Mer gott av lavendel

Salt och lavendel kan bli till annat gott än fotsalt. Jag har gjort en rejäl sats kryddblandning också. Vet inte riktigt vad anledningen var men lavendeln blev verkligen ovanligt aromatisk i år. 

Blanda:

Fint havssalt

Torkad lavendelblom

Torkad rosmarin

Svartpepparkorn

Vitpepparkorn

Förvaras helst i burk med tättslutande lock.

Vad använder man då denna parfymerade kryddblandning till? Vi brukar använda den till lamm och nån enstaka gång till magert fläskkött (filé eller kotletter). Men jag läste nyligen någonstans att lavendel ska vara fint till anka också, så det ska vi prova nästa gång.

Lägg någon matsked av kryddblandningen i en mortel och häll på ett par matskedar olivolja och eventuellt litet raspat citronskal. Mal samman allt till en geggig massa och gnid in köttet ordentligt med den. Låt vila någon halvtimma innan köttet tillagas.

Jag har (förstås) redan planerat att litet av det här ska bli del av julklappar till matlagningsroade vänner. Lokalt producerad rapsolja ska inhandlas och på varje flaska ska jag hänga en liten påse kryddblandning.

Nu har jag en väldigt högljudd och väldigt stolt siames vid mina fötter. Och en död mus! 

Så har den årstiden börjat...

Blommar just nu

Förra helgen tog jag in pellisarna från glasverandan. Det är en gammeldags glasveranda med englasfönster och oisolerad, så egentligen är det ett under att de kunnat stå kvar så länge. Men nu fick de komma in iallafall. Jag klippte ner alla (måste för att de ska få plats inomhus) utom den här. Det här är en av de jag köpte på rall på sensommaren. Namnlös stjärnpelargon. Bladen blev lite ledsna av att komma in i värmen, men den fortsätter att blomma för fullt. Vad mig anbelangar får den gärna fortsätta att blomma till jul.

Annars är det förkylt, hostigt och febrigt här. Och stressigt. På måndag börjar jag ett extrajobb som varar december ut. Ett heltidsjobb på ett museum. Kvällstid ska jag sköta mitt vanliga jobb, och på helgerna har jag lovat maken att hjälpa honom på hans jobb. Till det där ska man lägga tre timmars restid varenda dag. Undrar om jag ens kommer att ha tid att sova... och julpyssla är väl bara att glömma.

Precis hur stressade vi är visade sig igårkväll när jag skulle vika ihop mina byxor som låg framme på en stol. Det trillade ur småslantar ut fickan. Jag lägger aldrig pengar i byxfickorna, så jag frågade maken om han hade provat byxorna. -Jaa, jag vet inte... det är väl mina...?

Han har alltså gått omkring en vecka i mina byxor utan att märka att det är helt annan modell än vad han brukar ha, annan storlek och annan färg... Att benen var för långa hade han löst genom att vika upp dem, men liksom inte funderat över varför de var för långa plötsligt. :-)

Utlottning

Det skulle ju ha varit en liten utlottning vid mitt hundrade inlägg hade jag tänkt, men attan också, jag hann inte riktigt med... Så här kommer nu istället det hundrationde inläggets utlottning; en liten, liten akvarell av mig infattad i en papiermache ram, också den av egen produktion.

Allt du behöver göra för att vara med och tävla är att skriva en kommentar till detta inlägg. Jag drar en vinnare den 5 december. Vinnaren får välja vilken av de två bilderna nedan hon (eller han) vill ha.

Lavendel i kruka, 11x13 cm inklusive ram.

Juligt motiv, 10x11 cm inklusive ram.

Pappersaskar att göra själv

Man behöver:

Papper, linjal, blyertspenna, sax, falsben & limstift.

Jag köpte papper på Panduro Hobby.

Just det här pappret var litet för tunt att vara tillräckligt stadigt, så jag limmade först upp arken på ett litet tjockare vanligt ritpapper. (Panduro har jättefina ark med kraftigare ytvikt, så naturligtvis kan man köpa ett sånt på en gång istället.)

På baksidan ritade jag upp "mönstret" till askarna. Det består först av en kvadrat så stor som man vill att asken ska bli, mina är 5 x 5 cm...

... och med hjälp av en mugg eller tallrik så ritar man böjda linjer efter kvadratens alla fyra sidor, både på ovan- och undersida (se bilden ovan och bilden under). 

Det är de här lite elipsliknande formerna som kommer att bilda askens sidor när den är klar.

Klipp ut delarna efter ytterkonturen (se de två bilderna nedan).

Använd ett falsben för att prägla kartongen (bild nedan) så att det blir lättare att vika. (Jag suddar bort alla blyertslinjer efter att jag gjort präglingen, det ser snyggare ut med en ren insida när man öppnar asken... )

Två delar behövs till en ask (nedan).

Böj upp kanterna efter spåren du präglat med falsbenet (se nedan).

Sätt lim på tre av "sidorna" (de elipsformade delarna) och för ihop de två halvorna till asken. Elips möter elips.

Kläm ihop med fingrarna en stund, tills limmet fäst.

Den färdiga asken (nedan). Fyll med något och förslut. (Den behöver inte limmas på den fjärde sidan.)

Fint med de här papprenas struktur... I askarna ryms precis en lagom dos fotsalt. Men man kan göra askarna större och ha som presentaskar år kakor, godis, smycken kanske?

Tips: Har man inget falsben hemma kanske man har en mindre virknål eller en trubbig strumpsticka? Testa att använd det istället. Det ska bli en synlig fördjupning i pappret, men den får inte bli för djup och skarp, då går pappret sönder.

Tips 2: Proportionerna är inte så viktiga, testa dig fram till vad du tycker blir snyggast. Asken behöver inte vara kvadratisk heller, det går lika bra med rektangulär. 

Titta gärna in i morgon igen, då kommer en utlottning föranledd av mitt hundra(tionde) inlägg.

Gott för fötterna

Jag älskar fotbad. Helst om vintern, när det är småruggigt både ute och inne. Favoriten är förstås att hälla en liten näve hemmagjort fotsalt i baljan. Dofterna sprider sig i hela rummet och inte bara fötterna får sitt - alla sinnen slappnar av.

Jag brukar göra så att det räcker ett par, tre år. Inte för att det är speciellt krångligt utan mer för att det blir ganska lagom med en påse grovt havsalt till de örter jag torkat för ändamålet.

Först låter jag alla blommor och blad jag ska använda torka ordentligt på en mörk plats i en eller par månader, sedan smular jag sönder dem lätt och blandar samman med saltet.

I år gjorde jag en "uppfriskande" blandning av lavendel, kungsmynta och citronmeliss. (2 delar lavendel, 1 del citronmeliss, en halv del kungsmynta, 3 delar havsalt)

Andra favoriter att använda till fotsalt är torkade blad av svarta vinbär, nässla, pepparmynta och rosmarin. Jag låter näsan bestämma hur det ska bli. Ibland blir det "piggare" blandningar, andra gånger mer avslappnande. Vinbär och nässla är en avslappnande variant. Rosmarin ska vara desinficerande, så det kan passa om man har problem som skavsår.

Den färdiga blandningen förvaras i en burk med tättslutande lock tills den ska användas. Bara man öppnar locket doftar hela rummet.

I år tänkte jag ge bort litet i julklapp, så jag har gjort små portionsförpackningar i papper. Beskrivning till dem kommer i morgon.

Jag har vunnit detta otroligt läckra armband hos Angel Pearls! Jag ville verkligen, verkligen ha det, så jag kan knappt tro vilken tur jag haft! Tack snälla, snälla Eva, jag kommer förmodligen att ha det på mig dygnet runt. :-)

Foto: Angel Pearls

Av fläderbär (II)

Om man har fläderbärssaft hemma kan man göra saftkräm. Och får man lite saftkräm över kan man använda den som fyllning i kakor. Då blir det fläderbärsgrottor.

Minnen

Jag tog hand om svärmors sybord i våras när hon dog. Det skulle slängas. Jag vet inte vad det är som gör att jag tycker så mycket om att sitta och fingra på andras minnen; för visst är det det som ett syskrin innehåller? Minnen?

Här ser det ut som tiden stannat någon gång på 60-talet, eller kanske ännu tidigare.

Om svärmor hade suttit bredvid mig nu hade hon säkert kunnat berätta vad hon använt varenda tråd till, och var de där udda knapparna, och spännet i jade, en gång kom ifrån.

Den första julklapp jag valde själv till min mamma var en knallgul ask med olika fack att ha sytråd i. Jag var fem år tror jag, och tyckte att den verkade jättebra och praktisk, och jag tror att mamma blev glad över den. Jag vet iallafall att hon fortfarande har kvar och använder den.

Sedan dess har jag blivit ägare till flera begagnade sybehörsuppsättningar. Några grannar till oss flyttade från sitt hus när jag var tonåring och jag fick "ärva" den gamla damens hela uppsättning trådar, nålar, knappar, hyskor och hakar. Alla småsaker låg i ett sådant där klassiskt etui i trä, som går att vika ut, och det blev mitt eget första sybehörsskrin. Tyvärr gick det sönder för ett tiotal år sedan (och blev för litet) så jag har inte kvar det längre. Nästa förvaringsutrymme blev en stor kakburk i plåt, inte ett dugg praktisk, men väldigt söt.

När jag gick i skolan var det bästa med syslöjden att få gå in på lagret och titta på alla garner, tyger och trådar som stod (och låg) färgsorterat på hyllorna. Som en godisaffär, fast bättre.

På 70-talet när jag var tonåring var mina favoritbutiker att handla kläder i Margot, som låg i det helt nybyggda PK-huset på Hamngatan, och Myrorna vid Ropsten. På Myrorna hittade man de mest fantastiska kläder på den tiden. Det fanns till och med vid enstaka tillfällen festklänningar från 20-talet, med pärlband och spetsar. Handsydda skor från 40-talet, som såg ut som om de kom direkt från Disneys Snövit. Avdelningen med underklänningar och linnen var den ljuvligaste. Silkiga puderrosa linnen från 30- 40tal med axelband i siden och med de mest fantastiska spetsar påsydda vid ringningen.

I min ärvda sybehörslåda i trä fanns precis rätt trådar att laga med när de efter flitigt användande gick sönder i sömmarna. Och svärmor hade samma pudriga uppsättning trådar hon...

 

Om sytrådsrullarna såg likadana ut idag som de gjorde "då" skulle jag vilja jobba i en sybehörsaffär.

Man skulle kanske öppna en butik med vintage sybehör... Tänk vad mysigt att få tillbringa dagarna bland alla historier dessa gamla trådrullar har att berätta... Ja, man kanske måste ha ett visst mått fantasi för att höra nåt, men det har man ju... 

Och björntråden... vad hände med den? Finns det orange björntråd att köpa idag?

Idag har jag alla mina sybehör i en väldigt ful och väldigt praktiskt plastbox från Hammarplast som nog är tänkt till att förvara spik och skruv i. Den har ett handtag som gör att jag kan bära den med mig mellan rummen hemma. Den följer dessutom alltid med när vi åker till stugan. Utan den är jag helt handikappad.

Svärmors sybord hade jag tänkt att börja slipa idag för att måla. Men jag vet inte hur det var, jag blev sittande och kände på silkiga trådar och fingrade på gamla sytrådsrullar istället... Bordet är nästan som ett litet museiobjekt med alla sina saker kvar i. Vet inte om jag kanske ska låta det stå bara...

Handtag/knoppfunderingar plus inköp

De här handtagen hittade jag i en byggsecondhand butik i somras. Sex stycken kostade en hundring på rea. Hade en diffus idé att sätta dem på en byrå jag har, men det passade inte riktigt.

Nu funderar jag på att sätta dem i köket istället...  Jag tycker att kontrasten mellan de släta luckorna och handtagens snirklighet är så stor att det faktiskt blir bra. Men då är frågan vad jag sätter på alla skåpluckor? Jag skulle vilja ha mässingsknoppar som är små, kanske högst 2 - 2,5 cm i diameter. Är det någon som vet var jag kan hitta det?

Det behöver inte vara gamla knoppar, men de ska vara så enkla och rena i uttryck som möjligt. Hjälp..?

Jag tejpade fast dem för att testa. :-)

Idag var vi tvungna att göra något annat än att slita i väggmasonit, måla, skruva och svära över försvunna verktyg, så vi åkte in till "byn" för lite shopping. På listan stod bland annat att hitta en snygg komposthink, inte för stor till vår lilla diskbänk. Hittade ingenting alls. Åtminstone inte någon som både såg bra ut och var hyfsat praktiskt.

Men så på hemväg stannade vi vid ÖB och maken kom strax stolt gående med den här lilla papperskorgen.

Storleken ser ni i förhållande till tvålpumpen. Svart, matt plast med svänglock. Till vår svartbruna diskbänk och svarta kakelfogar. 29 kronor. Tycker att det var ett riktigt kap!

Kompostera smart, snyggt (nja, tillräckligt iallafall) och billigt, det var dagens guldkorn här hos oss Lisas torp! :-)

PS. Varför ligger plasten kvar på bänkskivan? Jo, enligt bruksanvisningen ska den göra den fram till att den monteras. Så vi lever inplastat fram tills dess att den andra trasiga bänkskivan är utbytt och vi kan montera båda samtidigt. 

Mirakeldagen

Hur kan man bli så glad över denna åsyn? Jag till och med tar fram kameran och förevigar den. En diskmaskin full med nydiskat! Rent, ångande varmt! 

Idag har det ena miraklet avlöst det andra. Efter att bara haft varmvatten (!) i två dygn så lyckades röris idag fixa att det blev både varm- och kallvatten. Och efter några nervösa timmar så lyckades han rensa gamla röret så att vattnet rinner undan också (det var ganska så stopp ett tag). Och som om inte det vore nog så lyckades vi klara i knoppen efter några timmars sömn montera ihop IKEA-skåpen som var stört omöjliga att förstå sig på igår kväll.

Och inte är det slut där; maken satte upp köksfläkten också. Vi kan steka mat! Och fasen vad vi stekte mat till kvälls kan jag berätta. Fettigt (för nu har vi varmvatten och kan diska!) och osigt (för nu har vi fläkt som suger upp os-eländet!).

Och med i stort sett alla skåpluckorna på plats så kan vi konstatera att det blir bättre än vad vi tänkt oss. Ååååh vad vårt kök kommer att bli precis som vi vill ha det när det blir klart!!

Ikväll:

(Tänker inte ens berätta om allt som är kvar att fixa här, men ni ser, eller hur? Socklar, lister... Kanske ska inte elledningarna hänga fritt från taket..?) (var lite ironisk där ja... )

Samma hörn för tre dagar sedan:

För åtta dagar sen:

Det var en del som hände i fredags som inte var planerat. Att inte få kallvatten utan plötsligt bara varmvatten ur kranen var en grej vi inte direkt väntat oss.

En annan sak var att jag plötsligt upptäckte (för sent) att röris nummer två och hans lärling hade satt rören lite annorlunda mot hur vi hade talat om med röris nummer ett.

Bakom diskbänken har vi sparat ut ett utrymme för att få en extra djup diskbänk samtidigt som det var meningen att vi skulle platsbygga ett litet skåp här. För brickor, bakbord osv. Rören skulle ha gått in i skåpet underifrån, inte bakifrån som syns på bilden nedan.

Klart att det blir betydligt mer praktiskt inne i skåpet under diskbänken så här, men.. inte riktigt hur vi hade planerat.

Funderade över helgen på hur vi skulle göra, men beslöt oss för att låta det vara så här.

Det får bli ett litet fack istället för ett stort.

Vad är då kvar att göra? Bortsett från all finish (ovan nämnda socklar, taklister, eldragningar osv., så är ena långväggen kvar att fixa. Där ska den gamla masoniten bort och nya byggskivor ska upp, spacklas och målas. Golvet är inte riktigt färdiglagt det heller, det återstår några få brädor just i anslutning till väggen. Sedan ska golvet målas klart. Till jul (och förhoppningsvis lite ledighet) ska vi försöka att hinna att bygga en väggfast hylla från golv till tak som ska inhysa vardagsporslin och förmodligen lite lådor/backar för t.ex pappersinsamling, returglas osv.

Hela innertaket ska fixas också. Men det blir förmodligen en okrånglig lösning med nya brädor direkt på gamla taket. Det får bli i sommar. Lite bakvänt kanske, men vi upptäckte först halvvägs att vi skulle bli tvungna att fixa till det också.

När jag ser på bilden ovan hur det såg ut för åtta dagar sedan kan jag inte fatta riktigt hur vi trots allt fick till det.

Stal mig en halvtimma nu på kvällen och tog hand om sommarens torkade örter. Ska visa i morgon vad jag gjorde av dem.

Det här är älggräs, malva och salvia som jag inte ville använda till något idag; det var så vackra färger ihop att jag hängde upp dem på väggen istället.

Mer kök än så här (nedan) blir det inte idag. Men det är måne utanför och stearinljus på bänken...

Och väggskåpen är på plats, det syns väl? 

Lördag

För ungefär fem veckor sedan slog mina dahlior ut, bara en vecka innan första frosten kom så det var inte länge de stod. Men vad vackra de var. Jag har mina favoritblommor sedan barnsben. Får hela tiden nya, men till de "heliga" hör dahlia, gladiol och luktärt.

Plockade fram den här dahliabilden nu för att ha något att vila ögonen på. Sitter o funderar på om jag ska printa ut den och sätta upp på väggen, är ganska nöjd med det här fotot. Det pratar med mig. Som om kronbladen sjunger, eller dansar...

Ja, det var dagens lilla paus och eftertanke det. 

Annars har det inte varit mycket av den varan idag heller, utan vi vet vad vi har att göra från tidig morgon till sena kvällen. 

Här är vår arbetsledare:

Trodde att jag skulle kunna lägga ut lite "efter" bilder efter den här intensiva veckan, men det dröjer nog ett tag till. (Om jag inte lägger ut en hörna i morgon bara för att övertyga mig själv om att vi nästan är klara. :-))

Vatten!!

Men ännu inget avlopp... 

Det blev dock en del missräkningar. Tror jag struntar i att berätta om dem idag. Nu ska jag lägga mig i tv-soffan, blunda och låtsas att huset är välstädat, att köksskåpen är på plats och att jag inte alls håller på att bli förkyld.

Vilket kök?

Jo ser du syrran, vi är ju inte så mycket för lull-lull så det blir så vitt och så slätt som möjligt. (Ju mindre lull-lull i de fasta detaljerna desto större möjlighet att sväva ut i de flyttbara menar jag... :-))

Tyvärr är vitrindörrarna till det här köket ("Applåd") i aluminium, och det vill vi inte ha, så det blir inga vitrinskåp som vi hade tänkt oss. Bänkskivorna blir i ek. Har inte bestämt vilka dörrhandtag vi ska ha ännu. Indiska har snygga vita porslinsknoppar... Men mässing kan ju vara snyggt också... hmm...

Bild: IKEA

Köket har två fönster. Det ena vätter ut mot gatan och utsikten från det andra ser ni här (nedan).

Tillät mig en stunds dagdrömmeri. Här kommer nämligen arbetsbänken bli. Här kommer jag att stå och blanda kakdegar, hacka lök och riva morötter, blanda min morgonsmoothie, göra smarriga marinader till sommarens grillkött. Duka upp julbordets buffé kanske... ?

Eftersom maken stod och slipade väggarna och jag inte hade nåt att göra i köket för stunden (annat än att bli dammig) så gick jag ut och räfsade gräsmattan. Så att jag slipper stå sen i vinter och titta ut på den här löviga sörjan. Ingen efterbild tyvärr, för när "efter" infann sig var det redan kolsvart ute.

Men... vad tror ni om ett sånt här (nedan) i schersminbusken? Ett ljusnät? Är det lite väl töntigt, eller kan det bli fint att vila blicken på när man står o kikar ut om kvällarna?

Bild: Clas Ohlson

Jag har ju fått en utmärkelse av Tekla Maräng också! Den ska jag visa alldeles snart, måste bara grunna på vilka jag ska skicka den vidare till också. :-) Tack Marie!!!

Jag är TRÖTT!

Oj, oj, oj vad vi jobbat de senaste dagarna. Det känns som om vi hållit på i två veckor och ändå är det bara onsdag. Idag kom köket. Nu kan inte ens katterna tråckla sig fram i vardagsrummet. Än mindre vi. Att leta rätt på något så simpelt som en häftpistol eller ett dricksglas kan ta femton minuter, om man glömt var man lagt det.

Ena bänkskivan var skadad, ganska rejält. En stor reva över halva skivan plus att ett hörn var krossat. 

Jag bad de stressade och rätt sura (morgontrötta?) budkillarna att vänta tills jag hade kollat emballaget på det de lämnat.

"Det kommer att ta tid du..." sa den ena bistert. 

"Ja, men det får ta den tid det tar" svarade jag.

"Jamen det enda som är skadat är paketet underst, det kan jag säga på en gång" sa killen.

Undrar man inte redan här vad i hela friden som är fel?

Varför tar de med sig en synligt trasig bänkskiva? Man behövde inte ens öppna paketet för att se hur skadad den var.

Det lustigaste av allt är att de inte kunde ta med sig skivan tillbaka.

"Allt eller inget!"

"Vadå allt eller inget?"

"Ja, vill ni att vi ska ta med bänskivan tillbaka så måste vi ta med hela lasten".

På fullt allvar alltså. Det är de premisser som gäller när IKEA levererar kök. 

Vänta tre, fyra veckor till på en ny leverans, nä, glöm det. Kollinummer antecknades och en massa papper undertecknades. Och sen satte sig maken i telefon med IKEAs reklamationsavdelning. Exakt 47 minuter tog det för honom att få reda på att bänskivan kan hämtas - och en ny lämnas - om två veckor.

Ingen förlorade humöret. Men det var som att tala med en väldigt hjälpsam vägg beskrev maken samtalet efteråt. Alla möjliga förslag på leveransdatum gavs, problemet var bara att mannen på reklamationsavdelningen var totalt döv för det faktum att vi är här bara denna vecka eller eventuellt någon fredag i december.

Kan bara skratta åt eländet.

Fast annars går det bra! :-)

Helgen

Allhelgonahelgen, min favorithelg. I år blev det varken besök hos våra döda eller middag med mor och far, som varit tradition i femton års tid, men det blev en bra helg ändå.

Städade undan så gott det gick i stugans matsal igår och åt en god middag i skenet av levande ljus (och bara levande ljus). Så otroligt rogivande det var...

Officiellt är det vinter när ljuskronan hamnar på plats under taket.

Ny fin duk från svärmor på bordet.

Invigning av servettstället från lokala loppisen. (Man kan vara kär i ett servettställ - jag lovar!)

Men idag var det slut på lugnet, för jag har en alldeles egen demolition man. Här står han med kofoten i högsta hugg. Och river ner det som är kvar av de gamla köksskåpen.

Jag jobbar bäst till musik, så jag satte på ett blandspår på I-poden. Det visade sig vara julblandningen 2007. Så till bilden nedan ska ni tänka er Dean Martin sjunga "Silent night"... 

En hel vägg blev färdig under eftermiddagen. Bort med alla gamla tapetlager och dit med ny isolering i springorna mellan brädorna. Och så upp med nya träskivor. 

Det var stora hålrum mellan brädorna som bildar mellanvägg mellan kök och matsal och bristfälligt tätat med tidningspapper lite här och där (inte underligt att det är så lyhört). Och titta vilket fynd:

Från och med nu anser vi att vi vet husets byggår; 1908. 

Tomten styckades upp 1905 så vi har gissat tidigare att huset byggdes kring 06-07. Tydligen var det "krig" mellan två grannsocknar någon gång i mitten av förra århundradet, och för att trilskas så brände vår socken upp varenda offentlig handling de hade i sin ägo, och därför finns varken någon riktig planritning över huset eller dess tomt.

Men nu vet vi. Hundra år exakt. Och nästan orört. Det är egentligen fantastiskt när man tänker efter...