Little oaktree

2008-08-22

Karl Johan

Vi hade börjat misströsta. Tänk om det inte finns svamp i trakten...? Förra sommaren hittade vi bara tre små kantareller under åtskilliga timmar i skogen.

Men idag så, äntligen!

Åkte in till Katrineholm för att handla på eftermiddagen och maken tog en liten omväg genom skogen. Från bilfönstret ser vi plötsligt en svamp, och så en till, och en till. Han stannar bilen, och springer ut i HÄLLREGNET med kniven och papperskassen. Fyra minuter senare slänger han in kassen i bilen, fylld!

Nu kommer ett tips till alla Karl-Johan älskare;

Hittar ni svampar av den här (nedan) storleken, så stek inte upp dem.

Skiva dem så tunt ni bara kan. Lägg ut en bädd av babyspenat på en tallrik. Lägg ut svampen snyggt ovanpå. Toppa med litet, litet finhackad persilja eller finstrimlad ruccolasallad.

Ringla över rikligt med Nobis-dressing.

Nobis-dressing? Ja, det duger inte med vilket recept som helst. Googlar ni på namnet hittar ni ett flertal olika varianter som allihopa smakar... fel. Det måste vara Karin Chädströms recept, som ni hittar i Kallskänkans Kokbok.

Kallskänkans kokbok är slut på förlaget tyvärr, och kanske inte så lätt att få tag på på antikvariat heller. Men har ni vänner som har kokböcker av Wretman och Ahlin så hittar ni säkert även denna bok i deras bokhylla. Skriv av receptet!

Har man en gång ätit denna dressing finns det inga andra.

Idag åt vi vår Karl-Johan såhär; gräddstuvad till en grillad köttbit.

Länge sen sist

Kan börja med att berätta att vi har golv i köket nu.

Det betyder att man förmodligen ser ut att ha en väldigt konstig gångstil. För vi är ju vana vid golvelementen som sviktat under oss hela sommaren, och har fortfarande den där lätt has-smygande gången där man av någon anledningen sätter i tån innan hälen i backen.

Det vi inte räknat med var att bli tvungna att börja slita i resten av bänkskåpen, de som vi hade tänkt att vänta med till nästa sommar. För att lägga nytt golv istället för det uppbrytna var vi tvungna att såga en bit till, och bort försvann ytterligare ett skåp. (Så nu står alla kastruller, köksmaskiner o dylikt i en kartong på vinden.) (Man behöver inte se det som något fel att ha kastruller på vinden, man kan välja att se det som gratis motion. :-) )

Om en månad ska vi ha rinnande vatten i köket igen. Eller om fem, sex veckor iallafall. Den måttbeställda bänkskivan tar lite tid på sig nämligen. Innan den kommer ska vi ha hunnit bygga en sockel som täcker den del av skorstensstocken som sticker upp ur golvet, så att vi kan ställa spis, diskmaskin och bänkskåp för diskbänken på samma höjd. Alla inköp är gjorda sedan länge. Så det är bara att jobba på, och vänta på bänkskivan.

Gjorde ett uppmuntringsinköp när golvet var på plats. En blender. Så nu behöver jag inte släpa med mig blendern ifrån ateljen varje gång vi åker till Huset. Vilket jag gjort tidigare. Jag är smoothie-beroende.

Vi har en liten kattuppfödning, och i veckan som var har vi varit och hälsat på ungar som fötts av en hona vi har boende hos fodervärd. Kan inte låta bli att visa den här lilla gynnaren; en fem veckor gammal pojke av rasen orientalisk korthår. Han är så söt (ja det var förresten alla sex ungar) att man får lust att stoppa honom i munnen. Honungspojke! :-)

2008-08-15

Bästa av sommaren, bästa av hösten

Det här har varit den bästa dagen på hela sommaren. Luften härligt klar och hög, vindarna ljumma med mycket dofter. Och solen står lågt och har vackra gula strålar. Vilket väder!!!

Tillbaka i Huset för helgarbete. Och kaklingen går framåt.

Men jag har ett råd till alla som befinner sig i samma sits. Fråga inte mannen om han klarar sig själv en stund. Och om ni ändå gör det, så tro honom inte när han säger att han gör det. Och det viktigaste av allt; om ni ändå lämnar rummet en timma, så fråga honom inte när ni kommer tillbaka:

-Varför har du satt alla kakelplattor snett?

En av mina favoriträtter blev det till middag trots det.

Ankbröst med apelsinsås.

Varm anksallad

2 port

1 ankbröst

2 msk flytande honung

1 msk balsamvinäger

skal(rivet) o saft av en stor apelsin

1 msk olivolja

blandad sallad (gärna frissé och babyspenat)

1. Värm en stekpanna och lägg i ankbröstet med feta sidan ner (glöm inte att skåra skinnet först). Stek på medeltemperatur ca 15 minuter, tills skinnet blivit gyllene och krispigt. Vänd köttet och stek ungefär 5 minuter ytterligare. Lägg in ankan i dubbel folie och låt vila.

2. Häll bort allt fett i pannan utom någon matsked. Vispa ihop honung, apelsin, vinäger och olja och häll i den heta pannan, låt det koka ihop under ett par, tre minuter.

3. Lägg under tiden upp rikligt av den skurna salladen på stora tallrikar. Skär ankbröstet i tunna skivor och fördela över salladen. Häll slutligen den varma såsen över. Servera genast.

Vi äter det oftast precis så här, men det har ibland hänt (om vi varit riktigt hungriga) att vi gjort klyftpotatis till också.

Det här receptet kommer från min absoluta favoritmattidning, den brittiska Good Food. Tyvärr har vår Ica-butik slutat att sälja den, så jag får inte tag i den längre. Men de har en ganska ok hemsida. Just sådana här varma sallader är britterna suveräna på.

Jaha, då ska jag gå ut och sälla mig till maken tror jag. Han sitter ute på glasverandan och njuter av mörkret. Och har förmodligen släpat dit sin bärbara för att se på Bläckfisken. Så många delar han avverkat nu så börjar han väl snart tala italienska i sömnen. :-)

2008-08-14

Mitt i arbetet

Tänkte visa en "mitt-i-arbetet" bild.

Det här är en virkning jag håller på med, det ska bli en korg för mina pågående handarbeten.

Korgen ska bli tre, fyra gånger högre än vad som syns här på bild.

Men så här långt i arbetet kom jag på att min mamma hade en sån virkad korg till ägg när jag var liten. Den togs fram bara till påsk och botten och nedre delen var senapsgul, resten var vit.

Nu har jag ju bestämt att det ska bli en handarbetskorg, så jag fortsätter virka. Men fotade iallafall för att ha i minnet. Skulle vara fin fylld med kuvertbröd.

Och som den återvinnare jag är så är den här förstås recyklad den också. Jag virkar av ett gammalt underlakan klippt i ca 8 mm breda remsor.

2008-08-12

Hemmablind och köksfunderingar

Hemma i Stockholm igen. En minst sagt välbehövlig paus från kalabaliken i Huset. Med rinnande VARMvatten i kran och golv som inte sviktar under fötterna är det plötsligt riktigt roligt att tänka på kök igen.

Jag har en ganska klar idé om hur vi ska ha det med belysning i köket. Vi är nog "mys" människor när det kommer till belysning; taklampor har vi oftast inte haft alls, inte ens i ateljén, utan det har varit punktbelysning och i taket spotlights. Men i kök måste man kunna se vad man pysslar med, så jag har haft en idé om någon typ av skrivbordslampa som man skulle kunna klämma fast på hyllan (den planerade) ovanför diskbänken. Och samma sak vid planerade arbetsbänken under ena fönstret. Ingen taklampa alltså, som hänger ner och som man slår huvudet i om den ska hänga lågt nog att skapa stämning, utan två lampor på arm som är lätta att flytta och rikta.

Har suttit och kollat en del belysning på nätet för att försöka komma på ungefär vad jag vill ha. Det jag hittat som närmast påminner om den bild jag har i huvudet är PJ-lampan. Ska inte knycka bilder så jag lägger en LÄNK här till företaget som ritat den istället. Gillar skarpt de knotiga lederna och lite ruffa industriuttrycket.

En lampa ovanför diskbänken och två vid arbetsbänken... Jag behöver inte ens titta i plånboken för att konstatera att de 6.500 kronorna har jag inte just nu.

Men drömma kan man ju.

Igårkväll gick jag ner i verkstan här hemma för att leta efter en kruka och blev plötsligt stående och bara stirrade på lamporna maken har vid sina gamla planverk:

Och inte bara en! Det är två! Tre! FYRA stycken!

Fru: "Men hallå... hur länge har de där stått där???"

Make: "Jaa... (kliar sig i huvudet)... sen 86 skulle jag tro... "

Fru (med öppen mun): "... bahhh...?"

Ja, vad säger man... hemmablind!!!

Lamporna är målade ganska slarvigt med klargul färg, och färgen flagar, så det är förmodligen en baggis att blästra dem så att metallen kommer fram igen. Och sen är det bara att spraymåla.

En till sak jag gillar med den här lampan är att den är rätt rejäl. Det är ingen liten diskret sak, utan de långa armarna gör lite väsen av sig. Spretar.

En annan fundering om köket är den här om min tvålkopp.

SKA jag ha den i köket eller inte? Jag var helt säker på att den skulle sitta någonstans ovanför diskbänken eller spisen när vi flyttade in, men nu har jag börjat vackla.

Ovanför spis?:

Eller i badrummet?:

När vi bodde i lägenhet hade vi den som tvålkopp i duschen, men det funkade inget bra. Den har avrinningshål bara på den övre delen, så den nedre större delen var alltid vattenfylld och kladdig.

Vilka beslut man måste fatta...

(Det är förresten ett containerfynd det här. :-))

2008-08-09

Blir lycklig av

Det här är hängen på en ask.

Jag tog in ett knippe förra helgen och lade i en skål vid min dator.

Färgen ändras dag för dag. De blev först vitare, sen mer olivgröna och nu skiftar de i koppar. De är inte mjuka och sidenlena längre, utan torra och taggiga som en igelkott. Om jag vore Tummelisa skulle jag göra en balklänning av dem.

2008-08-08

Fika-tips

Visar ett utflyktstips idag. Café Ekorren på södra Djurgården i Stockholm.

Ekorren bytte nyligen ägare så jag kände inte riktigt igen mig. Det har byggts ett stort trädäck att sitta på ut mot vattnet (saltsjön), och menyn såg helt annorlunda ut. Men det här är ett ställe som jag suttit på många gånger, ända sedan jag var två år och vi fick gratis hallonsoda av förra ägaren. Och så alla sommardagar under tonåren då man satt här med kompisarna och drack litervis med te.

Nu, när jag inte är innerstadsbo längre, så är det skönt att kunna åka ut hit och sitta under de stora träden, barfota ha tårna i gruset, och se ut över alla båtar som kommer och far genom inloppet till Stockholmen. Det är sig ändå rätt likt.

Huset byggdes ursprunglingen till Världsutställningen i Stockholm år 1897 och flyttades hit där det står nu 1911. Fönsterluckorna lär vara de ursprungliga.

Udden som skymtar till vänster i bild efter vattnet är den plats där Estoniamonumentet står. På andra sidan Saltsjön är Nacka.

På menyn finns nåt för alla smaker; hamburgare, fish'n'chips och stekt strömming med potatismos t.ex. Och den klassiska räkmackan förstås. Prisklass medel. (Inget för en stor barnfamilj med andra ord.)

Hitta hit: Bara att följa strandpromenaden. Ekorren ligger mellan Waldemarsudde och Manilla. Vill man inte promenera från stan så tar man buss 69 till Waldemarsudde eller buss 47 till Manilla. Från Manilla är det ca 5 minuters promenad.

Lite mer att läsa finns här: Cafe Ekorren

2008-08-07

Pausbild

Padda på vår trapp i morse.

I köket ser det ut så här. Här stod en diskbänk för ett par dagar sedan.

Jag är ganska trött på att ha semester nu. Träningsvärk i precis hela kroppen. Och blåsor på fingrarna efter alla spikar jag dragit ut ur väggen.

Just nu är det ett väldigt stort nattfly som dunsar mot fönstret här i arbetsrummet. Det får mig att tänka på en sysselsättning som jag och min make ägnat åt oss några gånger så här i augusti när kvällarna börjat bli mörka igen.

Vi har spänt upp ett lakan ute och sedan riktat strålkastare mot det. Tagit fram varsin stol och satt oss och tittat på skådespelet. Prova!

Vissa nattflyn är riktigt, riktigt stora och alldeles ludna. Andra är små och skira. Det finns bruna, gula, nästan svarta, nästan vita och somliga skiftar nästan i engelskt rött.