Guuult....

Husets perenner, de som redan fanns där när vi flyttade in, går i gult denna årstid.

Och ni vet ju vad jag tycker om gult. I och av princip.

Men gullbollen i bukett... jo, jag måste ha kvar den.

Och gullriset då? Nja...jo... står den inte fint mot den faluröda vedboden?

Och den där lilla lustiga töreln, som blommar så länge, nästan hela sommaren, och som var så vanlig för en 60, 70 år sedan (läste jag någonstans). Den har vandrat ut från villaträdgårdarna och är en sån där typiskt "här-har-det-bott-människor" växt. Klart jag måste ha kvar plats för den, den hör ju till Huset.

Renfanan däremot, den ska bort. Det finns renfana precis överallt. (Och jag kommer förmodligen inte kunna låta bli att plantera munkrenfana sen i kryddlandet... det får räcka med det besvär jag kommer få med att hålla den på plats.

Trots vad jag än tycker om gult så hade jag en gul flirt vid krukplanteringarna i våras (det är visst inte så mycket bevänt med mina principer!). Favoritkrukan ser ut så här; faluröd kruka med bacopa, ljusgul hängpetunia och den gul/grön/vit/röd-brokbladiga pelargonen Mrs. Pollock.

Min kamera har gått sönder. Slutaren låser sig. Det hjälpte inte att nollställa den till fabriks, jag måste lämna in den till doktorn i morgon. Huh vad dyrt det kommer att bli. Vill helst inte tänka på det men tankarna liksom bara dras dit...

Fast det är klart, ännu värre än ut med tretusen vore ju om den inte går att laga alls! Nej, usch, tänk på något annat...

Uppdatering: Om ungefär en vecka får jag "provsvaren". 

Svara gärna på min enkät uppe till höger. Jag tror att det ska gå att kryssa för flera svar, så gör för all del det om ni vill.

Uppdatering: Hörrni, jag menade inte att ni skulle kryssa för alla alternativ. Vad är det då för mening med en enkät. Suck. :-D

Zinnia (III)

Ännu en fin zinnia. Denna heter 'Green Apple'. (Nej, jag är inte sponsrad av någon fröfirma - jag är bara nyfrälst zinneast.) (Det var ett roligt ord! Zinneast...!)

Den här zinnean kan bli ljust äppelgrön i färgen. Mina plantor står ganska skuggigt och är därför blekare, nästan svavelgula, om man nu kan föreställa sig svavelgult med en anstrykning av grönt...

De här svagt äppelgröna, eller limegula, tonerna gör sig väldigt fint i rabatter tycker jag. Ett tag var de så "inne" att jag liksom tröttnade på dem, men jag tror att jag är mogen för limens återkomst.

Stod och tittade ut genom fönstret nyss på min gräsrabatt som är under utvidgning. Där har jag satt några av dessa Green Apple som utfyllnad, och nu i skymningen kunde jag se hur de liksom flöt i luften, flöt i luften och blandade sig med de ljusa prickarna bakom dem i gräsmattan, den ljusgröna fallfrukten från äppelträdet. Så vackert det blev!

För två dagar sedan såg vi de första blomknopparna på bönorna, och redan idag har det bildats små bönskidor. Undrar jag om de hinner mogna. Mognar de inte är det ingen större katastrof, de är vackra som de är klängande på sina störar också.

I komposten trivs pumpan alldeles förträffligt. Nästan fyra meter har den ringlat iväg den här stjälken. Men någon frukt blir det inte på den. Bara hanblommor. (Sorry brorsan, du hade ju planerat vårt Alla helgon-firande, men som du ser så blev det ju vackert iallafall, även fast det inte blev någon hemodlad pumpapaj.)

Jag har tillbringat lite tid-över-tid med att klippa grannens häck också. Det kan man ana på bilden ovan. Gamla grannen klippte häcken med stor nit tre, fyra gånger varje sommar vilket fick mig att fundera på att plantera en egen häck inne på vår tomt som skulle få växa sig lite högre. Var inte sådär jätteförtjust i en kantig, ljusgrön 70 cm hög sträng som tomtavdelare. Nya grannen klipper inte alls, och plötsligt gick det knappt att komma åt våra hallon för att häcken spretade så. Så jag lämnade höjden och ansade på insidan.

Antar att man måste komma överens om något. Klipper man varannan gång, eller hur gör man? Jag har aldrig delat häck med någon förut. 

Så roligt det var att läsa att jag inte är ensam om att gilla stinkande fisk. Men jag kan förstå dem som inte tycker om surströmmingen också. Det kan bli för mycket av det goda. Jag äter den aldrig på vintern. När man inte kan öppna fönstren och vädra ut ordentligt. (Fast konstigt nog tyckte jag att det luktade gott denna gång jag öppnade burken. Måste varit rejält sugen.)

Zinnia (II)

Vi tar en till zinnia idag. Den här heter 'Landreths Oriole'. Maffig så att man nästan baxnar. Stor, illande orangefärgad, inte särskilt diskret alls. Jag ÄLSKAR den, puss, puss, puss!

Det bästa av allt är att det här är en gammal kulturarvssort från 1700-talet. Så när man odlar den kan man ansluta sig till århundraden av gubbar o gummor som stått och beundrat den i sina trädgårdar. 

Lättodlad är den också, den perfekta sommarblomman. 

Minns ni zinnian?

Kommer ni ihåg zinnian jag visade bild på för ett tag sen?

Så här ser den ut idag. Toppen på den växer och växer.

En kort lektion i vattning

Jag tänkte att det skulle bli en snabblektion om att vattna i kruka idag. Förhoppningsvis en hyfsat pedagogisk sådan.

Bild 1

a) Pigg och glad växt i kruka som fått så mycket vatten den vill ha. Jorden är lätt fuktig och fyller krukan väl.

b) Oj, oj, oj vad den här stackars växten är törstig och uttorkad! Den hänger med bladen och titta på den stackars jordklumpen; den är så torr att den alldeles dragit ihop sig och nästan är som cement. Vänd på krukan och hela plantan faller ur!

Bild 2

c) Plantan har rötter. De finns inne i jordklumpen. Rötterna vill suga upp massor med vatten nu, bums, så att plantan kan bli pigg och glad igen.

d) Då tar vi fram stora vattenkannan och häller på så mycket vatten vi kan på en gång. Men vänta! Titta vad som händer! Den torra jordklumpen hinner inte suga upp något av vattnet som snabbt forsar förbi. Istället rinner vattnet tvärs genom krukan och ut genom hålet i krukans botten! Attans!

Bild 3

e) För att jorden ska suga upp så mycket vatten den bara kan är bästa sättet att vattna uttorkade krukväxter att sätta ner dem i en hink vatten. Där kan de stå 20-30 minuter (eller till jordklumpen slutat bubbla).

f) Har man 47 växter i kruka så brukar man inte ha tid att sänka ner varenda en av dem i vatten (och sen stå och vänta tills det slutat bubbla). Då tar man sin lilla, söta vattenkanna, den med liten pip, och vattnar lååångsamt. Man tittar så att vattnet man häller på sugs upp av jorden, och först efter några minuter, när vatten börjar sippra ut nedtill under krukan, slutar man vattna. Man vattnar alltså jorden i krukan, och inte jorden under krukan.

(Om någon i min närhet möjligtvis skulle känna sig träffad av detta inlägg så är det gjort helt med avsikt.)

Kort om upphovsrätten:

Alla bilder som publiceras på denna blogg tillhör mig som upphovsman (om det inte uttryckligen står annat).

Var snäll och respektera att bilder är vad jag försörjer mig på. Jag vill inte att de ska spridas utan mitt tillstånd, och inte heller att de publiceras i något som helst sammanhang utan min byline.

Vill du köpa en bild kan du kontakta mig via mejl (se min profilinfo). Vill du låna en bild för att visa på din egen hemsida eller blogg måste du först be om tillstånd.

Vackraste potatisen i världen?

Ni har troligtvis sett potatis tidigare. Men inte denna, casa T:s hemodlade - den vackraste potatisen i världen!! :-)

Beskära nävor?

Lisa frågade i en kommentar till förra inlägget om hon ska beskära sina nävor. Svaret är Nej! Får de vacker höstfärg ska du inte beskära dem nu. Det enda du ska plocka bort - om du vill - är torra blad och blomstänglar som eventuellt vuxit sig för höga.

Men det finns andra nävor som mår bra av beskärning. Till exempel ängsnäva, G. pratense 'Splish Splash''.

Den här sorten blir ca 1 meter hög. När den blommat över lägger plantan all kraft på att se till att fröerna mognar som de ska. Först när alla frön fallit till marken och blomstänglarna helt torkat ut börjar växten att skjuta nya blad nedifrån basen igen. Tar jag inte bort de här utblommade stänglarna kommer jag om en månad ha höst i landet. Mycket torrt och brunt blir det. I september kommer det lite grönt igen (så dags då!). Och nästa vår gror hundratals nya ängsnävor i landet. (Gärna inuti andra plantor där jag inte kan rensa bort dem.)

Före.

Efter.

På bilden ovan har jag bara skurit bort blomstänglarna. Det finns ju en del blad kvar, även om de inte är många, och om man vill kan man låta dem sitta kvar så att det inte blir helt tomt i landet.

Men de kommer att gulna snart de också, så jag tar bort även dem när jag ändå håller på.

Och kvar av plantan har vi då endast nya blad på väg upp.

Eftersom jag klippt ner allt "skräp" redan nu så kommer den här plantan om bara en månad vara en tät och fin grön boll i landet. Lugnt sällskap åt eventuella höstblommor i sprakande färger.

En annan näva som också är färdig nu är brunnäva, G. phaeum (på bilden nedan 'Lily Lowell').

Brunnävorna frösår sig också ymnigt, och om jag inte vill ha brunnäva precis överallt så måste jag klippa ner de här. Klipper man i tid, till och med tidigare än nu kanske, så kan brunnävan komma med en andra blomning. Den blir dock mycket mer återhållsam i sitt flor (som det brukar heta i böcker... ).

Jag har jättesvårt att klippa av det här kan erkännas. Klicka upp bilden ovan och titta närmare. Är det inte bara hur snyggt som helst med de utblommade stjälkarnas sicksack mönster mot bladverket?

Här har vi två bestånd utblommade brunnävor bredvid varandra. Närmast kameran 'Lily Lowell' och till vänster, lite bakom, vitblommande brunnäva, alba, vars bladverk blir lite ljusare så här efter blomning.

Nedan återigen två brunnävor bredvid varandra. En - den högra - med blomstänglarna kvar. Den till vänster är färdigrensad från utblommat.

Till skillnad från ängsnävan så lämnar dessa inga hål i rabatten direkt efter beskärning.

Vad man normalt inte brukar rensa är nävor vars blad får vackra höstfärger. En typisk sådan är flocknäva, G. macrorrhizum. Flocknäva är en marktäckare. Typisk parkeringsplats-blomma. Hos oss bildar den avskiljare mellan sparris och gräsmatta (bild nedan).

Den sprider sig något med frö, det kan dyka upp enstaka småplantor lite här och där, i krukor till exempel, men fröerna är aldrig något hot mot andra växter. (Flocknävan sprider sig mest med jordstammar, och som marktäckare är den fullständigt lysande.)

Flocknävan blommar på försommaren den också. På närbilden nedan ser man de torra fröställningarna i höjd med bladverket. De kan gott sitta kvar. De varken välter eller skräpar runt. Och att de redan är bruna och torra syns knappt.

Snart kommer det frodiga, ganska ljust gröna bladverket att övergå till brinnande röda och brandgula toner.

Vissa nävor blommar över en längre tid. En av dem är Thurstonianum (nedan). (I förgrunden på första bilden nedan blad och fröställningar av en annan näva.)

Ofta blommar Thurstonianum ända fram till tidig höst, så det är svårt att ta bort något även om den efter ett tag kan bli lite gul och förvuxen. Än så länge är den grön och fin.

Nedan: En annan typisk näva som får väldigt vacker höstfärg på bladen är G. dalmaticum, dvärgnäva. Här sitter den i ogräskarantän i kruka hos mig, för att senare flyttas vidare till nya trädgården. Jag har odlat den här i rabatt tidigare, men den brukar inte vilja blomma. I kruka har det gått bättre. Så jag kommer att fortsätta odla den i en liten upphöjd krukbädd av något slag.

Dvärgnävan har blommat klart, som ni ser, och för att plantan ska se lite prydligare ut kan man klippa bort blomstängeln om man vill. Plantan blir inte högre än ca 15 cm med blomma. Bladhöjden är mellan 3 och 8 centimeter.

Geranium 'Brookside' (nedan) är en av de knepiga nävor som blommar under så lång tid att man inte kan göra något åt den, trots att den slänger ut sina långa "armar" precis överallt och bara blir vildare och vildare.

Den prydliga samlingen blad i mitten av bilden är plantans centrum, men alla blå blommor ni ser i bilden härrör från samma planta. Denna geranium ska alltså inte växa som här, fri att breda ut sig; utan den ska stå stadigt med sällskap på alla sidor som stöttar de långa blomstänglarna som annars bara faller till marken.

Ingen beskärning då? Nej. Eller nja... Man kan plocka bort de blomstänglar man ser har blommat klart efter hand. (Brookside lär ska kunnas klippas ner för att uppmuntra en andra blomning, men står plantan inte för torrt brukar den blomma så länge att det inte blir nödvändigt. Kanske kan man säga att både läget och vädret påverkar om man ska klippa ned den eller ej alltså!)

Så det finns ingen generell regel att applicera på nävor. Men de som har vackra höstfärger på bladen brukar man normalt inte göra något åt alls. (Fast det stämmer inte alltid heller, den mongoliska nävan, G. wlassovianum, odlas ofta just för sin sprakande höstfärg och den brukar jag ansa efter blomning. Plantan blir snyggare och kompaktare då.)

Däremot kan man säga att det finns en generell regel för de flesta växter; den att de gjort sitt när de satt frö. Då behöver inte plantan anstränga sig längre. Det är vi odlare som bestämmer vad vi tycker är vackert, om de utblommade fröhusen ska få vara kvar eller ej. Om vi tycker att blad som börjar gulna är vackert eller fult, om vi vill ha en andra blomning eller ej. Och det går mode i hur vi väljer att behandla våra trädgårdsväxter också. Odlingsråden idag är inte alltid likadana som de var i trädgårdsböcker för hundra år sedan. Det beror inte bara på mer kunskap och bättre förståelse för hur växterna vill ha det. Många "fakta" grundar sig lika mycket på hur vi rent estetiskt tycker att det bör se ut runt omkring oss.

Så lilla ekens trädgårdstips idag blir som följer: Gör som Du tycker blir vackrast Lisa!

Total geranium anarki

Ja, go vänner, det är inte lätt att trädgårdera i två trädgårdar samtidigt. Så här såg det ut i gamla trädgården när jag kom hem efter två veckor på nya stället.

Det ska vara en plattlagd gång fram till dörren i katternas rastgård. Svårt att tro att den finns här under någonstans...

Normalt tycker jag att det är en riktigt rolig sysselsättning att klippa ner alla dessa nästan midjehöga, utblommade stjälkar av ängsnäva. Det blir en sån enorm skillnad i landen efteråt. Luftigt och nästan som vår igen. Men nu har jag ännu inte lyckats ta mig samman mer än till att börja nagga i utkanterna av röran. Anledningen är att när jag släppte ut katterna i måndags morse rusade alla direkt fram till hörnet av rastgården (ungefär där ni ser det fula värmeaggregatet ovan) och stod och viftade med tassarna för att försöka få tag i något på andra sidan nätet. En huggormsunge. Som låg kvar där och visslade med tungan och blängde på oss i flera minuter.

Min mamma har uppfostrat mig till att vara livrädd för huggormar.

Så nu stolpar jag runt ute i trädgården i mina kraftiga Tretorn gummistövlar (och ser ut som om jag bläddrat alltför frenetiskt i tidning Lantliv) (jag syftar på deras modereportage där stylisterna inte verkar ha hört talas om sommarsandaletter eller bara fötter) och innan jag lutar mig fram för att klippa något så stampar jag med foten några gånger. (Det har min huggormsrädda man lärt mig att man ska göra.)

Så här ser det ut från rastgårdens insida... Utblommade nävor överallt.

Det är bara ca 200 personer om året i Sverige som söker vård för huggormsbett. Mörkerantalet bitna kan vara större. Men trots det dör betydligt fler av getingstick än av huggormsbett. Så det så.

Men hur är det med äspingarna då? Det sägs ju att deras gift ska vara mycket starkare än de vuxna ormarnas? Jag hittar inget om det vare sig i böcker eller på nätet. Undrar om det är sant eller bara gammal folktro?

Undrar om jag ska ringa naturhistoriska riksmuseét och fråga, eller kanske giftinformationscentralen?

Nu kom jag att tänka på ett annat samtal jag hade med giftinformationscentralen en gång. Det var klockan 01.30 en annandag jul för några år sedan:

- Är det giftinformationen?

- Ja

- Min katt har tuggat i sig frön från spikklubba, måste jag uppsöka veterinär??

- Nja... spikklubba... vänta litet... hmm... Beter den sig normalt?

- Nej

- Verkar den tagen?

- Nej, den far fram i 180 och jag får inte stopp på den.

- Och den brukar inte bete sig så?

- Nej.

- Men hur ser du att den är påverkad då?

- Den vill inte sluta springa!!

- Saliverar den ovanligt mycket?

- .. nej, jag vet inte förresten, det är svårt att se, den springer ju så in i helsikes snabbt!

- Men hur vet du att den fått i sig frö av spikklubba då?

- För det ligger en söndertuggad frökapsel här.

- Jaha... Men varför har du spikklubba hemma då?

- För att jag tog frön i somras och sen glömde jag att stänga källardörren. (Not: jag glömde stänga källardörren på annandagskvällen, den hade inte stått öppen sedan augusti.)

- Jaha...

- Vad ska jag göra??

- Jaa...avvakta och se om tillståndet försämras.

- Men vad är försämrat tillstånd i det här fallet då? Är det om katten börjar springa ännu fortare eller om den slutar springa helt?

- Jaa... nej, det kan jag nog inte svara på. Men ändras tillståndet så ska du nog ringa din veterinär igen. *klick* (Not: Det var djursjukhuset som hade hänvisat mig till giftinformationscentralen.)

Så här i efterhand misstänker jag att den stackars personen på andra sidan linjen förmodligen trodde att det var en fylleringning av någon som försökte göra sig lustig. Men det var så lagom lustigt att stå halv två på natten med en trasig kapsel spikklubba och en katt som rörde sig i 3 x ej normal hastighet.

Nå, katten lugnade ner sig ganska omgående. Och än idag vet jag inte om han verkligen hade fått i sig spikklubba eller om det bara var ett nattligt über-tok-ryck. Men sedan dess förvaras alla frön som kan tänkas vara o-bra att få i sig i glasburkar med lock.

Trodde att jag hade förlorat all digitalis (apropå giftiga växter då), men glädjande nog har jag den fortfarande kvar i trädgården. Bara en enda självsådd planta, men se så fint den placerat sig själv; ihop med spansknäva, G. endressi, och åbrodd.

De första fingerborgsblommorna jag sådde var en rent vit variant, utan prickar. Efter ca 15 år kommer de fortfarande, men nu är de rosa. Med prickar.

Spansknävan:

Under mina första år med egen trädgård var rosa förbjudet. Jag kunde inte tänka mig någon mer banal färg i trädgården. Men man ändrar sig. Myskmalvan, Malva moschata, (nedan) ser man oftast rosa, men det finns en vit form också. Den köpte jag som frö och sådde hela påsen. Det blev ett trettiotal plantor och alla utom två var rosa. Det ansåg jag vara ett så pass slående fel att jag ringde fröfirman och klagade. Jag fick en ny påse frö och samma sak hände igen. Drygt 90 % av alla plantor var rosa och inte de utlovade vita alls.

De flesta plantorna dog redan under sina första två vintrar. (Nu, idag, tror jag mig veta att malvor ibland kan vara lite känsliga i starten och bör vintertäckas tills de etablerat sig ordentligt.) Men, som om det verkligen var meningen att jag skulle ha vitt som jag planerat från början, så klarade sig alla de vita plantorna.

Här växer en inuti ett stånd av jordärtskocka.

Myskmalvan är en väldigt fin snittblomma. Den står sig länge och är fin både ensam och ihop med andra blommor.

Det finns två slags anarki. En positivt och en negativt laddad.

- Anarki i positiv bemärkelse är ett tillstånd som innebär frånvaro av härskare och statsmakt. Anses av anarkister vara det ideala samhället.

- Anarki i negativ bemärkelse är ett tillstånd av kaos och förvirring i brist på lagar och/eller regering. (Källa wikipedia)

Frågan är vilken typ av anarki det egentligen är som råder i min trädgård?

Ny kärlek

Blekklöver, Svavelklöver, Månskensklöver... namnen är svenska synonymer för denna högväxta Trifolium ochroleuchon.

Jag såg den för första gången idag, och det var kärlek vid första ögonkastet. Den privata trädgården vi besökte hade en liten (men naggande god) växtförsäljning och gissa hur glad jag blev över att kunna ta med mig en planta hem.

Blekklövern blir ca 60 cm hög och vill växa i sol/halvskugga. 

Jag har planterat den under glanskörsbärsträdet. 

Foton copyright KGT

Det blev visst ett par (hmm... tre... ) gräs som fick följa med hem också. Två av dem vitrandiga. De ska nog ner i gräsrabatten tror jag. Eller möjligtvis om de ska planteras åt andra sidan där planket ska byggas. Vitt plank, vita gräs? Inte hel fel tror jag.

Ja, jag får fundera vidare ett par dagar.

Ni glömmer väl inte att det är Öppen Trädgård nästa söndag? 

Öppen Trädgård arrangeras av tidningen Land och en komplett lista på de trädgårdar som finns att besöka finns på den här länken.

Obs! Öppen Trädgård spänner över hela vårt avlånga land, inte bara i Sörmland.

Mer om det skuggiga hörnet

Jaha, då ska vi försöka få lite ordning på tankarna då... 

Här ser vi hur den skuggiga hörnan (där jag planterat tovsippa) ligger placerad i trädgården.

Den röda pricken är jag och området innanför de svarta linjerna är ungefär det jag tittar på i de fyra skisserna nedan.

(Om någon vill friska upp minnet så finns de olika bokstäverna i bilden ovan och vad de representerar beskrivna i detta inlägg.)

Bilden nedan: Hyfsat stort äppelträd har vi, men man kan inte gå helt rak under det. Syrénbuskarna växer ut mot gatan och i dem står en elcentral av något slag. Under syrénerna växer ingenting, inte ens speciellt mycket ogräs just nu. Det blå på skissen är nävor som jag börjat plantera in på utsidan av en ny liten häckdel (spirea av något slag).

Schersminbusken är gammal och stor. Vi har beskuret den något, men trots det bildar den ihop med äppelträdet nästan som en vägg mot nedre delen av trädgården.

Under äppelträdet tovsipporna jag planterade för ett par veckor sedan.

Så här tänkte jag mig att det skulle kunna bli på sikt:

I det hörn som bildas mellan häck och syrén växer vitblommande rosenplister. Den borde breda ut sig ganska rejält, men det gör inget alls här. Tvärtom.

Hasselörten bildar en mörk övergång till den nyare, ej uppvuxna, häcken. (Här står även hushållskomposten, även om det inte syns på bild.) Tovsippan är redan planterad, men jag ska få ner tre, fyra plantor till. Om den trivs kommer den att självså sig villigt men den är lätt att rensa bort där man inte vill ha den.

Rödbladig revsuga i framkanten mot grusgången. Den får gärna bre ut sig den också. (Jag har även planterat ett par plantor på husets framsida. Får se om de kan trivas där i gruset. Trivs den kommer jag att sätta fler, jag tycker den ganska fint matchar den nästan oxblodsröda färg ytterdörr och fönsterfoder har.)

Vit lungört närmast under (och runt på baksidan) schersminen.

Så här (nedan) skulle det på ett ungefär bli i färg:

(Mina färgkritor klarar inte att rita fläckiga lungörtsblad så de ser mer ut som hosta på bilden.. men vi får ha lite fantasi i dag!)

På bilden ovan blommar både tovsippa och schersmin. Det gör de inte längre om bara tre veckor, så redan då kommer det att se helt annorlunda ut. Gissar att plisterbladen i bakgrunden kommer att framhävas mer då. Och jag vill gärna hitta något mer vitblommande, kanske något litet högre, som kan sticka upp som enstaka utropstecken borta vid plistern.

Med lite fantasi kan man få den här bilden nedan till en skymningsbild: Revsugan försvinner helt i den blåaktiga kvällningen. Vita blommor och vitbrokiga blad framhävs istället.

Tovsippan visade jag i förrförra inlägget. Den vita lungörten finns beskriven här. Och rödbladig revsuga ser ut så här:

När den inte är halvkvävd av höga ogräs som här vid min ateljé bildar den vackra, låga purpurfärgade mattor. I maj/juni blommar den med klarblå ca 25 cm höga spiror.

Nedan rosenplister. Just denna på bilden kommer att få mörkrosa blommor snart, men den vitblommande White Nancy har nästan lika mycket vitt på bladen. (Den här sitter i en av mina krukplanteringar i år.)

Hasselörten har njurformade, mörkgröna, glansiga blad. Just den hasselört vi har, har flyttat med makens familj sedan 50-talet.

(Med på bilden ovan är hela fyra sorters nävor ser jag precis, blandannat brun- och blodnäva.)

Om man lyfter på hasselörtens blad ser man att den blommar just nu.

Den är ju inte särskilt stor, blomman...

Ordning och reda på planeringen nu alltså. Och till och med ordentligt antecknat tack vare denna blogg. Tror nog att en del kan bli färdigställt redan nu i sommar. Ska bara grubbla vidare på det vita utropstecknet jag vill ha... Och fortsätta föröka plantor.

(Undrar just om man borde gå ut och lägga fiberduk över potatisen... Ingen frostvarning på lokalnyheterna men attan vad det kryper snabbt ner mot minustrecket på termometern!)

(Uppdatering: Det blev minusgrader! Basilikan är svart och tomatplantorna hänger.)