En av mina julklappsböcker (som jag gav till mig själv); Villaträdgårdens historia av Åsa Wilke (Prisma).
Vet inte om det är något fel på hur mitt sinne fungerar men för mig är det här mer rafflande läsning än värsta deckaren. Enda boken jag läst tidigare som kommer i närheten av den här (i ämnet trädgårdshistoria) är Tusen år i trädgården av Maria Flinck (Prisma). Men den här boken är lättare att ta till sig och hitta användning för.
Ett par typiska uppslag ur boken nedan.
Många förklarande bilder utan att texten (och läsningen) blir lidande.
Här får man förklaringen till varför våra trädgårdar ser ut som de gör, och vad man ska tänka på om man vill återskapa en trädgård så att den hör ihop med den tidsålder där ens hus byggdes. Och är man inte intresserad av att skaffa sig en tidstypisk trädgård så innehåller boken ändå en massa tänkvärd information. Som svaret på varför alla gamla grosshandlarvillor ofta ligger i steniga eller sandiga sluttningar. Och varför syrenbersåerna kom till. (Svaret på det första är att steniga obrukbara sluttningar eller hällar vad var bönderna inte hade användning för och därför sålde till storstadsbor som började bygga sommarhus i mitten av 1800-talet. Och svaret på bersåerna är att man ingalunda klädde av sig bara för att man var på landet förr i tiden. Fullt påklädd som man var var skuggan en av de viktigaste sakerna att skapa i trädgården.)
En aning inspirerad har jag ägnat litet tid åt egna tidsresor. Har inte hittat något om vårat eget hus ännu, men däremot lite om byn vi bor i.
Här är tre vykort från olika tidsåldrar som visar hur ett samhälle förändras.
1936. Vårat lilla vita hus i bild längst ner till vänster. Ser ni grusgången? Det är den jag sliter med och förbannar varje sommar. Åkermark direkt neranför tomten.
70-tal. De gamla fabrikerna har rivits och flera radhusområden har dykt upp. Men husen i gamla delen är fortfarande till största delen vita. Både trähus och de rappade. Idag har de alla möjliga färger. Precis bredvid oss ligger idag ett hiskeligt knallblått hus som jag trodde var byggt på 70- 80tal. Döm om min förvåning när det dyker upp vitmålat redan på bilden från 50-talet... Jag tror att jag tycker att det borde vara förbjudet att måla hus knallblå. Faktiskt.
6 kommentarer:
Håller helt o hållet med dig!! Det borde vara förbjudet med blå och ROSA hus!! Och faktiskt rätt så många andra färger när jag tänker efter ;).
Precis som det finns byggnadstillstånd så borde det finnas målningstillstånd, eller hur?
Jag har också så många härliga bilder fr vårt hus o det såg absolut bättre ut förr... tråkigt nog...
Kram
Vilken spännande bok nu när man börjar tänka lite mera åt trädgårdhållet och våren, planerna hopas ju!
Alltid spännande att hitta historia om huset man bor i.
Jag har luskat lite om mitt och det är verkligen jättespännande - väggarna talar ju också och man får en ännu starkare känsla för huset!
Ha en riktigt bra jobbvecka efter alla röda dagar! Själv har jag några dagar till, men ska jobba hemma.
Kram
Lisa
Håller med, helt klart mer spännande en bästa deckarn. Har inte läst just den du har.
Emma Lundberg är min förebild i trädgården. Du kanske redan vet men på Millesgården har hon fått en liten trädgård uppbyggd efter sina ideér och tankar. Och hennes böcker är underbara, tycker iaf jag.
Jag är nog mer allergisk när dom använder tomter till skrotupplag en just färgerna på huset. Men vissa färger kan man ju verkligen undra hur man får måla i.
På ett sätt vore det nog klokt som dubbelörnen skrev att det borde vara något slags *färglov*.
Så är det i vissa koloniområden iaf i Stockholm.
Kramar Marie
Tack för boktipset! Det låter som en perfekt bok för mig. Jag älskar kulturhistoria.
jag såg ett turkost hus idag - turkost som i verkligen lysande turkost. Svårt att missa var det iaf....
Har något till dig på bloggen :-)
Skicka en kommentar