Eldning & taggig kärlek

Vi har haft eldningsvecka hos oss, så i helgen blev det ordning på tomten vill jag lova. Varenda ris- och skräphög är borta, men så tog det nästan två hela dagar också. 

Jag ljuger en aning när jag säger att allt ris är uppeldat. Bakom vedboden sparade vi en hög med grenar och klipp från tagghäcken som har legat där sedan i fjol.

Och anledningen att vi sparade den högen ska ni få se här.

Den här väl kamoflerade kompisen vaknade till liv av vårt spring bakom vedboden.

Vi har sett spår av att någon aktivitet pågått nere vid vedboden och vad trevligt det var att upptäcka att det var fru igelkott och inte något annat (typ världens största sork eller världens minsta grävlingfamilj).

Det är maken som tagit alla kotte-bilderna. Han gillar att fota igelkottar. När det började skymma gick han ut igen för att se om han kunde ha tur och kanske få se litet uppvaktning.

Han hade mer än tur; han kom på dem direkt i akten.

Hanen, som är litet mörkare och kallare i tonen, höll ett stadigt tag i sin dam som var rätt livlig.

När han var klar rullade hon ihop sig till en liten boll.

Maken kom in och var nästan lite tårögd. Herr igelkott var så fin med sin hona. Han buffade o puffade på henne och såg ut att undra om hon hade det bra där inne under sitt taggiga täcke. Ja, det såg nästan ut som om han pussade henne på nosen. Och tvättade henne litet försiktigt i ansiktet gjorde han också.

Ja, ni förstår att vi inte kunde elda upp riset bakom vedboden. Inte röja i det höga, torra gräset heller. Vete sjutton om jag ens vågar städa ur vedboden som jag hade tänkt. Tänkt om vi kanske får igelkottsungar på tomten så småningom!?