Som en utgrävning ungefär

Ja så kändes det att gå upp på loftet och börja rota runt efter adventljusstaken. Hittade alla möjliga konstiga saker som jag glömt att vi hade. Glasvasen (det dammiga runda objektet) är osignerad men visade sig vara gjord av maken för många år sedan. Ursnygg! (Jag ska visa sen när jag gjort rent den.)

I den stora resväskan ligger julpyntet, och väldigt ordentligt (för en gångs skull) låg även adventljusstaken där. Jag hittade också en fin (men trasig) japansk väggbonad. Ett par meter hög, i milda urblekta toner. Den ligger undanstoppad för att den inte är hel, men nu tog jag fram den för att försöka lappa ihop så gott det går och hänga upp. Varför ha saker undanstoppade!?

En detaljbild från väggbilden här nedanför. I det lilla huset på sluttningen sitter två män och pratar med varandra...

Jag är kvar!

Bäst jag gör ett inlägg så att ni inte tror att jag försvunnit.

Här är jag, hej, hej! :-)

Titta vad som har hänt här! Minns ni lilla skottet jag hittade på golvet i plantskolan häromsistens? Det blommar!

Man kan ju förledas till att tro att jag har gröna fingrar, men så är inte fallet alls. Jag har inte gjort ett dugg annat än att vattna då och då. Blomman är pytte-pytteliten, bara en dryg centimeter i omkrets, men väldigt söt.

Att fotografera just nu är helt och hållet omöjligt. Det blir bara sudd av allting. (Kanske därför det inte blivit så många inlägg på sistone...?). Istället för att sitta vid datorn ledig tid sitter jag vid ritbordet och skissar på mina lådor, de där som jag började göra i september. Varje låda tar flera dagar att göra klar, så istället för att testa olika uppslag direkt på lådan har jag nu börjat att göra skisser på hur jag kanske ska göra dem. Jag har fortfarande alldeles för många idéer. Det ena ger det andra och pappershögen med utkast bara växer.

Jag har väldigt kul!

Sen måste jag bara kommentera vad jag hörde på radio häromdagen. Det sades att den kommun där färst personer i Stockholms län vaccinerar sig mot svininfluensan är i den kommun där jag arbetar, Botkyrka. Bara 30% av invånarna har vaccinerat sig hittills.

Maken gick förbi vårdcentralen för att kolla hur det var med ev. tidsbeställning och kringrutiner. Då fick han reda på att det bara går att vaccinera sig under några få timmar på lördagar, och att det inte är någon idé att gå dit för vaccinet är ändå slut.

Men hallå! Är det konstigt då att så få vaccinerar sig???

Som mumifierade

Det här hittade maken under förarsätet i vår "nya" bil häromdagen.

Stenhårda med en glansig, vaxartad yta. Ganska snygga på något vis.

Hon brukar inte äta banan i vanliga fall men plötsligt skulle det absolut provsmakas. (Och sedan dribblas lite med också.)

Lämnade dem på köksbordet och nästa morgon var de borta. Undrar var de dyker upp nästa gång?!

Prinsesskaktusen

Minns ni prinsesskaktusen jag planterade om på försommaren? Den som var för tung för sin kruka, och inte hade blommat på flera år?

En hel sommar utomhus gjorde susen. 

Bara hälften så stora blommor som den ska ha, men än dock blommor...

Jaga kallraset på flykten

Det var 16 grader inne när jag steg upp i morse. Men det kändes som 13. Brrr...

Satte på ett element och sen tillbringades resten av dagen med att (1) täta fönster och (2) sy dubbla gardiner till det rum som ligger längst från luftvärmepumpen.

Fönstren tätades med Gysinges tätlist av ren ull. Svenskproducerad. Återanvändningsbar. Bör hålla vår livstid ut.

Och dubbla gardiner också som sagt. Jag har inte använt riktiga gardiner på 30 år. Men i det här huset måste man bara ha det. Det känns som om någon annan bor här just nu, men jag antar att man vänjer sig. Och det känns redan mindre dragigt, så det verkar som om de gör nytta.

Vet inte om vi är lite för envisa som inte vill byta till moderna fönster. Men det känns som att man skulle ta bort husets själ då. 

Gick ut i trädgården innan maten för att hitta något att sätta i vas, men nu var det inte mycket att plocka av längre. Det blev tre stänglar av plocksallat i blom som fick komma in.

Det var vår snuviga allhelgonaafton det. 

Bra eller dåligt arkiveringssystem?

Jag blir toookig! Hittar inte ett papper som jag tror att jag sparat trots att jag nu letat igenom varenda förbaskade pärm och hög på hela kontoret. Och den här pärmen då? Vad tusan innehåller den!? Ingen aning!

Att jag inte minns vad pärmen innehåller betyder det att jag lyckats med min arkivering? Man arkiverar saker för att slippa behöva ha dem i huvudet, eller hur? Men om jag nu inte minns vad som finns i pärmen, betyder inte det att det är saker jag lika gärna kunde slänga, eftersom jag uppenbarligen inte tittar på dem så ofta?

(Å andra sidan var det i den här pärmen jag tittade näst-näst-näst först, på min jakt efter det försvunna pappret... )

Ja, vad säger ni? Bra eller dåligt arkiveringssystem?

Så många kommentarer...

Det var så många kommentarer till förra inlägget så jag tar en liten fortsättning på tema kissar idag.

Först en bild till Poppins, som inte visste att orientaler och siameser var så närbesläktade. Jodå, det är dom. De har precis samma rasstandard, det som skiljer dem åt är bara färgen på kroppen och ögonfärgen.

Vår isbjörn fick bara två kullar innan han kastrerades, och här är han med den kull som föddes hemma hos oss för många år sedan. Alla fem barnen är orientaler. Det ser ut att vara lite blandad färgkompott det här, eller hur? Men det är egentligen bara två färger på ungarna. En blå och fyra chokladfärgade. Av chokladerna är två solida och två spotted (prickiga). (Pappa isbjörn själv är chokladtabby.)

Den prickiga flickungen nederst i bilden ovan blev sen mamma till den vackra prickiga honkatten som ni ser i bilden här nedanför.

Denna bild är tagen för två år sedan och hämtad från min kattblogg. Ungarna ni ser här är två orientaler och en siames. Pappan till kullen var oriental han också, men eftersom det finns siameser bakom i stamtavlan så ploppade det lite oväntat ut en vit unge också.

Jag tror jag bifogar inläggets text också, eftersom den ganska målande beskriver hur det är att ha mamma med ungar i huset:

Det är viktigt med familjen

Ja, det är viktigt med familjen. Och ni ser väl likheten med en viss maffiaboss? Så vi har döpt om Izzan, hon heter numera Donna Corleone...

Det är viktigt inte bara att hålla familjen samlad, den ska ha mat också.
I morse vaknade jag av ett prasslade ljud som förflyttade sig genom rummet. Öppnade ett öga och såg en mycket bestämd dam passera, inte helt olik en värdig lejoninna, bredbent släpandes det tunga bytet under sitt kropp. Hon gick förbi min säng på vägen mot varmvattenberedaren där ungarna låg gömda (för att undvika upptäckt av andra rovdjur... eeh?)

Bytet? En hel, oöppnad förpackning färdigskivat rostbröd...

Ja, jisses. Katter! :-)

Lillemor tyckte att jag skulle vissa bild på Donna också. Och jag ska försöka ta lite bilder, lovar. Det är bara så förbaskat mörkt nu, blir ju sudd av allting.

Marie frågade om katter man inte blir så allergisk av. Jag tror om jag ska vara helt ärlig att några sådana inte finns. Men vissa människor klarar av rexkatter bra. Och somliga som bara har lättare allergier klarar även av siames/oriental. Siames/oriental har ingen underull och hårar därför inte lika mycket som somliga andra raser. Eller som huskatter. (Det är avsaknaden av underull som gör att de ser så slanka ut!)

Christina tyckte att det var roligt att höra att det är en frisk ras. Att det är en av Sveriges friskaste raser är information jag fick vid ett studiebesök på Bagarmossens djursjukhus. Så den borde stämma. Men sen ska också tilläggas att det visst finns defekter på rasen. Det kan födas ungar med svansknick eller sternumkrok tillexempel. Det betraktas som skönhetsfel. Precis som hos vilda kattdjur (tigrar, leoparder, geparder) så är det annars njurarna som är den svaga punkten. Många katter dör av att njurarna slutar fungera som de ska.

Är man hundmänniska och vill skaffa katt så ska man skaffa en katt från de orientaliska raserna. De är trogna, nyfikna, lättlärda och följer sin människa med ett aldrigt sinande intresse. De älskar att apportera. Men de kräver en hel del av sina ägare. Tillåter inte att man glömmer bort dem och ska vara i centrum hela tiden. De brukar kallas kattvärldens racerbilar. Ett annat citat som ofta återkommer är man äger aldrig en siames, men man kan få ynnesten att gå i dess koppel...

Ett till gammalt inlägg från min kattblogg nedan. Ett av mina favoritinlägg. Älskar bilderna! Och så är det så typiskt siamesiskt att bete sig just så här:

Looking for the key

Det doftar gott utifrån. Här har vi en kille som hänger vid dörren till glasverandan varje morgon för att sen ställa sig vid ytterdörren och sniffa. (Mest luktar det nog av grannens katt som tagit för vana att markera på vår dörr.)

Ni som varit hemma hos oss vet att när någon dörr är stängd så är den även låst. Förklaringen är att Isbjörn öppnar alla dörrar annars. Han drar bara ner handtaget, en baggis för en lång kille som han.

Men titta riktigt noga här; han vet mycket väl att den här dörren inte går att öppna, så vad gör han? Jo, han letar efter nyckeln. På allvar! Sitter nyckel i kan han stå i evigheter och fibbla med den och försöka lista ut hur den fungerar.

Ja, det var allt för idag. Är det flunsan som är på väg undrar jag. Verkar inte komma igång riktigt...

Frierier och trollkarlar

Det har inte varit en katt i bloggen på evigheter, så jag tänkte ändra på det idag.

Först ut en papperskatt. Har roat mig med det här framför tv:n ett par kvällar, att vika origami kissar, och sen färglägga dem. Här har vi en liten brunmaskad siames, inte större än 4,5 cm utan hatt. Räknade till 22 olika vikmoment för att få till det här. Himla kul att göra. Alla blir helt olika.

Och så lite riktiga katter...

Donnan är ju vuxen nu. Numera går hon under namnet Tuttis här hemma, eftersom hon höll på att bli diskvalificerad sist vi var på utställning för att hon har så stora tuttar. (!)

Donnan vill ha beeebisar nämligen. Förbereder sig rejält, skulle man kunna säga.

Så vi har varit på friarstråt vi.

Här är vad vi har frågat chans på (och fått ja av), snyggaste killen i stan:

Vad är det som är så bra med den här killen då? Jo, han har vacker ögonform. Bra storlek på öronen, och så har han haka... Kolla hakan! Så ska hakan på en orientalisk katt se ut. Maffig, kraftig, bestämd. Det faller vi för. Och hoppas att Donnan gör det hon också.

Men... Det där är väl ingen siames frågar ni. Nej, det är ett orientaliskt korthår. Parar man en siames med en oriental får man inte blandraskatter, utan man får antingen siameser eller orientaler. De som ser ut som siameser är siameser. De som ser ut som orientaler är orientaler. Siameser har alltid mask (vita kroppar med färg bara i ansikte och på ben och svans; dvs där kroppen är som kallast). Orientaler är alltid färgade över hela kroppen. Både siameser och orientaler kan vara antingen solida (enfärgade) eller tabby/spotted (randiga/prickiga).

Killen här ovanför är en brunspotted oriental.

Vi har även frågat chans (nedan) på den här lilla näsapan. Ett litet yngel än bara. Det tar ett tag innan den här gynnaren kommer att intressera sig för flickor, men det är alltid bra att vara ute i god tid. Bra för ägaren att veta att det finns någon som är intresserad. Parning om något år kanske hoppas vi på.

Nu vet jag några som sitter och suckar lite och tycker att det här är ungefär det fulaste som finns - fläckiga siameser. Men vänta bara tills han blivit vuxen och färgen har djupnat lite. Då kommer han att se ut som en häst. Ja, jag menar inte bokstavligt förstås, men i mönstret... Han kommer att få en väldigt tydlig vit bläs mitt i ansiktet. Jag tror att han kommer att bli väldigt, väldigt fin. (Det han tyvärr saknar är haka. Men det är bara att hoppas att Donnans haka slår igenom, och sen så får man fortsätta jobba för starkare haka i nästa generation också. Det är inte alltid man kan få allt på en och samma gång.)

Eftersom Donnans pappa är den vackraste hankatt vi har fött upp så tänkte jag visa bild på honom också (bilderna nedan). Han är ett orientalisk korthår. Mycket framgångsrik på utställningar. Det som domarna faller för är hans ögonform. Det finns inte riktigt ord att beskriva hur underbar den här katten är. Det är inte bara att han är vacker, utan det är hela hans personlighet som är så... fantastisk. Han tillhör de där varelserna som aldrig någonsin kommer att försvinna ur ens sinne. Jag är ganska så säker på att hans matte håller med.

Och jag är väldigt, väldigt glad att vi fick "låna" tillbaka honom så att han kunde bli pappa till vår Donna.

Och här får gammelmatte strax en puss...

Ja, det var lite om katter det. Mycket att tänka på när man letar efter hane till sin hona. Men nu när vi äntligen bestämt oss för vem det ska bli denna gång, så är det bara att vänta på löp, ta alla parningstester (blodprover för att kolla att det inte finns smittsamma sjukdomar) och sen hoppas att det går som det ska allting.

Börjar längta ganska ordentligt efter trampet av små fötter nu... !

PS. Ett litet tillägg i efterhand, apropå en kommentar här om hakor... Att man vill ha en ordentlig haka på katten beror på att man vill att rasen ska ha en välproportionerad profil och alltså ett normalt och fungerande bett också. Avlar man utan tanke på helheten - alltså ser till alla detaljer - så är det risk att rasen ändras till det sämre på sikt. Siamesen är idag en av de friskaste kattraserna i Sverige, och den har än så länge inte ett enda fysiskt fel som man kan härröra till felaktigt avelsarbete. Ett arv att vara rädd om och ett ansvar.

PS 2: En liten lustighet kan jag dela med mig med också - apropå Donnans tuttar på förra utställningen. Medans domare och assistenter med bekymrade veck i pannan stod och kände och klämde på min Donna på bedömningsbordet satt kvinnan bredvid mig i publiken och bläddrade i sin utställningskatalog. -Vad är det för fel på katten? viskade hon till mig. -De tror att hon är dräktig, viskade jag tillbaka. Kvinnan pekade på Donnans katalognamn, Lady Madonna, och sa torrt: -Och hur hade de tänkt sig att det skulle ha gått till då? Gud fader själv som varit framme eller?

Film för regniga dagar (III)

Ryttaren på taket (eller Horseman on the roof om det är svårt att hitta den översatt till svenska). Sanslöst vackra bilder...

Film för regniga dagar (II)

Film för regniga dagar