Brukar titta in på Röda Korsets lilla butik inne i Katrineholm då och då, men det är sällan jag gör några fynd där. I helgen fann jag dock dessa två små ljusstakar, småsyskon till den rosljusstake jag redan har.
.jpg)
Ställde dem bredvid roskrukan och vips så har jag en hel liten rossamling. Så lätt är det att bli samlare av något.I roskrukan har jag just nu en Saintpaulia. Den stod på ett bord på byggmarknaden förra helgen och pratade med mig. Inte blå och inte rosa. Så förunderligt lik vårens första blåsippor att jag inte kunde motstå den.
.jpg)
Jag kan nog se förtjänster i de flesta växter. Det beror bara på hur man tittar på dem, och när man tittar på dem. Alla har någon form av inneboende magi, precis som allting annat i naturen. Men Saintpaulior har jag haft ett väldigt motstånd mot. De är så infernaliskt svårskötta dessutom. Det får inte komma vatten på bladen utan man måste vattna på fatet. De ruttnar om man vattnar för mycket och de ruttnar om man vattnar för litet. Bladen gulnar, och efter hand man plockar bort dem börjar plantan alltmer likna en konstig palm med knotig stam.
Ändå sitter jag här nu och tittar på min Saintpaulia och tycker att den är så söt, så söt...
.jpg)
Och så är det ju så att Saintpaulior började bli poppis vid sekelskiftet. Ja, det förra alltså. Och jag tänker som så att kanske är det just här, i detta sekelskifteshus, som jag och Saintpaulian äntligen ska bli vänner? Ute ser det lite tufsigare ut i krukorna.
Vanligtvis brukar jag så ettåringar till krukor själv. Men i år blev det ingen frösådd alls eftersom jag aldrig startade upp växthuset. Lite svårt att lyckas med frösådder när man inte är på plats för att vattna och kruka opp.
Istället blev det någon form av KajsaVarg-variant när krukor planterades här vid stugan i våras. Några få plantor inhandlades och resten blev vad jag hade till hands.
I den här planteringen samsas en blå salvia (S. farinacea, daggsalvia) med kärleksört och lungört.
Salvian köptes på Lidl. Lungörten grävdes upp ur rabatten, och kärleksörten kom inifrån.
.jpg)
Förra hösten tog jag in ett par stjälkar kärleksört och satte i vas. De stod ända till jul. När jag skulle slänga dem upptäckte jag att hela vasen var fylld av rötter och att nya skott hade börjat växa ut nere vid basen. Så de gamla stjälkarna klipptes av och resten planterades i en kruka med blomjord.
Och sen var det bara att plantera ut i våras.
.jpg)
Nu har jag läst på litegrann och lärt mig att det är just så här man förökar sedum (kärleksört), med toppsticklingar.Det blir nog lite mer om sedum i nästa inlägg.
.jpg)
.jpg)
4 kommentarer:
Visst är det fiffigt med dessa kärleksörter ;).
Medan vi väntade på att kräftburarna skulle bli välfyllda så fyllde vi en stor papperskasse med karl-johan! Finns mängder kvar, vi kunde inte få med mer. Inga maskangrepp, jag höll på att drabbas av svampfrossa :).
Nu letar jag efter tips på hur man torkar den enklast... fortsätter googla.
KRam
Vilka söta ljusstakar!!! Kram kram.
Har hört att Saintpalians blad blir prickiga av vatten men har också hört att det inte alls är vatten utan kyla de blir prickiga av, bäst att undvika båda. Ett tips som iallafall gör den lite mindre svårskött är att låta den vara kvar i plastkrukan du köpt den i (jo, klart att den ska ha en ytterkruka ;-)) , den ska visst gilla värmen den får av att vara omsluten av plast. Jättesöt färg!
Kram
/Susanna
Ja då får den stå kvar i plasten!
Tack för tipset!
Tror jag har något svagt i minnet om att den ska stå på lecakulor oxå, är det något du känner till?
Är du med i Saintpauliasällskapet Susanna? Fick tipset av en tjej där att skala stammen när den blivit palm. Skala den med skalpell och sedan skära bort så mycket längst ner på jordklumpen som stammen är för lång så att säga, och så ner i samma kruka igen med ny jord överst.
Det verkar funka, testade på en mini Saintpaulia. (Som jag förövrigt lyckades ta bladsticklingar av också, 8 månader tog det för bladet att bilda två nya små miniblad.) (Ja, du ser, jag har ingen vidare hand med dem... ;-))
Men skam den som ger sig.
/I.
Skicka en kommentar