Dagboksinlägg

De gånger jag har störst nytta av denna blogg är när vi diskuterar när vi egentligen gjorde vad. Speciellt vad gäller saker vi fixat i och kring huset. Så här kommer ett sånt där inlägg igen som nog mest är för min egen skull.

I morse; vedboden fick ett nytt lager falufärg.

Vi har hållit på att fixa med grejor varenda stund den här veckan. Så vid lunch bröt vi och satte oss i bilen och gav oss iväg på en liten rekogniseringstur.

Jag är kartläsare som vanligt.

Vi rekar för att svärfar håller på att läsa en bok som fattat ett starkt grepp om honom. Huvudpersonen har vuxit upp på Stenhammar utanför Flen. Vi letar alltså efter Stenhammar. Och finner det. Nu hittar vi dit och är redo för en utflykt när svärför kommer på besök.

Kan det vara en röd angus tro?

Jag ser ju mönster överallt. Sån är jag. Men en bladmönstrad ko har jag aldrig sett förut.

Nedan har jag förstärkt kontrasten lite... Vad kan det vara? Yttliga blodkärl i kombination med värmen? För inte kan väl hårstråna lägga sig i så här intrikata mönster? Eller kan de?

En liten hälsning nedan till bloggkompis Dubbelörnen. 

En runda in till stan innan butikerna stängde hann vi med också. Färg inhandlades och under kvällen har jag slipat hela bordet vi har på glasverandan, samt strukit med ett lager grundfärg.

Det här är nog de enda "före" bilder som finns på bordet. På bilden nedan ser vi det på plats på glasverandan i morse (vår lilla glasveranda som inte alls är så rymlig som man kan tro av bilden!). (I morse hade jag förövrigt inte tanke på att ens inhandla färg idag. Ibland går det snabbt från beslut till handling.) (Och ibland måste man få tillåta sig att göra roliga saker också, även om de liksom inte ens står med på prioriteringslistan. Måla bord hör till kategorin roliga saker, tycker jag.)

Isbjörn mitt i sin morgontvagning.

Ny kärlek

Blekklöver, Svavelklöver, Månskensklöver... namnen är svenska synonymer för denna högväxta Trifolium ochroleuchon.

Jag såg den för första gången idag, och det var kärlek vid första ögonkastet. Den privata trädgården vi besökte hade en liten (men naggande god) växtförsäljning och gissa hur glad jag blev över att kunna ta med mig en planta hem.

Blekklövern blir ca 60 cm hög och vill växa i sol/halvskugga. 

Jag har planterat den under glanskörsbärsträdet. 

Foton copyright KGT

Det blev visst ett par (hmm... tre... ) gräs som fick följa med hem också. Två av dem vitrandiga. De ska nog ner i gräsrabatten tror jag. Eller möjligtvis om de ska planteras åt andra sidan där planket ska byggas. Vitt plank, vita gräs? Inte hel fel tror jag.

Ja, jag får fundera vidare ett par dagar.

Ni glömmer väl inte att det är Öppen Trädgård nästa söndag? 

Öppen Trädgård arrangeras av tidningen Land och en komplett lista på de trädgårdar som finns att besöka finns på den här länken.

Obs! Öppen Trädgård spänner över hela vårt avlånga land, inte bara i Sörmland.

Hemma hos mig

Ibland räcker det med att plocka in två rosor för att få något att hända hemma.

Doften av en endaste ros fyller ett helt rum, en lätt stämning av budoar helt plötsligt...

En blomma i sovrummet också...

... i min nya loppisvas, inköpt för tio kronor.

Har blivit något beroende av hårspännen, speciellt den här modellen...

Sängbordet har hängt med några år och är ommålat för tredje gången nu. Innan det vita var det marmorerat i svart och rostbrunt ett tag.

Jag har läst ut den översta boken i högen, men det är ju så himla snyggt omslag - den får ligga ett tag till.

Och dagens fotoassistent har vi här:

(Blir man omkullputtad i sängen medans man fotar så måste man ju fota det där som pockar så på ens uppmärksamhet också, eller hur?!) (Det är inte isbjörn förresten, men hans barnbarns barn.)

Mer om det skuggiga hörnet

Jaha, då ska vi försöka få lite ordning på tankarna då... 

Här ser vi hur den skuggiga hörnan (där jag planterat tovsippa) ligger placerad i trädgården.

Den röda pricken är jag och området innanför de svarta linjerna är ungefär det jag tittar på i de fyra skisserna nedan.

(Om någon vill friska upp minnet så finns de olika bokstäverna i bilden ovan och vad de representerar beskrivna i detta inlägg.)

Bilden nedan: Hyfsat stort äppelträd har vi, men man kan inte gå helt rak under det. Syrénbuskarna växer ut mot gatan och i dem står en elcentral av något slag. Under syrénerna växer ingenting, inte ens speciellt mycket ogräs just nu. Det blå på skissen är nävor som jag börjat plantera in på utsidan av en ny liten häckdel (spirea av något slag).

Schersminbusken är gammal och stor. Vi har beskuret den något, men trots det bildar den ihop med äppelträdet nästan som en vägg mot nedre delen av trädgården.

Under äppelträdet tovsipporna jag planterade för ett par veckor sedan.

Så här tänkte jag mig att det skulle kunna bli på sikt:

I det hörn som bildas mellan häck och syrén växer vitblommande rosenplister. Den borde breda ut sig ganska rejält, men det gör inget alls här. Tvärtom.

Hasselörten bildar en mörk övergång till den nyare, ej uppvuxna, häcken. (Här står även hushållskomposten, även om det inte syns på bild.) Tovsippan är redan planterad, men jag ska få ner tre, fyra plantor till. Om den trivs kommer den att självså sig villigt men den är lätt att rensa bort där man inte vill ha den.

Rödbladig revsuga i framkanten mot grusgången. Den får gärna bre ut sig den också. (Jag har även planterat ett par plantor på husets framsida. Får se om de kan trivas där i gruset. Trivs den kommer jag att sätta fler, jag tycker den ganska fint matchar den nästan oxblodsröda färg ytterdörr och fönsterfoder har.)

Vit lungört närmast under (och runt på baksidan) schersminen.

Så här (nedan) skulle det på ett ungefär bli i färg:

(Mina färgkritor klarar inte att rita fläckiga lungörtsblad så de ser mer ut som hosta på bilden.. men vi får ha lite fantasi i dag!)

På bilden ovan blommar både tovsippa och schersmin. Det gör de inte längre om bara tre veckor, så redan då kommer det att se helt annorlunda ut. Gissar att plisterbladen i bakgrunden kommer att framhävas mer då. Och jag vill gärna hitta något mer vitblommande, kanske något litet högre, som kan sticka upp som enstaka utropstecken borta vid plistern.

Med lite fantasi kan man få den här bilden nedan till en skymningsbild: Revsugan försvinner helt i den blåaktiga kvällningen. Vita blommor och vitbrokiga blad framhävs istället.

Tovsippan visade jag i förrförra inlägget. Den vita lungörten finns beskriven här. Och rödbladig revsuga ser ut så här:

När den inte är halvkvävd av höga ogräs som här vid min ateljé bildar den vackra, låga purpurfärgade mattor. I maj/juni blommar den med klarblå ca 25 cm höga spiror.

Nedan rosenplister. Just denna på bilden kommer att få mörkrosa blommor snart, men den vitblommande White Nancy har nästan lika mycket vitt på bladen. (Den här sitter i en av mina krukplanteringar i år.)

Hasselörten har njurformade, mörkgröna, glansiga blad. Just den hasselört vi har, har flyttat med makens familj sedan 50-talet.

(Med på bilden ovan är hela fyra sorters nävor ser jag precis, blandannat brun- och blodnäva.)

Om man lyfter på hasselörtens blad ser man att den blommar just nu.

Den är ju inte särskilt stor, blomman...

Ordning och reda på planeringen nu alltså. Och till och med ordentligt antecknat tack vare denna blogg. Tror nog att en del kan bli färdigställt redan nu i sommar. Ska bara grubbla vidare på det vita utropstecknet jag vill ha... Och fortsätta föröka plantor.

(Undrar just om man borde gå ut och lägga fiberduk över potatisen... Ingen frostvarning på lokalnyheterna men attan vad det kryper snabbt ner mot minustrecket på termometern!)

(Uppdatering: Det blev minusgrader! Basilikan är svart och tomatplantorna hänger.)

Vårens sista gullviva

Har inte direkt varit särskilt kreativ de senaste dagarna, men lyckades iallafall få ner lite plantor i krukor i helgen.

Och så har jag målat några av krukorna i samma röda färg som fönsterfoder och ytterdörren har.

(Jag har flirtat en aning med gult i växtvalet till det röda. Ska visa sen när det vuxit upp lite mer.)

Innan gräsklippningen plockade jag in årets sista gullviva och några stjälkar förgätmigej från gräsmattan. De skulle förstås undersökas noggrant av isbjörn...

Och sen skulle de dras upp ur vasen...  (kolla hur snyggt han kilar in stjälken mellan huggtänderna).

En siames ska förstås ha en förgät-mig-ej vid sina fötter...

Tack för alla förslag i förra inlägget om växtval! Tror jag har en grov idé nu hur jag ska göra. Visar nästa gång.

Utsikter

Det var då värst vilket uppehåll det blev. Mycket jobb och alldeles för mycket att tänka på är boven. Huvet surrar av tankar och ideér och egentligen hade jag nog kunnat skriva fyra inlägg om dagen bara för att rensa hjärnan. (Istället har jag terroriserat maken med mina ideér. Bara jag öppnar en trädgårdstidning eller frökatalog så rymmer han fältet just nu.)

I går hade vi hällande regn hela dagen och nu har äppelträdens blommor nästan regnat bort. Förra helgen hade blomningen precis börjat. Då såg det ut så här tidigt om söndagmorgonen när jag såg ut genom arbetsrummet/gästrummets fönster:

Och från sovrumsfönstret hade jag den här utsikten, blommande fruktträd på tre tomter i rad:

Det var så himla kul att läsa alla kommentarer jag fick på förra inlägget. Jag har funderat jättemycket på gult sedan dess och varför det är en så svår färg. Jag tror att jag har kommit på varför jag själv har haft så svårt för gult i trädgården. Men mer om det en annan gång.

En till utsikt från vårt hus.

Det här är vad jag ser idag när jag sitter vid min bärbara vid matsalsbordet och tittar ut genom fönstret:

Uteplatsen under tak (som fanns här när vi flyttade in) och syrénhäcken (eller bersån snarare) som kantar den på en och en halv sida.

Det här sitter jag också och funderar mycket på. En del av mig känner sig instängd av att inte se fritt ut. En annan del tycker att det är en lättnad att slippa se det knallblåa bostadshuset som en av grannarna har. När jag måste jobba i Huset (rita eller skriva) så sitter jag nästan alltid vid matsalsbordet med den här utsikten. Men jag kan inte bestämma mig för om jag trivs med syrénen eller ej.

(Det vill säga; jag vet att jag inte trivs med syrénberså, men jag trivs med syrén.)

Ja det var lite funderingar en lördag morgon.

Idag kommer det inte bli ett dugg gjort, för maken har smittat mig med hosta, halsont och feber. Får väl tillbringa resten av dagen med att fundera vidare. Och jaga vita flygare ska jag förresten göra också.

Färgfunderingar och årets första skadedjur

När vi flyttade in var det här hörnet under äppelträdet bara en sörjig gegga. Flera års äppelskördar hade fått ligga kvar och ruttna, häcken (till vänster utanför bild) och äppelträdet var inte ansade på flera år. Förra årets urklippning av äppelträdet och nedklippningen av häcken gjorde att vi har fått tillbaka gräsmatta här, eftersom ljuset äntligen når in. Och de två rododendronbuskarna vid vedbodens vägg bär nu massor av knopp.

För några veckor sedan klippte/sågade vi även ner flera 4 meter höga vildskott från häcken som trasslat sig in i och bredvid rododendronbuskarna. Först igår upptäckte vi att det även växer en ros här nere, precis där det lilla staket är. Vi har överhuvudtaget inte sett den tidigare, trots att det nu är snart två år sedan vi köpte huset! Ska bli roligt att se om den också kommer att sätta knopp i år.

På bilden ovan ser man också forsythiabusken. Från fönstret där jag sitter nu ser jag tre, alla grannar har en också nämligen. Bara en, och alla planterade mitt på gräsmattan. Bortsett från de tre jag ser från det här fönstret så har grannarna till vänster, till höger och ovanför vårt hus också varsin. Såg man ett flygfoto på samhället just nu skulle det förmodligen vara gulprickigt.

När vi flyttade in sa vi "den ska bort". Jag gillar inte gulblommande växter. Maken gillar inte gulblommande växter. Av hävd och gammal vana liksom.

Men så står man som igår och tittar på sin tokblommande forsythia och på de tulpaner som fortfarande blommar i halvskuggan under den...

... och får den där känslan av att det här är ju så vackert att jag kan lägga mig ner och dö nu...

Nåja... Forsythian lever inte säker trots att de där tulpanerna behagade stå där och vara vackra. Men jag kan inte låta bli att laborera med tankar om en riktigt, riktigt gul vårrabatt också. Påskliljor, sibirisk nunneört, gulblommande kejsarkrona, vivor... ja det finns flera tidigblommande vårblommor i gult. Så om forsythian blir kvar där den står så kan det nog bli något sånt i framtiden. En gulexplosion.

*

Inte bara rosen vid vedboden har dykt upp i år, utan även dessa liljor. De har plötsligt kommit fram där vi rensat bort alla vildplommonskott. Har ingen aning om vad det kan vara men de måtte ha trivts bra någon gång i tiden, för de kommer lite här och där borta vid rabarberlandet. Iallafall en knopp har jag sett, så det lär väl visa sig vad det är.

Snyggt hålade blad har de också. Och bovarna syns på bild här:

Liljebaggar. Massor. Maken har röda fingrar nu. 

Äkta män får röda fingrar när deras hustrur står och hoppar jämfota, viftar med armarna och skriker "Döda!!!"

Eldning & taggig kärlek

Vi har haft eldningsvecka hos oss, så i helgen blev det ordning på tomten vill jag lova. Varenda ris- och skräphög är borta, men så tog det nästan två hela dagar också. 

Jag ljuger en aning när jag säger att allt ris är uppeldat. Bakom vedboden sparade vi en hög med grenar och klipp från tagghäcken som har legat där sedan i fjol.

Och anledningen att vi sparade den högen ska ni få se här.

Den här väl kamoflerade kompisen vaknade till liv av vårt spring bakom vedboden.

Vi har sett spår av att någon aktivitet pågått nere vid vedboden och vad trevligt det var att upptäcka att det var fru igelkott och inte något annat (typ världens största sork eller världens minsta grävlingfamilj).

Det är maken som tagit alla kotte-bilderna. Han gillar att fota igelkottar. När det började skymma gick han ut igen för att se om han kunde ha tur och kanske få se litet uppvaktning.

Han hade mer än tur; han kom på dem direkt i akten.

Hanen, som är litet mörkare och kallare i tonen, höll ett stadigt tag i sin dam som var rätt livlig.

När han var klar rullade hon ihop sig till en liten boll.

Maken kom in och var nästan lite tårögd. Herr igelkott var så fin med sin hona. Han buffade o puffade på henne och såg ut att undra om hon hade det bra där inne under sitt taggiga täcke. Ja, det såg nästan ut som om han pussade henne på nosen. Och tvättade henne litet försiktigt i ansiktet gjorde han också.

Ja, ni förstår att vi inte kunde elda upp riset bakom vedboden. Inte röja i det höga, torra gräset heller. Vete sjutton om jag ens vågar städa ur vedboden som jag hade tänkt. Tänkt om vi kanske får igelkottsungar på tomten så småningom!?

Prunus maackii & serrula

Ni var nyfikna på vad det var jag hade planterat. 

Busken är ett glanskörsbär Prunus serrula. Det finns bara en anledning att jag valde just det här trädet (det kan bli 5-7 meter högt - men jag kallar det buske eftersom den är flerstammig), och det är barken. 

På mitt lilla exemplar kan man redan ana vad det är som gör den så vacker, den blir starkt kopparfärgad och glänsande. Jag har placerat den så att den kommer att synas från både matsal och vardagsrum, och den kommer att bilda ett av kryddträdgårdens fyra hörn.

Blommar gör den också, med körsbärsblom i vitt. Bladen är gröna och långsmala. I skissen nedan kan ni se ungefär vilken form den kommer att få som vuxen; det P. serrula längst till vänster.

I mitten av skissen är trädet som krävde den rejäla planteringsgropen. En näverhägg, Prunus maackii. Även det här trädet köptes för barkens skull, men också kronformen var viktig vid valet. P. maackii får en ganska rund och samlad krona. Till höger i skissen syns näverhäggen om hösten, den får en klart blekgul färg. (Precis... gult är inte fult!)

Barken är lite glänsande även på näverhäggen, men färgen är gulaktig. Just denna kallas Gulbarkig näverhägg. Om man tittar noga på bilden nedan så ser man att den även gör själ för namnet näverhägg, barken kan skikta sig litet...

Näverhäggen blommar i maj och blommorna ser ut ungefär som på vanlig hägg, men blomklasarna är glesare och framför allt kommer de inte alls lika tätt på trädet. Efter blomningen följer små svarta bär.

P. maackii ska vara relativt snabbväxande. Det passar bra för den ska nämligen skyla det här (nedan); en lekplats som plötsligt har blivit blickfång från vår tomt i och med att staden har fällt ett par träd och tagit bort ett stort buskage inne på lekplatsen.

Vi hade ingen aning om att det låg en lekplats där förräns ett par månader efter inflyttning. Det täta buskaget gjorde att man knappt hörde barnen heller. Nu hör man dem väldigt bra.

Jag tror att anledningen att de rensade upp så var att lekplatsen kvällstid hade blivit samlingsplats för det lokala moppegänget. Ljusskygga individer de där tonåringarna... ;-)

Gropen jag grävde var betydligt större och djupare än vad som behövdes till själva trädet. Anledningen var att jag ville plantera det ungefär där rabatten med flera sorters höstastrar och renfana låg. Jag fick gräva en hel del för att få bort alla rötter. Vet inte riktigt hur jag ska göra runtomkring här sen, men det syns ju tydligt att den bara jorden bara väntar på att bli odlad i, så i sommar ska det bli fullt med blommor för snitt där.