: 08-626 69 30 (Det står så på burken iallafall.)

Det blev lite shopping idag. Tänker inte visa de rosa (!) skor jag köpte på rea, inte ursnygga väskan (rea, rea, rea!) heller, men jag kan visa hur det såg ut i köket strax innan jag började måla hyllplanen jag köpte till arbetsrummet.

(Varför har förresten aldrig byggvaruhus någon rea!)

(Ser ni att jag har en assistent när jag målar också!?

Jag är lyckligt lottad jag... )

Hemma hos mig

2009-07-09T00:08:00.007+02:00

Ibland räcker det med att plocka in två rosor för att få något att hända hemma.

Doften av en endaste ros fyller ett helt rum, en lätt stämning av budoar helt plötsligt...

En blomma i sovrummet också...

... i min nya loppisvas, inköpt för tio kronor.

Har blivit något beroende av hårspännen, speciellt den här modellen...

Sängbordet har hängt med några år och är ommålat för tredje gången nu. Innan det vita var det marmorerat i svart och rostbrunt ett tag.

Jag har läst ut den översta boken i högen, men det är ju så himla snyggt omslag - den får ligga ett tag till.

Och dagens fotoassistent har vi här:

(Blir man omkullputtad i sängen medans man fotar så måste man ju fota det där som pockar så på ens uppmärksamhet också, eller hur?!) (Det är inte isbjörn förresten, men hans barnbarns barn.)

Elefanttunga (II)

2009-07-07T09:36:00.003+02:00

Minns ni min elefanttunga som blommade så fint i september förra året?

Och som hade satt frukt på nyårsdagen?

Jag provade att plocka ett par frukter som lades på tork någon månad och sen stoppades ner i jorden. Det fungerade inte, de ruttnade bort.

Kvar på plantan har en av de torra blomstänglarna suttit ända tills igår, då jag tyckte det var dags att "städa" krukväxterna. Och vad är det jag ser...

Haemanthus albiflos

Visste väl att det fanns någon anledning till att jag lämnat den torra fröställningen kvar på plantan så länge...

Grönt och gult och svartrött

2009-07-05T08:37:00.006+02:00

Det här är vår taklampa i köket. Vi tog den - och en lillasyster till den - till stugan för att slippa ha dem ligga skräpande i källaren. Maken hittade dem i ett rivningshus när han jobbade i småland. För fula att ha uppe någonstans men för "snygga" för att slänga...

När köket var helt orört och hade kvar sin orangebruna plastmatta på golvet, beigegula skåpluckor och tapeter med träimitation så var lampan nådastöten; eller, det som gjorde att vi kom igång med att måla väggar och köksluckor ganska så bums.

Så här en ny köksinredning, nytt golv och fyra nya vita väggar senare tycker jag att den här lampan gör hela köket. Påverkat färgval har den också gjort, men det tog ett tag innan vi kom på att vi hela tiden räknade in lampan i alla färgbeslut som gjordes.

Kosta-lampan "Hinken", design Per Sundstedt (70-tal)

Egentligen skulle jag inte skriva om vår kökslampa, utan om vår kökslampas besynnerliga beteende. När vi kom hem efter att ha varit och handlat igår så lös lampan nämligen. Bara sådär. Och gick inte att stänga av. Från förbryllan till att tro på spöken, till övertygelse att köket kommer att brinna ner om jag lämnar det så mycket som fem minuter på några sekunder.

Efter en stund kom vi på att lampan har en egen avstängningsknapp också, och den fungerade. Så lampan kunde stängas av. Men... ja, visst är det läskigt? El som bara beter sig hur den vill?

Elen (och all list-finish) är det som vi har kvar att fixa i köket. Behöver jag säga att det ska bli skönt att få det gjort så småningom?

På Ica hade de söt campanula i kruka. Små, vita klockor...

Jag planterade dem ihop med zinnia och luktärt. Det ser så skirt och ljuvt ut nu, men blir mer färg vad det lider. Verkar inte kunna undvika färg i år. Varenda kruka blir mustig (om man vill vara snäll, ett annat ord är skrikig).

(Hmm... undrar varför min ärvda kruka har hål efter hela sidan? Kan de vara från min lillebrors jag-måste-prova-hagelbössan-på-allt-jag-ser period..?)

Hittade denna skönhet nyutslagen vid uteplatsen också. Lathyrus chloranthus 'Lemonade', eller grönvial som den heter på svenska. Det här är tredje sommaren jag odlar den, jag har nämligen inte fått den att blomma tidigare. Skam den som ger sig. I år toppade jag småplantorna riktigt tidigt och kanske är det de kraftigare plantorna som gör att den äntligen blommar? Eller så har bara vädret passat den bättre.

Slutar dagens inlägg där jag började, i vårt kök. I fönstret blommar just nu en av mina namnlösa. Det här är den absolut mörkaste blomma jag sett på en vanlig pelargon. Det är alltså inte någon engelsk pelargon, inte 'Lord Bute', utan en "vanlig" zonalpelargon (tror jag). Tänk om den här plantan kan växa på sig bra så att jag kan ta en massa sticklingar och så nästa år kan jag samplantera den med grönvial i stora krukor ute... skulle inte det vara läckert?!

Blå utflykter

2009-07-03T10:13:00.005+02:00

Tre kvällar i rad har vi efter kvällsmaten, när det börjat bli svalare ute, satt oss i bilen och åkt iväg. Första kvällen var vi borta i tre timmar. Vi körde på slingelkrokiga vägar vi aldrig kört på förut och fick återigen uppleva en del av Sörmland som var ny för oss.

I går kväll blev utflykten bara en kortis på någon mil till ett parti åkerlandskap där det förra året var helt blått denna tid. Blått av blåklint. Nu hade bonden ersatt rapsodlingen med annat så de stora blå fälten var borta...

Endast en liten rapsåker fanns i år. Inte lika mäktig som de böljande blå vidderna vi upplevde förra året, men tillräcklig för oss för att få uppleva lite blå poesi.

Vet inte varför blåklinten trivs så bra med raps. Eller köper bonden här någon speciell fröblandning för att förbipasserande ska få njuta?

Tro det eller ej men jag har suttit och fixat med de här bilderna i nästan tre timmar. Min Nikon vill klart o bestämt ha blåklint turkosblå och inte alls blåklintsblå. Nå, tycker att jag kommit en bit på väg iallafall att återge blommorna sin rätta färg. Inte helt, men nästan...

Vår by på avstånd. På den södra sidan samhället är det mest åkerlandskap i flera mil, och på den norra nästan bara skog. Gillar den här sidan bäst.

Har inga planer för denna dag. Köksgolvet ser ut att behöva svabbas av. Ett par pelargoner behöver planteras om. En stol målas... Ja, vi får se...

Inget värmeslag (men taskig uppkoppling)

2009-07-02T01:07:00.004+02:00

Tänkte bara som hastigast berätta att det mobila bredbandet inte fungerat på hela dagen. Min frånvaro beror inte på värmeslag om någon undrat...

Kan också meddela att jag inte är helt säker på att en hel jordgubbsgräddtårta för endast två personer var någon bra idé...

Sommarmaten idag; böckling med råstekt potatis i tunna, tunna skivor med massor av persilja. Suck vad gott!

PS. Var det någon som såg Aftonladets (eller kanske var det Expressens) förstasida idag? Det där om att vita hästar ska dra glaskistan med Michael Jacksons kropp? Tänkte ni på notisen överst på sidan? "Svensk artist drabbad av svininfluensa." (!!!)

Dagbok (eller: inkompatibel med celsius +30)

2009-06-29T23:00:00.006+02:00

Vi har semester den här veckan och hur stora förväntningar har man?

Meningen var att vi skulle jobba på huset men hallå - det är trettio grader i skuggan, luften står still, jag får migrän trots kopiösa mängder vatten och jag konstaterar för jag vet inte vilken gång i ordningen att det här är inte min sorts väder.

Nå, slutklagat. Det här är vad vi gjort idag:

- Ställt fram utemöblerna där de ska stå. (De står alltså inte staplade i en pyramid längre.)

- Gjort rent och provbadat i vårt gamla badkar som vi hade i ateljén innan vi byggde "riktigt" badrum där. Nu är det sommarbadkar på gräsmattan. (Istället för murarbaljan jag brukar ställa på köksgolvet och tvaga mig i.)

- Maken har klippt gräsmattan (1,5 timma i blåslampe-sol. Bränt ryggen gjorde han på kuppen.) (Rätt åt honom när han är så hurtig!)

- Maken har grävt ur hela plastkomposten. Och spritt ut jorden i landet! (Vet inte vad det tagit åt honom... )

- Maken har åkt iväg med hela bilen full av säckar med trädgårdsrens till sopstationen. (Under tiden sov jag middag.)

- Maken har satt upp konsoler som ska bli en planteringsbänk vad det lider på ena sidan av uteplatsens vägg. (Det blev snett och skruvarna var för korta.)

- Maken hittade en liten noshornsbagge flytande i nya badkaret. (Den stora noshornsbaggen blir ca 4 cm lång och dess larver 8-10 cm stora. Den lilla noshornsbaggen är bara 13-14 mm lång och väldigt söt.)

- Varm mat till middag, tro det eller ej. Fisk idag igen. (Testade faktiskt att göra sås på creme fraiche, rivet äpple och hackad smörgåsgurka som Mira tipsade om i en kommentar till förra inlägget.) (Och Tekla Maräng, du ska få soppreceptet snart!)

- Vid nio tiden när hjärnan slutat koka kvicknade jag äntligen till något och vattnade alla krukor, vattnade, vattnade, vattnade alla nyplanterade större växter (bambu, gräs, träd), och så fick jag ner ett par lådor med utplanteringsväxter som har stått alldeles för länge i sina krukor. Och så rensade jag och kantklippte rundeln som fungerar som tillfälligt kryddland. Och gick sen in och gjorde tårta. (Som står i kylskåpet nu för att safta till sig ordentligt till i morgon.) (Maken brukar vilja ha jordgubbstårta på sin namnsdag, som i och för sig inte är än på några dagar, men vi har semester och då tror jag det är tillåtet att blanda ihop dagarna en aning.)

Ska prova att ställa väckarklockan litet tidigare i morgon och se om jag kan hinna ut innan man fullständigt slås till marken av värmen. Borde rensa litet mer ogräs för att känna mig hyfsat nöjd med tillvaron nämligen.

Farfars pion och konspirationsteorier

2009-06-28T23:50:00.006+02:00

Vacker eller ej? Ja, jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker om farfars pion, men den kommer nog att vara en av mina käraste växter i all framtid trots det.

Min farfar flyttade ner till Stockholmstrakten från Norrland 1920 och fick anställning på en herrgård 3 mil norr om stan. Familjehistorien säger att den här pionen var bland det första han planterade utanför sin tjänstebostad. Jag fick en liten bit av av min farbror som grävde upp plantan och flyttade den hem till sig när farfar dog för 20 år sedan.

Det är en gammeldags pion med flera, inte alltför stora blommor, på varje stjälk. Färgen är rödlila och ganska svår att placera lyckat i trädgården (tycker jag), men det finns ändå något så sympatiskt i det liksom solblekta utseende blomman får när den varit utslagen någon dag...

Mmm.. så det får bli veckans favorit det här...

Är det någon mer än jag som har svårt att hitta på vad man ska äta när det är så här varmt? Vi verkar leva på jordgubbar och tomatsallad just nu. Lunchjordgubbarna har jag börjat variera genom att mixa med fil och smaksätta med vaniljsocker och färskpressad lime. (Kan ju inte äta gräddmjölk varje dag... ) (!)

Det enda varma vi fått i oss under de tre senaste dygnen var en grillad fiskbit i fredags kväll. Gjorde en sallad på couscous, avocado, fetaost och rikligt med oljevinägrett smaksatt med färsk, hackad oregano till.

Älskar denna tid när man riktigt kan börja frossa i färska örter från trädgården!

Har gjort en sats kryddvinäger också. Testar med libbsticka i år.

Det är easypeasy att göra egen kryddvinäger. Hacka upp favorit-kryddgrönt. Lägg i en glasburk (som inte får ha lock av metall), häll på vitvinsvinäger, skruva på locket och låt dra två, tre veckor. Sila vinägern och häll på ren flaska.

Konspirationsteorier! Det var både min och brorsans första tanke när vi fick höra att Michael Jackson hade dött.

Min bror, som är lite mer företagsam än jag, satte sig och sökte på olika konspirations sajter på nätet och han kunde konstatera att den populäraste teorin än så länge verkar vara att Michael Jacksons egna hämtat hem honom. För det vet väl alla (dah!) att MJ blev bortförd av utomjordingar på 80-talet och ersatt av en kopia. Nu har kopian fått åka tillbaka hem.

Beviset ska vara att Michael Jackson (eller kopian då, om man ska vara petig) har låtit bygga en landningsbana i Nevadaöknen för 40 miljoner kronor.

Min mamma har en egen teori, att MJ dött av svininfluensan men att det mörkas av CIA som inte vill att panik ska spridas bland landets andra artister.

(Vi är en helt normal familj i vanliga fall. Men helt klart är att syrrans besatthet i Michael Jackson under 80-talet har lämnat djupa spår i oss alla... )

Ett bra sätt att starta en dag

2009-06-24T09:24:00.007+02:00

Läste häromdagen på bloggkompis Lisas blogg att hon känner sig rik just nu.

Smaka bara på de orden; Jag känner mig rik.

Visst får man lust att känna så själv?

Beväpnad med sax tog således även jag en runda bland ogräs och sorkhål i morse. Jakt på eget guld.

Man behöver inte ta sig fram till regnbågens slut för att hitta skatter.

Grönt är vitamin för själen.

(Vitamin A, B, C, D, E och vitamin Grön?)

Några örter hängdes till tork under kökstaket.

Väldoftbukett på ritbordet.

Idag har jag bara planerat in ett par timmars lönearbete, sen ska jag sätta mig med litet eget jobb tänkte jag. Har så mycket idéer jag vill genomföra och testa. Min hand är kompis med pennan just nu, det blir som jag vill, det flyter. Bladen jag ritar blir precis så snirkliga och vackra som de är framför ögat. Vässad blyerts.