Höstpyssel i skälvande stund

Jag misstänker att löven inte sitter så länge till på träden, så det känns som om det var i sista minuten jag hann göra en höstkrans. Valde blad av lönn. För att lönn är det träd som växer närmast huset och jag gick ut med ficklampa i mörkret. (Då blir jag lite bekväm av mig.)

Precis hur bra som helst blev det. Exakt arbetstid en timme och femton minuter. Och då har jag räknat med den tid det tog att göra stommen till kransen. Bilden nedan.

Jag hade egentligen tänkt köpa en sån där plaststomme men har inte haft tid. Så det blev en gratistidning som fick tjänstgöra som arbetsmaterial istället. Egentigen ganska bra, för när kransen har gjort sitt är det bara att kompostera rubbet, och sen på vårkanten fiska upp ståltråden som jag bundit med ur myllan.

Av fläderbär (II)

Om man har fläderbärssaft hemma kan man göra saftkräm. Och får man lite saftkräm över kan man använda den som fyllning i kakor. Då blir det fläderbärsgrottor.

Utomhuspyssel

Jo det var ju det där med hallonen... Det gick riktigt fort i år att klippa bort skotten som gett frukt. Annat var det förra hösten då vi var nyinflyttade, då höll jag på nästan en hel dag med att ta bort flera års torra ved.

Så titta vad snyggt; före och efter. (Vad nöjd jag känner mig när det äntligen är något som syns att man jobbat med!)

Tror aldrig jag visade någon bild på min gräsrabatt när den var färdiggrävd. Här är den (nedan).

Där det står en trästör i jorden ska den andra bambuplantan ner i vår. Dumt nog köpte jag inte båda jag skulle ha samtidigt, så när jag kom tillbaka till plantskolan var de slut. Och de visade sig vara slut på alla andra ställen jag tittat också, så det får bli vårplantering istället.

Tre rödbladiga kärleksört som planerat, plus en gulblommande. Drakmyntan jag spontanshoppade i mitten av bilden. Bakom bambun (syns ej i bild) är en mycket svagt rosa riddarsporre planterad. Där rabatten "sväller" ut, till vänster i bild, ska Miscanthusen ner i vår. Den blommar som finast nu så den planteras bäst om på våren innan den börjat växa för säsongen. (Jag ska ta en bit av den planta jag har vid ateljén nämligen.)

Det är i det här landet som de flesta av lökarna jag köpt har hamnat. Lågväxande gula påskliljor, vita pingstliljor typ poetnarcisser, nectaroscordum och så ganska många rosa vårstjärna. Längtar till våren...

Jag vet ju att det inte blir någon imponerande blomning första året, men om bara några av vårstjärnorna blommar så att jag får se dem ihop med späda kärleksörtsblad... *suck*...

Blåblommande vårstjärna brukar ofta förväxlas med scilla. Tänkte att jag skulle visa skillnaden på dem här.

Den här bilden är från våran gräsmatta i april i våras. Både scilla och vårstjärna växer förvildat här.

Vårstjärnan sträcker ofta upp nyllet mot solen medan scillan lite försynt gärna nickar ner mot backen.

Den som ev. studerade lökbilden i förra inlägget kanske undrar var de vita vårstjärnorna hamnade. De planterades under en pion. Pionernas skott på våren brukar vara mörkröda, och jag som gillar starka kontraster tror att det blir snyggt med riktigt kritvitt till det.

Bara en sak i huvudet?

Nja... riktigt så illa är det väl inte... Men jag inleder dagens inlägg med äpplen, igen.

Maken kom hem med en råsaftcentrifug igår. Bäst i test och vettigt pris, så han slog till. Det är ju nu vi behöver en, sa han. Han är uppvuxen med en stor fruktträdgård, ca 15 äppelträd hade familjen. Och så länge jag har känt honom har han varje höst pratat med längtan om färskpressad äppeljuice.

Så igår fick han hem- och färskpressad äppeljuice igen. Det smakade himmelsk, förstås. Och kunde inte göra så mycket annat antar jag eftersom saften vi konsumenterat hittils har haft ett literpris på över 1000 kr. 120 kr per dl för att vara exakt. (Sån är jag, sätter mig med miniräknaren och är glädjedödare.)

Nåja, några omgångar till så är vi nere på ett literpris på ett par hundra. Inte värre än ett jäkligt bra vin. ;-)

Åt kvälls framför kakelugnen. Vad vi eldade med? Äppelträ. Träden var inte beskurna på flera år när vi flyttade in, så det fanns en del att ta bort ur dem.

Försökte ta lite stiliga bilder på vintersquashen jag köpte på byggmarknaden häromkvällen.

Men jag får prova igen en annan dag. Ni ser linslusen sträcka in nos och tass nederst till höger i bilden va?

Inte dumt att vara i mattes centrum nej...

Vem behöver blommor denna årstid när det finns så här vackra frukter att dekorera med?

Började ett nytt målningsprojekt igår som inte kommer att bli klart denna helg, krävs många lager färg märker jag. Men jag ska lägga ut en FÖRE bild i morgon och visa vad jag pysslar med. 

Nu ska jag ge mig ut och få ner dessa jorden:

Tur att man inte behöver gräva med stora spaden. Jag tappade en termos på foten igår och nu är ena tån dubbelt så stor som vanligt och blå. Hur en tom termos kan ställa till så mycket skada begriper jag egentligen inte, men ont gör det. (Undrar om jag får mig på skorna..?) 

Ha en bra lördag!

Äppelteater

Sömnlös

Ska aldrig mer dricka kaffe klockan elva på kvällen. Åtminstone inte två muggar. Jag kan inte somna...

Har gjort lite nya penslar till photoshop istället. (Av fogmassa på kakel.) De blev ok.

Fotot jag praktiserat på är förresten dagens bukett. Ville ta in något höstigt men utan för skarpa färger, så det blev litet blandat från kryddträdgården; fläderbär, salvia och malört.

Impulsköp, loppisfynd & medicinalväxt

Trots att nya rabatten inte ens är riktigt färdiggrävd har det redan blivit ett impulsköp; vitblommande drakmynta.

Physostegia Virginiana

Drakmyntan är mycket härdig, blir ca 50 cm hög och bildar snart ett kraftigt bestånd om den trivs. Blommar i augusti-september och ska vara fin som snittblomma. Det är därför jag vill prova den. Jag har inte haft så mycket snittblommor tidigare. 

Vitt i trädgården den här årstiden är fantastiskt. När jag tittar ut genom fönstret i skymningen lyser plantan som lykta utanför. 

Loppisfynd! Ett alldeles riktigt fynd denna gång. 80 kronor betalade jag för denna stora zinkbalja där till och med etiketten sitter kvar. Ska bli min "blanda-jord-och-planterings-balja".

Mera gult i Husets trädgård; gullris (nedan). 

Varför allt det gula? Fanns det bara gulblommande sensommarväxter under 1900-talets första hälft?

En nyhet för mig är att gullriset är en gammal medicinalväxt. Den ska ha använts för att lindra ledgångsbesvär och inflammationer och man kan t.ex. badda bistick med en dekokt av blommorna.

Konstigt vad tankarna vandrar ibland.

Min katt damp i golvet nyss när han vände på sig lite klumpigt i sin dyna på stolen bredvid mig. Tillbaka i dynan blev han pussad och pysslad av matte som gurglar ur sig alla smeknamn hon kan komma på. Mattes vita springare är ett. Mattes prins-potta är ett annat. 

Funderade över varför i hela friden jag kallar honom prinspotta, och kom fram till att det måste härleda från smeknamnet mina föräldrars undulat hade. Han kallades (alltid mycket kärleksfullt) för Äckelpotta. Med utropstecken efter. Och betoning på Potta.

Den här undulaten var en undulat som hade lätt för att lära sig. När pappa drabbades av en långvarig luftrörskatarr en gång så tog undulaten efter honom och satt och hostade så att han höll på att kikna i buren. Hundens skällande tog han också efter.

När mamma och pappa hade födelsedagsbjudningar så brukade följdaktligen undulaten hälsa alla som gick fram till buren med det glada tillropet: ÄckelPOTTA!!! Och försökte sen gästerna föra en konversation vid bordet så satt undulaten inne i buren och hostade så att det lät som om han höll på att kräkas. Ringde det på ytterdörren började han skälla som en halvhysterisk yorkshireterrier. 

Han var i sitt esse vid dylika tillställningar. Gästerna däremot var väl måttligt roade av fågeln som fick en demonstrativ rethosta så fort någon försökte öppna munnen. 

Färger utomhus

En till av årets krukor. Den här väggampeln hänger på räcket till vår uteplats och befinner sig i ljus skugga större delen av dagen. Så här blir det när plantskolan och jag inte talar samma språk. Plantskolan kallar den här pelargonens blomfärg ljusrosa. Och visst.. med lite fantasi kan man nog kalla färgen rosa iallafall, åtminstone så här på bild, men i verkligheten är den vad jag kallar chock-rosa. Men jag gillar bladen. Så jag kanske övervintrar den iallafall och så får jag väl nypa bort alla blomknoppar nästa år. ;-)

Hittade en till liten kärleksört som jag glömt att jag hade. Den har stått sorgligt försummad i kruka i tre år. Jag köpte en annan perenn i en plantskola och upptäckte när jag planterade den att det kom nåt litet mer i krukan. Så det planterades i egen kruka. Det visade sig vara den här kärleksörten.

Nu efter att ha tittat lite extra på kärleksört senaste tiden så blev jag plötsligt riktigt nyfiken på den. Den har inte ett uns rosa i blommorna. Så det blir nog till att hitta ett ställe att plantera på den så snart som möjligt, så får vi se vad det blir av den.

I den övervuxna perennarabatten här vid Huset växer en stor rugge "vanlig" kärleksört (bild nedan). Rosablommande med ljusgröna blad (nej, jag är inte färgblind, den har bara inte slagit ut ännu, utan bilden visar den i knopp). Första tanken när vi flyttade hit var att den skulle bort. Men...

Ja, vad är det med kärleksört som fångat mig plötsligt?

Nu har jag en idé om att den här ska få leva kvar och bilda en stor kompakt cirkel under ett av träden jag har beställt.

Men vi får se. Det ska ju finnas tid att utföra alla planer man har också. ;-)

Det här (nedan) är nog min krukfavorit denna sommar. På etiketten när jag köpte den stod det bara Pelargon, mörkröd. Normalt brukar jag undvika att köpa icke namngivna pelargoner (och fuchsior), men vår lokala plantskola hade inte så mycket pelargonsticklingar i våras och jag ville ändå ha några, så det fick bli ett undantag från principen.

Och nog är den mörkröd alltid. Urläcker!

Dags att sätta planerna i verket

Vi har en pytteliten trädgård vid Huset.

Den består av en gräsmatta, fyra äppelträd, en syrenberså, några vinbärsbuskar, en hallonsäng, och två rader före detta perennarabatter. (Fd för att det nu bara växer ogräs och renfana i dem.)

Nu har andra sommaren här snart nått sitt slut, och tankarna kring hur det skulle kunna se ut i framtiden har nog börjat mogna. Eller... om jag ska vara noga med orden; de befinner sig just nu i bästa knoppstadiet.

Det enda jag gjorde förra sommaren var att gräva en stor rundel i gräsmattan för lite kryddörter. Och i våras påbörjades äppelträdrenoveringen. Två träd är helt klara. Jag fick hjälp av min pappa som är utbildad arborist. De andra två träden ska åtgärdas i vinter.

Den långa tagghäcken som avgränsar tomten på ena sidan klipptes också. Den hade inte klippts på flera år och det var ett riktigt slitgöra. Jag slet ut två sekatörer och ett par byxor under arbetet. (Man borde ha benskydd när man jobbar med tagghäckar.)

Nu har steg tre och steg fyra inletts.

Steg tre var att beställa två träd på plantskolan. Eftersom de inte kommer att levereras förrän i oktober så kan jag återkomma till dem senare.

Steg fyra är en rabatt vars främsta funktion egentligen är att bilda insynsskydd från vägen, men eftersom den samtidigt är det första vi kommer att se närmast huset när vi tittar ut genom fönstret på nedervåningen så har det varit viktigt att den får ett estetiskt värde. En "vanlig" häck föll alltså bort ur tankarna ganska snabbt.

Så här ser det ut inifrån huset.

Jag gräver gropar till att börja med, det blir naturligtvis en ordentligt uppgrävd rabatt så småningom, men det här hjälper mig att "se" hur växterna kommer att hamna. (Ett annat sätt att visualisera hur större perenner kan te sig i rabatten är att placera ut stora vattentunnor.) 

Från gräsmattan ser det ut så här. Fri insyn från vägen. Det är det som ska åtgärdas.

Och nu kliver vi ur bilen här på grusgången och ser ut över gräsmattan igen.

I vår gamla trädgård har/hade vi både gräs och bambu (även fast bambubuskarna numera är dödade av sorken) och för oss har det blivit något som är synonymt med "vår trädgård". Vi trivs helt enkelt väldigt bra i närheten av prasslande gräs. Och att dessutom kunna få plantera gräsen så här, direkt utanför fönstret så att man ser dem året runt, är en lyx vi inte kan motstå.

Så... ungefär så här kommer det att bli:

Det här (ovan) är rabatten om ca sju, åtta år. Just nu i slutet av augusti bör det se ut så här. De höga ljusare gröna buskarna är Bergsbambun 'Jumbo'. Med lite tur kan den bli upp till tre meter hög om den trivs, och jag hoppas att den kommer att göra det här. Jag har sett den i flera trädgårdar i "byn" och det är stora fina exemplar. Om ni tittar på något av fotona igen så föreställ er att den når samma höjd som mattställningen, minst.

Det lite mörkare gröna i förgrunden är ett gräs, Miscanthus Sinensis. Just nu, i den här delen av landet, har den precis börjat att skjuta upp blomstänglarna.  Den är sen i blomningen, så den är som vackrast på senhösten, det är först i oktober, november den når full höjd. Ca 2 meter.

I bakgrunden några lägre gräs. Carex är inhandlat, men jag har inte riktigt bestämt mig än för om jag ska köpa fler carex eller om jag ska fylla ut med andra lågväxande Miscanthus.

Hittade denna kärleksört (nedan) i plantskolan. Blev kär! Jag har tidigare haft en mörkbladig som heter 'Purple Emperor'. Den här, 'Postmans Pride', är vackrare. Dess blommor är varmare i tonen, rosa/gula nästan som helt utslagna, och den kommer att passa mycket bättre att odla här i "hörnet" av min rabatt. Här kommer den inte att få sol annat än på eftermiddagen, och just den här sorten klarar skugga bättre än andra. 

Mörkbladigt i den här rabatten beror inte bara på att jag gillar mörkbladiga växter, utan jag vill ta upp något från huset. Vitt skulle bara försvinna mot den vita väggen, men fönsterkarmarnas brunröda är en färg som jag förmodligen kommer att jobba med ganska mycket i rabatterna runt huset.

På Odla.nu finns en trevlig artikel om Kärleksört för den som vill läsa mer. Länk här.

December:

Ungefär så här borde det te sig vid juletid.

Bambun fäller inte alla sina blad över vintern, men de gulnar något.

Miscanthusen är som vackrast nu. Blomvipporna är höga och vita, och innan snön kommer och tynger ner dem står de ståtligt och svajjar i vinden.

Kärleksörten står brun och torr. Samma sak här; innan snön legat djup och tung står blomställningarna kvar som "eterneller".

Tänk er det här frostnupet...

Vår:

Bambun skjuter nya ljusgröna skott.

Miscanthusen klipper man ner på våren, likaså Kärleksörten. De börjar om varje år.

Här ska två tidiga skönheter ner i jorden. 

Det ena är den vitblommande blåsippan, Hepatica 'Alba'. (Om det nu är någon som kan sina blåsippor som läser det här så borde det stå antingen nobilis eller transylvatica innan 'alba'. Men jag vet faktiskt inte vilken av dem jag har. Kanske nobilis eftersom transylvatican ska vara mindre härdig, och min vita blåsippa har åtminstone 13-14 år på nacken.)

Den här sippan fullständigt älskar att stå under bambu! Den växer som ogräs!

En annan vårblomma som älskar att föröka sig under bambu är Vårstjärnan (höger nedan).

Jag ska köpa rosa den här gången (ja goda vänner, surpise va? ;-))

Och för att pigga upp de vintertrötta ögonen så ska nog knallgula narcisser få pigga upp en i vårsolen också. 

Rosa, vitt och gult om våren alltså.

De två bilderna ovan från Bakkers hemsida. (De har en hel del amaryllislökar också, dags att börja tänka på det så smått också.)

Och var tog då sommarväxterna vägen?

Ja, de har jag inte bestämt ännu. 

Eftersom det kommer att bli enormt mycket bar jord i rabatten innan gräsen och bambun etablerat sig, så kommer jag förmodligen att plantera en del ettåringar de första åren. Så får jag tid att tänka vidare. Och se vad som kommer att hända ute på gräsmattan så småningom också. För inte ska det vara gräsmatta där så mycket längre, nej, nej, nej... :-)