Liten uppdatering

En liten uppdatering från Huset. Grannen ringde i onsdags och frågade om vi hade gjort en felanmälan av något slag till kommunen, för det var fullt med gubbar på vår tomt som höll på att gräva "en hyggligt stor grop".

Jo, en felanmälan har gjorts av vår rörmokare som efter två dagars arbete med vårt avlopp inte fick igång det mer än till att fungera hjälpligt. När vi åkte från Huset förra gången hade vi rinnande varm- och kallvatten, men det kluckade betänkligt så fort man spolade vatten och avrinningen var i det närmaste obefintlig.

Det sista som bestämdes var att vi skulle ringa och boka en tid med kommunen.

Och så när vi kom hit i fredagskväll möts vi av denna syn, och hela gatan är avstängd!

Hyggligt stor grop var det ja...

Vår röris hade varit nere och kikat när maken talade med honom i telefon i torsdags och han sa att gropen var fyra meter djup. Det kom maken och jag ganska snart fram till måste vara en rätt rejäl överdrift. För om gropen vore fyra meter djup skulle de ju behövt gräva upp en veritabel krater, och hur fasen skulle det gå till...? På vår lilla gata? Utanför vårt lilla hus?

Ja.. ingenting är omöjligt tydligen. Och röris överdriv inte.

Här i kan med lätthet två män stå på varandra. Det syns inte riktigt på bilderna omfattningen av det här hålet, men jag lovar... det är stort! Och titta! Där ligger ju mina buskar jag planterade i våras, slängda på grusplanen! *suck*

Vattnet rinner däremot som det ska. Inget kluck längre någonstans. Men... de är tydligen inte riktigt färdiga ännu, så vad ska de göra mer tro? Och varför har de ritat med sprayfärg på några elledningar som kommer via gatan och leds upp längs vår husfasad?

Och varför är det helg så att man inte får tag i någon? Och varför i hela friden kan de inte ringa innan och tala om att de tänker börja? Och vilken tur att de lämnade den där glipan grus på 50 centimeter så att man kan knö sig runt hörnet på glasverandan och komma in i huset! 

Avloppet måste fixas, det är lika gammalt som gatan, bokstavligen, så det är bara bra att det blir gjort innan man hunnit fixa med entren i övrigt. Men jag kan inte låta bli att ändå känna en oro över hur de ska återställa det här. Jag kan liksom inte föreställa mig att de kommer att packa jorden tillräckligt, utan ser framför mig hur det i framtiden kommer att bli vattenansamlingar framför vår dörr, sättningar i huset och.. ja, problem liksom.

Livlig fantasi är inte bara av godo. Nej fy vilka skräcksyner den kan orsaka också.

Nå... Försökte att koppla av litet på lördagkvällen med god mat och lugn och ro. Vi satte upp adventsstjärnan i köksfönstret. Och jag blev så full i skratt; den är ju rosa! Inte var den rosa i affären, och är den avstängd är den vit och inte ett dugg färgad eller ens tonad. Och glödlampan är inte tonad heller (jag har kollat två gånger på förpackningen). Jag har ingen aning om var det rosa kommer ifrån, men rosa är den! :-)

Jag har köpt två adventsstjärnor, likadana, de ska hänga i var sitt köksfönster. Där har jag brutit mot en princip. För i princip tycker jag att det är urlöjligt att ha flera adventsstjärnor. En stjärna ska inte vara en inredningsdetalj, den ska leda de vise männen. (Jag är fostrad med flera timmars kristendomsundervisning i veckan i småskolan.)

Så nu kommer jag att bli en av alla de som lurar de vise männen ur kurs. Skäms på mig.

I somras var det många bloggare som visade sina favoritkoppar. Här är en av mina:

Teet smakar aldrig så bra som i just den här koppen. Vi har ärvt den så jag vet inte riktigt var den kommer ifrån. Inte kan jag tyda stämpeln heller. Det braiga med den är att den är så tunn att teet håller värmen länge. Och så blir det ju så vackert i händerna med det glimmande guldet. ;-)