Morgonfunderingar

Vårt fönster i ateljén i morse:

Här behövs inga gardiner.

Men i Huset behövs gardiner. Det funderar jag mycket på just nu. Vilken sort jag ska välja. Hur får jag mesta möjliga ljusinsläpp på dagarna, och samtidigt bästa möjliga drag- och insynsskydd på kvällarna? 

Måste gå till biblioteket och se om jag kan hitta några bra gardinböcker.

Är det någon som kan rekommendera någon speciell?

Oj! Här var det dregelvarning! Kolla denna länken som Lantluft skickade i kommentar till det här inlägget: 

Maria Lilliecreutz Design/One of a kind

Missa inte hennes blogg heller, länk dit hittar ni här.

Tack Lantluft! Precis den slags inspiration jag behöver!

Starlet-mig

Ett par gånger om året brukar jag köpa den här tidningen; Advanced Photoshop. Alltid är det någon tutorial i den som jag får lust att testa. Och alltid lär jag mig något.

Det här numret köpte jag i somras. Det var ett riktigt "tjejnummer", späckat av bilder och collage på flickor, typ modeteckningar. Satt och bläddrade i det i fredags när jag inte hade något annat för mig och fick en sån lust att testa att göra något "tjejjigt" själv.

Så in i badrummet och fota av mig själv med ixusen.

Och här är starlet-varianten av mig själv. (Vet inte om tidningen Starlet finns längre? På 70-talet när jag var nästan tonåring innehöll den tecknade romantiska serier som var oerhört spännande att läsa.) 

Den här bilden gjorde jag genom att först labba med fotot av mig själv. Jag förstorade ögonen, gjorde munnen pussvänligare (ja, försökte iallafall... ). Och lade till längd på håret. Sen la jag ett nytt lager ovanpå fotot och ritade av konturerna.

Jag är lite nyfiken på om någon som känner mig (ja ni vet vilka ni är) kan se att det här varit jag?

Och har jag då lärt mig något genom att sitta och leka med det här?

Näe, tyvärr har jag ju inte det. Men jag hade väldigt roligt medans jag höll på. :-)

Handduksfynd

Otroligt vilken skön helg vi har haft här i ateljén. Den stora utrensningen av saker fortsätter och hela två vändor blev det till sopen igår. Begriper inte att det kan vara så skönt att slänga! 

I källaren hittade jag, och packade upp, den sista kartongen från makens föräldrars sommarhus. Det visade sig vara en skattlåda. 

Två stycken gamla lakan med infälld spets. Nymanglade och hela, men de måste ha legat många år, för de är helt gulprickiga av ålder.

Funderar på om de ska bli gardiner i trapphuset i Huset... 

En hel hög med nya, inte ens uppklippta, vepor med handdukar. (Jo den understa packen på bilden är förresten uppklippt, och färdig för att fållas.) Nu funderar jag på att förpassa de flesta av alla udda gamla handdukar jag har till "fönstertrasor" och starta om från början med dessa.

Är inte det höjden av lyx?

Fler handdukar; det är bara fyra av denna lilla gula hand-handduk i bomull, ca 40 x 55, men vad himla söt den är! Och det bästa av allt är att den färgmässigt kommer att bli perfekt i "nya" köket i Huset.

Har också hunnit med att betsa hemsnickrade kryddhyllan i köket som suttit uppe omålad i tre, fyra år. Och varit hos svärfar och lagat middag. Vi har tagit en nattlig promenad på Castellholmen i Stockholm, och jag har ägnat tid åt att sortera musik på hårddisken.

En ny vecka har börjat, och i morgon kommer bänkskivan till diskbänken levereras. Vågar inte hoppas för mycket, men det skulle kunna hända att vi har rinnande vatten i Huset till helgen.

Kuddfodral

Idag visar jag ett gammalt projekt, ett kuddfodral jag gjorde till sovrummet i vintras.

Mått ca 40x60. Jag tror att jag fick den här idén när jag städade tygskåpet. Ett tunt och urtvättat gammalt vitt sängöverkast i bomull låg bredvid en tygstuv av blank viskos. Tänkte att det skulle vara kul att prova att göra något där materialen verkligen stod mot varandra. Så jag letade fram ännu ett material som inte alls passade in; den svarta filten.

Jag hade redan hjärtmallen (som jag använt till en annan sak) så jag klippte ut hjärtat i filten och sydde fast det på bomullstyget. Till baksida använde jag den blanka viskosen som är mönstrad vitt på vitt.

Slutligen syddes den svarta uddspetsen fast när jag monterade samman delarna.

Och allt är sytt för hand. Jag gillar ju det som sagt. Tänker bra när jag får sitta och sy i lugn och ro.

Hjärtmallen är gjort på samma sätt som man klippte snöflingor i papper när man var barn. Pappret är vikt 3 gånger och sen är mönstret urklippt.

Utmaning

Mitt ogräsövervuxna kryddland.

Jag har fått en utmaning jämte en utmärkelse av Poppins Trädgård. Utmaningen består i att nämna sex saker som gör mig glad just nu. Låt se...

1. Sensommar färgerna utomhus. (Se bild ovan.) (En tre veckor gammal bild, men ändå.) 

Jag får nästan lite ont i magen över hur vackert det är den här årstiden.

2. Jag har haft tid att ägna en lång eftermiddag åt matlagning i helgen. Det värmer fortfarande.

3. Jag är glad att jag har världens bästa bror. 

4. Väldigt, väldigt glad är jag över att jag tycker att det är så förbaskat roligt att sitta och jobba. Både jobba med mitt jobb (att rita) och att jobba med nonsenssaker som att lära mig nya saker i något datorprogram.

5. Jag är glad att jag har så roliga kompisar i min kattklubb. Det går inte att vara på dåligt humör eller vara oengagerad när man träffar dem.

6. Och slutligen är jag glad att vi har en tvättmaskin. Tänk om jag hade varit tvungen att stå och tvätta allt för hand. Släpa ner lakanen till bryggan och skura dem, hacka hål i isen på vintern för att tvätta makens färgfläckade jeans och skjortor. Huh!

Skickar denna vidare till Nostalgi och rosor, C de-sign, Lisas Torp och Lantluft.

Veckans bukett

Småblommig blå höstaster finns i trädgården.

Phloxen hittade jag i vägrenen.

Min vita springare Prinspotta tvagar sig i höstsolen:

Impulsköp, loppisfynd & medicinalväxt

Trots att nya rabatten inte ens är riktigt färdiggrävd har det redan blivit ett impulsköp; vitblommande drakmynta.

Physostegia Virginiana

Drakmyntan är mycket härdig, blir ca 50 cm hög och bildar snart ett kraftigt bestånd om den trivs. Blommar i augusti-september och ska vara fin som snittblomma. Det är därför jag vill prova den. Jag har inte haft så mycket snittblommor tidigare. 

Vitt i trädgården den här årstiden är fantastiskt. När jag tittar ut genom fönstret i skymningen lyser plantan som lykta utanför. 

Loppisfynd! Ett alldeles riktigt fynd denna gång. 80 kronor betalade jag för denna stora zinkbalja där till och med etiketten sitter kvar. Ska bli min "blanda-jord-och-planterings-balja".

Mera gult i Husets trädgård; gullris (nedan). 

Varför allt det gula? Fanns det bara gulblommande sensommarväxter under 1900-talets första hälft?

En nyhet för mig är att gullriset är en gammal medicinalväxt. Den ska ha använts för att lindra ledgångsbesvär och inflammationer och man kan t.ex. badda bistick med en dekokt av blommorna.

Konstigt vad tankarna vandrar ibland.

Min katt damp i golvet nyss när han vände på sig lite klumpigt i sin dyna på stolen bredvid mig. Tillbaka i dynan blev han pussad och pysslad av matte som gurglar ur sig alla smeknamn hon kan komma på. Mattes vita springare är ett. Mattes prins-potta är ett annat. 

Funderade över varför i hela friden jag kallar honom prinspotta, och kom fram till att det måste härleda från smeknamnet mina föräldrars undulat hade. Han kallades (alltid mycket kärleksfullt) för Äckelpotta. Med utropstecken efter. Och betoning på Potta.

Den här undulaten var en undulat som hade lätt för att lära sig. När pappa drabbades av en långvarig luftrörskatarr en gång så tog undulaten efter honom och satt och hostade så att han höll på att kikna i buren. Hundens skällande tog han också efter.

När mamma och pappa hade födelsedagsbjudningar så brukade följdaktligen undulaten hälsa alla som gick fram till buren med det glada tillropet: ÄckelPOTTA!!! Och försökte sen gästerna föra en konversation vid bordet så satt undulaten inne i buren och hostade så att det lät som om han höll på att kräkas. Ringde det på ytterdörren började han skälla som en halvhysterisk yorkshireterrier. 

Han var i sitt esse vid dylika tillställningar. Gästerna däremot var väl måttligt roade av fågeln som fick en demonstrativ rethosta så fort någon försökte öppna munnen. 

Färger utomhus

En till av årets krukor. Den här väggampeln hänger på räcket till vår uteplats och befinner sig i ljus skugga större delen av dagen. Så här blir det när plantskolan och jag inte talar samma språk. Plantskolan kallar den här pelargonens blomfärg ljusrosa. Och visst.. med lite fantasi kan man nog kalla färgen rosa iallafall, åtminstone så här på bild, men i verkligheten är den vad jag kallar chock-rosa. Men jag gillar bladen. Så jag kanske övervintrar den iallafall och så får jag väl nypa bort alla blomknoppar nästa år. ;-)

Hittade en till liten kärleksört som jag glömt att jag hade. Den har stått sorgligt försummad i kruka i tre år. Jag köpte en annan perenn i en plantskola och upptäckte när jag planterade den att det kom nåt litet mer i krukan. Så det planterades i egen kruka. Det visade sig vara den här kärleksörten.

Nu efter att ha tittat lite extra på kärleksört senaste tiden så blev jag plötsligt riktigt nyfiken på den. Den har inte ett uns rosa i blommorna. Så det blir nog till att hitta ett ställe att plantera på den så snart som möjligt, så får vi se vad det blir av den.

I den övervuxna perennarabatten här vid Huset växer en stor rugge "vanlig" kärleksört (bild nedan). Rosablommande med ljusgröna blad (nej, jag är inte färgblind, den har bara inte slagit ut ännu, utan bilden visar den i knopp). Första tanken när vi flyttade hit var att den skulle bort. Men...

Ja, vad är det med kärleksört som fångat mig plötsligt?

Nu har jag en idé om att den här ska få leva kvar och bilda en stor kompakt cirkel under ett av träden jag har beställt.

Men vi får se. Det ska ju finnas tid att utföra alla planer man har också. ;-)

Det här (nedan) är nog min krukfavorit denna sommar. På etiketten när jag köpte den stod det bara Pelargon, mörkröd. Normalt brukar jag undvika att köpa icke namngivna pelargoner (och fuchsior), men vår lokala plantskola hade inte så mycket pelargonsticklingar i våras och jag ville ändå ha några, så det fick bli ett undantag från principen.

Och nog är den mörkröd alltid. Urläcker!

Rudbeckia

Funderar på om guldboll kan vara Sveriges vanligaste trädgårdsväxt?

Rudbeckia laciniata

En ynklig planta står mitt på gräsmattan här vid Huset och är i vägen vid gräsklippning. Ska nog gräva upp den och slänga på komposten... Eller? 

Vore den utrotningshotad skulle man kunna odla den trots att den är ful bara för kulturarvets skull, men den växer ju vid vartenda gammalt torp och varenda villaträdgård med några år på nacken. Så vanlig att man nästan inte ser den (utom då den är i vägen förstås).

Men så är det det där med minnen. Rabatten mamma och pappa hade utanför det stora köksfönstret. En lång rad med guldboll som fick hela köket att glöda gult i solen på sensommaren.

Och så makens födelsedag i augusti. Den meterhöga buketten som mamma alltid brukade ha med sig och som man nästan behövde en hink till, och som jag klippte ner och ansade eftersom och som brukade stå sig till långt in i september på bordet i stora rummet.

Och nu sitter jag och tittar på guldbollen här, som jag tagit in och satt i svärmors favoritvas.

Är jag på väg att göra nya minnen?

Eller ska jag gräva upp den, den ynkliga plantan?

Häromdagen fick jag fröfirman Thompson & Morgan's utskick om vårens frönyheter på posten.

Färgskalan är såå läcker. Svarta blad och blommor, mörkaste mörkrött och rosa. (Kan vi inte hoppa över julen och vintern i år?)

Även en rudbeckia finns med bland nyheterna. 'Cherry Brandy'.

Bild: Thompson & Morgan

Cherry Brandy (Rudbeckia x hirta 'Cherry Brandy') sås tidigt och blommar då från juli till frost. Plantorna blir ca 60 cm höga, är buskiga, upprätta och producerar mängder av blommor. Utmärkt både i rabatt och kruka, fin som snittblomma.

Och kolla färgen.. En klart röd rudbeckia, är det inte läckert!

Dags att sätta planerna i verket

Vi har en pytteliten trädgård vid Huset.

Den består av en gräsmatta, fyra äppelträd, en syrenberså, några vinbärsbuskar, en hallonsäng, och två rader före detta perennarabatter. (Fd för att det nu bara växer ogräs och renfana i dem.)

Nu har andra sommaren här snart nått sitt slut, och tankarna kring hur det skulle kunna se ut i framtiden har nog börjat mogna. Eller... om jag ska vara noga med orden; de befinner sig just nu i bästa knoppstadiet.

Det enda jag gjorde förra sommaren var att gräva en stor rundel i gräsmattan för lite kryddörter. Och i våras påbörjades äppelträdrenoveringen. Två träd är helt klara. Jag fick hjälp av min pappa som är utbildad arborist. De andra två träden ska åtgärdas i vinter.

Den långa tagghäcken som avgränsar tomten på ena sidan klipptes också. Den hade inte klippts på flera år och det var ett riktigt slitgöra. Jag slet ut två sekatörer och ett par byxor under arbetet. (Man borde ha benskydd när man jobbar med tagghäckar.)

Nu har steg tre och steg fyra inletts.

Steg tre var att beställa två träd på plantskolan. Eftersom de inte kommer att levereras förrän i oktober så kan jag återkomma till dem senare.

Steg fyra är en rabatt vars främsta funktion egentligen är att bilda insynsskydd från vägen, men eftersom den samtidigt är det första vi kommer att se närmast huset när vi tittar ut genom fönstret på nedervåningen så har det varit viktigt att den får ett estetiskt värde. En "vanlig" häck föll alltså bort ur tankarna ganska snabbt.

Så här ser det ut inifrån huset.

Jag gräver gropar till att börja med, det blir naturligtvis en ordentligt uppgrävd rabatt så småningom, men det här hjälper mig att "se" hur växterna kommer att hamna. (Ett annat sätt att visualisera hur större perenner kan te sig i rabatten är att placera ut stora vattentunnor.) 

Från gräsmattan ser det ut så här. Fri insyn från vägen. Det är det som ska åtgärdas.

Och nu kliver vi ur bilen här på grusgången och ser ut över gräsmattan igen.

I vår gamla trädgård har/hade vi både gräs och bambu (även fast bambubuskarna numera är dödade av sorken) och för oss har det blivit något som är synonymt med "vår trädgård". Vi trivs helt enkelt väldigt bra i närheten av prasslande gräs. Och att dessutom kunna få plantera gräsen så här, direkt utanför fönstret så att man ser dem året runt, är en lyx vi inte kan motstå.

Så... ungefär så här kommer det att bli:

Det här (ovan) är rabatten om ca sju, åtta år. Just nu i slutet av augusti bör det se ut så här. De höga ljusare gröna buskarna är Bergsbambun 'Jumbo'. Med lite tur kan den bli upp till tre meter hög om den trivs, och jag hoppas att den kommer att göra det här. Jag har sett den i flera trädgårdar i "byn" och det är stora fina exemplar. Om ni tittar på något av fotona igen så föreställ er att den når samma höjd som mattställningen, minst.

Det lite mörkare gröna i förgrunden är ett gräs, Miscanthus Sinensis. Just nu, i den här delen av landet, har den precis börjat att skjuta upp blomstänglarna.  Den är sen i blomningen, så den är som vackrast på senhösten, det är först i oktober, november den når full höjd. Ca 2 meter.

I bakgrunden några lägre gräs. Carex är inhandlat, men jag har inte riktigt bestämt mig än för om jag ska köpa fler carex eller om jag ska fylla ut med andra lågväxande Miscanthus.

Hittade denna kärleksört (nedan) i plantskolan. Blev kär! Jag har tidigare haft en mörkbladig som heter 'Purple Emperor'. Den här, 'Postmans Pride', är vackrare. Dess blommor är varmare i tonen, rosa/gula nästan som helt utslagna, och den kommer att passa mycket bättre att odla här i "hörnet" av min rabatt. Här kommer den inte att få sol annat än på eftermiddagen, och just den här sorten klarar skugga bättre än andra. 

Mörkbladigt i den här rabatten beror inte bara på att jag gillar mörkbladiga växter, utan jag vill ta upp något från huset. Vitt skulle bara försvinna mot den vita väggen, men fönsterkarmarnas brunröda är en färg som jag förmodligen kommer att jobba med ganska mycket i rabatterna runt huset.

På Odla.nu finns en trevlig artikel om Kärleksört för den som vill läsa mer. Länk här.

December:

Ungefär så här borde det te sig vid juletid.

Bambun fäller inte alla sina blad över vintern, men de gulnar något.

Miscanthusen är som vackrast nu. Blomvipporna är höga och vita, och innan snön kommer och tynger ner dem står de ståtligt och svajjar i vinden.

Kärleksörten står brun och torr. Samma sak här; innan snön legat djup och tung står blomställningarna kvar som "eterneller".

Tänk er det här frostnupet...

Vår:

Bambun skjuter nya ljusgröna skott.

Miscanthusen klipper man ner på våren, likaså Kärleksörten. De börjar om varje år.

Här ska två tidiga skönheter ner i jorden. 

Det ena är den vitblommande blåsippan, Hepatica 'Alba'. (Om det nu är någon som kan sina blåsippor som läser det här så borde det stå antingen nobilis eller transylvatica innan 'alba'. Men jag vet faktiskt inte vilken av dem jag har. Kanske nobilis eftersom transylvatican ska vara mindre härdig, och min vita blåsippa har åtminstone 13-14 år på nacken.)

Den här sippan fullständigt älskar att stå under bambu! Den växer som ogräs!

En annan vårblomma som älskar att föröka sig under bambu är Vårstjärnan (höger nedan).

Jag ska köpa rosa den här gången (ja goda vänner, surpise va? ;-))

Och för att pigga upp de vintertrötta ögonen så ska nog knallgula narcisser få pigga upp en i vårsolen också. 

Rosa, vitt och gult om våren alltså.

De två bilderna ovan från Bakkers hemsida. (De har en hel del amaryllislökar också, dags att börja tänka på det så smått också.)

Och var tog då sommarväxterna vägen?

Ja, de har jag inte bestämt ännu. 

Eftersom det kommer att bli enormt mycket bar jord i rabatten innan gräsen och bambun etablerat sig, så kommer jag förmodligen att plantera en del ettåringar de första åren. Så får jag tid att tänka vidare. Och se vad som kommer att hända ute på gräsmattan så småningom också. För inte ska det vara gräsmatta där så mycket längre, nej, nej, nej... :-)

Loppisfynd och krukväxter

Brukar titta in på Röda Korsets lilla butik inne i Katrineholm då och då, men det är sällan jag gör några fynd där. I helgen fann jag dock dessa två små ljusstakar, småsyskon till den rosljusstake jag redan har.

Ställde dem bredvid roskrukan och vips så har jag en hel liten rossamling. Så lätt är det att bli samlare av något.

I roskrukan har jag just nu en Saintpaulia. Den stod på ett bord på byggmarknaden förra helgen och pratade med mig. Inte blå och inte rosa. Så förunderligt lik vårens första blåsippor att jag inte kunde motstå den.

Jag kan nog se förtjänster i de flesta växter. Det beror bara på hur man tittar på dem, och när man tittar på dem. Alla har någon form av inneboende magi, precis som allting annat i naturen. Men Saintpaulior har jag haft ett väldigt motstånd mot. De är så infernaliskt svårskötta dessutom. Det får inte komma vatten på bladen utan man måste vattna på fatet. De ruttnar om man vattnar för mycket och de ruttnar om man vattnar för litet. Bladen gulnar, och efter hand man plockar bort dem börjar plantan alltmer likna en konstig palm med knotig stam.

Ändå sitter jag här nu och tittar på min Saintpaulia och tycker att den är så söt, så söt...

Och så är det ju så att Saintpaulior började bli poppis vid sekelskiftet. Ja, det förra alltså. Och jag tänker som så att kanske är det just här, i detta sekelskifteshus, som jag och Saintpaulian äntligen ska bli vänner? 

Ute ser det lite tufsigare ut i krukorna.

Vanligtvis brukar jag så ettåringar till krukor själv. Men i år blev det ingen frösådd alls eftersom jag aldrig startade upp växthuset. Lite svårt att lyckas med frösådder när man inte är på plats för att vattna och kruka opp.

Istället blev det någon form av KajsaVarg-variant när krukor planterades här vid stugan i våras. Några få plantor inhandlades och resten blev vad jag hade till hands.

I den här planteringen samsas en blå salvia (S. farinacea, daggsalvia) med kärleksört och lungört.

Salvian köptes på Lidl. Lungörten grävdes upp ur rabatten, och kärleksörten kom inifrån.

Förra hösten tog jag in ett par stjälkar kärleksört och satte i vas. De stod ända till jul. När jag skulle slänga dem upptäckte jag att hela vasen var fylld av rötter och att nya skott hade börjat växa ut nere vid basen. Så de gamla stjälkarna klipptes av och resten planterades i en kruka med blomjord.

Och sen var det bara att plantera ut i våras.

Nu har jag läst på litegrann och lärt mig att det är just så här man förökar sedum (kärleksört), med toppsticklingar.

Det blir nog lite mer om sedum i nästa inlägg.