Nattsudd

Det blir inte skarpare bild än så här om man står ute i halvnatten och fotar utan stativ. Men det spelar ingen roll att bilden är suddig, eller hur? Ni ser väl på ett ungefär vad den föreställer? 

Bilden ovan är vad jag ser om kvällen när jag tittar ut genom köksfönstret, ett hörn av trädgården som är litet mörkt även dagtid och ett av äppelträden. Här har jag börjat plantera bara för att lysa upp regniga dagar och skymningar. Nu äntligen har tovsipporna slagit ut och jag ser att det fungerar. De lyser som små irrbloss i skymningen och jag står halvt hypnotiserad inne i köksfönstret och tittar ut. Vitt, vitt, vitt ska bli min färg här.

Egentligen har jag letat efter vit fänrikshjärta men efter att ha besökt sju plantskolor under fem veckors tid utan framgång någonstans, så tog jag tovsippa från gamla trädgården hit istället. Jag får se det som en test. (Och så fort jag hittar vit fänrikshjärta ska den införskaffas och testas också.)

Tovsippa, Anemone Sylvestris

Syn: Vildanemon

Jorden här förbryllar mig, under ett stort träd tycker man att den borde vara rätt torr men när jag gräver i den känns den både lucker och levande. (Med levande menar jag att jag stöter på mask.) Ytliga rötter från äppelträdet är förstås ett problem, men det är inte alls tal om att anlägga någon större rabatt, jag vill bara ha litet i jorden att vila ögonen på från köksfönstret. Låga vår- och försommarblommande växter/marktäckare verkar vara en bra idé, för på hösten faller ju äpplena. Då ska det gå att plocka och hålla undan efter dem också.

I framkanten mot grusgången (som går strax nedanför köksfönstret och alltså befinner sig precis utanför bild i nederkant av översta fotot) ska jag plantera rödbladig revsuga. Den håller jag på att föröka i gamla trädgården för att ta hit. Några meter bakom trädet, under häcken som bildar fond i fotot överst, ska jag plantera hasselört.

Men vad finns det för tålig perenn som inte behöver bindas upp, som blommar i vitt på sommaren, tål skugga/halvskugga, och som blir vacker lite "förvildad"? 

Jag tar tacksamt emot alla förslag.

Samtidigt som jag planterade tovsipporna (som jag förresten ska plantera fler av) så satte jag ner den här aklejan i jorden också. Impulsköp i plantskolan. Vacker är den väl kanske inte. Snarare en aning hysterisk. Men såå läcker...

Den stod i stora lårar vid ingången till plantskolan och inte en människa visste vad den hette. Inga namnlappar någonstans. Har letat lite på nätet och tror att det är en Winky Double Red-White. (Men helt säker är jag inte... )

Ibland känner jag mig korkad. Det finns saker som jag inte förstår hur mycket jag än grubblar på dem. En sak är det där energi och spara-miljön tipset att ha med sin egen tygkasse till affären när man handlar matvaror. Så sent som igår läste jag i en veckotidning hur mycket plastkasseproduktionen tär på miljön.

Vi är ett litet hushåll på två vuxna och fyra katter. Vi handlar något i mataffären nästan varje dag. Ibland är det bara ett par saker och då tar vi grejorna under armen, men säg att vi i genomsnitt bär hem fyra-fem plastkassar i veckan.

Och så slänger vi hushållsavfall i soptunnan. Vår sophämtning har strikta bestämmelser om hur soporna ska paketeras. Det ska vara plastpåsar med långa handtag så att påsarna går att försluta ordentligt. Trots att vi är duktiga på att kompostera (jag komposterar även visst papper, som äggkartonger och toa- och hushållspappersrullar till exempel) så måste vi tömma kökssoporna varannan dag.

Vi har aldrig något lager av plastpåsar från mataffären som ligger och skräpar, det kommer liksom in lika många som går ut. Om jag nu bar hem min mat från mataffären i en tygkasse, vad skulle jag då slänga soporna i? Då skulle jag bli tvungen att köpa plastpåsar på rulle och vad i hela friden blir det för skillnad?

Uppdatering Så här skriver Gullehexan angående plastkassarna:

Jo! Det gör skillnad med köpta sopplastkassar. Dels är plasten tunnare än själva matkassens man köper,

det går inte åt så mycket olja i själva tillverkningen och är enklare att förbränna och dessutom blir det ekonomiskt mycket billigare att köpa sopkassar, ca 10 öre, mot matkassens 2 kr.

*

Det blev ett till impulsköp av akleja i plantskolan. Ingen lapp på denna heller, men jag gissar (återigen bara en gissning alltså) att den hör hemma i Nora Barlow serien. 

Näverhäggen blommar

Näverhäggen jag planterade i april har precis blommat. Nästan som vanlig hägg, men lite glesare klasar.

Och längre än så här har jag inte kommit med grönsakslandet:

...för min förkylning blev till dubbelsidig öroninflammation. I det örat där trumhinnan redan spruckit låter det som ett avslappningsband med en porlande bäck på hög volym. I det andra som om någon står och hamrar i takt med mina hjärtslag på en plåtbit. Behöver jag tala om att man måste skrika åt mig om jag ska höra vad som sägs? 

Pellisfix

Det här har blivit en av mina nya favoritpelargoner, Röd Glitter, stjärnpelargon.

Gissar att den heter Röd Glitter för att kronbladens baksida är vita och intrycket av hela blomklasen blir liksom glittrigt..

Här ser man bättre avsaknaden av färg på kronbladens baksida:

Ja, den är riktigt, riktigt läcker tycker jag. Och så gillar jag stjärnpelargoner. De blir inte så bulliga som många av zonalerna. Jag tycker om lite spret. Ibland iallafall.

Det här (nedan) är en vildpelargon, P. tricuspidatum, som jag köpte på mässan i våras. Bladen är helt olika andra pelargonblad, både till form och konsistens. 

Växtsättet påminner mig om någon annan krukväxt... kan det vara klockmalva jag tänker på?

Sticklingen har vuxit fint ända från början och haft flera knoppar som tyvärr torkat bort, förmodligen för att jag vattnat för ojämnt.

Men vad hittade jag häromdagen när jag kollade ett blad som såg lite visset ut? På undersidan satt det en vit flygare! Kollade igenom hela plantan och klämde väl ihjäl ett tjugotal totalt. Men det var inte det värsta - vita flygare är ju ganska lätta att bara blåsa av utomhus eller klämma ihjäl - det här är det värsta:

Flera blad var helt täckta av den vita flygarens larver (de genomskinliga sakerna med för många ben), och ser ni alla de där pytte-pyttesmå prickarna också på bilden ovan? Undrar om inte det är äggen. (Prickarna/äggen syntes inte med blotta ögat, de upptäckte jag först när maken visade mig bilden ovan. Han har makroobjektiv till sin kamera han. Och jag är väldigt glad att jag får låna hans bild och visa här. :-))

Typiskt nog stod ett par av mina största pelargoner i samma fönster. En snabbkoll visade att även de drabbats. Inte lika mycket än, men.. ja, vilken tur att det är varmt ute och jag kan ställa ut plantorna under behandlingen. (Såpvatten steg ett.)

*

Tänkte dela med mig av ett planteringstips som säkert de flesta redan använder, men kanske är det någon som missat det praktiska med packmaterial..?

Spara frigoliten som teknikprylar och köksmaskiner kommer i, den är perfekt att dela i bitar och ha som bottenfyllning i stora krukor. Dels är det helt onödigt att hälla god blomjord i botten på de stora krukor man använder utomhus i trädgården, rötterna når ändå aldrig dit ner. Dels blir krukan inte så tung att flytta runt. Frigoliten väger ju nästan ingenting. (Och av den anledningen är det ingen bra idé att använda frigolit i plast- eller lätta zinkkrukor som ni förstår. Då kan krukorna bli för lätta så att de hela tiden välter vid minsta vindpust.)

I mina krukplanteringar vid Huset har jag börjat använda långtidsverkande gödsel i pelletsform. Jag tycker det funkar jättebra! Speciellt när man inte alltid ens vattnar regelbundet. Då är det ännu svårare att hålla reda på när man använde gödning senast.

Jag målade en kruka turkos. Vår glasveranda är nämligen svagt, svagt turkosmålad på insidan, och jag tänkte att det kunde vara trevligt att binda ihop ute med inne litegrann.

Pelargonen heter Admiration och kommer från Rockdala Handelsträdgård. Det här är tredje sommaren jag har den så jag borde väl tänka på att föryngra den med skott kanske. Med i krukan sitter en gulbrokbladig murgröna och en liten rosenstänk, Hypoestes phyllostachya.

*

Boktips om pelargoner efterfrågades för en tid sedan.

Här har vi ett, Susanna Roséns nya pelargonbok för bokförlaget Semic.

En bra grundbok om man vill veta mer om alla de olika sorters pelargoner som finns.

Ett stort plus är Eivor Rasehorns fantastiska foton. (För den som inte känner till Eivor sen tidigare kan berättas att hon har fotograferat en mängd hund- och kattböcker också.)

Utsikter

Det var då värst vilket uppehåll det blev. Mycket jobb och alldeles för mycket att tänka på är boven. Huvet surrar av tankar och ideér och egentligen hade jag nog kunnat skriva fyra inlägg om dagen bara för att rensa hjärnan. (Istället har jag terroriserat maken med mina ideér. Bara jag öppnar en trädgårdstidning eller frökatalog så rymmer han fältet just nu.)

I går hade vi hällande regn hela dagen och nu har äppelträdens blommor nästan regnat bort. Förra helgen hade blomningen precis börjat. Då såg det ut så här tidigt om söndagmorgonen när jag såg ut genom arbetsrummet/gästrummets fönster:

Och från sovrumsfönstret hade jag den här utsikten, blommande fruktträd på tre tomter i rad:

Det var så himla kul att läsa alla kommentarer jag fick på förra inlägget. Jag har funderat jättemycket på gult sedan dess och varför det är en så svår färg. Jag tror att jag har kommit på varför jag själv har haft så svårt för gult i trädgården. Men mer om det en annan gång.

En till utsikt från vårt hus.

Det här är vad jag ser idag när jag sitter vid min bärbara vid matsalsbordet och tittar ut genom fönstret:

Uteplatsen under tak (som fanns här när vi flyttade in) och syrénhäcken (eller bersån snarare) som kantar den på en och en halv sida.

Det här sitter jag också och funderar mycket på. En del av mig känner sig instängd av att inte se fritt ut. En annan del tycker att det är en lättnad att slippa se det knallblåa bostadshuset som en av grannarna har. När jag måste jobba i Huset (rita eller skriva) så sitter jag nästan alltid vid matsalsbordet med den här utsikten. Men jag kan inte bestämma mig för om jag trivs med syrénen eller ej.

(Det vill säga; jag vet att jag inte trivs med syrénberså, men jag trivs med syrén.)

Ja det var lite funderingar en lördag morgon.

Idag kommer det inte bli ett dugg gjort, för maken har smittat mig med hosta, halsont och feber. Får väl tillbringa resten av dagen med att fundera vidare. Och jaga vita flygare ska jag förresten göra också.

Färgfunderingar och årets första skadedjur

När vi flyttade in var det här hörnet under äppelträdet bara en sörjig gegga. Flera års äppelskördar hade fått ligga kvar och ruttna, häcken (till vänster utanför bild) och äppelträdet var inte ansade på flera år. Förra årets urklippning av äppelträdet och nedklippningen av häcken gjorde att vi har fått tillbaka gräsmatta här, eftersom ljuset äntligen når in. Och de två rododendronbuskarna vid vedbodens vägg bär nu massor av knopp.

För några veckor sedan klippte/sågade vi även ner flera 4 meter höga vildskott från häcken som trasslat sig in i och bredvid rododendronbuskarna. Först igår upptäckte vi att det även växer en ros här nere, precis där det lilla staket är. Vi har överhuvudtaget inte sett den tidigare, trots att det nu är snart två år sedan vi köpte huset! Ska bli roligt att se om den också kommer att sätta knopp i år.

På bilden ovan ser man också forsythiabusken. Från fönstret där jag sitter nu ser jag tre, alla grannar har en också nämligen. Bara en, och alla planterade mitt på gräsmattan. Bortsett från de tre jag ser från det här fönstret så har grannarna till vänster, till höger och ovanför vårt hus också varsin. Såg man ett flygfoto på samhället just nu skulle det förmodligen vara gulprickigt.

När vi flyttade in sa vi "den ska bort". Jag gillar inte gulblommande växter. Maken gillar inte gulblommande växter. Av hävd och gammal vana liksom.

Men så står man som igår och tittar på sin tokblommande forsythia och på de tulpaner som fortfarande blommar i halvskuggan under den...

... och får den där känslan av att det här är ju så vackert att jag kan lägga mig ner och dö nu...

Nåja... Forsythian lever inte säker trots att de där tulpanerna behagade stå där och vara vackra. Men jag kan inte låta bli att laborera med tankar om en riktigt, riktigt gul vårrabatt också. Påskliljor, sibirisk nunneört, gulblommande kejsarkrona, vivor... ja det finns flera tidigblommande vårblommor i gult. Så om forsythian blir kvar där den står så kan det nog bli något sånt i framtiden. En gulexplosion.

*

Inte bara rosen vid vedboden har dykt upp i år, utan även dessa liljor. De har plötsligt kommit fram där vi rensat bort alla vildplommonskott. Har ingen aning om vad det kan vara men de måtte ha trivts bra någon gång i tiden, för de kommer lite här och där borta vid rabarberlandet. Iallafall en knopp har jag sett, så det lär väl visa sig vad det är.

Snyggt hålade blad har de också. Och bovarna syns på bild här:

Liljebaggar. Massor. Maken har röda fingrar nu. 

Äkta män får röda fingrar när deras hustrur står och hoppar jämfota, viftar med armarna och skriker "Döda!!!"

Få - färre - färst

I min egen trädgård har jag få. 

Men det kunde ha varit värre, de kunde varit färre, 

nu har jag iallafall en, eller två...

Fritillaria Imperialis - Kejsarkrona - under ormhasseln

Drömmen om ett böljande hav är svår att nå.

Men det hade varit värst, om jag var den som haft färst

nu har jag ju iallafall en, eller två...

*

Glädjande nyhet till alla som liksom jag saknar ordet färst i svenska språket; jag hörde på radio att det bara är att börja använda det. Det är en helt korrekt böjningsform och kommer följdaktligen att skrivas in i akademins ordbok så fort det blivit tillräckligt vanligt. Ungefär så. I sammandrag. Tjoho!

Kan inte bestämma mig

Kommer ni ihåg svärmors gamla vävgarner? Nu har jag kommit så här långt med det som skulle bli antingen en kudde eller en väska. (Rundvirkat i bakre maskbågen så att det blivit en viss textur.)

Tror nog att jag ska göra en väska ändå... Med långa handtag så att den går att bära över axeln. Och en stadig och bra botten. 

Men nu kan jag inte bestämma mig för om jag bara ska sy igen nedtill... eller ska jag lägga till en oval bottenplatta?

Pulmonaria - Lungört

Från vänster till höger; blad av Pulmonaria rubra, P. 'Sissinghurst White', P. officinalis och P. angustifolia 

Idag har det grävts i trädgården. Vi har tagit upp en del plantor av sånt som vi vill flytta med oss till Huset. Eftersom många växter är nästan helt utrotade av sorken, andra har flyttat på sig (genom rotbitar förmodligen), och kärs och revfingerört spridit sig över precis hela trädgården, så har det varit ett riktigt pillgöra. Jag har i princip tvättat rötterna på det vi grävt upp för att vara säker på att inte få med ogräs. Allt har planterats i egna krukor och där kommer de förmodligen få växa större delen av sommaren. Eller tills jag blir säker på att jag inte fått med de värsta ogräsen iallafall.

En av de största vårfavoriterna är den smalbladiga lungörten Pulmonaria angustifolia.

  

Den har de klarast blå blommorna av de lungörtar jag känner till. Bladen är mörkt gröna, stjälkarna rödgröna. Sprider sig hyfsat, men inte lika snabbt som vissa andra sorter.

Pulmonaria rubra, rödblommande lungört. Blommorna är väl egentligen mer laxfärgade än röda. Bladen på denna är ljust gröna och utan markeringar. Av den röda lungörten finns också sorter med prickiga blad och blad som är vita endast runt kanterna. Snyggt tycker jag, men inte direkt lätt att hitta i plantskolorna. (Skicka till mig om ni har några över! :-))

Rubra sprider sig som ett ogräs och bildar snabbt en matta om den trivs. Drabbas lätt av mjöldagg, så det gäller att vattna om det blir torrt.

Vitblommande lungört nedan. Denna heter 'Sissinghurst White'. Jag köpte den på en trädgårdsresa i England för ca tio år sedan men nu är den vanlig och lätt att få tag på också här i Sverige. Den var till och med Årets perenn för något/några år sedan.

Hos mig växer den här väldigt dåligt. Men så tillhör den också de plantor som sorkarna flyttat genom att släpa rotbitar, så det ska bli spännande att se om jag klarar den bättre på ett nytt ställe. Intressant nog var den betydligt större under jord än ovan, så jag hoppas att det jag lyckats gräva upp kommer att ta sig bra.

"Vanlig" lungört, P. officinalis. Blommorna är rosa när de slår ut och blir blå när de åldras. Jag har skrivit här i bloggen om just den här lungörten tidigare, den har flyttat med familjen i ca 50 år.

En sak jag kom på idag när jag studerade vad jag grävt upp var att många av växterna är vitblommande. Tovsippa, vitblommande blåsippa, den vita lungörten, silveraxet (Cimicifuga) och vit blodnäva till exempel. Varken maken eller jag är mer förtjust i vitt än andra blomfärger, utan det måste snarare vara ett val gjort av att vår trädgård ligger i skugga hela eftermiddagarna och kvällarna. Och eftersom det är då vi oftast sitter ute har vi valt vitt för att något ska lysa upp i dunklet...

Tog en liten runda i kvällningen och tittade till bärbuskarna. Både krusbär och Josta-bär har börjat blomma. 

Josta-buskens blomma till höger i bild nedan. Rätt så vacker egentligen på nära håll...

Vårens infirande

Vi gick ner till bryggan för vårt infirande av våren. En filt att sitta på och en korg med mat o dricka. Där blev vi sittande tills näsorna blev kalla. Ensamma. Inte en själ till som kommit på idén att sitta nere vid vattnet för att säga "hejdå vinter - välkommen vår".

Hörde grannarna prata borta över vattnet. Deras vackra hus användes i några scener i TV-filmen Kejsaren av Portugallien av Lars Molin för några år sedan. Bryggan renoverades för att likna en ångbåtsbrygga och husfasaden putsades om i en annan färg ett kort tag. 

Längst bort i bakgrunden till höger i bild skymtar Ekerö kyrka på andra sidan vattnet.

Vissa somrar har vi packat med oss kvällsmaten hit ner nästan varenda kväll.

Jag har alltid bott vid vatten slår det mig. Och alltid haft vattenutsikt utom ett par år i slutet av 80-talet. I vår lilla stuga finns det inte ens någon sjö i närheten, det kan nog bli en saknad, förmodar jag...

I går var det rabarberpremiär också. En enkel smulpaj som smakade lika gott som årets första rabarberpaj alltid gör.

Det var invigning av mina nya desserttallrikar också. Röd rubin från Gefle. Dom bytte jag till mig i vintras av Lisas Torp. Himla praktiskt att blogga ibland. :-)

Har inte tänkt på förrän nu att formen på tallrikarna ju faktiskt påminner om rabarberblad...

Det har varit ett himla liv inne i bokhyllan här medans jag skrivit. Och ut kom för en stund sen Donnaponnaponnyhäst. Hon har upptäckt att det med stor envishet och viss mannakraft går att tränga sig in bakom böckerna. Det är sen inte lika lätt att ta sig ut igen eftersom det inte finns plats att vända på där inne, utan att först buffa ner några böcker på golvet.

Nå, här sitter hon nu... och jag vet precis vad hon tänker; 

Gud nåde dig om du byter ut den här mot en plattskärm!