Vårens infirande

Vi gick ner till bryggan för vårt infirande av våren. En filt att sitta på och en korg med mat o dricka. Där blev vi sittande tills näsorna blev kalla. Ensamma. Inte en själ till som kommit på idén att sitta nere vid vattnet för att säga "hejdå vinter - välkommen vår".

Hörde grannarna prata borta över vattnet. Deras vackra hus användes i några scener i TV-filmen Kejsaren av Portugallien av Lars Molin för några år sedan. Bryggan renoverades för att likna en ångbåtsbrygga och husfasaden putsades om i en annan färg ett kort tag. 

Längst bort i bakgrunden till höger i bild skymtar Ekerö kyrka på andra sidan vattnet.

Vissa somrar har vi packat med oss kvällsmaten hit ner nästan varenda kväll.

Jag har alltid bott vid vatten slår det mig. Och alltid haft vattenutsikt utom ett par år i slutet av 80-talet. I vår lilla stuga finns det inte ens någon sjö i närheten, det kan nog bli en saknad, förmodar jag...

I går var det rabarberpremiär också. En enkel smulpaj som smakade lika gott som årets första rabarberpaj alltid gör.

Det var invigning av mina nya desserttallrikar också. Röd rubin från Gefle. Dom bytte jag till mig i vintras av Lisas Torp. Himla praktiskt att blogga ibland. :-)

Har inte tänkt på förrän nu att formen på tallrikarna ju faktiskt påminner om rabarberblad...

Det har varit ett himla liv inne i bokhyllan här medans jag skrivit. Och ut kom för en stund sen Donnaponnaponnyhäst. Hon har upptäckt att det med stor envishet och viss mannakraft går att tränga sig in bakom böckerna. Det är sen inte lika lätt att ta sig ut igen eftersom det inte finns plats att vända på där inne, utan att först buffa ner några böcker på golvet.

Nå, här sitter hon nu... och jag vet precis vad hon tänker; 

Gud nåde dig om du byter ut den här mot en plattskärm!