Färgfunderingar och årets första skadedjur

När vi flyttade in var det här hörnet under äppelträdet bara en sörjig gegga. Flera års äppelskördar hade fått ligga kvar och ruttna, häcken (till vänster utanför bild) och äppelträdet var inte ansade på flera år. Förra årets urklippning av äppelträdet och nedklippningen av häcken gjorde att vi har fått tillbaka gräsmatta här, eftersom ljuset äntligen når in. Och de två rododendronbuskarna vid vedbodens vägg bär nu massor av knopp.

För några veckor sedan klippte/sågade vi även ner flera 4 meter höga vildskott från häcken som trasslat sig in i och bredvid rododendronbuskarna. Först igår upptäckte vi att det även växer en ros här nere, precis där det lilla staket är. Vi har överhuvudtaget inte sett den tidigare, trots att det nu är snart två år sedan vi köpte huset! Ska bli roligt att se om den också kommer att sätta knopp i år.

På bilden ovan ser man också forsythiabusken. Från fönstret där jag sitter nu ser jag tre, alla grannar har en också nämligen. Bara en, och alla planterade mitt på gräsmattan. Bortsett från de tre jag ser från det här fönstret så har grannarna till vänster, till höger och ovanför vårt hus också varsin. Såg man ett flygfoto på samhället just nu skulle det förmodligen vara gulprickigt.

När vi flyttade in sa vi "den ska bort". Jag gillar inte gulblommande växter. Maken gillar inte gulblommande växter. Av hävd och gammal vana liksom.

Men så står man som igår och tittar på sin tokblommande forsythia och på de tulpaner som fortfarande blommar i halvskuggan under den...

... och får den där känslan av att det här är ju så vackert att jag kan lägga mig ner och dö nu...

Nåja... Forsythian lever inte säker trots att de där tulpanerna behagade stå där och vara vackra. Men jag kan inte låta bli att laborera med tankar om en riktigt, riktigt gul vårrabatt också. Påskliljor, sibirisk nunneört, gulblommande kejsarkrona, vivor... ja det finns flera tidigblommande vårblommor i gult. Så om forsythian blir kvar där den står så kan det nog bli något sånt i framtiden. En gulexplosion.

*

Inte bara rosen vid vedboden har dykt upp i år, utan även dessa liljor. De har plötsligt kommit fram där vi rensat bort alla vildplommonskott. Har ingen aning om vad det kan vara men de måtte ha trivts bra någon gång i tiden, för de kommer lite här och där borta vid rabarberlandet. Iallafall en knopp har jag sett, så det lär väl visa sig vad det är.

Snyggt hålade blad har de också. Och bovarna syns på bild här:

Liljebaggar. Massor. Maken har röda fingrar nu. 

Äkta män får röda fingrar när deras hustrur står och hoppar jämfota, viftar med armarna och skriker "Döda!!!"