Tomatsådd

Typiskt! Jag hittade inte påsen med frilandstomater jag hade tänkt att prova i år, så det blev bara sått körbärstomaten 'Gardeners Delight' idag. Inte speciellt spännande, men det är inget fel på säkra kort emellanåt heller.

I frökorgen hittade jag allra längst ner i botten minst fem år gamla frön av tomaten 'Tigerella' som jag tagit själv. Det var en helt burk och jag sådde rubbet. Tomatfrön kan ju vara långlivade så vem vet, kanske gror några. Jag tycker väldigt bra om den randiga Tigerella. Plantorna håller sig fina länge tycker jag, och smaken är precis lagom för mig. Jag gillar varken för söta eller för syrliga tomater.

Tänkte tipsa om ett par tomatsorter som jag inte kommer att odla själv i år, men som ändå är trevliga att lära känna.

Den första tomaten (se bilden nedan) heter 'Russian Black'. Det är en relativt högvuxen tomat som inte ger så där jättemånga tomater på varje planta, men som smakar helt okey.

Samma sak gäller 'White Beauty' (den ljusgula bifftomaten). Den ger inte heller mycket, men å andra sidan är tomaterna större, så möjligtvis får man ändå en aning större skörd på dessa plantor. Saftig och riktigt fin tomat.

Odlar man tomater för att lägga in, koka marmelader eller att bunkra upp inför vintern i torkad skepnad, rekommenderar jag ingen av dessa två eftersom de ger så litet. Men vill man göra läckra sallader som smeker ögat lika väl som gommen så är dessa två helt underbara. 

Den "svarta" tomaten har en otrolig färg på fruktköttet när man delar den. Mättat oxblodsfärgad nästan. Den gula tomaten har ett nästan vitt fruktkött där kärnorna i sin "gele" står för det gula inslaget. (Den lilla röda tomaten är en Gardeners Delight.) Hittar tyvärr inga egna bra närbilder på hur tomaterna ser ut när man skär upp dem, men länkar här till Jennys Frön som säljer båda sorterna och dessutom har bilder på dem; Russian Black och White Beauty.

Den enda bild jag hittar här hemma på tomaterna beredda för att ätas är den här:

Det här är gamla isbjörns kroppsspråk för: Men vadå, skämtar ni!? Jag trodde vi skulle grilla!!!

Ett par utställningstips

På Fotografins Hus c/o Konstnärshuset (Smålandsgatan 7, Stockholm) visas just nu en utställning av Desiree Dolron. Jag blev lite besviken över att utställningen inte innehöll fler verk och att lokalen kändes för liten för de i sammanhanget relativt stora bilderna. Trots det är jag väldigt glad att jag gick dit. Bilderna är vackra, vackra, och att de är datamanipulerade gör dem inte mindre intressanta.

Utställningen pågår till den 22 mars.

Bild: Desiree Dolron

Idag var det även vernissage på Waldemarsudde's Carl Larsson utställning som pågår till den 31 maj. Här trängdes jag glad i hågen i två och en halv timma och hade förmodligen stannat ännu längre om vi inte haft en annan tid att passa. 

Fint urval av bilder, bra hängda och bra belysta. Jag tror att jag kanske inte alltid ser så noga på Carl Larssons bilder eftersom de under hela min livstid så flitigt reproducerats och synts i alla möjliga sammanhang. Men att se dem i originalstorlek istället för i en bok eller tidning, och framför allt att se dem med sina ramar, gav en alldeles ny känsla.

Så nu är jag lite småkär i Carl Larsson. Det pirrar lite i kroppen. :-)

Bilden tagen från vernissagekortet.

För den som är intresserad av växter så är utställningen värd att ses bara för den skull. I nästan varenda bild finns blommor. Och Karin Larssons buketter som står på bord och skänkar i akvarellerna är så ljuvligt udda och speciella. I en vas alldeles ensam på ett bord står en tallkvist, nyutsprunget björkris, videung och en röd tulpan. I en annan bild trängs rosablommande pion med kaprifol i kruset. Och när Carl Larsson ställt den ymnigt blommande prinsesskatusen på bordet är det nästan som om han glömt av resten av bilden, så noggrant och känsligt är de stora, rosa blommorna återgivna.

För den som inte bor i Djurgårdens absoluta närhet men vill se utställningen passar jag på att ge tipset att vänta till i maj. Djurgården är som absolut vackrast i lövsprickningen när alla ekbackar har en tjock matta av vitsippor. 

*

Apropå blomsterbuketter läste jag förresten idag att det har utförts en studie vid Harvards universitet som visar att folk som omger sig med blommor i små buketter, gärna i husets alla rum och gärna fler buketter i samma rum, utvecklar en större medkänsla. De blir också mindre ängsliga och oroliga.

Årets första växthusfika

Äntligen!! Tror det måste vara rekord hur sent det är i år. Normalt brukar vi sitta ute i växthuset och fika eller luncha redan i början av januari, men i år har det inte varit nån sol att tala om. Och är det inte sol är det inte varmare i växthuset än ute. Vid lunch idag var det ca 20 grader under glaset. Perfekt för att ta av sig jackan och sitta tillbakalutad och titta på den blå himlen.

Hur himla skönt som helst. Det är bara att njuta. Inga krukor att ta om hand, inget växande att skydda från kyla och bakslag ännu. Bara sol och värme, och imma på glasen.

Mot bänken står bambustörarna och väntar på nya tomater att stötta.

Och i jorden ligger minnen från förra sommarens försök till myrutrotning; dosan som ska locka myrorna att plocka "mat" att förgifta övermyran med. Vet inte riktigt vad som gick fel, verkar som de istället släpat in sina ägg i dosan. 

Ja, det var en skön timma... Promenerade runt en stund i snön också och letade vårtecken, men inte ens någon blek snödroppsknopp att skåda. Den första mars brukar jag så tomater, och det ska jag göra även i år. Så om inte förr så anser jag våren vara i antågande på söndag. :-)

Donna snap

Har litet mycket just nu men hinner nog lägga in detta snapshot från nyss; sötaste donnan i världen. :-)

Funderar på

"Om man antar att all konst består av metaforer, vad är då motivet till bruket av metaforer? Finns det något motiv? Eller för den delen några metaforer? Kan man säga något definitivt, med absolut säkerhet, om något konstverk? Varför väcker det ett så starkt, oemotståndligt och ibland livsavgörande gensvar hos somliga, men betyder så lite för andra?"

Ur En författares övertygelse/Joyce Carol Oates

Strumporna

Så här blev strumporna som jag stickade. De är tänkta som en inomhussocka att ha över en annan tunnare strumpa. Hålmönstret i skaft och på fotens ovansida gör att de är varmast på undersidan, riktigt behagliga att ha på sig. Som slutpiff virkade jag två blommor och satte en på vardera skaftets utsida.

Bra att ha när man sitter still vid datorn.

Stickade upp en liten bit av mönstret för att visa hur det ser ut i ett enfärgat garn. Här på bilden nedan har jag spänt ut det något för att det ska synas tydligare. Eftersom det är en form av ribb-stickning lämpar det sig inte riktigt till löst sittande plagg, då drar det ihop sig för mycket. Lättstickat eftersom mönsterrapporten består av så få maskor.

Skåpet

Det var ju flera som frågade om skåpet som skymtar i bakgrunden i förra inlägget. Ska presentera det lite närmare eftersom det är ett av de vackraste föremål vi har.

Skåpet är gjort i sten av skulptören Lars Widenfalk. Det inhandlades 1991 på en utställning på Södertälje konsthall.

Titeln på konstverket är Familjeskåpet.

Om det nu skulle vara så att Lars Widenfalk skulle sitta hemma och googla på sitt eget namn någon gång, och råka komma hit till denna sida, så vill jag bara säga: Hej Lars! Det finns inte en människa som varit hemma hos oss som inte kommenterat skåpet, och uttryckt sin beundran för dess skönhet. Bara så att du vet. 

*

Jaha ja.. så har ännu en dag gått. En maskros är levererad till uppdragsgivaren och en påskkyckling i skrapkartong ska lämnas iväg i morgon. Ibland kommer flera jobb på en gång och ibland går det ett par veckor utan att det kommer in nånting. Så är det att vara frilans. Ikväll passade jag på när jag ändå var igång att rita av en torr tulpan som stod. Maken trodde att det var en lilja, så jag antar att jag misslyckades. Eller så har han dålig syn. Jag vet inte. :-D

I vas vecka åtta

Hos oss är det tulpaner i vasen denna vecka. Jag har brist på vaser i passande storlek så denna gång delade jag upp buketten i tre ölglas. (Glasen är formgivna av Klas-Göran Tinbäck och munblåsta på Reimyre Glasbruk i limiterad upplaga som en företagspresent. Finns ej i produktion.)

Återvinning

När vi flyttade in i vårt lilla Hus för ett och ett halvt år sedan var en av de saker vi upptäckte att vi led brist på speglar. Vi hade däremot några ärvda målningar som lossat från sina ramar och det absolut fulaste badrumsskåp i brun plast man kan tänka sig på toa. Istället för att köra badrumsskåpet till tippen så slog vi sönder det och tog tillvara de två speglarna. Och skar till den ena att passa en av ramarna. Så blev det en prydlig 30 x 40 rak- och makeupspegel av det.

Målningarna har vi förstås kvar, de kan vi när som helst montera tillbaka i ramarna om vi vill.

Det här är återvinning som jag är nöjd med. Att göra något brukbart av det man har till hands och helt och hållet gratis dessutom.

*

Och så en utmaning från Tekla Marängs livsnjutarblogg; jag ska berätta sju sanningar om mig själv. Ja, det är väl bara att börja att skriva och se var jag hamnar... 

1. Jag slutade gå i högklackat ett par år efter att jag träffat min man. Det kändes efter ett tag rätt underligt att alltid behöva titta ner på honom. Så nuförtiden är jag sällan markant längre än andra kvinnor i sällskapet (vilket jag ofta var förr om åren).

2. Stiger jag upp före halv åtta på mornarna befinner jag mig i koma under dagens tre, fyra första timmar. Inte ens kaffe hjälper för att få fart på mig, och att förvänta sig att jag kunna föra ett normalt samtal... nej, glöm det.

3. Jag har ingen humor. Jag kan inte tänka mig ett sämre sätt att tillbringa en kväll än att se en komedi på bio/dvd/video. Jag förstår inte poängen med komedier helt enkelt. (Jag skrattar inte ens åt böcker som andra tycker är roliga; som Tre män i en båt till exempel... ) 

4. När jag var tonåring var jag så blyg att jag inte vågade ringa Fröken Ur. Jag skämtar inte, det är sant. Det är något bättre nu, men fortfarande så lyssnar jag nog hellre än pratar när jag träffar nya människor.

5. Jag samlade under flera år på pyjamasar och nattlinnen. Nattlinnen från 50- 60tal och pyjamasar från vilken tidsepok som helst. För ungefär 20 år sedan slutade jag samla. De flesta av mina babydoll nattlinnen har jag gett bort, men herrpyjamasarna använder jag. Det betyder att min man brukar skämmas över mig när vi vid enstaka tillfällen har gäster för övernattning. Det är inte så att han försöker påverka mitt val av nattklädsel, men jag vet att han helst ser att jag inte dyker upp till frukost i någon jerseypyjamas från 70-talet med stiliserat blommönster i brunt och orange eller rutor i grönt och skärt. Det brukar heller inte vara populärt med modell x-large pyjamasar med hängig gren. (Men jag har nött ut de flesta nu, har bara ett hyllplan kvar i garderoben... )

6. Jag skriver fortfarande önskelista åt tomten. (Men nästa år ska jag nog trycka upp den som flyer, för han verkar aldrig hitta den... )

7. Mina favoriträtter kommer nästan alla från det japanska eller kinesiska köket. Och får jag välja vad jag ska laga för festmåltid under en lång eftermiddag i köket så blir det ofta något därifrån också. (Men jag måste ha min egen grönsakskniv, utan den är matlagningen inget kul... )

Ja det var lite om mig det. Jag har sett att de flesta av mina favvobloggisar redan har haft den här utmaningen, så jag väljer att skicka den vidare bara till Jamande Hunden, Sture och Sockergården. Hoppas att ni vill vara med.

Pelargonium carnosum

Visar en till av mina pelargoner idag. Den här knasplantan beter sig mer som en bonsai än en pelargon, och den ska faktiskt se ut så här. När jag har googlat på nätet för att hitta lite info om den har jag sett att många odlar den just som bonsai för att framhäva det lite "trädiga" uttrycket den har.

P. carnosum

Den här plantan går nu mot sin fjärde sommar. Jag övervintrar den i ett österfönster inomhus. Utan att klippa ner den ska jag kanske tillägga. Det tillhör växtsättet att den ser ut så här (tycker jag, men jag tål att bli emotsagd så tycker någon annorlunda så skriva gärna en rad. Eller ännu hellre skicka mig bilder så att jag får se hur den ser ut beskuren.)

Jag har aldrig lyckats att få den att blomma sommartid, vilket inte gör så mycket eftersom blommorna är små, ljusa och inte det minsta intressanta att se på. Däremot sätter den gladeligen knopp nu, tredje vintern i rad.

Så här (nedan) såg den ut första sommaren. Jag köpte den som stickling på Rockdala Handelsträdgård.

I vas just nu

Jag pysslade om mina pelargoner i helgen som var, klippte ner dem och tog några skott. Lite synd att slänga blomman en av plantorna hade, den hamnade i vas istället för i komposthinken.

Pelargonen heter Admiration och finns bland annat hos Rockdala.