Om hur orden föll sig

En tidning, lim, några bitar kartong, och det jag hittade i min växtpress - vad blev det av det?

Det blev en låda. Meningen var att det skulle bli en låda att ha fröer i, men trots inspirerande växtmotiv att dekorera med föll sig orden fel. Fel för frön.

Jag tror att det blev låda att ha ord i istället. Om man skulle börja samla på sådana någon gång. Jag har redan en liten ordsamling, väldigt små ord, och inte så många. Men jag tror att min ordsamling är på växande.

Lådan är gjord i papier maché teknik, dvs. papper blandat med lim. Jag har tidigare visat hur jag gjorde en ram på samma sätt. Här finns det inlägget. Orden finns överallt, runt om hela lådan i smala band. De berättar ingen direkt historia. Eller så gör de det, det beror kanske på hur mycket fantasi man har.

Inuti är den mattsvart. Utsidan är lackad halvblank.

Storlek? Ja, ni ser själva - ungefär lagom för en nyfiken katt att sticka ner huvudet i.

Det här med att samla ord... Det hör egentligen ihop med ett helt annat projekt jag hållit på med i över ett års tid. Jag fick en förfrågan att ha en utställning med mina akvareller men kände att jag inte bara ville visa gamla saker (som jag blev tillfrågad om) utan göra något nytt. Och jag ville göra något där ord fanns med. Så till och från har jag arbetat med små ord ihop med bilder. Men inte blivit helt övertygad av något jag gjort hittils.

Däremot så har lådan här ovan plötsligt satt igång ett flöde som hotar att fullständigt dränka mig i uppslag. Jag måste bygga ut min anslagstavla i helgen tror jag! Skaffa ett till bord att arbeta vid!

När jag lägger mig på kvällen surrar tankar och ideér och bilder i huvudet. Och det första jag tänker på morgonen när jag vaknar är hur jag kan fortsätta. Vaknar jag mitt i natten - jag gör ofta det (det blir så när man har minst tre katter som sovsällskap, katter som under natten expanderar till fyra gånger sin egen vikt ovanpå ens smalben) - så tänker jag bara på lådor och på bilder och på ord.

Det är roligt när det blir så.

Det är bara så himla dumt att man inte kan ägna sig helhjärtat åt det här när det känns som att det finns minst hundra håll att börja nysta från. Idag ska jag rita bilder på hur man spaljéar äppelträd istället, åt en tidning. Och när det är klart ska jag rita en skiss på en norsk trädgård åt samma tidning. Och när det är klart ska jag börja på ett antal bilder till en bok, som ska bli klar här under hösten/vintern.

Så det är nog viktigt med en till och större anslagstavla, så att jag kan ha mina lådor och collage framför ögonen även om jag måste ha äppelträd och örtagårdar i mitt huvud.

Förresten! Om jag säger orden trollkarlens lärling, vad tänker ni på då? Håller ni med mig om att han är en ganska snäll och rolig individ? Möjligtvis lite rörig men ändå en del i skallen?

Papercut

Vid uteplatsen, där jag lite då och då dimper ner för att hämta andan och sörpla ur min termo-mugg med te, blommar det just nu så här under syrenen:

Scilla, blå vårstjärna, ett par enstaka vit vårstjärna som jag planterade i höstas, gullviva (som precis börjat blomma) och mängder av små violer. Det är som att sitta i en dröm. En sån här plats att sitta på denna årstid vill jag alltid ha.

Och så tänkte jag visa en av sakerna min primula fascination ledde till. Ni minns den antikfärgade primulan som jag inte kunde plantera ut utan satt inne och beundrade istället?

Utav en av skisserna jag gjorde blev det ett pappersklipp i vitt. Jag har gjort de fyra följande bilder större i storlek än vad jag brukar, så klicka gärna upp dem så att ni ser lite tydligare.

Vitt i vitt...

Jag har skurit ut bilden med skalpell ur papper och monterat bilden ovanpå ett till papper av samma sort. Och ramat in den. Utan bakstycke.

För att få en liten solskärm i fönstret när solen skiner rätt in på arbetsbordet.

Gott för fötterna

Jag älskar fotbad. Helst om vintern, när det är småruggigt både ute och inne. Favoriten är förstås att hälla en liten näve hemmagjort fotsalt i baljan. Dofterna sprider sig i hela rummet och inte bara fötterna får sitt - alla sinnen slappnar av.

Jag brukar göra så att det räcker ett par, tre år. Inte för att det är speciellt krångligt utan mer för att det blir ganska lagom med en påse grovt havsalt till de örter jag torkat för ändamålet.

Först låter jag alla blommor och blad jag ska använda torka ordentligt på en mörk plats i en eller par månader, sedan smular jag sönder dem lätt och blandar samman med saltet.

I år gjorde jag en "uppfriskande" blandning av lavendel, kungsmynta och citronmeliss. (2 delar lavendel, 1 del citronmeliss, en halv del kungsmynta, 3 delar havsalt)

Andra favoriter att använda till fotsalt är torkade blad av svarta vinbär, nässla, pepparmynta och rosmarin. Jag låter näsan bestämma hur det ska bli. Ibland blir det "piggare" blandningar, andra gånger mer avslappnande. Vinbär och nässla är en avslappnande variant. Rosmarin ska vara desinficerande, så det kan passa om man har problem som skavsår.

Den färdiga blandningen förvaras i en burk med tättslutande lock tills den ska användas. Bara man öppnar locket doftar hela rummet.

I år tänkte jag ge bort litet i julklapp, så jag har gjort små portionsförpackningar i papper. Beskrivning till dem kommer i morgon.

Jag har vunnit detta otroligt läckra armband hos Angel Pearls! Jag ville verkligen, verkligen ha det, så jag kan knappt tro vilken tur jag haft! Tack snälla, snälla Eva, jag kommer förmodligen att ha det på mig dygnet runt. :-)

Foto: Angel Pearls

Gjort idag:

Har övat mig på att använda speedheatern. Testade den på en gammal spegelram. Ramen vitmålades för 29 år sedan men är inte speciellt vit längre, utan mer gulaktig. Spegeln ska stå i sovrummet. När jag tog upp den dit upptäckte jag att rummet vann på tyngden det mörka faneret ger, så jag tror jag låter den vara omålad ett tag. Får känna efter hur det känns.

Målade sista lagret färg på bordet till arbetshörnan, men...  fick för mig att testa det i köket. Skulle jag inte gjort. Det passar mycket bättre där än slagbordet vi har nu, så... Ja, vad gör man? Låter det stå i köket förstås. Så vad ska jag nu ha i arbetsrummet? *suck* (Och nej, slagbordet från köket är ingen bra idé där, tror jag tar ut det till glasverandan istället, och flyttar bordet på glasverandan ut i trädgården... ?)

Jag tänker inte fota vårt orenoverade kök, så bilden nedan får representera det nymålade bordet. Lade på en ärvd duk jag aldrig haft möjlighet att använda tidigare, och vad jag njuuuter av dessa färger... Idag iallafall, just nu...

Gjorde en ny papiermache ram för ett par veckor sedan. Här lät jag ramen bli en del av motivet. Den är ganska liten, ca. 11x14 cm. Jag tycker om den.

Jag måste väl ha gjort något mer idag? Just nu minns jag inte... Kan inte ha varit något speciellt viktigt iallafall.

Bytte till sommargardiner i köket. Sydde ett par timmar. Lagade mat. Lekte med katterna.

Undrar vad jag ska göra i morgon... Slipa lilla sybordet? Eller försöka haka av dörren till kattvinden och testa speedheatern på den? 

Papier Maché

Någon som minns silhuettklippet jag gjorde för någon månad sedan?

Jag hittade ingen ram i rätt storlek som såg ut som jag önskade, så jag gjorde en egen istället.

Vad som behövs är i stort sett med på bilden nedan:

Kartong av wellpapp (jag använde mig av en kartong för vin jag hämtade på systemet), tidningspapper i småbitar, trälim, tejp (av den sort som man väter för att få den att klistra), ett par penslar i olika storlek och en mattkniv eller skalpell.

Av wellpappen skär man ut en ram i den storlek man önskar. Jag har lagt två lager wellpapp på varandra för att få lite tjocklek samt dekorerat med extra wellpapp i smala "lister".

Blanda ut trälimmet med vatten så att det får ungefär samma konsistens som filmjölk och pensla sedan fast bitar av tidningspapper så att det täcker hela kartongen. Ju fler lager tidningspapper man använder desto mjukare blir formen och desto hållbarare blir slutresultatet. På den här ramen har jag bara lagt två lager tidningspapper.

Låt torka ett par timmar innan ramen målas. Jag har använt vattenlöslig hobbyfärg.

Har man obegränsat med tid kan man roa sig med att få superfinish som slutresultat. Då låter man arbetet torka minst ett dygn mellan varje lager och slipar sedan med det finaste sandpapper man kan hitta, och fortsätter lägga lager efter lager med papper, med torkning/slipning mellan varje omgång. Till slut kan man få en helt slät yta utan några skarvar alls. Själv tycker jag kanske att en del av charmen är just att man ser hur arbetet är utfört och konturerna av tidningspappret genom färgen.

Den här bilden är inramad utan glas eftersom jag tänkte ge bort den till en femåring. Men om man vill kan man sätta in en glasskiva vid ett senare tillfälle. Då byter man bara ut bakstycket av wellpapp mot en tunnare kartong och lägger in tillskuret glas framför bilden.

Upphängningsanordning kan man ordna på lite olika sätt beroende på den färdiga ramens tyngd. I det här fallet fungerar det bra med ett snöre som ligger mellan bild och ramens bakstycke.

Silhuettklipp

Ibland är det skönt att göra något som inte kräver någon tankeverksamhet av en själv. 

Jag hittade flera fina kinesiska silhuettbilder på en gammal CDskiva med royaltyfri clipart. Printade ut en bild, kalkerade över den till lite tjockare svart papper och skar ut den med skalpell. Blev jättenöjd med resultatet. Tror att jag ska ge den här till min systerdotter, om jag kan hitta någon fin ram att sätta den i. Ska leta på Myrorna.

Har länge tänkt att jag skulle vilja ha ett silhuettklipp på väggen i sovrummet i stugan, det skulle passa huset tror jag. Jag har letat i antikaffärer och på nätet, men lyckas alltid precis missa de där som faller mig i smaken.

Kanske ska jag göra ett själv istället. Kan ju alltid börja med ännu en kinesisk förlaga. Vi får se.