En kort lektion i vattning

Jag tänkte att det skulle bli en snabblektion om att vattna i kruka idag. Förhoppningsvis en hyfsat pedagogisk sådan.

Bild 1

a) Pigg och glad växt i kruka som fått så mycket vatten den vill ha. Jorden är lätt fuktig och fyller krukan väl.

b) Oj, oj, oj vad den här stackars växten är törstig och uttorkad! Den hänger med bladen och titta på den stackars jordklumpen; den är så torr att den alldeles dragit ihop sig och nästan är som cement. Vänd på krukan och hela plantan faller ur!

Bild 2

c) Plantan har rötter. De finns inne i jordklumpen. Rötterna vill suga upp massor med vatten nu, bums, så att plantan kan bli pigg och glad igen.

d) Då tar vi fram stora vattenkannan och häller på så mycket vatten vi kan på en gång. Men vänta! Titta vad som händer! Den torra jordklumpen hinner inte suga upp något av vattnet som snabbt forsar förbi. Istället rinner vattnet tvärs genom krukan och ut genom hålet i krukans botten! Attans!

Bild 3

e) För att jorden ska suga upp så mycket vatten den bara kan är bästa sättet att vattna uttorkade krukväxter att sätta ner dem i en hink vatten. Där kan de stå 20-30 minuter (eller till jordklumpen slutat bubbla).

f) Har man 47 växter i kruka så brukar man inte ha tid att sänka ner varenda en av dem i vatten (och sen stå och vänta tills det slutat bubbla). Då tar man sin lilla, söta vattenkanna, den med liten pip, och vattnar lååångsamt. Man tittar så att vattnet man häller på sugs upp av jorden, och först efter några minuter, när vatten börjar sippra ut nedtill under krukan, slutar man vattna. Man vattnar alltså jorden i krukan, och inte jorden under krukan.

(Om någon i min närhet möjligtvis skulle känna sig träffad av detta inlägg så är det gjort helt med avsikt.)

Kort om upphovsrätten:

Alla bilder som publiceras på denna blogg tillhör mig som upphovsman (om det inte uttryckligen står annat).

Var snäll och respektera att bilder är vad jag försörjer mig på. Jag vill inte att de ska spridas utan mitt tillstånd, och inte heller att de publiceras i något som helst sammanhang utan min byline.

Vill du köpa en bild kan du kontakta mig via mejl (se min profilinfo). Vill du låna en bild för att visa på din egen hemsida eller blogg måste du först be om tillstånd.

Vackraste potatisen i världen?

Ni har troligtvis sett potatis tidigare. Men inte denna, casa T:s hemodlade - den vackraste potatisen i världen!! :-)

Utflyktsmål - Ören Naturreservat

Ören Naturreservat på Torö utanför Stockholm. Sist i inlägget kommer en informationsskylt som ni kan klicka upp för att läsa mer. Ett tips är att ta med picknickkorg om ni åker dit. Vi blev sittande nästan hela kvällen. Men så blåste det rätt rejält förstås, och vi hade surfarna att titta på. (Yvonne! Ser du att vi kom iväg iallafall! :-))

Det är Landsort som skymtar högst upp i vänstra hörnet.

Maken fotar bränningar.

Ännu lite mer att läsa om Ören hittar ni här. Och vill ni finna andra naturreservat i Södermanland så titta här. 

Beskära nävor?

Lisa frågade i en kommentar till förra inlägget om hon ska beskära sina nävor. Svaret är Nej! Får de vacker höstfärg ska du inte beskära dem nu. Det enda du ska plocka bort - om du vill - är torra blad och blomstänglar som eventuellt vuxit sig för höga.

Men det finns andra nävor som mår bra av beskärning. Till exempel ängsnäva, G. pratense 'Splish Splash''.

Den här sorten blir ca 1 meter hög. När den blommat över lägger plantan all kraft på att se till att fröerna mognar som de ska. Först när alla frön fallit till marken och blomstänglarna helt torkat ut börjar växten att skjuta nya blad nedifrån basen igen. Tar jag inte bort de här utblommade stänglarna kommer jag om en månad ha höst i landet. Mycket torrt och brunt blir det. I september kommer det lite grönt igen (så dags då!). Och nästa vår gror hundratals nya ängsnävor i landet. (Gärna inuti andra plantor där jag inte kan rensa bort dem.)

Före.

Efter.

På bilden ovan har jag bara skurit bort blomstänglarna. Det finns ju en del blad kvar, även om de inte är många, och om man vill kan man låta dem sitta kvar så att det inte blir helt tomt i landet.

Men de kommer att gulna snart de också, så jag tar bort även dem när jag ändå håller på.

Och kvar av plantan har vi då endast nya blad på väg upp.

Eftersom jag klippt ner allt "skräp" redan nu så kommer den här plantan om bara en månad vara en tät och fin grön boll i landet. Lugnt sällskap åt eventuella höstblommor i sprakande färger.

En annan näva som också är färdig nu är brunnäva, G. phaeum (på bilden nedan 'Lily Lowell').

Brunnävorna frösår sig också ymnigt, och om jag inte vill ha brunnäva precis överallt så måste jag klippa ner de här. Klipper man i tid, till och med tidigare än nu kanske, så kan brunnävan komma med en andra blomning. Den blir dock mycket mer återhållsam i sitt flor (som det brukar heta i böcker... ).

Jag har jättesvårt att klippa av det här kan erkännas. Klicka upp bilden ovan och titta närmare. Är det inte bara hur snyggt som helst med de utblommade stjälkarnas sicksack mönster mot bladverket?

Här har vi två bestånd utblommade brunnävor bredvid varandra. Närmast kameran 'Lily Lowell' och till vänster, lite bakom, vitblommande brunnäva, alba, vars bladverk blir lite ljusare så här efter blomning.

Nedan återigen två brunnävor bredvid varandra. En - den högra - med blomstänglarna kvar. Den till vänster är färdigrensad från utblommat.

Till skillnad från ängsnävan så lämnar dessa inga hål i rabatten direkt efter beskärning.

Vad man normalt inte brukar rensa är nävor vars blad får vackra höstfärger. En typisk sådan är flocknäva, G. macrorrhizum. Flocknäva är en marktäckare. Typisk parkeringsplats-blomma. Hos oss bildar den avskiljare mellan sparris och gräsmatta (bild nedan).

Den sprider sig något med frö, det kan dyka upp enstaka småplantor lite här och där, i krukor till exempel, men fröerna är aldrig något hot mot andra växter. (Flocknävan sprider sig mest med jordstammar, och som marktäckare är den fullständigt lysande.)

Flocknävan blommar på försommaren den också. På närbilden nedan ser man de torra fröställningarna i höjd med bladverket. De kan gott sitta kvar. De varken välter eller skräpar runt. Och att de redan är bruna och torra syns knappt.

Snart kommer det frodiga, ganska ljust gröna bladverket att övergå till brinnande röda och brandgula toner.

Vissa nävor blommar över en längre tid. En av dem är Thurstonianum (nedan). (I förgrunden på första bilden nedan blad och fröställningar av en annan näva.)

Ofta blommar Thurstonianum ända fram till tidig höst, så det är svårt att ta bort något även om den efter ett tag kan bli lite gul och förvuxen. Än så länge är den grön och fin.

Nedan: En annan typisk näva som får väldigt vacker höstfärg på bladen är G. dalmaticum, dvärgnäva. Här sitter den i ogräskarantän i kruka hos mig, för att senare flyttas vidare till nya trädgården. Jag har odlat den här i rabatt tidigare, men den brukar inte vilja blomma. I kruka har det gått bättre. Så jag kommer att fortsätta odla den i en liten upphöjd krukbädd av något slag.

Dvärgnävan har blommat klart, som ni ser, och för att plantan ska se lite prydligare ut kan man klippa bort blomstängeln om man vill. Plantan blir inte högre än ca 15 cm med blomma. Bladhöjden är mellan 3 och 8 centimeter.

Geranium 'Brookside' (nedan) är en av de knepiga nävor som blommar under så lång tid att man inte kan göra något åt den, trots att den slänger ut sina långa "armar" precis överallt och bara blir vildare och vildare.

Den prydliga samlingen blad i mitten av bilden är plantans centrum, men alla blå blommor ni ser i bilden härrör från samma planta. Denna geranium ska alltså inte växa som här, fri att breda ut sig; utan den ska stå stadigt med sällskap på alla sidor som stöttar de långa blomstänglarna som annars bara faller till marken.

Ingen beskärning då? Nej. Eller nja... Man kan plocka bort de blomstänglar man ser har blommat klart efter hand. (Brookside lär ska kunnas klippas ner för att uppmuntra en andra blomning, men står plantan inte för torrt brukar den blomma så länge att det inte blir nödvändigt. Kanske kan man säga att både läget och vädret påverkar om man ska klippa ned den eller ej alltså!)

Så det finns ingen generell regel att applicera på nävor. Men de som har vackra höstfärger på bladen brukar man normalt inte göra något åt alls. (Fast det stämmer inte alltid heller, den mongoliska nävan, G. wlassovianum, odlas ofta just för sin sprakande höstfärg och den brukar jag ansa efter blomning. Plantan blir snyggare och kompaktare då.)

Däremot kan man säga att det finns en generell regel för de flesta växter; den att de gjort sitt när de satt frö. Då behöver inte plantan anstränga sig längre. Det är vi odlare som bestämmer vad vi tycker är vackert, om de utblommade fröhusen ska få vara kvar eller ej. Om vi tycker att blad som börjar gulna är vackert eller fult, om vi vill ha en andra blomning eller ej. Och det går mode i hur vi väljer att behandla våra trädgårdsväxter också. Odlingsråden idag är inte alltid likadana som de var i trädgårdsböcker för hundra år sedan. Det beror inte bara på mer kunskap och bättre förståelse för hur växterna vill ha det. Många "fakta" grundar sig lika mycket på hur vi rent estetiskt tycker att det bör se ut runt omkring oss.

Så lilla ekens trädgårdstips idag blir som följer: Gör som Du tycker blir vackrast Lisa!

Total geranium anarki

Ja, go vänner, det är inte lätt att trädgårdera i två trädgårdar samtidigt. Så här såg det ut i gamla trädgården när jag kom hem efter två veckor på nya stället.

Det ska vara en plattlagd gång fram till dörren i katternas rastgård. Svårt att tro att den finns här under någonstans...

Normalt tycker jag att det är en riktigt rolig sysselsättning att klippa ner alla dessa nästan midjehöga, utblommade stjälkar av ängsnäva. Det blir en sån enorm skillnad i landen efteråt. Luftigt och nästan som vår igen. Men nu har jag ännu inte lyckats ta mig samman mer än till att börja nagga i utkanterna av röran. Anledningen är att när jag släppte ut katterna i måndags morse rusade alla direkt fram till hörnet av rastgården (ungefär där ni ser det fula värmeaggregatet ovan) och stod och viftade med tassarna för att försöka få tag i något på andra sidan nätet. En huggormsunge. Som låg kvar där och visslade med tungan och blängde på oss i flera minuter.

Min mamma har uppfostrat mig till att vara livrädd för huggormar.

Så nu stolpar jag runt ute i trädgården i mina kraftiga Tretorn gummistövlar (och ser ut som om jag bläddrat alltför frenetiskt i tidning Lantliv) (jag syftar på deras modereportage där stylisterna inte verkar ha hört talas om sommarsandaletter eller bara fötter) och innan jag lutar mig fram för att klippa något så stampar jag med foten några gånger. (Det har min huggormsrädda man lärt mig att man ska göra.)

Så här ser det ut från rastgårdens insida... Utblommade nävor överallt.

Det är bara ca 200 personer om året i Sverige som söker vård för huggormsbett. Mörkerantalet bitna kan vara större. Men trots det dör betydligt fler av getingstick än av huggormsbett. Så det så.

Men hur är det med äspingarna då? Det sägs ju att deras gift ska vara mycket starkare än de vuxna ormarnas? Jag hittar inget om det vare sig i böcker eller på nätet. Undrar om det är sant eller bara gammal folktro?

Undrar om jag ska ringa naturhistoriska riksmuseét och fråga, eller kanske giftinformationscentralen?

Nu kom jag att tänka på ett annat samtal jag hade med giftinformationscentralen en gång. Det var klockan 01.30 en annandag jul för några år sedan:

- Är det giftinformationen?

- Ja

- Min katt har tuggat i sig frön från spikklubba, måste jag uppsöka veterinär??

- Nja... spikklubba... vänta litet... hmm... Beter den sig normalt?

- Nej

- Verkar den tagen?

- Nej, den far fram i 180 och jag får inte stopp på den.

- Och den brukar inte bete sig så?

- Nej.

- Men hur ser du att den är påverkad då?

- Den vill inte sluta springa!!

- Saliverar den ovanligt mycket?

- .. nej, jag vet inte förresten, det är svårt att se, den springer ju så in i helsikes snabbt!

- Men hur vet du att den fått i sig frö av spikklubba då?

- För det ligger en söndertuggad frökapsel här.

- Jaha... Men varför har du spikklubba hemma då?

- För att jag tog frön i somras och sen glömde jag att stänga källardörren. (Not: jag glömde stänga källardörren på annandagskvällen, den hade inte stått öppen sedan augusti.)

- Jaha...

- Vad ska jag göra??

- Jaa...avvakta och se om tillståndet försämras.

- Men vad är försämrat tillstånd i det här fallet då? Är det om katten börjar springa ännu fortare eller om den slutar springa helt?

- Jaa... nej, det kan jag nog inte svara på. Men ändras tillståndet så ska du nog ringa din veterinär igen. *klick* (Not: Det var djursjukhuset som hade hänvisat mig till giftinformationscentralen.)

Så här i efterhand misstänker jag att den stackars personen på andra sidan linjen förmodligen trodde att det var en fylleringning av någon som försökte göra sig lustig. Men det var så lagom lustigt att stå halv två på natten med en trasig kapsel spikklubba och en katt som rörde sig i 3 x ej normal hastighet.

Nå, katten lugnade ner sig ganska omgående. Och än idag vet jag inte om han verkligen hade fått i sig spikklubba eller om det bara var ett nattligt über-tok-ryck. Men sedan dess förvaras alla frön som kan tänkas vara o-bra att få i sig i glasburkar med lock.

Trodde att jag hade förlorat all digitalis (apropå giftiga växter då), men glädjande nog har jag den fortfarande kvar i trädgården. Bara en enda självsådd planta, men se så fint den placerat sig själv; ihop med spansknäva, G. endressi, och åbrodd.

De första fingerborgsblommorna jag sådde var en rent vit variant, utan prickar. Efter ca 15 år kommer de fortfarande, men nu är de rosa. Med prickar.

Spansknävan:

Under mina första år med egen trädgård var rosa förbjudet. Jag kunde inte tänka mig någon mer banal färg i trädgården. Men man ändrar sig. Myskmalvan, Malva moschata, (nedan) ser man oftast rosa, men det finns en vit form också. Den köpte jag som frö och sådde hela påsen. Det blev ett trettiotal plantor och alla utom två var rosa. Det ansåg jag vara ett så pass slående fel att jag ringde fröfirman och klagade. Jag fick en ny påse frö och samma sak hände igen. Drygt 90 % av alla plantor var rosa och inte de utlovade vita alls.

De flesta plantorna dog redan under sina första två vintrar. (Nu, idag, tror jag mig veta att malvor ibland kan vara lite känsliga i starten och bör vintertäckas tills de etablerat sig ordentligt.) Men, som om det verkligen var meningen att jag skulle ha vitt som jag planerat från början, så klarade sig alla de vita plantorna.

Här växer en inuti ett stånd av jordärtskocka.

Myskmalvan är en väldigt fin snittblomma. Den står sig länge och är fin både ensam och ihop med andra blommor.

Det finns två slags anarki. En positivt och en negativt laddad.

- Anarki i positiv bemärkelse är ett tillstånd som innebär frånvaro av härskare och statsmakt. Anses av anarkister vara det ideala samhället.

- Anarki i negativ bemärkelse är ett tillstånd av kaos och förvirring i brist på lagar och/eller regering. (Källa wikipedia)

Frågan är vilken typ av anarki det egentligen är som råder i min trädgård?

Ny kärlek

Blekklöver, Svavelklöver, Månskensklöver... namnen är svenska synonymer för denna högväxta Trifolium ochroleuchon.

Jag såg den för första gången idag, och det var kärlek vid första ögonkastet. Den privata trädgården vi besökte hade en liten (men naggande god) växtförsäljning och gissa hur glad jag blev över att kunna ta med mig en planta hem.

Blekklövern blir ca 60 cm hög och vill växa i sol/halvskugga. 

Jag har planterat den under glanskörsbärsträdet. 

Foton copyright KGT

Det blev visst ett par (hmm... tre... ) gräs som fick följa med hem också. Två av dem vitrandiga. De ska nog ner i gräsrabatten tror jag. Eller möjligtvis om de ska planteras åt andra sidan där planket ska byggas. Vitt plank, vita gräs? Inte hel fel tror jag.

Ja, jag får fundera vidare ett par dagar.

Ni glömmer väl inte att det är Öppen Trädgård nästa söndag? 

Öppen Trädgård arrangeras av tidningen Land och en komplett lista på de trädgårdar som finns att besöka finns på den här länken.

Obs! Öppen Trädgård spänner över hela vårt avlånga land, inte bara i Sörmland.

Både låg- och högbudgettips idag

Sommarens lågbudgettips tänkte jag bjuda på här:

IKEA handduken Tekla i bomull är billig och väl värd att införskaffa om man snabbt vill piffa till matplatsen. Jag sydde samman två handdukar med kortsidorna ihop till en löpare att använda istället för tabletter på bordet.

Handdukarna är i glesvävd bomull och kan tvättas i 60 grader. Jag provtvättade innan jag sydde eftersom jag trodde att de skulle krympa ganska mycket. Det gjorde de inte. Och alla sömmar sitter fortfarande ihop. 

Och varför så skeptisk innan tvätt? Jo, handdukarna kostar 3 kronor styck. Jag har fått en superfin och praktiskt bordsduk som jag inte behöver vara ett dugg rädd om för 6 kronor. Det kan man väl kalla lågbudget?

Ett annat lågbudgettips är att leta rätt på en gammal telefon i sina egna (eller andras) gömmor om man behöver en ny. De trådlösa i all ära, men går strömmen sitter man där.

En klassiker skulle jag vilja kalla den här. (Lite smutsig än så länge, men det går att polera upp.)

Högbudgettipset är denna marmelad:

Rom & Krusbärs marmelad. Vikt 120 g, pris 35 kr. Rätt så högt kilopris för en marmelad - men värd vartenda öre.

Romsmaken är tydlig, stark och framträdande. Perfekt att äta till en god och vällagrad camembert. Jag måste helt klart testa att blanda rom i min egen krusbärsmarmelad nästa gång jag gör en. (Marmeladen är precis lika god på en rostad macka förövrigt.)

Inköpsställen? Har ingen aning tyvärr, vi fick den som gåva. Men den är ju som synes svensktillverkad, så förhoppningsvis finns den både här och där. Telefonnummer till tillverkaren är: 08-626 69 30 (Det står så på burken iallafall.)

Det blev lite shopping idag. Tänker inte visa de rosa (!) skor jag köpte på rea, inte ursnygga väskan (rea, rea, rea!) heller, men jag kan visa hur det såg ut i köket strax innan jag började måla hyllplanen jag köpte till arbetsrummet.

(Varför har förresten aldrig byggvaruhus någon rea!)

(Ser ni att jag har en assistent när jag målar också!? 

Jag är lyckligt lottad jag... )

Hemma hos mig

Ibland räcker det med att plocka in två rosor för att få något att hända hemma.

Doften av en endaste ros fyller ett helt rum, en lätt stämning av budoar helt plötsligt...

En blomma i sovrummet också...

... i min nya loppisvas, inköpt för tio kronor.

Har blivit något beroende av hårspännen, speciellt den här modellen...

Sängbordet har hängt med några år och är ommålat för tredje gången nu. Innan det vita var det marmorerat i svart och rostbrunt ett tag.

Jag har läst ut den översta boken i högen, men det är ju så himla snyggt omslag - den får ligga ett tag till.

Och dagens fotoassistent har vi här:

(Blir man omkullputtad i sängen medans man fotar så måste man ju fota det där som pockar så på ens uppmärksamhet också, eller hur?!) (Det är inte isbjörn förresten, men hans barnbarns barn.)

Elefanttunga (II)

Minns ni min elefanttunga som blommade så fint i september förra året?

Och som hade satt frukt på nyårsdagen?

Jag provade att plocka ett par frukter som lades på tork någon månad och sen stoppades ner i jorden. Det fungerade inte, de ruttnade bort.

Kvar på plantan har en av de torra blomstänglarna suttit ända tills igår, då jag tyckte det var dags att "städa" krukväxterna. Och vad är det jag ser...

Haemanthus albiflos

Visste väl att det fanns någon anledning till att jag lämnat den torra fröställningen kvar på plantan så länge...