Bara renoveringsdagbok idag

Det blir ett trist inlägg, men om jag inte lägger ut det här så kommer jag att sitta i vinter och tänka; men va' sjutton - gjorde vi ingenting i somras!

Maken fick klart köksfönstret han började peta på i förrgår. (Nej visst nej, han petade inte...)

Jag har tagit bort färgen från dörren till kattvinden:

Jag har slipat hela dörren också, så nu är den klar att stryka med ny färg.

(Och det där nyckelhålet - är det inte vackert?)

Det är kul att ta bort färg. Lite tidresa med alla färglager som dyker upp.

Tidsresa ja... På de flesta ställen här i huset har tiden stått still ganska många år. Men färgskalan i dörren verkar ha funnits på många ställen. Den gröna färgen går igen här i hallen/trapphuset:

Så här liten är hallen. Den gröna dörren leder till toa. Gråblå är ytterdörren. Vita är dörren till vardagsrummet, och den brungula är köksdörren. Alla öppnas mot hallen, och inte två av dörrarna går att ha öppna samtidigt, så det är ett himla öppnande och stängande. Men det enda tillfället då det egentligen uppstår problem är när vi får gäster, då blir det bökigt eftersom man inte kan ha dörrarna öppna samtidigt som man hänger upp kläderna. Och det bara får plats två personer i hallen samtidigt.

En del av mig vill ändå att det ska vara så här för alltid.

Jag älskar känslan av att vara "någon-annanstans" i "en-annan-tid". Färglager, lukter, materialen; de påminner mig om när jag var liten och vi hälsade på farfar på landet. Eller underliga pensionat man hamnat på när man varit på skolresa. Det är en bra känsla att ha.

Jag har fått en utmärkelse också!! Min första! Jag är sååå stolt!

Jag måste få lite tid att grunna på vilka jag ska skicka den vidare till, så idag säger jag bara TACK till Lisas torp!

Röda vinbär och renovering

Ett recept kanske? Kan det passa i dessa vinbärstider?

VINBÄRSKAKA

200 g rumsvarmt smör

2,5 dl socker

3 ägg

3 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

1 tsk vaniljsocker

1 dl grekisk youghurt

1 citron (rivet skal plus saften)

ströbröd

500 g vinbär (ca 1 liter)

Sätt ugnen på 175 grader. Rör smör och socker vitt och luftigt. Rör ner äggen, ett i taget. Blanda i vetemjöl, bakpulver och vaniljsocker. Tillsätt youghurt och citronsaft plus citronraspet.

Smörj och bröa en kakform med löstagbar kant. Häll i hälften av smeten. Täck med en tredjedel av de repade bären. Häll på resten av smeten och överst ytterligare en tredjedel av de repade bären.

In i ugnen ganska långt ner, 50-60 min.

Låt svalna något innan kakan tas ur formen.

Häll resterande bär över kakan vid serveringen och ät den ljummen med lättvispad grädde.

Mums! Syrligt.

Jag vet inte vad jag ska göra med alla röda vinbär. Några tips?

Förra året gjorde jag sylt. Inte nån höjdare. Jag är ingen saftmänniska. Gelé kanske?

Husdagbok ja...

Det här fick maken klart igår, ett helt nytt hörn på huset. Det liksom rasade bort förra hösten.

Mellan teglet och putsen fanns det fullt av svartmyror. Annars har vi inga problem med myror inomhus, så jag vet inte hur allvarligt problem det kan vara. Det är nog snarare stuprörets fel att putsen släppt just här.

Idag står fönstret på övervåningen på schemat. (Eller stod ska jag kanske säga - återkommer strax om det.) Maken kittade/målade om fönstret förra sommaren, men när han höll på med det så släppte hela murade fönsterkarmen på utsidan. Det ska muras upp igen. Vi har letat efter begagnade byggnadsställningar så att han ska slippa stå och vingla på en stege utan att kunna hålla i sig. Det syns nog inte riktigt på bilden men marken sluttar en del här, så det är allt annat än idealiska arbetsförhållanden.

Byggnadsställningar är dyra, även begagnade. Men vi hittade ett superbra alternativ, "gafflar" som man sätter mellan två stegar (se bild). 

Nå... det skulle han fortsätta med idag, maken...

För en stund sen gick jag in i kökert o hämtade påtår och genom fönstret ser jag min make stå och slita loss långa remsor av nån isolering, under köksfönstret.

"hallå, vad är det som händer???!!!"

(tapp, tapp, knack, knack, bank, bank, bank utifrån - bitar av murbruk skvätter kring fönstret)

"det lossade!"

"vadå...?"

"det föll bara bort, allt murbruk"

"vadå, av sig själv?"

"ja!"

"du petade inte??!!!"

"nej!"

"så du stod bara och tittade på det och då började det lossa liksom???!!!"

... tystnad.....

... fånigt flin från maken...

Ha ha ha... Ja, ja... Nu står alltså ett annat fönster på schemat idag.

Och jag då? Fint väder ute, kanske ska slipa nåt?

Finaste bordet

Bord kan vara fina på olika sätt, eller hur? Det här är fint för att det är så himla välgjort. Så gediget att det kommer att leva vidare långt efter att vi ligger i jorden. Tänk om man redan nu kunde få en glimt av vart det kommer att ta vägen när vi är borta. I vilka hem kommer det att stå i framtiden? Vad kommer det att användas till? Tänk om ingen vill ha det efter oss och det bara skyfflas iväg till Myrorna eller ännu värre; sopen?

Får nog göra en "antikrunda" av det; lägga en liten lapp i utdragslådan där jag berättar dess historia.

Här (ovan) begår min make den fruktansvärda handlingen. En del av hjärtat skriker för att det inte borde göras. Inte har snickaren gjort bordet som han gjort det helt planlöst, och vilka är vi att ändra på hans gudomliga proportioner... Men... vi vill ju så gärna kunna använda det, dagligen. Och slippa sitta med axlarna uppe under öronen när vi äter eller jobbar. Vånda.

Exakt 5 centimeter kapades, och bordet är nu 74,5 cm högt. Och det är PERFEKT! Nu vill jag inte gå ifrån det. Nu vill jag sitta här hela tiden. Det är stort, det är stadigt, och det är tungt. (Så tungt att två vuxna män knappt kan bära det.)

Bordet har haft en av huvudrollerna i en film som spelades in 1985, Kärlek till trä. Möbelsnickaren som har gjort det heter Benny Granberg.

Klicka gärna på bilden nedan så att den blir större och studera lådan lite närmare. Ser ni vilken sensualitet? På lådans andra sida är öppningen annorlunda, för även där följer den träets ådring.

Och här sitter jag nu. Med ett fånigt flin på läpparna. Lycka!

Vad ska jag göra idag? 

Listan är lång. Maken står ute och slänger puts på grunden.

Jag börjar med en försenad frukost, och sen får vi se...

I dessa lavendeltider

Ett litet pyssel till; ett dofthjärta. Har skördat lavendel i övervuxna kryddträdgården hemma och hängt på tork, så nu kände jag att jag var tvungen att göra något med det som var kvar av förra årets doftskörd.

Det här hjärtat är fyllt med min "öppna sinnet" blandning. 

INNEHÅLL OCH PROPORTIONER

1 dl geraniumblad (gärna citrondoftande)

2 dl citronverbena

3 dl balsamblad

4-5 droppar bergamottolja

1 msk violrot

När alla blad har hängt och torkat riktigt ordentligt, vilket kan ta gott och väl ett par månader för doftpelargonen men bara någon vecka för citronverbenan, så smulas de försiktigt sönder i en bunke. Droppa över den eteriska oljan och blanda slutligen i violroten, som är det som konserverar dofterna för framtiden.

Häll över den färdiga blandningen i en papperspåse, och låt den stå mörkt och torrt och torka ytterligare någon månad. Sedan är det klart att användas. Ska man inte använda det till små doftpåsar på en gång så förvara blandningen i glasburkar med tätslutande lock. Ett tips är att fodra glasburken med ett varv tidningspapper, det hjälper till att suga upp ev. fukt som skulle kunna vara kvar i växtdelarna.

Pulvriserad violrot och olika doftoljor (om man känner att man vill experimentera) finns att köpa på Stockholms Essencefabrik. (Som för övrigt är en rolig liten butik att besöka om man är på plats i storstaden.)

Jaha, veckans pyssel alltså, redan på måndagmorgonen. :-)

Idag står "såga av benen på ett bord" på agenden. Lite nervöst. Vårt finaste bord är fem centimeter för högt för att sitta bekvämt vid, men det är ett helt handgjort slagbord som vi älskar, så det känns jätteläskigt att bära hand på det. Det har varit obekvämt i runt 20 år. Obekvämt och fint eller bekvämt och möjligen aningen rangligt? Ja, vi har bestämt oss, men attan vad svårt det har varit att få ändan ur vagnen och få det gjort...

*zzzzzz*

Vet inte om det är stress som börjar släppa, men jösses vad trött det är här. Eller så är det kroppsansträngningen. De senaste dagarna har vi knappt gjort annat än att släpa möbler fram och tillbaka. Vi har bytt från ett begagnat kylskåp till en begagnad kyl och frys.Vi har äntligen fått hit chiffonjen. Vi har satt upp en bokhylla i arbetshörnan/gästrummet. 

Och så har vi varit hemma i Stockholm en sväng för att gå på begravning.

Begravningar är sällan några muntra tillställningar, men tack för att det finns begravningskaffe, så att man får avsluta det hela med att prata och skratta med folk man ser alldeles för sällan.

Och så tack för att det var ett adjö till en människa som fått leva sitt liv klart, hon skulle ha fyllt 90 i år.

I chiffonjen vi hämtade hit hittade vi en kvarglömd bild. Visst är det konstigt? Dagen innan begravningen så dyker ett gammalt foto upp. I mitten på bilden, mellan sin mor o far sitter Britt, född 1918. 

Britt var min makes mor, och hon var de små buketternas drottning. På somrarna när de var på landet började hon varje dag med en runda i den lilla trädgården. Hon nöp till sig en blomma här, en kvist där, och när hon kom in satte hon det hon hade i handen i vad som fanns till hands. Visst hade hon både vackra och näpna små vaser, men det kunde lika gärna vara ett dricksglas eller en läskflaska.

Hennes favoritblommor var malvor. Vi plockade en bukett som den här nedan till henne igår. De flesta hade tänkt samma tanke som vi, så på hennes kista låg allt från rödklöver, fibblor, hasselört till lavendel och rosa små vildrosor.

I förmiddags skulle vi åka och handla lite mat men vi kom inte hem förrän sex timmar senare. Vi tog "ledigt". Bort från alla måsten genom att åka någon mil extra med bilen. Hamnade vid ett cafe vid en sjö, som fick oss att känna oss som om vi var på bröllopsresa i Frankrike. Och sen blev det lunchmacka och te vid en herrgård. Där var det ett bröllop på bryggan vid vattnet. Så medans vi satt med laxmackor sa både hon och han "ja", och vi fick njuta av romantiska sånger i solens sken.

De hade loppis på gården. Ack, ack, ack... Specialitet metallburkar. Kakburkar, kaffeburkar, chokladburkar, bakpulverburkar, skokrämsburkar. Det enda som hindrade mig från att handla var att de var så många att det inte gick att välja vilken som var finast. (Inom parentes sagt var de definitivt över min budget oxå.)

Men... släppa in mig på ett sånt ställe och vänta sig att jag ska komma ut tomhänt, det går bara inte. Kolla här:

Hyllremsor! Är de inte bara så himla vackra att man har lust att lägga sig ner på marken och skrika? 

Jag hade plockat ut sju stycken till, men framme vid kassan förstod jag att det där med "inte speciellt billigt" inte bara gällde metallburkarna, utan även dessa. 300 kr fick jag betala för det här. 

Jag är galen i papper, vad kan jag säga?

Ska jag bygga ett snyggt litet tittskåp att ha dem i? Eller ska jag ha dem i en låda att bara öppna ibland? Eller ska jag använda dem i köket? Ja, någon måste nog få dekorera de öppna hyllorna iallafall, men jag tror jag väntar till i jul. Det får bli årets julpynt.

Kattpuff

Regnigt och pysseldags igen. Idag blev det en present till kissarna.

Jag använde ett lite tjockare fleece-tyg som jag köpt på Panduro. 

Och så här gör man:

Pilarna betyder att man ska stoppa in fyllning innan man syr ihop på dessa ställen.

Man kan fylla med kuddvadd, men den här puffen är stor, drygt 70 cm i diameter, och jag är en notorisk återvinnare, så jag strimlade tre gamla urtvättade sweatshirts och fyra dito t-shirts från trashögen. Istället för att betala en hundring för fyllningen så blev den gratis.

Voila! Pris totalt ca 50 kr. Jag fick precis det tyg jag ville ha, puffen är härligt tung och bäddvänlig, och går att tvätta i maskin och köra i torktumlare. Stor nog att rymma minst tre katter.

Liv i stubben

Det är liv i den gamla äppleträdstubben.

Om man klickar på bilderna så blir de större, men det vet ni redan va?

Är det någon som vet vad det här är för skalbagge så skriv gärna en kommentar. Den är ca 12 mm lång.

Hypnotiserad...

Om man tittar på den här bilden tillräckligt länge så blir man förflyttad någon annanstans. 

Jag kan se mig själv gå omkring här inne, men jag vet inte om jag har sandaler eller vandrarkängor på fötterna, eller om jag har rymdfarkosten Voyager parkerad utanför.

Och rösten jag hör från etaget ovanför ; är det Ben Cartwright, doctor Jones eller count de Almázy? Och vem är det han pratar med?

Skön helg

Vilken härlig dag det var igår!

Jag putsade köksfönstren, ordentligt. Inte bara in- och utsida, utan skruvade isär och lyfte ner alla lösa delar. (Vissa har inte ens gångjärn utan sitter uppe med stift och skruv, några är dubbla och andra enkla.)

Sen stod jag vid arbetsbänken, blandade en kakdeg och såg ut på regnet... doften av AjaxOriginal och nyplockad lavendel... och vad himla bra jag tyckte att jag hade det då! Det känns som ett helt nytt kök. Som om det blivit större. (Och efter alla dessa kakor jag bakar så är nog även jag på väg att bli större.)

Överdraget till soffan blev så här:

Löst liggande med kanter som går ner. Hade tänkt sy på band att knyta kring armstöden men jag tror inte att det kommer att behövas, så det får vara så här. Så länge. Jag trodde när jag började att sy att jag skulle fodra det med ett tjockt vitt tyg jag har liggande, men jag ändrade mig. Istället har jag lagt ett par filtar vi inte har framme så ofta nu under sommaren under överdraget. Bra att kunna gömma undan dem enkelt, och så lite mjukare att sitta på.

En av favoritpelargonerna i blom, stjärnpelargonen 'Minnie'.

Sydag

Det var så mycket jag skulle fått gjort idag, men det här är det enda som är färdigt, två kuddfodral till soffan.

Jag älskar dessa gamla vitröda handukar som vi har massor av, fler än vi kommer att nöta ut under vår levnad misstänker jag. Så såg jag en bild i en veckotidning på en av Ralph Laurens nya kollektioner och föll helt handlöst för det här blåvita köksrutiga bäddsetet (nedan). Så jag korpade idén till vardagsrums-soffan.

Himla fint o somrigt tycker jag att det blev. 

Bilden lånad från Ralph Laurens hemsida.

Håller på att sy ett överdrag till soffan också så att jag slipper att ha en filt över den för jämnan. (Jag är en spillare, så fort något är rent dräller jag på det.) Och så har jag pillat med en massa småsaker, som att sy in trådar på handarbeten och lagat ett par dukar. Det har varit riktigt skönt med en inomhusdag utan slipdamm.

Vad trevligt att få lite kommentarer. :-) Tack för dem. Roligt att veta att någon är här inne emellanåt. :-)

Gjort idag:

Har övat mig på att använda speedheatern. Testade den på en gammal spegelram. Ramen vitmålades för 29 år sedan men är inte speciellt vit längre, utan mer gulaktig. Spegeln ska stå i sovrummet. När jag tog upp den dit upptäckte jag att rummet vann på tyngden det mörka faneret ger, så jag tror jag låter den vara omålad ett tag. Får känna efter hur det känns.

Målade sista lagret färg på bordet till arbetshörnan, men...  fick för mig att testa det i köket. Skulle jag inte gjort. Det passar mycket bättre där än slagbordet vi har nu, så... Ja, vad gör man? Låter det stå i köket förstås. Så vad ska jag nu ha i arbetsrummet? *suck* (Och nej, slagbordet från köket är ingen bra idé där, tror jag tar ut det till glasverandan istället, och flyttar bordet på glasverandan ut i trädgården... ?)

Jag tänker inte fota vårt orenoverade kök, så bilden nedan får representera det nymålade bordet. Lade på en ärvd duk jag aldrig haft möjlighet att använda tidigare, och vad jag njuuuter av dessa färger... Idag iallafall, just nu...

Gjorde en ny papiermache ram för ett par veckor sedan. Här lät jag ramen bli en del av motivet. Den är ganska liten, ca. 11x14 cm. Jag tycker om den.

Jag måste väl ha gjort något mer idag? Just nu minns jag inte... Kan inte ha varit något speciellt viktigt iallafall.

Bytte till sommargardiner i köket. Sydde ett par timmar. Lagade mat. Lekte med katterna.

Undrar vad jag ska göra i morgon... Slipa lilla sybordet? Eller försöka haka av dörren till kattvinden och testa speedheatern på den? 

Regn idag

Idag har det ösregnat hela dagen. Istället för att fortsätta att slipa och måla har det alltså blivit inomhuspyssel.

Det här är "garderoben" i sovrummet. De tidigare ägarna hade tänkt att montera skjutdörrar här framför alkoven som de fått genom att ta yta av ena kattvinden. 

Normalt står det fullt av väskor och kassar här när vi är i stugan. Det är så tradigt att se dagligen, men vi har inte hittat någon "färdig" lösning vi gillat ännu. 

Nu fick det bli så här istället. Ett provisorium, men ååååh vad skönt att slippa se alla påsar...

Har ingen aning om var man köper billig metervara här i trakten så det blev ett besök på Jysk istället där tre stycken vita underlakan inhandlades. Skruvade upp krokar i alkovens sidor och tak och spände fast en plastöverdragen ståltråd. Nu kan vi gömma allt möjligt här bakom. Extra kuddar, filtar, flera krokar för upphängning kanske.

Förstå hur kul kissarna tycker att det här är... Tivolivarning!

Fick en present för en tid sen av min make. Han kom hem med den här korgen med ihopsamlat skrot från föräldrarnas källarrensning. Jag vet inte om det är något fel på mig, men det här är nog typ det bästa man kan ge mig, jag börjar snudd på hyperventilera av upphetsning. 

Nu var det inte några större skatter här tyvärr, men det är ändå väldigt trevligt att ha. Något ska nog kunna användas här i stugan tror jag.