Uppfinningen är nödens moder...

Jag talade med min vän Yvonne i telefon för några dagar sedan och beklagade mig över att jag inte hade något att göra. Missförstå mig inte - det är inte så att huset har städat sig själv, strykjärnet står på autostryk och att alla växter står i självvattnade krukor, men...  Jag skulle vilja kunna koppla av litet nu när jag ändå har blåröd näsa, bortdomnad haka och hamsterlook. Och äter tabletter som får mig att säga konstiga saker. Bara sitta i soffan och ha tv:n inställd på filmkanalen. Men det går inte. Jag kan inte sitta still om jag inte har något i händerna.

Så jag beklagade mig för Yvonne; jag har inget att göööra! 

Alla förslag Yvonne kom med förkastades, hon vet precis vad jag brukar göra när jag tycker synd om mig själv. Nämligen virka eller sy saker för hand. Men alla de där pågående projekten ligger i kvar i stugan. Jag hittade inte en ynka synål i ateljén.

- Nå, sa Yvonne, då får du hitta på något nytt då! Se det som en utmaning! Det finns till och med ett ordspråk om det!! avslutade hon nöjd sin mening.

- Vilket då?

- Jag har det på tungan, vänta... vänta, snart kommer det... Jag har det! Uppfinningen är nödens moder!!

- ... Men... vad pratar du om nu?

- Vadå?

- Jomen det heter väl ändå Nöden är uppfinningarnas moder?

- ... Var inte så PETIG nu!!! Vad spelar det för roll om det är uppfinningen eller nöden som är moder, huvudsaken är väl att du hittar på nåt!!

Så med Yvonnes uppmuntrande ordstäv ringande i huvudet har jag suttit och pysslat några dagar med det jag hade till hands. Det är det som syns på bilderna ovan. Resultatet blev inte alls vad det skulle bli. Men ord och hur de kan falla sig fick en huvudroll. Snart klar.

Ska visa då.

Och tack älskade Yvonne för att du finns.

Om det är någon som följt denna blogg en längre tid så kanske ni minns äventyret med avloppet förra hösten?

Friska annars upp minnet här. Första dagen på semestern i somras vaknade vi klockan sex på morgonen av att kommunen var här och asfalterade igen gatan. Det tar tydligen så lång tid att få det gjort, eftersom marken måste sätta sig ordentligt först efter grävningen.

Och nu när vi kom till Huset förra gången så hade de varit där och snyggat till inne på vår tomt också:

Inte bara hade de kört dit ett lass grus, utan de hade snyggat till gräsmattan också. Med jord och nysått gräs. Jag sa till maken att jag nog nästan skulle bli tvungen att ringa kommunen och tacka för jobbet. Det var så himla prydligt och välgjort. Dagen efter, på lördagmorgonen, satt vi med frukosten ute i trädgården när plötsligt en vilt främmande karl kommer stegande mot oss. Det var han som hade gjort det. Han ville veta om vi var nöjda. Om vi ville ha gräsmattan sådär, om grusgången skulle ha en annan böj, om buskarna skulle stå kvar. Oj, oj, oj vad man känner sig som en Stockholmare vid sådana tillfällen. Vi blev nästan svarslösa. Komma en lördag på sin lediga tid för att fråga om allt var bra! Vad skönt det var att kunna säga att vi verkligen var nöjda och att det var ett otroligt välgjort jobb han gjort.

En till uppföljning av ett gammalt inlägg. Det är pelargonen P. tricuspidatum som jag skrev om här, som nu blommar. Det var någon då som i en kommentar inte trodde mig när jag sa att det var en pelargon jag visade bild på. Men här ser man att den blommar typiskt pelargonskt.

Lilla eken kommer inte försvinna, och jag tror inte att ni kommer att märka så stor skillnad. Eller så blir det skillnad. Jag vet inte än. Men det är inte alls att jag tröttnat, det är inte så. 

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men... ibland kommer man till en punkt där man tycker att man kanske borde ta sig själv på större allvar. Och så behöver man höja ribban ibland också. 

Så jag har höjt ribban för mig själv, och för lilla eken ligger den kvar på lagom höjd för kanin på hinderbana. Ungefär. (Och lilla eken är en väldigt glad och tillfreds kanin, så oroa er nu inte mer för att ni inte ska känna igen er. Här ska det ätas morötter (bildliga morötter iallafall), åkas på utflykter, renoveras och pysslas i samma takt som vanligt. Det blir bara lite färre långa trädgårdsinlägg.)

PS. Vad tusan är en bildlig morot???