Broderad ko

Det ena ger det andra, det brukar ju bli så. I det här fallet så blev det en broderad kossa av ett inlägg jag gjorde i somras om bladmönstrade kor. Då fick jag en kommentar på bilderna av bloggen Sockergården, som fick lust till att göra något föreställande blommiga kor. Och plötsligt fick jag också lust att göra blommiga kor.

 

Visste ganska direkt att jag ville göra något till glasverandan, så färger och tyger i själva applikationen och broderiet valdes utifrån den. Men sen så, sen gick tiden... Jag har jobbat på det här till och från och då och då i två månader nu, men plötsligt här på sluttampen ville det inte alls ta sig som det skulle. Det skulle bli ett lite "modernt" uttryck hade jag tänkt. Ljust och luftigt och assymetriskt. Men här sitter jag nu med ett kuddfodral som ser ut som vilket lappbroderi som helst. Med brunrutigt tyg som inramning istället för vitt som jag hade tänkt från början.

Ibland är det som om sakerna tar över själva. En röd angus stirrar mig in i ögonen och säger "inte vitt kring!".

På samma sätt så satt det ett bra tag ett litet blått fält nere vid kossans fötter. Men kossan upprepade envist "inte törstig!" ända tills jag sprättade bort vattenhålet.

Det svarta sammetsbandet kring bilden (och dessutom som kant kring hela kudden) kom till först sista dagen.

De tog tid att sy dit kan jag berätta, sammetsbanden. Men det blev läckert.

En annan sak jag gjorde för att få ett mer utpräglat uttryck på kudden var att sy rundade hörn på fodralet. Jag har det på flera kuddfodral. Det ser så mycket mjukare och mer inbjudande ut. Tycker jag. Och här i huset så passar det bättre in än kantiga och formella former.

Nu funderar jag på att ha kudden i sovrummet istället. Undrar om kossan skulle trivas i min säng ihop med katterna?

Kossan och blommorna är förresten broderade med kedjestygn. Staketapplikationen är ditsydd för hand med små smygstygn. Sammetsbanden är förstås påsydda för hand för att inte göra märken i sammeten. Allt material är stuvbitar jag hade hemma utom de svarta banden som jag fick köpa till 3 meter av (totalt gick det åt 3,4 meter band). Dunkudde 50x50.

Ett tips om man inte vill brodera på frihand utan som här använda sig av en skiss man har på papper; för över motivets konturer (kalkera till exempel) till silkespapper. Nåla eller tråckla fast silkespappret på tyget som ska broderas, och brodera sedan efter konturerna. När det är klart är det bara att dra bort silkespappret.

Hösthälsning från stugan

En absolut helt underbar vecka i Huset. Strålande solsken nästan hela tiden, långa fikastunder utomhus. Arbete och pyssel inomhus i precis lagom takt. Ibland är det lätt att njuta av tillvaron.

När jag inte jobbat har jag tillbringat en hel del tid här, i syhörnan.

Jag syr på min blommiga kossa, och jag har sytt på en spinoff till kossan, en gardin till fönstret i ytterdörren. Inga målarpenslar framme denna gång, och inga väsnande slipmaskiner. Bara lugn och ro. Ostress.

I landet har plötsligt mikropumpan (bild nedan) börjat blomma med fruktämnen. Och vi har skördat de första bönorna. Jag har bakat plommonpajer och päronpajer. Och trots att det är så litet frukt på äppelträden i år blir det ändå över.

Vad gör man med alla äpplen? Jag försöker komma på rätter att laga till lunch och middag där jag kan använda äpplen. Sjömansbiff på falukorv och äpple är en favorit. Ugnsgrillad kyckling med curry, koriander och äpple en annan. Höna med currysås och äpple. Har ni några andra förslag på mat (inte efterrätter) med äpplen? 

Jag har fått kostnadsförslag från kameradoktorn äntligen, 1800 kommer det att kosta, inte ett öre mer. För det får jag en ny slutare. Klart att jag accepterar det. Men vet ni vad som hänt nu då? Titta på de två översta bilderna i det här inlägget - längs bildernas högerkant. Nu har min kompaktkamera också börjat strula. Varenda bild har en blå-röd-lila kant. (Undrar vad nästa sak att gå sönder blir. Det brukar ju alltid komma i tre... )

Uppfinningen är nödens moder...

Jag talade med min vän Yvonne i telefon för några dagar sedan och beklagade mig över att jag inte hade något att göra. Missförstå mig inte - det är inte så att huset har städat sig själv, strykjärnet står på autostryk och att alla växter står i självvattnade krukor, men...  Jag skulle vilja kunna koppla av litet nu när jag ändå har blåröd näsa, bortdomnad haka och hamsterlook. Och äter tabletter som får mig att säga konstiga saker. Bara sitta i soffan och ha tv:n inställd på filmkanalen. Men det går inte. Jag kan inte sitta still om jag inte har något i händerna.

Så jag beklagade mig för Yvonne; jag har inget att göööra! 

Alla förslag Yvonne kom med förkastades, hon vet precis vad jag brukar göra när jag tycker synd om mig själv. Nämligen virka eller sy saker för hand. Men alla de där pågående projekten ligger i kvar i stugan. Jag hittade inte en ynka synål i ateljén.

- Nå, sa Yvonne, då får du hitta på något nytt då! Se det som en utmaning! Det finns till och med ett ordspråk om det!! avslutade hon nöjd sin mening.

- Vilket då?

- Jag har det på tungan, vänta... vänta, snart kommer det... Jag har det! Uppfinningen är nödens moder!!

- ... Men... vad pratar du om nu?

- Vadå?

- Jomen det heter väl ändå Nöden är uppfinningarnas moder?

- ... Var inte så PETIG nu!!! Vad spelar det för roll om det är uppfinningen eller nöden som är moder, huvudsaken är väl att du hittar på nåt!!

Så med Yvonnes uppmuntrande ordstäv ringande i huvudet har jag suttit och pysslat några dagar med det jag hade till hands. Det är det som syns på bilderna ovan. Resultatet blev inte alls vad det skulle bli. Men ord och hur de kan falla sig fick en huvudroll. Snart klar.

Ska visa då.

Och tack älskade Yvonne för att du finns.

Om det är någon som följt denna blogg en längre tid så kanske ni minns äventyret med avloppet förra hösten?

Friska annars upp minnet här. Första dagen på semestern i somras vaknade vi klockan sex på morgonen av att kommunen var här och asfalterade igen gatan. Det tar tydligen så lång tid att få det gjort, eftersom marken måste sätta sig ordentligt först efter grävningen.

Och nu när vi kom till Huset förra gången så hade de varit där och snyggat till inne på vår tomt också:

Inte bara hade de kört dit ett lass grus, utan de hade snyggat till gräsmattan också. Med jord och nysått gräs. Jag sa till maken att jag nog nästan skulle bli tvungen att ringa kommunen och tacka för jobbet. Det var så himla prydligt och välgjort. Dagen efter, på lördagmorgonen, satt vi med frukosten ute i trädgården när plötsligt en vilt främmande karl kommer stegande mot oss. Det var han som hade gjort det. Han ville veta om vi var nöjda. Om vi ville ha gräsmattan sådär, om grusgången skulle ha en annan böj, om buskarna skulle stå kvar. Oj, oj, oj vad man känner sig som en Stockholmare vid sådana tillfällen. Vi blev nästan svarslösa. Komma en lördag på sin lediga tid för att fråga om allt var bra! Vad skönt det var att kunna säga att vi verkligen var nöjda och att det var ett otroligt välgjort jobb han gjort.

En till uppföljning av ett gammalt inlägg. Det är pelargonen P. tricuspidatum som jag skrev om här, som nu blommar. Det var någon då som i en kommentar inte trodde mig när jag sa att det var en pelargon jag visade bild på. Men här ser man att den blommar typiskt pelargonskt.

Lilla eken kommer inte försvinna, och jag tror inte att ni kommer att märka så stor skillnad. Eller så blir det skillnad. Jag vet inte än. Men det är inte alls att jag tröttnat, det är inte så. 

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men... ibland kommer man till en punkt där man tycker att man kanske borde ta sig själv på större allvar. Och så behöver man höja ribban ibland också. 

Så jag har höjt ribban för mig själv, och för lilla eken ligger den kvar på lagom höjd för kanin på hinderbana. Ungefär. (Och lilla eken är en väldigt glad och tillfreds kanin, så oroa er nu inte mer för att ni inte ska känna igen er. Här ska det ätas morötter (bildliga morötter iallafall), åkas på utflykter, renoveras och pysslas i samma takt som vanligt. Det blir bara lite färre långa trädgårdsinlägg.)

PS. Vad tusan är en bildlig morot??? 

Ditten och datten och ett beslut

Veckans bukett. Det behöver inte vara mer än så här; rosenknoppspelargon och några stjälkar av Tofsblomster Emilia coccinea i en liten vas. Det är så vackert att det nästan gör litet ont i hjärtat att titta på det.

Här går dagarna och jag upptäcker till min förvåning att jag haft bloggpaus i tio dagar. Jag kom visst av mig litet av inte ha någon kamera. (Och den där tandoperation i början på förra veckan gjorde mig inte muntrare.) (Svårt att vara munter med hamsterkind, blå näsa och bortdomnad haka.) 

Men förra helgen, innan tandoperationen, gjorde vi en utflykt till Väsby naturreservat vid sjön Öljaren. Precis när vi hade dukat upp med fika och nygräddad äppelpaj på en filt började det regna så vi fick hafsa ner allt i vår korg igen och springa tillbaka till bilen. De enda bilder jag hann ta var de under språng:

Det är så tacksamt att fota natur när det regnar. Det blir automatiskt ett slags sagoljus i bilderna. I de här bilderna förstärkte jag i efterhand oskärpan genom att duplicera bilden till ett nytt lager, lägga oskärpa på det nya lagret, minska opaciteten (på oskärpe lagret) och till sist lägga ihop de båda lagren.

Bilden nedan är ett utdrag ur bilden ovan.

Även i denna färgbild har jag lagt på ett lager med oskärpa som jag sedan slagit samman med originalbilden:

Väsby naturreservat är en 15 hektar stor remsa hagmark som löper längs sjön Öljaren i Katrineholms kommun. Det är för ekarna vi åker hit då och då. De är stora och gamla, mellan 150 och 200 år. Underbar plats att ha picknick på. Eller att bara sitta vid strandkanten och se ut över sjön. 

Och så raskt över till något helt annat:

När jag tittar efter var mina bloggbesökare kommer ifrån så kan jag konstatera att ungefär 15-20% kommer hit via google. Och av de som kommer via google så kommer nästan alla hit genom att de sökt på någon specifik växt, till exempel det latinska namnet på en pelargon.

Jag lade in enkäten för att försöka ta reda på vad ni som återkommer hit tycker om att jag blandar så vitt skilda saker i bloggen. (Jag vet ju att trädgårdsbestyr är lika urtrist att läsa om som sport, för den som inte är intresserad.)

Nu blev jag inte så mycket klokare, eftersom de flesta av er som röstat har varit vänliga nog att lägga era röster på flera saker, och ni är väldigt lojala mot Lilla ekens uttryckssätt måste jag allra ödmjukast tillstå. Annars skulle det nog inte ligga så väldigt jämnt mellan de olika alternativen. 

Trots det har jag efter ett väldigt funderande bestämt mig för att flytta alla trädgårdsinlägg från den här bloggen. 

Ni kommer inte att få se fler bilder som denna:

Eller denna:

Ja, jag kommer ju inte att flytta bort/radera de inlägg jag redan gjort. Men jag kommer inte längre att skriva om trädgård i den utsträckning jag har gjort tidigare. Här.

Så är planen iallafall.

Guuult....

Husets perenner, de som redan fanns där när vi flyttade in, går i gult denna årstid.

Och ni vet ju vad jag tycker om gult. I och av princip.

Men gullbollen i bukett... jo, jag måste ha kvar den.

Och gullriset då? Nja...jo... står den inte fint mot den faluröda vedboden?

Och den där lilla lustiga töreln, som blommar så länge, nästan hela sommaren, och som var så vanlig för en 60, 70 år sedan (läste jag någonstans). Den har vandrat ut från villaträdgårdarna och är en sån där typiskt "här-har-det-bott-människor" växt. Klart jag måste ha kvar plats för den, den hör ju till Huset.

Renfanan däremot, den ska bort. Det finns renfana precis överallt. (Och jag kommer förmodligen inte kunna låta bli att plantera munkrenfana sen i kryddlandet... det får räcka med det besvär jag kommer få med att hålla den på plats.

Trots vad jag än tycker om gult så hade jag en gul flirt vid krukplanteringarna i våras (det är visst inte så mycket bevänt med mina principer!). Favoritkrukan ser ut så här; faluröd kruka med bacopa, ljusgul hängpetunia och den gul/grön/vit/röd-brokbladiga pelargonen Mrs. Pollock.

Min kamera har gått sönder. Slutaren låser sig. Det hjälpte inte att nollställa den till fabriks, jag måste lämna in den till doktorn i morgon. Huh vad dyrt det kommer att bli. Vill helst inte tänka på det men tankarna liksom bara dras dit...

Fast det är klart, ännu värre än ut med tretusen vore ju om den inte går att laga alls! Nej, usch, tänk på något annat...

Uppdatering: Om ungefär en vecka får jag "provsvaren". 

Svara gärna på min enkät uppe till höger. Jag tror att det ska gå att kryssa för flera svar, så gör för all del det om ni vill.

Uppdatering: Hörrni, jag menade inte att ni skulle kryssa för alla alternativ. Vad är det då för mening med en enkät. Suck. :-D