2008-08-30

Rudbeckia

Funderar på om guldboll kan vara Sveriges vanligaste trädgårdsväxt?

Rudbeckia laciniata

En ynklig planta står mitt på gräsmattan här vid Huset och är i vägen vid gräsklippning. Ska nog gräva upp den och slänga på komposten... Eller? 

Vore den utrotningshotad skulle man kunna odla den trots att den är ful bara för kulturarvets skull, men den växer ju vid vartenda gammalt torp och varenda villaträdgård med några år på nacken. Så vanlig att man nästan inte ser den (utom då den är i vägen förstås).

Men så är det det där med minnen. Rabatten mamma och pappa hade utanför det stora köksfönstret. En lång rad med guldboll som fick hela köket att glöda gult i solen på sensommaren.
Och så makens födelsedag i augusti. Den meterhöga buketten som mamma alltid brukade ha med sig och som man nästan behövde en hink till, och som jag klippte ner och ansade eftersom och som brukade stå sig till långt in i september på bordet i stora rummet.
Och nu sitter jag och tittar på guldbollen här, som jag tagit in och satt i svärmors favoritvas.
Är jag på väg att göra nya minnen?
Eller ska jag gräva upp den, den ynkliga plantan?

Häromdagen fick jag fröfirman Thompson & Morgan's utskick om vårens frönyheter på posten.
Färgskalan är såå läcker. Svarta blad och blommor, mörkaste mörkrött och rosa. (Kan vi inte hoppa över julen och vintern i år?)

Även en rudbeckia finns med bland nyheterna. 'Cherry Brandy'.

Bild: Thompson & Morgan

Cherry Brandy (Rudbeckia x hirta 'Cherry Brandy') sås tidigt och blommar då från juli till frost. Plantorna blir ca 60 cm höga, är buskiga, upprätta och producerar mängder av blommor. Utmärkt både i rabatt och kruka, fin som snittblomma.
Och kolla färgen.. En klart röd rudbeckia, är det inte läckert!

2008-08-28

Dags att sätta planerna i verket

Vi har en pytteliten trädgård vid Huset.
Den består av en gräsmatta, fyra äppelträd, en syrenberså, några vinbärsbuskar, en hallonsäng, och två rader före detta perennarabatter. (Fd för att det nu bara växer ogräs och renfana i dem.)
Nu har andra sommaren här snart nått sitt slut, och tankarna kring hur det skulle kunna se ut i framtiden har nog börjat mogna. Eller... om jag ska vara noga med orden; de befinner sig just nu i bästa knoppstadiet.

Det enda jag gjorde förra sommaren var att gräva en stor rundel i gräsmattan för lite kryddörter. Och i våras påbörjades äppelträdrenoveringen. Två träd är helt klara. Jag fick hjälp av min pappa som är utbildad arborist. De andra två träden ska åtgärdas i vinter.
Den långa tagghäcken som avgränsar tomten på ena sidan klipptes också. Den hade inte klippts på flera år och det var ett riktigt slitgöra. Jag slet ut två sekatörer och ett par byxor under arbetet. (Man borde ha benskydd när man jobbar med tagghäckar.)

Nu har steg tre och steg fyra inletts.
Steg tre var att beställa två träd på plantskolan. Eftersom de inte kommer att levereras förrän i oktober så kan jag återkomma till dem senare.
Steg fyra är en rabatt vars främsta funktion egentligen är att bilda insynsskydd från vägen, men eftersom den samtidigt är det första vi kommer att se närmast huset när vi tittar ut genom fönstret på nedervåningen så har det varit viktigt att den får ett estetiskt värde. En "vanlig" häck föll alltså bort ur tankarna ganska snabbt.

Så här ser det ut inifrån huset.
Jag gräver gropar till att börja med, det blir naturligtvis en ordentligt uppgrävd rabatt så småningom, men det här hjälper mig att "se" hur växterna kommer att hamna. (Ett annat sätt att visualisera hur större perenner kan te sig i rabatten är att placera ut stora vattentunnor.) 


Från gräsmattan ser det ut så här. Fri insyn från vägen. Det är det som ska åtgärdas.

Och nu kliver vi ur bilen här på grusgången och ser ut över gräsmattan igen.

I vår gamla trädgård har/hade vi både gräs och bambu (även fast bambubuskarna numera är dödade av sorken) och för oss har det blivit något som är synonymt med "vår trädgård". Vi trivs helt enkelt väldigt bra i närheten av prasslande gräs. Och att dessutom kunna få plantera gräsen så här, direkt utanför fönstret så att man ser dem året runt, är en lyx vi inte kan motstå.

Så... ungefär så här kommer det att bli:

Det här (ovan) är rabatten om ca sju, åtta år. Just nu i slutet av augusti bör det se ut så här. De höga ljusare gröna buskarna är Bergsbambun 'Jumbo'. Med lite tur kan den bli upp till tre meter hög om den trivs, och jag hoppas att den kommer att göra det här. Jag har sett den i flera trädgårdar i "byn" och det är stora fina exemplar. Om ni tittar på något av fotona igen så föreställ er att den når samma höjd som mattställningen, minst.
Det lite mörkare gröna i förgrunden är ett gräs, Miscanthus Sinensis. Just nu, i den här delen av landet, har den precis börjat att skjuta upp blomstänglarna.  Den är sen i blomningen, så den är som vackrast på senhösten, det är först i oktober, november den når full höjd. Ca 2 meter.
I bakgrunden några lägre gräs. Carex är inhandlat, men jag har inte riktigt bestämt mig än för om jag ska köpa fler carex eller om jag ska fylla ut med andra lågväxande Miscanthus.

Hittade denna kärleksört (nedan) i plantskolan. Blev kär! Jag har tidigare haft en mörkbladig som heter 'Purple Emperor'. Den här, 'Postmans Pride', är vackrare. Dess blommor är varmare i tonen, rosa/gula nästan som helt utslagna, och den kommer att passa mycket bättre att odla här i "hörnet" av min rabatt. Här kommer den inte att få sol annat än på eftermiddagen, och just den här sorten klarar skugga bättre än andra. 


Mörkbladigt i den här rabatten beror inte bara på att jag gillar mörkbladiga växter, utan jag vill ta upp något från huset. Vitt skulle bara försvinna mot den vita väggen, men fönsterkarmarnas brunröda är en färg som jag förmodligen kommer att jobba med ganska mycket i rabatterna runt huset.
På Odla.nu finns en trevlig artikel om Kärleksört för den som vill läsa mer. Länk här.

December:
Ungefär så här borde det te sig vid juletid.
Bambun fäller inte alla sina blad över vintern, men de gulnar något.
Miscanthusen är som vackrast nu. Blomvipporna är höga och vita, och innan snön kommer och tynger ner dem står de ståtligt och svajjar i vinden.
Kärleksörten står brun och torr. Samma sak här; innan snön legat djup och tung står blomställningarna kvar som "eterneller".
Tänk er det här frostnupet...


Vår:
Bambun skjuter nya ljusgröna skott.
Miscanthusen klipper man ner på våren, likaså Kärleksörten. De börjar om varje år.

Här ska två tidiga skönheter ner i jorden. 
Det ena är den vitblommande blåsippan, Hepatica 'Alba'. (Om det nu är någon som kan sina blåsippor som läser det här så borde det stå antingen nobilis eller transylvatica innan 'alba'. Men jag vet faktiskt inte vilken av dem jag har. Kanske nobilis eftersom transylvatican ska vara mindre härdig, och min vita blåsippa har åtminstone 13-14 år på nacken.)
Den här sippan fullständigt älskar att stå under bambu! Den växer som ogräs!

En annan vårblomma som älskar att föröka sig under bambu är Vårstjärnan (höger nedan).
Jag ska köpa rosa den här gången (ja goda vänner, surpise va? ;-))
Och för att pigga upp de vintertrötta ögonen så ska nog knallgula narcisser få pigga upp en i vårsolen också. 
Rosa, vitt och gult om våren alltså.

De två bilderna ovan från Bakkers hemsida. (De har en hel del amaryllislökar också, dags att börja tänka på det så smått också.)

Och var tog då sommarväxterna vägen?
Ja, de har jag inte bestämt ännu. 
Eftersom det kommer att bli enormt mycket bar jord i rabatten innan gräsen och bambun etablerat sig, så kommer jag förmodligen att plantera en del ettåringar de första åren. Så får jag tid att tänka vidare. Och se vad som kommer att hända ute på gräsmattan så småningom också. För inte ska det vara gräsmatta där så mycket längre, nej, nej, nej... :-)

2008-08-25

Loppisfynd och krukväxter

Brukar titta in på Röda Korsets lilla butik inne i Katrineholm då och då, men det är sällan jag gör några fynd där. I helgen fann jag dock dessa två små ljusstakar, småsyskon till den rosljusstake jag redan har.

Ställde dem bredvid roskrukan och vips så har jag en hel liten rossamling. Så lätt är det att bli samlare av något.

I roskrukan har jag just nu en Saintpaulia. Den stod på ett bord på byggmarknaden förra helgen och pratade med mig. Inte blå och inte rosa. Så förunderligt lik vårens första blåsippor att jag inte kunde motstå den.


Jag kan nog se förtjänster i de flesta växter. Det beror bara på hur man tittar på dem, och när man tittar på dem. Alla har någon form av inneboende magi, precis som allting annat i naturen. Men Saintpaulior har jag haft ett väldigt motstånd mot. De är så infernaliskt svårskötta dessutom. Det får inte komma vatten på bladen utan man måste vattna på fatet. De ruttnar om man vattnar för mycket och de ruttnar om man vattnar för litet. Bladen gulnar, och efter hand man plockar bort dem börjar plantan alltmer likna en konstig palm med knotig stam.
Ändå sitter jag här nu och tittar på min Saintpaulia och tycker att den är så söt, så söt...

Och så är det ju så att Saintpaulior började bli poppis vid sekelskiftet. Ja, det förra alltså. Och jag tänker som så att kanske är det just här, i detta sekelskifteshus, som jag och Saintpaulian äntligen ska bli vänner? 

Ute ser det lite tufsigare ut i krukorna.
Vanligtvis brukar jag så ettåringar till krukor själv. Men i år blev det ingen frösådd alls eftersom jag aldrig startade upp växthuset. Lite svårt att lyckas med frösådder när man inte är på plats för att vattna och kruka opp.
Istället blev det någon form av KajsaVarg-variant när krukor planterades här vid stugan i våras. Några få plantor inhandlades och resten blev vad jag hade till hands.

I den här planteringen samsas en blå salvia (S. farinacea, daggsalvia) med kärleksört och lungört.
Salvian köptes på Lidl. Lungörten grävdes upp ur rabatten, och kärleksörten kom inifrån.


Förra hösten tog jag in ett par stjälkar kärleksört och satte i vas. De stod ända till jul. När jag skulle slänga dem upptäckte jag att hela vasen var fylld av rötter och att nya skott hade börjat växa ut nere vid basen. Så de gamla stjälkarna klipptes av och resten planterades i en kruka med blomjord.
Och sen var det bara att plantera ut i våras.

Nu har jag läst på litegrann och lärt mig att det är just så här man förökar sedum (kärleksört), med toppsticklingar.
Det blir nog lite mer om sedum i nästa inlägg.

2008-08-22

Karl Johan

Vi hade börjat misströsta. Tänk om det inte finns svamp i trakten...? Förra sommaren hittade vi bara tre små kantareller under åtskilliga timmar i skogen.
Men idag så, äntligen!

Åkte in till Katrineholm för att handla på eftermiddagen och maken tog en liten omväg genom skogen. Från bilfönstret ser vi plötsligt en svamp, och så en till, och en till. Han stannar bilen, och springer ut i HÄLLREGNET med kniven och papperskassen. Fyra minuter senare slänger han in kassen i bilen, fylld!


Nu kommer ett tips till alla Karl-Johan älskare;
Hittar ni svampar av den här (nedan) storleken, så stek inte upp dem.
Skiva dem så tunt ni bara kan. Lägg ut en bädd av babyspenat på en tallrik. Lägg ut svampen snyggt ovanpå. Toppa med litet, litet finhackad persilja eller finstrimlad ruccolasallad.
Ringla över rikligt med Nobis-dressing.


Nobis-dressing? Ja, det duger inte med vilket recept som helst. Googlar ni på namnet hittar ni ett flertal olika varianter som allihopa smakar... fel. Det måste vara Karin Chädströms recept, som ni hittar i Kallskänkans Kokbok.
Kallskänkans kokbok är slut på förlaget tyvärr, och kanske inte så lätt att få tag på på antikvariat heller. Men har ni vänner som har kokböcker av Wretman och Ahlin så hittar ni säkert även denna bok i deras bokhylla. Skriv av receptet!
Har man en gång ätit denna dressing finns det inga andra.

Idag åt vi vår Karl-Johan såhär; gräddstuvad till en grillad köttbit.


Länge sen sist

Kan börja med att berätta att vi har golv i köket nu.
Det betyder att man förmodligen ser ut att ha en väldigt konstig gångstil. För vi är ju vana vid golvelementen som sviktat under oss hela sommaren, och har fortfarande den där lätt has-smygande gången där man av någon anledningen sätter i tån innan hälen i backen.

Det vi inte räknat med var att bli tvungna att börja slita i resten av bänkskåpen, de som vi hade tänkt att vänta med till nästa sommar. För att lägga nytt golv istället för det uppbrytna var vi tvungna att såga en bit till, och bort försvann ytterligare ett skåp. (Så nu står alla kastruller, köksmaskiner o dylikt i en kartong på vinden.) (Man behöver inte se det som något fel att ha kastruller på vinden, man kan välja att se det som gratis motion. :-) )



Om en månad ska vi ha rinnande vatten i köket igen. Eller om fem, sex veckor iallafall. Den måttbeställda bänkskivan tar lite tid på sig nämligen. Innan den kommer ska vi ha hunnit bygga en sockel som täcker den del av skorstensstocken som sticker upp ur golvet, så att vi kan ställa spis, diskmaskin och bänkskåp för diskbänken på samma höjd. Alla inköp är gjorda sedan länge. Så det är bara att jobba på, och vänta på bänkskivan.

Gjorde ett uppmuntringsinköp när golvet var på plats. En blender. Så nu behöver jag inte släpa med mig blendern ifrån ateljen varje gång vi åker till Huset. Vilket jag gjort tidigare. Jag är smoothie-beroende.


Vi har en liten kattuppfödning, och i veckan som var har vi varit och hälsat på ungar som fötts av en hona vi har boende hos fodervärd. Kan inte låta bli att visa den här lilla gynnaren; en fem veckor gammal pojke av rasen orientalisk korthår. Han är så söt (ja det var förresten alla sex ungar) att man får lust att stoppa honom i munnen. Honungspojke! :-)


2008-08-15

Bästa av sommaren, bästa av hösten

Det här har varit den bästa dagen på hela sommaren. Luften härligt klar och hög, vindarna ljumma med mycket dofter. Och solen står lågt och har vackra gula strålar. Vilket väder!!!
Tillbaka i Huset för helgarbete. Och kaklingen går framåt. 
Men jag har ett råd till alla som befinner sig i samma sits. Fråga inte mannen om han klarar sig själv en stund. Och om ni ändå gör det, så tro honom inte när han säger att han gör det. Och det viktigaste av allt; om ni ändå lämnar rummet en timma, så fråga honom inte när ni kommer tillbaka:
-Varför har du satt alla kakelplattor snett?

En av mina favoriträtter blev det till middag trots det.
Ankbröst med apelsinsås. 


Varm anksallad
2 port

1 ankbröst
2 msk flytande honung
1 msk balsamvinäger
skal(rivet) o saft av en stor apelsin
1 msk olivolja
blandad sallad (gärna frissé och babyspenat)

1. Värm en stekpanna och lägg i ankbröstet med feta sidan ner (glöm inte att skåra skinnet först). Stek på medeltemperatur ca 15 minuter, tills skinnet blivit gyllene och krispigt. Vänd köttet och stek ungefär 5 minuter ytterligare. Lägg in ankan i dubbel folie och låt vila.

2. Häll bort allt fett i pannan utom någon matsked. Vispa ihop honung, apelsin, vinäger och olja och häll i den heta pannan, låt det koka ihop under ett par, tre minuter.

3. Lägg under tiden upp rikligt av den skurna salladen på stora tallrikar. Skär ankbröstet i tunna skivor och fördela över salladen. Häll slutligen den varma såsen över. Servera genast.


Vi äter det oftast precis så här, men det har ibland hänt (om vi varit riktigt hungriga) att vi gjort klyftpotatis till också. 
Det här receptet kommer från min absoluta favoritmattidning, den brittiska Good Food. Tyvärr har vår Ica-butik slutat att sälja den, så jag får inte tag i den längre. Men de har en ganska ok hemsida. Just sådana här varma sallader är britterna suveräna på.

Jaha, då ska jag gå ut och sälla mig till maken tror jag. Han sitter ute på glasverandan och njuter av mörkret. Och har förmodligen släpat dit sin bärbara för att se på Bläckfisken. Så många delar han avverkat nu så börjar han väl snart tala italienska i sömnen. :-)


2008-08-14

Mitt i arbetet

Tänkte visa en "mitt-i-arbetet" bild.
Det här är en virkning jag håller på med, det ska bli en korg för mina pågående handarbeten. 
Korgen ska bli tre, fyra gånger högre än vad som syns här på bild.
Men så här långt i arbetet kom jag på att min mamma hade en sån virkad korg till ägg när jag var liten. Den togs fram bara till påsk och botten och nedre delen var senapsgul, resten var vit.


Nu har jag ju bestämt att det ska bli en handarbetskorg, så jag fortsätter virka. Men fotade iallafall för att ha i minnet. Skulle vara fin fylld med kuvertbröd.

Och som den återvinnare jag är så är den här förstås recyklad den också. Jag virkar av ett gammalt underlakan klippt i ca 8 mm breda remsor.



2008-08-12

Hemmablind och köksfunderingar

Hemma i Stockholm igen. En minst sagt välbehövlig paus från kalabaliken i Huset. Med rinnande VARMvatten i kran och golv som inte sviktar under fötterna är det plötsligt riktigt roligt att tänka på kök igen.

Jag har en ganska klar idé om hur vi ska ha det med belysning i köket. Vi är nog "mys" människor när det kommer till belysning; taklampor har vi oftast inte haft alls, inte ens i ateljén, utan det har varit punktbelysning och i taket spotlights. Men i kök måste man kunna se vad man pysslar med, så jag har haft en idé om någon typ av skrivbordslampa som man skulle kunna klämma fast på hyllan (den planerade) ovanför diskbänken. Och samma sak vid planerade arbetsbänken under ena fönstret. Ingen taklampa alltså, som hänger ner och som man slår huvudet i om den ska hänga lågt nog att skapa stämning, utan två lampor på arm som är lätta att flytta och rikta.

Har suttit och kollat en del belysning på nätet för att försöka komma på ungefär vad jag vill ha. Det jag hittat som närmast påminner om den bild jag har i huvudet är PJ-lampan. Ska inte knycka bilder så jag lägger en LÄNK här till företaget som ritat den istället. Gillar skarpt de knotiga lederna och lite ruffa industriuttrycket. 
En lampa ovanför diskbänken och två vid arbetsbänken... Jag behöver inte ens titta i plånboken för att konstatera att de 6.500 kronorna har jag inte just nu.
Men drömma kan man ju.

Igårkväll gick jag ner i verkstan här hemma för att leta efter en kruka och blev plötsligt stående och bara stirrade på lamporna maken har vid sina gamla planverk:

Och inte bara en! Det är två! Tre! FYRA stycken! 
Fru: "Men hallå... hur länge har de där stått där???"
Make: "Jaa... (kliar sig i huvudet)... sen 86 skulle jag tro... "
Fru (med öppen mun): "... bahhh...?"
Ja, vad säger man... hemmablind!!!

Lamporna är målade ganska slarvigt med klargul färg, och färgen flagar, så det är förmodligen en baggis att blästra dem så att metallen kommer fram igen. Och sen är det bara att spraymåla.
En till sak jag gillar med den här lampan är att den är rätt rejäl. Det är ingen liten diskret sak, utan de långa armarna gör lite väsen av sig. Spretar. 

En annan fundering om köket är den här om min tvålkopp. 
SKA jag ha den i köket eller inte? Jag var helt säker på att den skulle sitta någonstans ovanför diskbänken eller spisen när vi flyttade in, men nu har jag börjat vackla.

Ovanför spis?:
Eller i badrummet?:
När vi bodde i lägenhet hade vi den som tvålkopp i duschen, men det funkade inget bra. Den har avrinningshål bara på den övre delen, så den nedre större delen var alltid vattenfylld och kladdig. 
Vilka beslut man måste fatta...
(Det är förresten ett containerfynd det här. :-))



2008-08-09

Blir lycklig av

Det här är hängen på en ask.


Jag tog in ett knippe förra helgen och lade i en skål vid min dator. 


Färgen ändras dag för dag. De blev först vitare, sen mer olivgröna och nu skiftar de i koppar. De är inte mjuka och sidenlena längre, utan torra och taggiga som en igelkott. Om jag vore Tummelisa skulle jag göra en balklänning av dem.

2008-08-08

Fika-tips

Visar ett utflyktstips idag. Café Ekorren på södra Djurgården i Stockholm.

Ekorren bytte nyligen ägare så jag kände inte riktigt igen mig. Det har byggts ett stort trädäck att sitta på ut mot vattnet (saltsjön), och menyn såg helt annorlunda ut. Men det här är ett ställe som jag suttit på många gånger, ända sedan jag var två år och vi fick gratis hallonsoda av förra ägaren. Och så alla sommardagar under tonåren då man satt här med kompisarna och drack litervis med te.
Nu, när jag inte är innerstadsbo längre, så är det skönt att kunna åka ut hit och sitta under de stora träden, barfota ha tårna i gruset, och se ut över alla båtar som kommer och far genom inloppet till Stockholmen. Det är sig ändå rätt likt.




Huset byggdes ursprunglingen till Världsutställningen i Stockholm år 1897 och flyttades hit där det står nu 1911. Fönsterluckorna lär vara de ursprungliga.



Udden som skymtar till vänster i bild efter vattnet är den plats där Estoniamonumentet står. På andra sidan Saltsjön är Nacka.


På menyn finns nåt för alla smaker; hamburgare, fish'n'chips och stekt strömming med potatismos t.ex. Och den klassiska räkmackan förstås. Prisklass medel. (Inget för en stor barnfamilj med andra ord.)

Hitta hit: Bara att följa strandpromenaden. Ekorren ligger mellan Waldemarsudde och Manilla. Vill man inte promenera från stan så tar man buss 69 till Waldemarsudde eller buss 47 till Manilla. Från Manilla är det ca 5 minuters promenad.
Lite mer att läsa finns här: Cafe Ekorren

2008-08-07

Pausbild

Padda på vår trapp i morse.

I köket ser det ut så här. Här stod en diskbänk för ett par dagar sedan.
Jag är ganska trött på att ha semester nu. Träningsvärk i precis hela kroppen. Och blåsor på fingrarna efter alla spikar jag dragit ut ur väggen.


Just nu är det ett väldigt stort nattfly som dunsar mot fönstret här i arbetsrummet. Det får mig att tänka på en sysselsättning som jag och min make ägnat åt oss några gånger så här i augusti när kvällarna börjat bli mörka igen. 
Vi har spänt upp ett lakan ute och sedan riktat strålkastare mot det. Tagit fram varsin stol och satt oss och tittat på skådespelet. Prova!
Vissa nattflyn är riktigt, riktigt stora och alldeles ludna. Andra är små och skira. Det finns bruna, gula, nästan svarta, nästan vita och somliga skiftar nästan i engelskt rött. 

2008-08-04

Pinkspotting (7)

Pinkspotting (7)

Här har vi en nyinköpt flytande tvål, i otadlig vit förpackning. Men vad är innehållet? Skärt...

2008-08-03

Pinkspotting (6)

Skulle ha haft ett par andra bilder här idag men så visade mig maken dessa närbilder han tog på en av stjärnpelargonerna jag hittade på "rea" i dag.

Så dessa bilder får bli dagens pinkspotting.


Pinkspotting (6)

Namnlös stjärnpelargon.

2008-08-01

Pinkspotting (5)

Pinkspotting (5)
Till och med maten är förpackad i rosa...

Fann detta stilleben på glasverandan i eftermiddags.


Den entomologiska (och mykologiska) maken hade hittat en död björnspinnare på vägen när han kom från affären. 
Bilder på levande björnspinnare finns här. Är de inte vackra?

Maken hade en period i sin barndom när han var väldigt intresserad av insekter. En del av hans samling finns bevarad bakom glas.