Helgen

Allhelgonahelgen, min favorithelg. I år blev det varken besök hos våra döda eller middag med mor och far, som varit tradition i femton års tid, men det blev en bra helg ändå.

Städade undan så gott det gick i stugans matsal igår och åt en god middag i skenet av levande ljus (och bara levande ljus). Så otroligt rogivande det var...

Officiellt är det vinter när ljuskronan hamnar på plats under taket.

Ny fin duk från svärmor på bordet.

Invigning av servettstället från lokala loppisen. (Man kan vara kär i ett servettställ - jag lovar!)

Men idag var det slut på lugnet, för jag har en alldeles egen demolition man. Här står han med kofoten i högsta hugg. Och river ner det som är kvar av de gamla köksskåpen.

Jag jobbar bäst till musik, så jag satte på ett blandspår på I-poden. Det visade sig vara julblandningen 2007. Så till bilden nedan ska ni tänka er Dean Martin sjunga "Silent night"... 

En hel vägg blev färdig under eftermiddagen. Bort med alla gamla tapetlager och dit med ny isolering i springorna mellan brädorna. Och så upp med nya träskivor. 

Det var stora hålrum mellan brädorna som bildar mellanvägg mellan kök och matsal och bristfälligt tätat med tidningspapper lite här och där (inte underligt att det är så lyhört). Och titta vilket fynd:

Från och med nu anser vi att vi vet husets byggår; 1908. 

Tomten styckades upp 1905 så vi har gissat tidigare att huset byggdes kring 06-07. Tydligen var det "krig" mellan två grannsocknar någon gång i mitten av förra århundradet, och för att trilskas så brände vår socken upp varenda offentlig handling de hade i sin ägo, och därför finns varken någon riktig planritning över huset eller dess tomt.

Men nu vet vi. Hundra år exakt. Och nästan orört. Det är egentligen fantastiskt när man tänker efter...

Länge sen sist

Kan börja med att berätta att vi har golv i köket nu.

Det betyder att man förmodligen ser ut att ha en väldigt konstig gångstil. För vi är ju vana vid golvelementen som sviktat under oss hela sommaren, och har fortfarande den där lätt has-smygande gången där man av någon anledningen sätter i tån innan hälen i backen.

Det vi inte räknat med var att bli tvungna att börja slita i resten av bänkskåpen, de som vi hade tänkt att vänta med till nästa sommar. För att lägga nytt golv istället för det uppbrytna var vi tvungna att såga en bit till, och bort försvann ytterligare ett skåp. (Så nu står alla kastruller, köksmaskiner o dylikt i en kartong på vinden.) (Man behöver inte se det som något fel att ha kastruller på vinden, man kan välja att se det som gratis motion. :-) )

Om en månad ska vi ha rinnande vatten i köket igen. Eller om fem, sex veckor iallafall. Den måttbeställda bänkskivan tar lite tid på sig nämligen. Innan den kommer ska vi ha hunnit bygga en sockel som täcker den del av skorstensstocken som sticker upp ur golvet, så att vi kan ställa spis, diskmaskin och bänkskåp för diskbänken på samma höjd. Alla inköp är gjorda sedan länge. Så det är bara att jobba på, och vänta på bänkskivan.

Gjorde ett uppmuntringsinköp när golvet var på plats. En blender. Så nu behöver jag inte släpa med mig blendern ifrån ateljen varje gång vi åker till Huset. Vilket jag gjort tidigare. Jag är smoothie-beroende.

Vi har en liten kattuppfödning, och i veckan som var har vi varit och hälsat på ungar som fötts av en hona vi har boende hos fodervärd. Kan inte låta bli att visa den här lilla gynnaren; en fem veckor gammal pojke av rasen orientalisk korthår. Han är så söt (ja det var förresten alla sex ungar) att man får lust att stoppa honom i munnen. Honungspojke! :-)

Pinkspotting (2)

Hmm.. måste försöka att låta bli att lägga ut fler sådana här bilder, men jag vet att det roar släkten iallafall.

Kom in i köket mitt på dagen igår och då såg det ut så här:

"Kan du ta den här!!!"

Va, vadå, var kommer rösten ifrån? Men hjälp, hur ser det ut där nere egentligen!?

Stooort utrymme, nästan så att man skulle kunna inreda en våning till därunder. (Eller, njaa, jag överdriver kanske lite nu då.. Men det går att gå runt där nere iallafall, även om man inte kan gå upprätt.)

Hur som helst betyder denna upptäckt att vi kanske inte behöver bryta upp hela toalettgolvet oxå, för Röris kan förmodligen göra det mesta underifrån. Det är BRA nyheter.

Konstigt, jag blir riktigt pigg av sånt här. :-)

Pinkspotting (2)

Det här tyget hade min mamma som brickförvaring när jag var liten.

Nu när brickskåpet revs ut från vårt kök så tog jag fram den och hängde upp provisoriskt. Jag tycker att det blev fiiint. Skulle gärna ha kvar den i framtiden men vi har ingen vägg att hänga den på.

Renoveringsrapport

Ja vad väntar ni er, det är 30,4 grader ute i skuggan, tror ni att jag håller på med att slipa dörrar och fönster då? ;-)

Mitt tips för att få ett litet svalare väder är att släpa ut allt ni kan för att göra det mysigt ett par, tre timmar i hängmattan; en bra bok, ett par glassiga magasin, te i termos, citronvatten i en-liters tillbringare, ett par stora kuddar, en tunn filt ifall myggen skulle bli för besvärliga på smalbenen, osv. 

Vänta.

Ca 30 minuter senare börjar det garanterat regna och åska. Temperaturen faller med 10 grader på en kvart, och ni kan bära in allt ni släpat ut igen.

(Vill ni att det ska åska mer? Sätt på TV:n och placera er samtidigt framför datorn med modemet på och intala er själva att det är något viktigt ni ska göra. Pang! Det börjar mullra ute på en gång.) (Det funkar faktiskt, jag provade flera gånger i går.) 

Renovering:

Köket ser just nu ut så här.

För att fortsätta här måste vattnet kopplas bort så att vi kan dra bort hela gamla bänkenheten. För att få hit ett nytt golv måste först gamla avloppssystemet bytas mot ett nytt. För att kakla måste först nya bänken komma på plats. För att sätta upp gipsskivor på väggarna att kakla på måste först en elektriker komma hit för att tala om hur vi ska göra med elen. Det står still för att inget verkar kunna göras utan att något annat blir gjort först. Det snurrar i huvudet. Och, just det, nämde jag att rörmokaren har semester?

Hallen ser ut så här (nedan).

Och titta noga där på nedersta bilden. Visst tusan är det panel även på dessa väggar. Hela trapphuset är ju panelat så jag hade mina förhoppningar att det skulle finnas kvar bakom masoniten här också. Men, de här väggarna står ganska långt ner på att-göra-listan, så jag får hålla mig nåt år, eller två (eller tio), innan jag får möjlighet att riva mera här. Nu är det bara golvet som ska brytas upp för nya avloppet.

Idag ska vi... hmm... ja, vad var det nu... Slita bort golvet i toaletten tror jag. Och höra om rörmokarens bror (eller var det svåger) kan komma hit och koppla bort vattnet i köket. Eller så gör vi något annat. River ner lite köksskåp kanske. (Puuuuh!!!!)

Var en runda i storstaden i helgen för att umgås med gamla släkten och ta hand om lite saker på jobbet. Skördade en korg med örter som nu befinner sig i olika stadier av torkning här i stugan.

Jag fick plötsligt på mig rosa ögon i går eftermiddag när jag suttit en stund på glasverandan och tittat på myskmalvan som hänger på tork i taket där. Plötsligt såg jag rosa överallt.

Så det här ska bli en rosa vecka tänkte jag.

Är det någon som vill hänga på?

Ett rosa inlägg om dagen?

Startar här med min malva på tork.

 Pinkspotting (1) 

Bara renoveringsdagbok idag

Det blir ett trist inlägg, men om jag inte lägger ut det här så kommer jag att sitta i vinter och tänka; men va' sjutton - gjorde vi ingenting i somras!

Maken fick klart köksfönstret han började peta på i förrgår. (Nej visst nej, han petade inte...)

Jag har tagit bort färgen från dörren till kattvinden:

Jag har slipat hela dörren också, så nu är den klar att stryka med ny färg.

(Och det där nyckelhålet - är det inte vackert?)

Det är kul att ta bort färg. Lite tidresa med alla färglager som dyker upp.

Tidsresa ja... På de flesta ställen här i huset har tiden stått still ganska många år. Men färgskalan i dörren verkar ha funnits på många ställen. Den gröna färgen går igen här i hallen/trapphuset:

Så här liten är hallen. Den gröna dörren leder till toa. Gråblå är ytterdörren. Vita är dörren till vardagsrummet, och den brungula är köksdörren. Alla öppnas mot hallen, och inte två av dörrarna går att ha öppna samtidigt, så det är ett himla öppnande och stängande. Men det enda tillfället då det egentligen uppstår problem är när vi får gäster, då blir det bökigt eftersom man inte kan ha dörrarna öppna samtidigt som man hänger upp kläderna. Och det bara får plats två personer i hallen samtidigt.

En del av mig vill ändå att det ska vara så här för alltid.

Jag älskar känslan av att vara "någon-annanstans" i "en-annan-tid". Färglager, lukter, materialen; de påminner mig om när jag var liten och vi hälsade på farfar på landet. Eller underliga pensionat man hamnat på när man varit på skolresa. Det är en bra känsla att ha.

Jag har fått en utmärkelse också!! Min första! Jag är sååå stolt!

Jag måste få lite tid att grunna på vilka jag ska skicka den vidare till, så idag säger jag bara TACK till Lisas torp!

Röda vinbär och renovering

Ett recept kanske? Kan det passa i dessa vinbärstider?

VINBÄRSKAKA

200 g rumsvarmt smör

2,5 dl socker

3 ägg

3 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

1 tsk vaniljsocker

1 dl grekisk youghurt

1 citron (rivet skal plus saften)

ströbröd

500 g vinbär (ca 1 liter)

Sätt ugnen på 175 grader. Rör smör och socker vitt och luftigt. Rör ner äggen, ett i taget. Blanda i vetemjöl, bakpulver och vaniljsocker. Tillsätt youghurt och citronsaft plus citronraspet.

Smörj och bröa en kakform med löstagbar kant. Häll i hälften av smeten. Täck med en tredjedel av de repade bären. Häll på resten av smeten och överst ytterligare en tredjedel av de repade bären.

In i ugnen ganska långt ner, 50-60 min.

Låt svalna något innan kakan tas ur formen.

Häll resterande bär över kakan vid serveringen och ät den ljummen med lättvispad grädde.

Mums! Syrligt.

Jag vet inte vad jag ska göra med alla röda vinbär. Några tips?

Förra året gjorde jag sylt. Inte nån höjdare. Jag är ingen saftmänniska. Gelé kanske?

Husdagbok ja...

Det här fick maken klart igår, ett helt nytt hörn på huset. Det liksom rasade bort förra hösten.

Mellan teglet och putsen fanns det fullt av svartmyror. Annars har vi inga problem med myror inomhus, så jag vet inte hur allvarligt problem det kan vara. Det är nog snarare stuprörets fel att putsen släppt just här.

Idag står fönstret på övervåningen på schemat. (Eller stod ska jag kanske säga - återkommer strax om det.) Maken kittade/målade om fönstret förra sommaren, men när han höll på med det så släppte hela murade fönsterkarmen på utsidan. Det ska muras upp igen. Vi har letat efter begagnade byggnadsställningar så att han ska slippa stå och vingla på en stege utan att kunna hålla i sig. Det syns nog inte riktigt på bilden men marken sluttar en del här, så det är allt annat än idealiska arbetsförhållanden.

Byggnadsställningar är dyra, även begagnade. Men vi hittade ett superbra alternativ, "gafflar" som man sätter mellan två stegar (se bild). 

Nå... det skulle han fortsätta med idag, maken...

För en stund sen gick jag in i kökert o hämtade påtår och genom fönstret ser jag min make stå och slita loss långa remsor av nån isolering, under köksfönstret.

"hallå, vad är det som händer???!!!"

(tapp, tapp, knack, knack, bank, bank, bank utifrån - bitar av murbruk skvätter kring fönstret)

"det lossade!"

"vadå...?"

"det föll bara bort, allt murbruk"

"vadå, av sig själv?"

"ja!"

"du petade inte??!!!"

"nej!"

"så du stod bara och tittade på det och då började det lossa liksom???!!!"

... tystnad.....

... fånigt flin från maken...

Ha ha ha... Ja, ja... Nu står alltså ett annat fönster på schemat idag.

Och jag då? Fint väder ute, kanske ska slipa nåt?

Nationaldag

Igår kväll satt vi ute i värmen ganska länge, ända till det skymde, och se vem som kom traskande över gräsmattan; en igelkott! Han hade rätt bråttom men det räckte med att maken sprang efter honom med en skål kattmat för att han skulle stanna till och bekanta sig lite med oss.  

Måste erkänna att vi inte firar nationaldagen, men eftersom det är en röd dag i almanackan passar det ju bra att försöka få litet gjort i Huset. Nu blev det äntligen en uppföljning av golvuppbrytandet i köket. Kaffeved blev det. Glöm det prydliga "locket" som bara skulle gå att lägga tillbaka efter utförda rördragningar, det blev bara flisor av allt.

Nu har t.o.m. maken börjat försöka sig på positivt tänkande. Hans kommentar när jag stod och tittade på högen med söndrigt, uppbrutet golv var: "Vi skulle ju kunna ha klinkers här framför spisen och diskbänken, det kan väl väl bli praktiskt, va?"

Vad som inte riktigt syns på bilden ovan (konstigt perspektiv på något vis) är att hela det vänstra facket är urgrävt lika djupt som det som i förgrunden ser ut som ett dike. Ända ner till stockarna som hela huset vilar på. Ser ni vad jag ser? Inte ett rör i sikte. I potatiskällaren här under kommer det mycket prydligt ut vattenledningar ur murstocken, men var sjutton är de på denna sida? Måste vi verkligen bryta upp hela grunden för att komma åt rördragningarna? Rasar inte huset samman då? Kan man inte plugga igen gamla systemet och lägga nytt här "ovanpå" istället? Ungefär åttahundra frågor och inga svar. 

Och största frågan av dem alla är; Varför hittar jag ingen litteratur om sånt här?

Har någon bra tips på läsning eller renoveringssiter på nätet så snälla berätta för mig!

Liiite för varmt

Jag är nordbo, sån här värme är inget för mig. Vaknar redan klockan sex och känner mig som en zombie. Går ner och dricker ett glas vatten vid köksbordet och tittar ut genom de smutsiga fönstren. Bestämmer mig för att jag måste sova mer än fyra timmar, lägger mig igen. Vaknar nästa gång vid åtta. Fortfarande zombie. Snavar på katten. I hallen ser jag plötsligt tyget framför ytterdörren som jag aldrig sett det förut; det starka solskenet lyser genom spetsgardinen i ytterdörrens glasruta och kastar en skugga. Vad vackert det är...

 

Nej, inget blir gjort på hela dagen. Handdisken tar nästan två timmar, att tappa upp varmvatten i hink och fylla tvättbaljan till en tredjedel för att svabba av sig tar ytterligare en timma. Lunchen ute i trädgården tar nästan två timmar för att jag håller på att somna i solen. På eftermiddagen ger jag upp efter att halvhjärtat jobbat i ett par timmar, och sätter mig vid datorn för att leta efter tapeter till toaletten. Det går inte att se något på skärmen eftersom det är för starkt ljus i rummet.

Städar och dammar en rullvagn med arbetspryttlar, skruvar och badsaker. Äntligen blir klockan åtta, kan sätta mig framför TV:n med lite kallskuret och se programmet om den asktäckta staden i Vesuvius skugga.

Vid tio slutar jag att känna mig som en zombie, och får en sån himla lust att undersöka om det finns en spegeldörr bakom toadörrens masonit också. Och det finns det - men en väldigt, väldigt enkel sådan. Hmm...

Bättre än masoniten, men frågan är om det är värt mödan att fixa till den eller om vi ska leta efter en gammal istället. 

Fast å andra sidan... den här har kanske sin charm den med? Ja, vi får bestämma oss när jag frilagt hela. Den kanske är så illa däran att den måste bytas.

Det jag hoppades på var att finna en sån här dörr som vi har i sovrummet (den leder till kattvinden). Jag vet inte riktigt varför de tidigare ägarna plockat bort dörrfodret och dessutom satt strömbrytaren så att det inte går att sätta tillbaka. Lite att klura på är det...

Halvfärdig weekend

Mera bröderna Lejonhjärta. Det ösregnar ute och är ännu vackrare idag. Vill bara sitta här under trädet och titta.

Gammelträdet (nedan), det som vi hittat med på bild redan 1936. Ungefär tre meter bakom trädet börjar grannens tomt. De har en riktig sagoträdgård, inte som våran som än så länge bara är gräsmatta och några svartavinbärsbuskar. Regnet gör att trädet snöar. Jag kanske ska sätta mig under det här istället..?

Our appletrees in the rain. For me this is poetry.

Och så lite vardagsrealism:

Vi köpte Huset för snart ett år sedan. En sak som bra var att de vi köpte av hade påbörjat en renovering. De hade t.ex. dragit fram nya ledningar för varm- och kallvatten till köket. Bara att koppla in. Varmvattenberedare hade de också ställt en inne på toa. Bara att koppla på. Och vi har under våren förväntansfulla förberett oss för att äntligen fixa ett fungerande kök med varmvatten, diskmaskin, fläkt (tänk att kunna steka mat igen) och en diskbänk som man kan stå vid utan att knäa. Rördragningar är inte min starka sida, sa den annars så händige maken. Så vi började med att ta dit en rörmokare för att vara helt säkra på att vi inte skulle koppla något fel.

"Hmm... " sa rörmokaren. "Hmm..."

"Ja...?"

"Det där går inte!"

"Vadå?"

"Ja du kan inte sätta den där på där utan ändra den där, den är för gammal, du måste byta allting"

"... eeeh?"

Han försvann en stund, sprang i trappen (flera gånger; upp, ner, upp, ner), han gick ner i potatiskällaren (och slamrade), han lyfte på locken till brunnarna utomhus, stod och ryckte i rören på toan (länge). Och så kom han tillbaka och såg jätteglad ut:

"Ja, du får ta upp här (viftade med armarna över hallgolvet) och här (viftade med armarna över köksgolvet) och sen här (viftade med armarna över golvet i arbetsrummet). Där (stirrade koncentrerat in i vardagsrummet) troooor jag inte ni behöver bryta upp nåt."

"Men, vad pratar du om?" 

"Ja ni köpte säkert huset för att ni tyckte det var charmigt med ett gammalt hus - men det här går inte, ni måste bryta upp golven överallt. Riv upp dem bara. Ring mig sen."

Slutsats: Bra med nya rör. Mindre bra med gammalt avloppssystem.

När rörmokaren gett sig av, jag slutat att hyperventilera (jag menar, vaddå - bryta upp mina gamla trägolv?) och maken fått hmm:a litet för sig själv en stund, så beslöt vi oss för att inte prata mer om det. Den dagen.

Nästa dag var det bara att börja. För allvarligt talat - det ser t.o.m jag att det där avloppsröret är semiantikt - bättre att fixa det nu än om tre år när vi renoverat klart resten av köket. Eller hur? 

Maken lyfte på några brädor i hallen och kunde konstatera att det ser fint ut under, och sen satte han igång med köksgolvet, som är det enda golvet i huset som inte är i original. Det ska vi ändå måla, så det kändes liksom minst dramatiskt att starta där. (Och med lite tur behöver inte hela golvet brytas upp - är det bara fint under så räcker det med ett par kvadratmeter just över avloppsröret.)

När han plockade fram tunga cirkelsågen insåg jag att jag förmodligen skulle göra bättre nytta i ett annat rum där jag inte kunde fungera som distraktion med mitt pipande.

Det tog ungefär 10 minuter och sen slutar sågen ljuda. Inifrån köket hörs först ett väldigt mumlande och sen någon som skriker: "varför finns aldrig de verktyg jag behöver när jag vill ha dem???"

Jag uppfattade det som en retorisk fråga, så jag brydde mig inte om att svara, men jag gick in i köket och lyckades ta följande bild; maken som försöker bryta upp köksgolvet med en skruvmejsel.

Stora verktygslådan var kvar hemma (andra "hemma"). Så fortsättning följer. En annan dag.

Tur att man har lite äppelblom att glädja sig över.