Weeding

Ja, tänk, jag hann med lite ogräsrens idag. Äntligen. En timma i kryddlandet och en liten stund vid pionerna.

I kryddlandet har all malört förvunnit, till och med den romerska som jag annars måste hålla efter varje vår. På vissa ställen man sticker ner ogräsjärnet i jorden är det bara tomt under. Ena salviaplantan kommer nog inte klara sig, den stod helt löst, inte en rottråd under. Inte konstigt den ser vissen ut. Lavendeln ser däremot ovanligt fin ut. Gillar väl milda vintrar kan jag tänka mig. Och ogillas av sorken.

I have been weeding in my herbal border today, I had a nice hour and a half in the sun, but there are still weeds everywhere. (I'm a careful but very slow worker. :-))

Yesterday I found this peace of embroidery made by my father many years ago. In the long cold winter evenings before I was born, my father and mother used to embroid together (guess they had no television back then). Father made pillowcases and mother monograms on linnen.

I think I will find use for this piece of family history, but I don't know in what way yet... 

Igår när jag sökte efter den försvunna påsen med lädersnuttar hittade jag det här broderiet i mitt tygskåp. Det är gjort av min far innan jag föddes. 

När jag växte upp låg alltid två kuddar i soffan, den ena med ett enkelt korsstygnsbroderi med rosor som pappa också hade gjort, och så denna med svanarna. Den här hade en ganska bred ram av mossgrönt sammetstyg runt. Jag tyckte att det var den vackraste bild jag hade sett. Och så var det så himla mysigt att ligga i soffan och pilla på sammeten också, och att låta fingertopparna "räkna" korsstygn. 

Sånt man somnade gott av när man var fyra.

Nu när jag ser den igen så förstår jag plötsligt varför jag hade den där historien om de tolv svanarna som favoritsaga. Ni vet den där med 12 prinsbröder som blivit förtrollade till svanar och en stackars flicka (deras syster?) som sitter på nätterna och stickar tröjor av nässlor till dem för att en nässeltröja är enda sättet att bryta förtrollningen? Om jag minns rätt var det en av prinsarna som fick en tröja som inte var färdigstickad, så han blev bara till hälften prins igen. 

Den här bilden måste ha påverkat mig enormt.

Har plockat ner den i Hus-kassen. Sånt som ska till stugan. Tror nog att jag kan hitta på nåt där med den... Vore den lite större skulle jag sy två grytlappar av den.

I mitt kryddland växer inte bara kryddväxter utan några få perenner också. Just nu blommar akleja för fullt, och så dessa nätnävor. Det var den första perenn jag och maken köpte och planterade tillsammans. Lite småtrevligt att den finns kvar och förökat sig så.

Geranium renardii, the first perennial plant my husband and I bought together several years ago. And it is still thriving.

Onsdag, typisk onsdag

Fint ljus att fota i tidigt i morse. En islandsvallmo i blom från trädgården.

A poppy in my garden. (P. nudicaule)

Vilken typisk onsdag det har varit, varken hackad eller malen. 

Det började redan igår. Jag har lovat min kattförening att bistå med vinster till ett lotteri de ska ha så jag satte mig igår eftermiddag för att sy några möss. Plockade fram svärmors gamla Bernina som vi räddade från grovsopen i höstas som en bra-att-ha-i-ateljén-då-min-symaskin-är-i-stugan. Trampade på pedalen och upptäckte att nålen inte rörde sig. Satt och fibblade med trådspänningen, byte av nål, av tråd, t.o.m. av pressarfot och konstaterade två timmar senare att just det här problemet var över min fattningsförmåga. Visst fick jag nålen att röra sig efter ett tag, men inte övertråden att haka fast i undertråden. Fick tag på en reparatör via telefon till slut som lovade att han kunde ha den fixad om en vecka. Jotack, problemet är bara att jag behöver sy nu. Så jag fick ägna hela kvällen åt att sy myntamöss för hand. Jag gillar att sy för hand, men inte när jag tror att det ska ta tre timmar att bli klar och det i själva verket tar 15 timmar. Sen visade det sig förstås idag att min påse med läderstuvar (också ett arv från svärmor) (som sydde alla sina handskar för hand) har försvunnit. Spårlöst. (Förmodligen har vi tagit den till stugan sa maken. Nej det har vi inte, svarade jag.) Lite snabbfixade musöron av läderbitar blir det alltså inte, utan det verkar som om jag blir tvungen att göra veritabla lyxmöss denna gång, med vändsydda öron. De blir jättefina, men hallå - det skulle inte ta tre dagar att få det här klart utan en kväll!

I morse slutade skrivaren att kommunicera med datorn när jag skulle printa ut papper som jag var tvungen att ha idag. Det tog två personer tre timmar att lösa, och jag förstår fortfarande inte hur vi gjorde, eller ens vad felet egentligen var. 

Nå, inget kan få en på bra humör igen som lite shopping, så vi åkte till Fredells och inhandlade det hittills dyraste vi köpt till huset. En speedheater. Åååhhh vad jag längtar efter att få använda den! Fönsterkarmarna! Golvsocklarna! Kanske dörrarna..? (Jag vill inte alls sitta här just nu, jag vill vara i Huset!)

Tittade in på IKEA på hemvägen för att köpa tyg att sy ett överdrag till en fåtölj av men kom därifrån med en vitlökspress och ett emaljerat durkslag. IKEA är konstigt på det viset - det blir liksom aldrig som man planerat.

Utanför IKEA började det låta om bilen (häromdagen osade den bränt) och det blev ännu ett stopp, denna gång hos Biltema för inköp av packningar till avgasröret, innan vi äntligen kom hem. Och här har jag nu suttit resten av kvällen med de fortfarande öronlösa lyxmössen. 

I morgon är det torsdag och jag undrar om det ens är någon idé att börja på en Att Göra-lista. Det blir ju ändå inte som jag tänkt mig? 

Future project

Ett av mina kommande sommarprojekt; den här ska bli fri från några lager färg (hur många jag lyckas skala av återstår att se) och målas antikvit. Brädor ska dit. Och jag är så himla nyfiken på om det kommer att bli snyggt så som jag tänkt mig - att inte göra den alltför lång. Jag tänker mig den som en en-och-en-halv-sits soffa. Ungefär.

A gift from one of my fathers friends; the sides of an old garden sofa. It will probably take some time to clean it from the old paint, but I hope it will be just as romantic as I picture it in white paint instead.

Hade tänkt att lägga in lite trädgårdsbilder idag, men jag tror att jag nöjer mig med följande kombination. 

Strutbräken och viol, Viola 'freckles'.

Fern and Viola 'freckles', a nice combination in the wild garden.

Vad är en wacompenna?

Jag fick ett mejl från någon som undrade vad en wacompenna (som jag skrev om i förra inlägget) är.

Wacompennan hör ihop med Wacoms ritplatta. Det ser ut som en klumpig penna, och fungerar som ett mellanting av penna och mus. Pennan fungerar inte ensam utan är kopplad trådlöst till ritplattan, som i sin tur är kopplad till datorn. Ritplattans yta motsvarar datorns skärm, så det jag "ritar" på plattan ser jag i det dokument jag har öppet på skärmen.

Jag kan också använda pennan istället för musen, klicka i dokument och markera text t.ex.

Bilden ovan är hämtad från Wacoms hemsida, och där kan man läsa mer, om man vill.

Bilden nedan är den första jag gjorde när jag precis hade köpt min wacom. Den är gjord på högst tio minuter, och ett typexempel på hur jag har kommit att använda mig av det här verktyget. Mest använder jag det till collage och till bearbetning av foton. Pennan är ett betydligt precisare verktyg än musen när man ska frilägga bilder (som godiset som bildar hår och tröja i bilden nedan).Och samtidigt kommer man åt alla penslar i photoshop - så här har jag airbrushat kinderna, tjäckt rosiga, med photoshops airbrushpensel.

Och så kan man använda wacompennan till att rita så att det ser nästan traditionellt ut. I bilden nedan har jag valt pennverktyget i PS, och effekten blir ungefär som om man ritat med ett gammaldags stålstift. Den gröngula bakgrunden och kattens rosa liggdyna är gjorda med en mjuk PS-pensel. Och det som ser ut som airbrush är en photoshop pensel med stor spridning.

Just a little about wacoms pen tablet and how you can use it. 

Två tips

Så mycket shoppingtips blir det nog inte här, men en svaghet jag har (läs: kan-inte-låta-bli-att-köpa-när-jag-ser) är kex i snygga förpackningar. De här kexen är de godaste jag ätit på länge. Finns på Ica. Bara vetemjöl, olivolja, salt och bikarbonat - hur kan det bli så vanvettigt gott?

(En annan sak jag inte kan låta bli att göra, är att kluddra på vad som helst som ligger i närheten när jag talar i telefon. Nu råkade det ringa när jag precis hade frilagt fotona av kexpaketet. Jag satt med wacompennan i handen. Och när jag la på luren tryckte jag på save samtidigt, en fullständigt logiskt handling, eller hur? På nåt vis..? Jag tänker iallafall inte frilägga bilderna en gång till - så jag bjussar på mitt telefonklotter.) (Begriper inte varför fisken har en ballong i munnen... ?)

Jag arbetar som frilansillustratör (mmm.. jag vet, det kan man inte se på mitt telefonkludder... ) och tycker att det är otroligt roligt när jag hittar "kollegor" som bloggar. Så jag lägger en länk till en av mina favoritbloggare, Jojo Falk. (Klicka på texten under bilden nedan.)

Jojo är inte bara en finurlig tecknare, utan också en otroligt duktig fotograf. (Och så bjussar hon generöst på lite photoshoptips då och då, om nu någon kanske är intresserad av det?)

Teckning ovan hämtad från Jojo Falks blogg.

Old fabric on the old sofa

Äntligen klar med att klä om soffan. Den har stått halvfärdig sedan sensommaren, men nu så är även armstöden klädda. Det ska förstås limmas dit kantband också, men jag väntar med det till jag bestämt mig för om jag ska måla soffan vit eller ej. Det är för många olika sorters träslag i lilla vardagsrummet, så enda sättet att få någon slags helhet är att måla möblerna i en enhetlig färg. 

Sybordet på bilden ska jag slipa och måla så fort vädret tillåter.  

At last I've managed to put new fabric on the old sofa. Before it was a dirty pale blue synthetic. Didn't like that at all. This feels better. The red & white striped good quality cotton is made in Sweden in the 20's. Doesn't it look nice?

Couldn't throw the tulips away. Found them like this when we came to the cottage last friday. They are beautiful as they are. The vase is by the way a drinkingglass from Habitat in London. Only one (of six) left, so it serves a vase or pot for small plants these days.

Tulpanerna i sin vas är vackrare nu när de torkat än när de var levande.

Halvfärdig weekend

Mera bröderna Lejonhjärta. Det ösregnar ute och är ännu vackrare idag. Vill bara sitta här under trädet och titta.

Gammelträdet (nedan), det som vi hittat med på bild redan 1936. Ungefär tre meter bakom trädet börjar grannens tomt. De har en riktig sagoträdgård, inte som våran som än så länge bara är gräsmatta och några svartavinbärsbuskar. Regnet gör att trädet snöar. Jag kanske ska sätta mig under det här istället..?

Our appletrees in the rain. For me this is poetry.

Och så lite vardagsrealism:

Vi köpte Huset för snart ett år sedan. En sak som bra var att de vi köpte av hade påbörjat en renovering. De hade t.ex. dragit fram nya ledningar för varm- och kallvatten till köket. Bara att koppla in. Varmvattenberedare hade de också ställt en inne på toa. Bara att koppla på. Och vi har under våren förväntansfulla förberett oss för att äntligen fixa ett fungerande kök med varmvatten, diskmaskin, fläkt (tänk att kunna steka mat igen) och en diskbänk som man kan stå vid utan att knäa. Rördragningar är inte min starka sida, sa den annars så händige maken. Så vi började med att ta dit en rörmokare för att vara helt säkra på att vi inte skulle koppla något fel.

"Hmm... " sa rörmokaren. "Hmm..."

"Ja...?"

"Det där går inte!"

"Vadå?"

"Ja du kan inte sätta den där på där utan ändra den där, den är för gammal, du måste byta allting"

"... eeeh?"

Han försvann en stund, sprang i trappen (flera gånger; upp, ner, upp, ner), han gick ner i potatiskällaren (och slamrade), han lyfte på locken till brunnarna utomhus, stod och ryckte i rören på toan (länge). Och så kom han tillbaka och såg jätteglad ut:

"Ja, du får ta upp här (viftade med armarna över hallgolvet) och här (viftade med armarna över köksgolvet) och sen här (viftade med armarna över golvet i arbetsrummet). Där (stirrade koncentrerat in i vardagsrummet) troooor jag inte ni behöver bryta upp nåt."

"Men, vad pratar du om?" 

"Ja ni köpte säkert huset för att ni tyckte det var charmigt med ett gammalt hus - men det här går inte, ni måste bryta upp golven överallt. Riv upp dem bara. Ring mig sen."

Slutsats: Bra med nya rör. Mindre bra med gammalt avloppssystem.

När rörmokaren gett sig av, jag slutat att hyperventilera (jag menar, vaddå - bryta upp mina gamla trägolv?) och maken fått hmm:a litet för sig själv en stund, så beslöt vi oss för att inte prata mer om det. Den dagen.

Nästa dag var det bara att börja. För allvarligt talat - det ser t.o.m jag att det där avloppsröret är semiantikt - bättre att fixa det nu än om tre år när vi renoverat klart resten av köket. Eller hur? 

Maken lyfte på några brädor i hallen och kunde konstatera att det ser fint ut under, och sen satte han igång med köksgolvet, som är det enda golvet i huset som inte är i original. Det ska vi ändå måla, så det kändes liksom minst dramatiskt att starta där. (Och med lite tur behöver inte hela golvet brytas upp - är det bara fint under så räcker det med ett par kvadratmeter just över avloppsröret.)

När han plockade fram tunga cirkelsågen insåg jag att jag förmodligen skulle göra bättre nytta i ett annat rum där jag inte kunde fungera som distraktion med mitt pipande.

Det tog ungefär 10 minuter och sen slutar sågen ljuda. Inifrån köket hörs först ett väldigt mumlande och sen någon som skriker: "varför finns aldrig de verktyg jag behöver när jag vill ha dem???"

Jag uppfattade det som en retorisk fråga, så jag brydde mig inte om att svara, men jag gick in i köket och lyckades ta följande bild; maken som försöker bryta upp köksgolvet med en skruvmejsel.

Stora verktygslådan var kvar hemma (andra "hemma"). Så fortsättning följer. En annan dag.

Tur att man har lite äppelblom att glädja sig över.

Trött...

Vilken lång och regnig dag det varit. Men fin. Äppelträden och syrenerna vid stugan tokblommar. Jag känner mig som om jag lever mitt i Bröderna Lejonhjärta.

I have been longing for this a long, long time, to put lilacs in a vase beside the postcard with lilacs hanging on my bedroom wall.

Första sparrisen och mer klipp i papper

Igår var det dags för årets första sparrisskörd. Värmen och regnet har gjort att sparrisen har vuxit rekordartat, 15 cm ena dygnet och 7-8 nästa. Så nu skar maken av de första knopparna. Det var inte mer än fem, sex stycken, så istället för att koka upp dem valde vi att göra sukiyaki och äta sparrisen till det. Åh vad goda de var - precis så här ska de växa för att smaka bra, snabbt, snabbt - så blir de inte träiga. Och titta på storleken på dem! Bredvid sparrisknoppen en vanlig ätpinne i trä.

This years first homegrown asparagus. It tasted just as it should, just melted in the mouth. 

Och så blir det ett till siluettklipp. Inte färdig med detta ännu, men måste visa ändå, det är så otroligt roligt att hålla på med. Kanske valde ett något för pilligt motiv - för speciellt snabbt går det ju inte. Men nån gång lär det väl bli klart. Får återkomma med fler bilder då.

Started with another papersilhoutte. Just for fun. The motif is not my own design, I've found it on a CD with clip-art. It is (or will be) a vase with dahlias in it.

It is raining outside, so I have been spending some time organizing my wardrobe. Found these. From the 40's maybe? Four pairs of them. Never used. The softest wool you can imagine. Can't throw them away, can I?

Ja, städa garderober ja, måste ju göras emellanåt. Vad ska jag göra med dessa? Helt oanvända, fyra par. Tunnaste, tunnaste ylle. Läckert puderrosa. La dem faktiskt i soporna men gick och plockade upp dem efter tjugo minuter igen. *suck*

Jag har ärvt dem av någon, men kan inte komma ihåg vem. Ingen släkting vad jag minns iallafall. Jag är 180 lång, och de här når mig till knäna. Det kanske ger en viss föreställning om "hänget" på modellen. :-) Men de är ju så fina...

Silhuettklipp

Ibland är det skönt att göra något som inte kräver någon tankeverksamhet av en själv. 

Jag hittade flera fina kinesiska silhuettbilder på en gammal CDskiva med royaltyfri clipart. Printade ut en bild, kalkerade över den till lite tjockare svart papper och skar ut den med skalpell. Blev jättenöjd med resultatet. Tror att jag ska ge den här till min systerdotter, om jag kan hitta någon fin ram att sätta den i. Ska leta på Myrorna.

Har länge tänkt att jag skulle vilja ha ett silhuettklipp på väggen i sovrummet i stugan, det skulle passa huset tror jag. Jag har letat i antikaffärer och på nätet, men lyckas alltid precis missa de där som faller mig i smaken.

Kanske ska jag göra ett själv istället. Kan ju alltid börja med ännu en kinesisk förlaga. Vi får se.

Bara lite mer blommor

Årstiden tillåter inte så många andra fritidssysselsättningar än trädgårdsarbete, inte här hos mig iallafall. Jag tjatar om sorkarna som äter upp allt - men det är verkligen fruktansvärt vad de förstör. 

Att ta några översiktsbilder går inte, ateljéns baksida ser ut som ett katastrofområde, så det får bli ett kollage av närbilder istället.

Den lilla rabatten närmast vår uteplats är som vackrast nu på våren. Här blommar gullvivor, som villigt frösår sig och som jag delar och flyttar så att de hela tiden blir fler; smalbladig lungört, som är den lungört som har renast blå blommor; och den helt underbara ljusrosa primulan med nästan röda blad och stjälkar. Primulan är inte sådär jättepigg på tillväxt, så jag har bara delat den en enda gång. Jag ska nog köpa till några plantor, jag tycker det är urläckert med det rosa/vinrödgröna mot det ljusgula och klarblå. Båda primulorna (både gullvivan och den andra) verkar också klara sig relativt ostörda av sorkarnas framfart.

Och så måste jag svara på Annas fråga i föregående inlägg också. :-)

Min vita pojke är en chokladtabbymaskad siames.

På bilden nedan är han nästan bebis fortfarande, bara fem månader gammal. 

Maskfärgen och ränderna på benen mörknar när de blir äldre, nu när han är vuxen är hans nosrygg orangebrun i tonen och ränderna i panna och på ben mjölkchokladfärgade.

My boy, the polarbear, is a chocolatetabbypoint siames. In this picture he is only five months old. The points darkens when they get older.