Projekt stammad fläder

Förra året hann jag inte med att beskära den fläder som befinner sig under projekt "Uppstamning" men i helgen blev det gjort. Lite knepigt att få till det nu eftersom den fått växa ostörd i två år. Inte lika lätt att hitta de ställen där man ska klippa.

Jag är inte alls nöjd med hur kronan är formad just nu, men jag kände att jag inte kunde ta mer innan jag vet hur den kommer att bryta. Risken är den kommer se hamlad ut i största allmänhet eftersom jag hoppade över ett år. Jag tog bort några större grenar nu också för att få fram en knotigare form, men har alltså lämnat alldeles för många halvtjocka. Vi får se nästa år om jag får bukt med dem då. Målet är att få fram en ganska gles och luftig krona som har ett skulpturalt vintervärde.

Knäppt projekt? Ja, det är väl det... Men det är kul att se hur det blir. Och fläder är så extremt tålig (och snabbväxande) så den inbjuder verkligen att experimentera med.

Hittade en bild på hur den såg ut andra året (nedan). Alla de där rotskotten har jag ju faktiskt lyckats få bukt med!

Under flädern växer geranium, vanligt Midsommarblomster. Hela den här ruggen kommer från en liten rotbit jag råkade få med upp när jag plockade en bukett i skogen. 

När jag ser den här bilden så tänker jag att det faktiskt inte behövs mycket mer än så här för att skapa en woodland känsla i en liten trädgård. Ett träd och en svensk sommarblomma. Man kan till och med göra ett woodland på balkongen om man vill...  

*

I onsdags var jag på en diabildsvisning om tre svenska trädgårdar. Det var Dan Rosenholm, trädgårdsskribent och fotograf, som berättade om tre favoritträdgårdar han besökt.

Dan Rosenholm och hans fru Ann-Christin har skrivit en av de, i mitt tycke, mest intressanta trädgårdsböcker som utkommit i Sverige de senaste åren; Trädgårdsdesign - för en vackrare hemträdgård. Albert Bonniers Förlag, 2006.

Jag är inte säker på att det här är en bok för den helt nyblivna trädgårdsägaren. Det finns inga direkta årstidstips i den eller beskrivningar på hur man rent praktiskt anlägger grusgångar, beskär fruktträd och sår perenner. Men har man kommit så långt i sin odlariver att man är igång med att skapa sin egen drömvärld - då är den här boken en inspirationskälla utöver det vardagliga. Det finns mängder med bilder, och varendaste bild har en förklarande och utförlig bildtext. Själv får jag aha-upplevelse efter aha-upplevelse.

Sen tycker jag också att det finns en väldig kärlek, glädje och upptäckarlusta i texterna, som gör att de blir väldigt trevliga att läsa.

(Om ni klickar på bilden här ovan så ser ni förhoppningsvis lite bättre hur boken är upplagd.)

*

Idag är det åter helt kritvitt utanför fönstret. Men på torsdag öppnar trädgårdsmässan. Jag ska försöka hitta några roliga doftgeranier, svenska pelargonsällskapets monter brukar jag inte missa. Förmodligen kan ni se mig även vid hoyasällskapets monter där jag står och dreglar över de svartröda, storblommiga porslinsblommorna jag inte har råd att köpa. :-)

Letar efter våren

Nu har nästan all snö försvunnit även här utanför Stockholm. Men vårtecken är det fortfarande ont om. Tyckte att jag hörde lärkan men trots att jag stod o kisade upp mot himlen i gott och väl tio minuter så fick jag inte syn på honom. Det var kanske bara önsketänkande.

Äntligen har snödropparna kommit upp! Jag har dem växande ihop med rabarber. Tycker att det är så snyggt med de klart vita blommorna ihop med svällande mörkröda rabarberbladsknoppar. 

Förut växte snödropparna i en rätt så prydlig halvcirkel kring rabarbern, men sorkarna har mufflat runt så att de nu kommer lite här och där. Det gör inte så mycket. Är inte det hälften av charmen med att ha trädgård; det som självsår sig på nya ställen eller vandrar iväg på eget bevåg till platser där det trivs bättre?

I perennarabatten bredvid uteplatsen har än så länge bara den smalbladiga lungörten...

... och gullvivorna visat att de finns och fortfarande lever. Båda två tillhör mina absoluta vårfavoriter.

Den här årstiden syns det också tydligt varför man måste plantera om Heucheran nästan varje år (nedan). När den bryter snart så börjar den växa utifrån rosetten i toppen. All gammal fjolårsväxt (den torra rotstammen) ska ner under jord. Antingen får man mulla upp jord kring stammen (vilket kan se konstigt ut i landet om det är så här pass mycket den har vuxit) eller så får man plantera om den på nytt jorddjup.

I kryddlandet är det bara bollöken som har kommit upp än så länge. Jag tycker mig minnas att åtminstone ett par andra alliumsorter brukar vara så här tidiga annars också, så det verkar nästan som om sorken sett till att jag inte har kvar dem längre.

Anledningen att det är så sent här (för våren har kommit längre på andra ställen i trakten) är det ni ser på bilden nedan. Trädgården ligger öppet i nordost läge och bara ett hundratal meter från Mälaren. Mälaren kyler något enormt på våren. På sydsidan om vår ateljé har grannen haft blommande snödroppar i tre veckor redan.

Ormhasseln har fullt med hängen. Det är inte riktigt "fint" med ormhassel. Inte trendigt liksom. Vem bryr sig? :-)

(Däremot lär barrväxterna vara på väg tillbaka har jag läst. Om det är någon som vill ha vår förvuxna bergtall så välkommen hit och gräv upp den.)

Snyggt, snyggt, snyggt! Det här är precis sånt här (nedan) som gör att jag älskar trädgården oavsett i vilken årstid vi befinner oss! Titta på de här torra stjälkarna av en av mina nävor - hur elegant och liksom "randigt" de slängt sig på marken!

Nu är det så att när vivorna, lungörten och pärlhyacinterna blommar (det är de som är det tidigaste inslaget i denna rabatt), så har även nävan börjat växa, och om jag skulle vänta med att rensa bort det här fjolårsriset tills dess så kommer jag att skada all ny tillväxt. Tänk annars hur tjusigt det skulle vara om blommande pärlhyacint och röda gullvivor stack upp här!

Som ett tankeexperiment skulle man ju kunna tänka sig att åka till plantskolan och köpa lite penseér att pula ner här tillsvidare. Rostfärgade med gul mitt kanske, skulle inte det kunna bli snyggt!?

Jag väntar iallafall som vanligt med att rensa så länge det går. Jag älskar alla dessa färgbrytningar som uppstår när det nya gröna sticker upp bland all gammal ved som är kvar.

Men vad är det som har hänt med den äldsta fläderbusken? Lavarna som lite försiktigt brukar växa på den har plötsligt blivit tio gånger fler till antalet och är dessutom knallgula!

Rätt så tjusigt, men det ser ju inte särskilt sunt ut...?

Av fläderbär (I)

Hela den gångna veckan har jag kunnat studera hur kol- och björktrastar satt i sig av fläderbären utanför ateljéfönstret. I går tog jag mig i kragen och plockade in det som fanns kvar. Hade tänkt att göra både sylt och chutney i år eftersom jag har så mycket äpplen, men bären räckte bara till saft.

Provade ett nytt recept i år; ångad fläderbärssaft. Smakmässigt blev det ingen större skillnad mot att koka den på vanligt vis, däremot tog det betydligt längre tid eftersom bären skulle repas från stjälkarna innan tillagning.

Bärmassan som blir över efter avrinningen brukar jag koka kräm på. Jag häller på några deciliter vatten och ger den ett tio-femton minuters uppkok ihop med en kanelstång. Jag passerar den genom finmaskig sil och rör ned saft av citron och ev. litet socker om det behövs. Reder den sedan med potatismjöl och låter den svalna.

Till efterrätt i kväll blev det fläderkräm med grädde, mandelskorpor och kardemumma. 

Ta helt litet kräm, kanske en halv till trefjärdedels deciliter per person, och lägg upp i portionsskålar. Häll på ett par matskedar tjock grädde och toppa med söndersmulade mandelskorpor, och mald kardemumma utrörd i litet socker.

Det finns gott om recept på fläderbärssaft på nätet, det är bara att googla på fläderbär. Ett tips är dock att tillsätta lite citron även om det inte står i receptet. Saften får mer karaktär av syran.