Eldning & taggig kärlek

Vi har haft eldningsvecka hos oss, så i helgen blev det ordning på tomten vill jag lova. Varenda ris- och skräphög är borta, men så tog det nästan två hela dagar också. 

Jag ljuger en aning när jag säger att allt ris är uppeldat. Bakom vedboden sparade vi en hög med grenar och klipp från tagghäcken som har legat där sedan i fjol.

Och anledningen att vi sparade den högen ska ni få se här.

Den här väl kamoflerade kompisen vaknade till liv av vårt spring bakom vedboden.

Vi har sett spår av att någon aktivitet pågått nere vid vedboden och vad trevligt det var att upptäcka att det var fru igelkott och inte något annat (typ världens största sork eller världens minsta grävlingfamilj).

Det är maken som tagit alla kotte-bilderna. Han gillar att fota igelkottar. När det började skymma gick han ut igen för att se om han kunde ha tur och kanske få se litet uppvaktning.

Han hade mer än tur; han kom på dem direkt i akten.

Hanen, som är litet mörkare och kallare i tonen, höll ett stadigt tag i sin dam som var rätt livlig.

När han var klar rullade hon ihop sig till en liten boll.

Maken kom in och var nästan lite tårögd. Herr igelkott var så fin med sin hona. Han buffade o puffade på henne och såg ut att undra om hon hade det bra där inne under sitt taggiga täcke. Ja, det såg nästan ut som om han pussade henne på nosen. Och tvättade henne litet försiktigt i ansiktet gjorde han också.

Ja, ni förstår att vi inte kunde elda upp riset bakom vedboden. Inte röja i det höga, torra gräset heller. Vete sjutton om jag ens vågar städa ur vedboden som jag hade tänkt. Tänkt om vi kanske får igelkottsungar på tomten så småningom!?

Pestskråp

När jag ser ut från mitt fönster på kontoret just nu så skiftar marken nere vid vattnet i rosabrunt. Det är pestskråpet som har börjat blomma.

Pestskråp kom som så många andra växter till Sverige med munkar under medeltiden. Man hör på namnet vad den troddes kunna bota.

Det här är hanblommor. De är just nu ungefär lika stora som välväxta hyacinter. Honblommorna blir betydligt högre och lär endast finnas på ett par enstaka lokaler i Sverige.

Efter blomningen börjar växtens blad att växa. I mitten av sommaren är de fullvuxna, ungefär en meter i omkrets, på höga stjälkar. De ser ut ganska mycket som väldigt stora tussilagoblad.

Nästan varje kväll vi sitter ute ser vi hur folk låter sig fotograferas framför skogen av gigantiska blad. Och minst en gång varje sommar är det någon som ringer på vår dörr bara för att fråga om vi vet vad det är för växt.

Konstigt nog är det aldrig någon som ringer på för att fråga när den står i blom. Jag tycker att den är minst lika märkvärdig nu.

Den står sig till och med i vas ett par dagar. Men man måste byta vatten flera gånger, annars blir det gult och slemmigt.

*

Det här är mina favoritskor. Riktigt vintage, daterade ca 1976. (Eftersom jag har ärvt dem av min bror måste jag fråga om dateringen är korrekt; när hade du storlek 38 i skor Jocke?) 

På pojkar i en viss ålder växer fötterna väldigt snabbt, så de här skorna har stått nästan obegagnade på mammas o pappas vind i trettio år. Tills jag hittade dem.

Tyvärr är de numera så slitna att de har fått bli mina trädgårdsskor. 

Vill ni se mer favoriter? Lämna förslag i sånt fall så ska jag se om det är något som går att fotografera. :-)

Gulsippa

Det här hittade jag växande längst in under ormhasseln i dag, en gulsippa Anemone ranunculoides.

Yellow Anemone

För minst femton år sedan tog vi en rotbit av gulsippa från svärföräldrarnas tomt och satte i jorden i vår trädgård. Vi hade ett par, tre blommor under ett par år i följd. Sen försvann den. Och nu har den alltså dykt upp igen, men fem meter från där vi planterade den förra gången. Är det inte märkligt? Och inte nog med det; någon meter från där de här blommorna växer hittade jag några till blad, utan knoppar, men ändå...

Plantor flyttar sig på ett väldigt underligt sätt nu när vi har så mycket sork, men att den här som varit borta så länge har kommit igen, ja det känns nästan lite magiskt.

Det latinska namnet ranunculoides kommer sig förresten av att gulsippan påminner lite om en smörblomma till utseendet. Och visste ni att vitsippa och gulsippa kan korsa sig med varandra? Då blir det en blekgul svavelsippa.

Illa, illa...

Livet är som det är. Ibland går det upp och ibland går det ner. Det gäller att försöka hitta saker att lägga på pluskontot.

Illa, illa är det när man rensar bort fjolårsriset i rabatten och den ser ut så här:

Jag har markerat med rött var sorkhålen är...

De drar sig inte för att gräva sina gångar rätt genom mina plantor. Tvi! Lea odjur!

Neutral förhåller jag mig än så länge till det här; en sockertoppsgran utslängd efter en jul för fem, sex år sedan som har bestämt sig för att rota sig trots att den har blivit uppgrävd två gånger. Vad säger man...? Inte är den vacker efter behandlingen den fått utstå. Det var en sån där pytteliten grankvist som satt som grönt i en julgrupp. Nu är den ca 50-60 cm hög och jag börjar fundera på om jag kanske ska prova att stamma upp den... (Kan ju knappast bli värre än vad det är!)

Uppstammad sockertopp, någon som har erfarenhet av det?

Lycka! Mina frösådda bladkaktusar växer och frodas i fönsterkarmen. Det har tagit fyra år att få dem så här stora, och inte vet jag hur länge det kan dröja innan de börjar blomma. Men vad glad jag blir när jag ser hur de äntligen börjat växa. Jag tror det var perliten i jorden som gjorde susen. Den gillade de!

Dubbellycka; påskkaktusen blommar just nu...

Om jag nu bara beslutar mig för att sluta hänga läpp över sorkarna så ligger jag väl nästan på lyckoplus idag, eller hur..?

Papercut

Vid uteplatsen, där jag lite då och då dimper ner för att hämta andan och sörpla ur min termo-mugg med te, blommar det just nu så här under syrenen:

Scilla, blå vårstjärna, ett par enstaka vit vårstjärna som jag planterade i höstas, gullviva (som precis börjat blomma) och mängder av små violer. Det är som att sitta i en dröm. En sån här plats att sitta på denna årstid vill jag alltid ha.

Och så tänkte jag visa en av sakerna min primula fascination ledde till. Ni minns den antikfärgade primulan som jag inte kunde plantera ut utan satt inne och beundrade istället?

Utav en av skisserna jag gjorde blev det ett pappersklipp i vitt. Jag har gjort de fyra följande bilder större i storlek än vad jag brukar, så klicka gärna upp dem så att ni ser lite tydligare.

Vitt i vitt...

Jag har skurit ut bilden med skalpell ur papper och monterat bilden ovanpå ett till papper av samma sort. Och ramat in den. Utan bakstycke.

För att få en liten solskärm i fönstret när solen skiner rätt in på arbetsbordet.

Prunus maackii & serrula

Ni var nyfikna på vad det var jag hade planterat. 

Busken är ett glanskörsbär Prunus serrula. Det finns bara en anledning att jag valde just det här trädet (det kan bli 5-7 meter högt - men jag kallar det buske eftersom den är flerstammig), och det är barken. 

På mitt lilla exemplar kan man redan ana vad det är som gör den så vacker, den blir starkt kopparfärgad och glänsande. Jag har placerat den så att den kommer att synas från både matsal och vardagsrum, och den kommer att bilda ett av kryddträdgårdens fyra hörn.

Blommar gör den också, med körsbärsblom i vitt. Bladen är gröna och långsmala. I skissen nedan kan ni se ungefär vilken form den kommer att få som vuxen; det P. serrula längst till vänster.

I mitten av skissen är trädet som krävde den rejäla planteringsgropen. En näverhägg, Prunus maackii. Även det här trädet köptes för barkens skull, men också kronformen var viktig vid valet. P. maackii får en ganska rund och samlad krona. Till höger i skissen syns näverhäggen om hösten, den får en klart blekgul färg. (Precis... gult är inte fult!)

Barken är lite glänsande även på näverhäggen, men färgen är gulaktig. Just denna kallas Gulbarkig näverhägg. Om man tittar noga på bilden nedan så ser man att den även gör själ för namnet näverhägg, barken kan skikta sig litet...

Näverhäggen blommar i maj och blommorna ser ut ungefär som på vanlig hägg, men blomklasarna är glesare och framför allt kommer de inte alls lika tätt på trädet. Efter blomningen följer små svarta bär.

P. maackii ska vara relativt snabbväxande. Det passar bra för den ska nämligen skyla det här (nedan); en lekplats som plötsligt har blivit blickfång från vår tomt i och med att staden har fällt ett par träd och tagit bort ett stort buskage inne på lekplatsen.

Vi hade ingen aning om att det låg en lekplats där förräns ett par månader efter inflyttning. Det täta buskaget gjorde att man knappt hörde barnen heller. Nu hör man dem väldigt bra.

Jag tror att anledningen att de rensade upp så var att lekplatsen kvällstid hade blivit samlingsplats för det lokala moppegänget. Ljusskygga individer de där tonåringarna... ;-)

Gropen jag grävde var betydligt större och djupare än vad som behövdes till själva trädet. Anledningen var att jag ville plantera det ungefär där rabatten med flera sorters höstastrar och renfana låg. Jag fick gräva en hel del för att få bort alla rötter. Vet inte riktigt hur jag ska göra runtomkring här sen, men det syns ju tydligt att den bara jorden bara väntar på att bli odlad i, så i sommar ska det bli fullt med blommor för snitt där. 

Handdukshängare

Det är samma visa varje år den här tiden - man hinner precis ingenting inomhus. Men nu har maken satt upp en handdukshängare i köket iallafall. Och jag har fållat och sytt hällor på de solgula kökshanddukarna jag hittade förra sommaren. Gult är inte fult.

Hängare i smide från Indiska.

Månadens primör - kirskål

Vi har nästan ingen kärs alls på tomten, men i häcken mot grannen växer den. Just nu är den som absolut finast om man vill äta av den. Späda, gröna blad som knappt vecklat ut sig. Inte beska eller trådiga alls.

Det brukar stå om kärs att den kom till Sverige med munkar på medeltiden. Att den odlades som grönsak i kloster vet man eftersom den fortfarande växer kring klosterruiner. Nu läste jag precis häromdagen att det finns arkeologiska belägg att den odlats som grönsak i Sverige långt innan dess; redan på förromersk tid, ca 500 fKr. Härligt är det iallafall att plocka säsongens första gåva från naturen.

Jag wokar den gärna, eller så gör jag paj.

Pajen blir fastast i konsistensen om man först slakar kärsen (häller kokande vatten över den och sen kramar ur all vätska) men ibland sparar jag hälften som den är och lägger överst i formen innan jag häller på sista lagret ost.

Jag tycker att det blir så vackert när man ser hela blad i pajen. 

Till fyllning den här gången hade jag ca 1 liter packad kirskål. 1 hackad rödlök som jag först stekte gyllengul och mjuk i smör. 3 dl riven stark ost. 2 hackade hårdkokta ägg.

Äggstanningen består av 3 ägg, 3 dl mjölk och 15 droppar worchestershiresås. Salt och en aningen grovmalen svartpeppar.

Pajdegen kan man göra som man vill. Jag gillar att blanda vetemjöl med grahamsmjöl. Det blir både saltare och knaprigare.

Utflykt

Påskafton och ett härligt väder. Vi tog bilen för att leta nya intryck.

Stannade för att ta massäcken vid sjön Yngaren. Otroligt skön stund med skäggdoppingar att titta på i vattenbrynet, ljudet av ett litet vattenfall en bit bort och solen som sken från en klarblå himmel.

Här halvligger jag med för många tomatmackor och danska wienerbröd i magen och läser kartboken... (det som inte syns på bilden är hur nöjd jag känner mig över att vi har ett nyinköpt träd på bilens takräcke också).

På väg mot Åkerö. Här var vi tvungna att stiga ur bilen och bara insupa atmosfären en stund. Vilka kulturmarker!

Vägen och bron över till Åkerö byggdes på 1800-talet. (Är det någon som spelade dataspelen Myst eller Riven på slutet av 90-talet? Det är stark Myst-känsla över detta parti natur... )

Tyvärr är Åkerö säteri privat område och inte ens trädgården är öppen för att ströva omkring i. Har full förståelse för hur jobbigt det kan bli för de som bor där, så vi stannade vid förbudsskylten men svor en stund över att vi inte hade någon kikare i bilen.

För det vi så förtvivlat gärna ville se var förstås det berömda 200-åriga Åkeröträdet. Moderträdet till landets alla Åkerö äppelträd.

Nedan kan man ana det i bild. Längst ner till höger (bakom ett annat träd) skymtar en träställning i gräsmattan, mot den halvligger det gamla moderträdet.

Det var Carl-Gustaf Tessin som lät uppföra "nya" huset under mitten av 17oo-talet. Han var väldigt konstintresserad och det är hans samlingar som ligger till grund för Nationalmuseums äldre del. 

Åkerö räknas som ett av Sveriges äldsta herresäten med anor bak i tiden till 1200 tal.

Den fantastiska lindallén är däremot bara drygt 100 år gammal. Tänk att gå här när linden blommar!

Myst-bron från andra hållet. 

För den som vill veta mer om Åkerö Säteri så finns en hemsida här.

Åkeröäpplet är Södermanlands landskapsäpple. Vill man få en beskrivning av äpplet kan man till exempel läsa här.

Eftermiddagen/kvällen i går tillbringades med att gräva ner busken vi köpte. Idag ska jag ge mig i kast med planteringsgrop modell stor till trädet. Hör ni inte av mig på ett par dagar ligger jag i soffan och kvider av träningsvärk och ryggskott. (Om jag inte nämnt det förut har vi lerjord...)

Kortfredag

En utomhusdag som försvunnit i ett huj. Skulle egentligen målat hallen idag men det fina vädret drog.

Vår i våra vinbärsbuskar ser ut så här...

Äntligen klar med kompostgrävandet. Fyra timmar tog det. *puh* 

Det är två fack i öppna komposten och jag har ingen aning om vad de tidigare ägarna slängt i, så jag sållade bort allt grovt material (dvs. rötter) så gott det gick. Hade ju förstås inte sållen här utan i andra "hemma", så det blev en Kajsa Varg-variant; jag använde en brödback som såll. Och skottkärran hade gått sönder så jag fick använda en balja att bära i. Ja, ja... Affärerna är ju stängda idag - vad gör man?

Resultat: 300 liter jord sållat och klart och utspritt i en liten svacka på tomten. Bägge kompostfacken har grävts om och all "halvfärdig" kompost är samlad i ett fack. I det ska jag odla pumpa i sommar.

Det andra facket kan jag nu fylla med ogräsfritt rens från trädgården.

Under tiden klippte maken ner de perenner som kvar att klippa och grävde upp ett par små plommonträd. 

Redan vid fem var vi fullständigt färdiga (inte riktigt vana vid sol och hårt kroppsarbete ännu) så det blev en tidig kväll.

Lite godis bredvid datorn...

Och gott te i påskfärgad kopp...