En aning "spetsigt" tema

Har suttit och sorterat bilder idag och tog ut några som jag tycker om för att lägga här, bilder som ger mig stark sommarkänsla. Först när jag såg dem ihop märkte jag att det finns ett tema i dem; en aning spets.

Undrar om det är den stickade hålspetsen jag gjorde som dröjer kvar i sinnet och gjorde att det var dessa bilder jag fastnade för idag?

 

Kaprifol i sovrumsfönstret.

Ensam ros i vas på uteplatsen.

En liten sensommarsamling på ett fat; luftlök och höstens första ekollon.

Apropå spets så måste jag tillstå att mitt förra inlägg verkligen höjde självförtroendet en hel del. Vilka snälla kommentar ni gav!! Ska absolut försöka få tag i mer garn och sticka klart sjalen, jag blev peppad!

En till bild från i somras nedan. Det var en dag i augusti när regnet bara öste ner. Det var som om himlen öppnade sig och hällde ut så mycket den bara kunde. Jag satt ute på glasverandan och jobbade för att vara så nära vädret som möjligt, och allt vatten riktigt slog mot fönsterrutorna... det var såå skönt att sitta där... Bredvid mig låg orientalen i sin stol, och framför mig på bordet satt gamla fru siames och tittade ut på stuprännan som gav underliga ljud ifrån sig. Det var en sån där stund när jag tänkte "jag har det så bra, så himla bra, just nu!"...

Och apropå kissar så har jag fått donnans provsvar idag. Det var inte i närheten av vare sig sköldkörtelbesvär eller kalciumbrist, utan "Kronisk, aktiv skelettmuskelinflammation". Låter ganska allvarligt tycker jag. Men det tyckte inte veterinären.

Kronisk = har pågått längre än tio dagar, alltså motsatsen till akut.

Aktiv = pågår just nu

Skelettmuskel = muskel, alltså en muskel som är fäst vid skelettet och inte annan form av muskel typ mage eller livmoder.

Så det enda vi gör är att avvakta ytterligare. Blir det värre kan vi prova att sätta in något inflammationshämmande.

Veterinären lät jätteglad. "Det här var ju ett KUL fall!" Hmm, nja... Måttligt va?? ;-)

Stickat

Huh vad kallt och grått det har varit de senaste dagarna. Jag hade planerat att göra en ordentlig genomgång av krukor, såbyttor och perlit- och vermikulitförrådet i källaren denna helg, men ingen vårinspiration alls har infunnit sig.

Det glädjer en aning att titta på förra årets foton...

Tulpanrabatten nedanför köksfönstret 2008

Jag har varit hemma hela veckan och varit krasslig. För att inte bara sitta och stirra in i väggen testade jag några stickmönster. Hittade ett fint mönster till en kantspets, det har jag aldrig stickat förut så det var kul att prova. Testade lite flätmönster också och kom på att jag skulle göra en sjal. Längre än så här kom jag inte med de två nystan garn jag hade hemma...

Och i affären var garnet slut, typiskt...

Så nu vet jag inte om jag ska vänta på att garnet kommer in igen eller om jag ska riva upp allt...

Det skulle bli en ganska maffig halsduk; den är ca 35-45 cm bred (beroende på hur mycket man drar i den) och blir säkert varm och go kalla årstiden... Men jag funderar på om jag skulle sticka med ett tunnare garn och göra den ännu bredare istället? Så att den kan användas som axelvärmare även inomhus...? Ja, ja... i valet och kvalet... Vad tycker ni?

Utan mer garn hemma började jag leta i lådorna efter något annat att göra och hittade en påse med svärmors gamla väv yllegarner. Massor med smånystan i härliga färger. Det gick inte alls bra att sticka med det här garnet, trots att jag plockade fram minsta stickorna, men det går alldeles utmärkt att virka med. Så det har jag gjort idag. Virkat på något som jag tror ska bli en väska. Eller en kudde. Vi får se. :-)

Donnan klarade veterinäringreppet så fint. Två stygn på halsen men pigg och glad när hon kom hem. Vi har inte fått provsvaren ännu och vet inte när det kommer heller. Veterinären har ingen aning om vad felet kan vara. Det är sköldkörteln som är svullen upptäckte hon när hon rakade halsen, så eventuellt kan det vara kalciumbrist. Men vi får se vad provsvaret säger sen.

PS. Jag vet inte hur långa pelargonskott kan bli, men just det som jag har (som eventuellt kan vara 'Attar of Roses', en doftpelargon alltså) kan nog säkert växa en bit till innan det stannar. Den är så kraftigväxande att man blir frestad att stamma upp den eftersom stammen är så rak och kraftig. Men naturligtvis så blir man lika besviken varje gång eftersom den just på grund av sin spikraka växtkraft inte alls lämpar sig som uppstammad. Den blir bara spretig med ganska gles krona...

PPS. Digitalisfröerna var en besvikelse. Det vill säga, digitalis är väl alltid underbara, men det enda som grodde var "vanliga" ljusrosa blommor. Precis som Gullehexan var jag också väldigt nyfiken på de gula på påsens omslag. 

Ett tips till de som vill ha blommor lika de på påsen är att testa sorten Glittering prizes. (Finns hos Thompson & Morgan om de inte finns hos Weibulls eller Coop.)

Vad gör man i januari?

Ja, det är lite för tidigt att så, iallafall här hos mig. Anledningen att jag inte sår så här tidigt är att vi bara har två fönster i ateljén och jag inte har någonstans att göra av småplantorna när det är dags att kruka dem. Men sortera fröer kan man göra. Det är ruggigt vad mycket man samlar på sig... 

Nu har jag sorterat ut betydligt mer än vad jag brukar för jag räknar med att mycket har legat för länge och inte kommer att gro. Gror det ändå så blir det många krukor vid Huset i sommar...

I fönstret ser det ut så här. Det borde egentligen vara tomt här nu, så att jag får plats med frösådderna så småningom. Men jag får väl sätta ner krukväxterna i källaren tillsvidare. (Bygga på höjden brukar inte fungera eftersom katterna alltid tror att det är en ny klätterställning vi satt in till dem.) (För att vara helt ärlig tror de också att sålådorna är till enbart för deras höga nöje.)

Nog märks det redan att vi går mot ljusare tider. Det här pelargonskottet (nedan) har vuxit mer än trettio centimeter över julen. Det når mig till höften nu (!).

Det ligger lite tomma fröpåsar i min frö-korg också. De här fingerborgsblommorna köpte jag för några år sedan i England bara för påsens skull. Att så ur en sån här förpackning höjer humöret vill jag lova.

Veckans blomma blir orkidé. Lilla matbutiken i vårt lokala centrum hade rea på tvåstänglade orkideér, bara 49 kr. Jag köpte tre stycken. Hade kunnat köpa tio! Det fanns inte två plantor med samma färg på blommorna, det var som att stå i en garnaffär och försöka välja färg! 

Är lite orolig idag för Donna som är hos veterinären. Hon har haft en knöl på halsen ett bra tag nu och eftersom antibiotikan bara tillfälligt gjorde den mindre så ska veterinären ta en biopsi idag. Det vill säga hon skulle tagit en biopsi, men maken ringde för en stund sen och berättade att hon hade ändrat sig och skulle ta ett större vävnadsprov istället. Nå, eftersom klockan redan visar eftermiddag så måste ingreppet gått bra iallafall, annars skulle de ha ringt och berättat om något gått på tok. Alltid lika nervöst att lämna djur för sövning, det är ju inte alla som tål det. :-(

Planer

Har testat en av mina tankar i datorn idag. Det handlar om häcken jag vill ha som rumsavdelare i trädgården.

Här nedan ett foto på hur utsikten över tomten är idag. Jag fotade med huset i ryggen.

Här mitt på gräsmattan ska min kryddträdgård bli. (Så fort jag har fått bort den där stubben från ett äppelträd som ni ser sticker upp mitt i gräsmattan.)

De tre vinbärsbuskarna ni ser i bild till höger (ovan) ska bort, det var fem från början men två är redan uppgrävda. Det är gamla buskar som inte ger bra och vi gillar inte smaken på de här bären heller (trots att vi gillar svarta vinbär annars).

Istället vill jag plantera en bokhäck här. Med en öppning i (se nedan). (Bakom häcken, på nedre delen av tomten, ska sedan ett litet grönsaksland grävas. Där finns också en hallonsäng - som absolut ska behållas, supergoda bär - och komposterna och ett rabarber- och pepparrotsland.)

Fotade bokhäcken på Stora Djulö när vi var där för någon vecka sedan. Och testade att montera in den i min trädgård. Inget speciellt bra montage-jobb, jag vet, men det ger en tillräckligt bra bild av hur det kommer att bli för att jag ska känna mig säker på att det är så här jag vill ha det.

Jag vill ha öppningen i häcken så att grannens äppelträd (som ni skymtar där i bakgrunden i valvet) hamnar i fokus när man står rakt framför. På sommaren kommer det att bilda en grön vägg långt borta som avslut för ögat.

Vi var friskusar idag och tog årets första fika i trädgården, trots mulet väder, nordanvind och bara ett par plusgrader. Tog en sväng ut i skjulet också och stod en stund och grunnade på hur det ska bli någon ordning där. Ja, ni ser själva hur det ser ut:

Gamla möbler, ett trasigt kylskåp, verktyg, virke och trädgårdsredskap i en salig blandning. Allt som inte har fått plats inne har tjoffsats in här. (Fotade med panoramainställning, så det konstiga perspektivet beror på att det är fyra bilder som har monterats ihop till en. De bruna kanterna både till höger och vänster i bild är dörrkarmen... )

Jag tror att jag kan få en liten trevlig hörna för förvaring av redskap och krukor här. 

Det gamla skåpet stod här, och jag ser det framför mig med en bytta jord på, tomma krukor och sticklingar färdiga för omskolning... På väggen ovanför hänger sekatörer och rensjärn, planterpinnar står i en trasig kruka och bastsnörerna hänger prydligt i sin behållare...

Det är väl inget fel i att ha visioner!? :-D

Inomhus har en hel del smått blivit gjort denna ovanligt långa lördag. Krokar har satts upp i köket, bänken har slipats och oljats igen (verkar suga hur mycket som helst den där skivan...), utdragbara sopbehållare har monterats under diskbänken. Bänkbelysning har satts upp ovanför diskbänken. Två rum har tätats vid golvsocklarna. 

Och så har jag räddat ett gammalt, gammalt kuddöverdrag som var färdigt att slängas (bilden nedan). Kuddfodralet var 40x40 och så nött att sömmarna knappt satt ihop längre. Genom att klippa ner tyget rejält och sy om så att det passar en 25x25 kudde istället så kan vi behålla det ett tag till. Tycker att det passar så fint till den här stolen, som är makens tv-stol.

Vintergräs

Lovade i höstas att jag skulle visa hur Miscanthusen ser ut om vintern. Här är den, tyvärr utan frost på blad och vippor, men ni kan föreställa er den glittrande, frostnupen en solig dag väl..?

Skulle tro att det är denna årstid den har högst trädgårdsvärde.

Miscanthus sinensis (Silberfeder?)

Så denna planta ska grävas upp och delas i vår, och en del av den flyttas till nya trädgården. 

I höstas planterade jag även detta gräs (nedan) i nya rabatten utanför Huset. Inte högre än ca 50-60 cm men vad det tecknar ut sig fint mot snön... (Hade ju varit roligt om jag hade kunnat hitta etiketten från plantskolan och berätta vad det är också... )

Sitter mycket med trädgårdsböcker och frökataloger just nu och söker inspiration. Den kommer nästan lite väl flödigt, den största svårigheten är att strukturera upp alla mina ideér och hejda tankarna en aning. Det går inte att göra allt på en gång, bara att inse att jag måste prioritera. En sak jag tror att jag måste ordna med ganska snart är ett bättre fungerande redskapsskjul så att jag vet var mina redskap är. Och att ha en ordentlig skalenlig ritning av trädgården skulle underlätta vid planerandet också, så det ska jag fixa nån solig dag när jag har gott om tid.

Gräsrabatten ska göras klart i vår och ett litet grönsaksland ska grävas. Bärbuskarna ska grävas upp och några av dem ska flyttas... Och några perenner ska nog ner i tulpanrabatten efter husets kortsida, så att det händer något där även efter tulpanernas blomning. Och så en planteringsbänk vid uteplatsen... Och en häck skulle jag bra gärna vilja få upp (eller säger man ner?) som avdelning mot kommande kryddträdgården. Och ett träd så att jag slipper se det blå huset varje gång jag tittar ut genom fönstret. Och så häcken ut mot gatan som försvann när avloppet grävdes om, den måste ju fixas igen också.

Och så ska vi bygga ett badrum i sommar också. Hmm... 

Boktips för trädgårdsfreaks

En av mina julklappsböcker (som jag gav till mig själv); Villaträdgårdens historia av Åsa Wilke (Prisma).

Vet inte om det är något fel på hur mitt sinne fungerar men för mig är det här mer rafflande läsning än värsta deckaren. Enda boken jag läst tidigare som kommer i närheten av den här (i ämnet trädgårdshistoria) är Tusen år i trädgården av Maria Flinck (Prisma). Men den här boken är lättare att ta till sig och hitta användning för.

Ett par typiska uppslag ur boken nedan.

Många förklarande bilder utan att texten (och läsningen) blir lidande.

Här får man förklaringen till varför våra trädgårdar ser ut som de gör, och vad man ska tänka på om man vill återskapa en trädgård så att den hör ihop med den tidsålder där ens hus byggdes. Och är man inte intresserad av att skaffa sig en tidstypisk trädgård så innehåller boken ändå en massa tänkvärd information. Som svaret på varför alla gamla grosshandlarvillor ofta ligger i steniga eller sandiga sluttningar. Och varför syrenbersåerna kom till. (Svaret på det första är att steniga obrukbara sluttningar eller hällar vad var bönderna inte hade användning för och därför sålde till storstadsbor som började bygga sommarhus i mitten av 1800-talet. Och svaret på bersåerna är att man ingalunda klädde av sig bara för att man var på landet förr i tiden. Fullt påklädd som man var var skuggan en av de viktigaste sakerna att skapa i trädgården.)

En aning inspirerad har jag ägnat litet tid åt egna tidsresor. Har inte hittat något om vårat eget hus ännu, men däremot lite om byn vi bor i.

Här är tre vykort från olika tidsåldrar som visar hur ett samhälle förändras.

1936. Vårat lilla vita hus i bild längst ner till vänster. Ser ni grusgången? Det är den jag sliter med och förbannar varje sommar. Åkermark direkt neranför tomten.

Förmodligen på 50-talet någon gång. Samhället växer men har fortfarande kvar sin lantliga charm.

70-tal. De gamla fabrikerna har rivits och flera radhusområden har dykt upp. Men husen i gamla delen är fortfarande till största delen vita. Både trähus och de rappade. Idag har de alla möjliga färger. Precis bredvid oss ligger idag ett hiskeligt knallblått hus som jag trodde var byggt på 70- 80tal. Döm om min förvåning när det dyker upp vitmålat redan på bilden från 50-talet... Jag tror att jag tycker att det borde vara förbjudet att måla hus knallblå. Faktiskt.

Snö

Vi tog en sväng med bilen idag i det fina snövädret och hamnade på Stora Djulö ett par kilometer utanför Katrineholm...

Nikon D70

Hoppfullt tecken

Vilken trevlig överraskning så här på årets första dag...

Haemanthus albiflos

Pysslade lite med krukväxterna och upptäckte plötsligt att Elefanttungan har bildat frukter.

Har för mig att de här fröerna ska ner i jorden ganska omgående för att gro bra, men ska se om jag kan kolla upp det någonstans för säkerhets skull. (Bilder på Elefanttungan när den blommade finns här.)

Vilket fint tecken va? Börja nyåret med frön... 

Jag och Ixus versus Nikon D70

Tror jag har kommit på varför jag har ett sånt motstånd mot att lära mig Nikon på annat vis än på auto. Det beror på siffrorna.

Här ett uppslag ut manualen. Jag blir yr bara jag tittar på det här, och fullständigt övertygad om att jag aldrig någonsin kommer att förstå någonting. Och det hjälper inte ett dugg att maken för hundratioende gången utbrister: Men du har ju en helt manuel Nikon som du fotar med annars, varför ska det vara skillnad bara för att det är digitalt!!! 

Jo skillnaden är helt klart alla dessa blinkande displayer med lysande svårtydda tecken.

Ja, jag vet, jag är en barnunge. Envis barnunge tydligen också... enligt maken.

Men då kanske jag behöver vissa av uppmaningarna i Nikons manual, som den här nedan till exempel:

Här en Ixusbild tagen igår i det befintliga ljuset från fönstret. Den här bilden har jag inte gjort någonting med. Väggarna är egentligen vita men gulsticket i den här bilden gör den bara vackrare tycker jag.

Det enda jag kunde ta mig för att testa på den här bilden var att göra om den till svartvit. Då blev det lite för litet spännvidd i gråtonerna, så i bilden nedan har jag ökat på kontrasterna något. Inte mycket dock.

Ixusen är det bara att sätta på, rikta mot motivet och sen trycka på avtryckaren.

Det går att göra med systemkameran också. Här en bild från i somras tagen med Nikonkameran. (50 mm:s objektiv).

Sådana här bilder går trots samma autoinställning inte att ta med Ixusen. Jag kan inte arbeta lika medvetet med skärpedjupet med den. Och den här färgåtergivningen finns inte i min fem år gamla Ixus heller.

Vilken kamera man behöver beror på vad man vill göra av bilderna. Eller hur? Jag har haft min lilla kompaktkamera i fem år och har lärt mig massor under den tiden. I Photoshop. Det har egentligen inte så mycket med fotografering att göra. Nu saknar jag den där magin som finns i att använda en riktigt bra kamera som man behärskar till fullo. Att kunna välja brännvidd, olika optik för olika ändamål... 

En bild från igår när jag övade med Nikon.

Har inte gjort ett dugg med den här bilden heller. (Och är riktigt, riktigt nöjd med den.)

Men jag är visst Photoshopskadad, för jag kunde ju inte låta bli att gå in och peta litet även i den här bilden, bara för att känna mig för liksom...

Först beskar jag till stående format. Och sen duplicerade jag bilden och lade de två lagren ovanpå varandra för att få mer mättnad i färgerna (bilden här ovanför). Det som hände då var att renen blev alldeles för mörk och varm i tonen, alltså raderade jag bara renen från ett av lagren (se nedan), och sen slog jag ihop de två bilderna till ett enda lager innan jag sparade om bilden. Resultatet blir att renen är oförändrad från originalbilden, men allt annat mer mättat i tonen. Hänger ni med?

Syftet med att beskära bilden och mätta färgerna var att få reflexerna från glittret på fönsterkarmen att framträda tydligare. 

Vad är en bra bild då? Någon som kan svara på det? Är det bara i betraktarens öga, eller finns det någon universell regel?  Hur som helst tror jag inte att kameran gör en bra bild. Men jag tror att rätt kamera för rätt person vid rätt tidpunkt kan ändra arbetssättet och öka lusten att fota. Håller ni med?

Nyårslöfte

Mitt nyårslöfte ska bli att använda den här kameran något mindre...

Älskade, älskade Ixus. Vågar inte titta efter hur många bilder den tagit, men det är nog en hel del eftersom optiken hakar upp sig titt som tätt nuförtiden.

Ixus är min ständiga följeslagare. Precis som dörrnycklarna, glasögonen och lypsylen är han alltid med i väskan. Jag trivs så bra med hur lätthanterlig han är. Bara att rikta mot motivet och trycka av. Egentligen har det passat mig ganska bra att bilderna inte blir bättre än vad de blir, för varje gång jag ska lägga något på bloggen så måste jag sitta en stund och "labba" lite i PS innan gråblaskigheten försvinner. Och det är otroligt roligt att se hur långt man kan gå i att förbättra - eller förändra - bilder.

Tänkte ge några exempel. Bilder direkt ur kameran och efter när jag labbat klart:

Före

Efter

Före

Efter

Före

Efter

Jag har kul, men om jag bara kunde få ändan ur vagnen och plöja igenom den där urtråkiga manualen till min Nikon istället (så att jag kan använda den utan att jämt o ständigt bara köra på auto-inställningen) så skulle jag förmodligen ha ännu roligare.

Så mitt nyårslöfte:

Lära mig använda min digitala systemkamera fullt ut.

(Och hörrni, inte tänker jag kassera kära Ixus för den skull, han är ju min dagbok!)