2009-08-20

Zinnia (II)

Vi tar en till zinnia idag. Den här heter 'Landreths Oriole'. Maffig så att man nästan baxnar. Stor, illande orangefärgad, inte särskilt diskret alls. Jag ÄLSKAR den, puss, puss, puss!


Det bästa av allt är att det här är en gammal kulturarvssort från 1700-talet. Så när man odlar den kan man ansluta sig till århundraden av gubbar o gummor som stått och beundrat den i sina trädgårdar. 
Lättodlad är den också, den perfekta sommarblomman. 

5 kommentarer:

Angel.Pearls sa...

Åh, den är verkligen maffig! Ha en fin dag//Eva

Marie//Tekla Maräng sa...

Ja vad kan man göra mer en att falla för den blomman, den är verkligen maffig:D
Hoppas att du är färdig med dina jobb så du kan njuta av ledighet.
Det är ju så härligt ute nu.
Själv ska jag ta svampkorgen i ena handen och Bobo i den andra och gå på kantarell jagt. (Yuna för vara hemma med dotra för hon orkar inte så långt, Yuna alltså inte dottern).
Kram!

STENLYCKA sa...

Vilken blomma så vacker och så stor. Underbar höstfärg.
Kram

Lisas torp sa...

Oj, så läcker den är! Vilken vacker bild dessutom!
En otrolig blomma och så häftigt med känslan av 1700-tal dessutom!
Har nog sett den på sirliga målningar från den tiden!
Här hos dej får man alltid lära sej nåt. Det tackar man för!

Har just anlänt till Storstan och solen strålar....!
Lisa

Gunilla sa...

Fantastiskt vilken blomma. Av den behövs bara en till en bukett:)
Jättesnygg

Ha det gott

Gunilla