Rimfrostkakor och vintrig pall

Nöden är uppfinningarnas moder säger man. Och tidsbrist är fantasins bästa farkost.

Vad gör man när brorsan ringer och säger "sätt på kaffet, jag är där om tjugo minuter" och man inte har kaffebröd hemma? Men väl en mördeg som ligger på kylning i kylskåpet?

Jo, man rullar ut degen, skivar upp den, gräddar kakorna som de är och sedan vänder man dem innan de hunnit svalna i strösocker.

Vackert och vintrigt på kakfatet blev det iallafall.

Här är det lugna dagar med lagom mycket hus-pyssel. Vi har lagt alla större projekt på jul-is och tar dagarna som de kommer. Bänkskivorna i köket oljas och slipas, oljas och slipas, och hyllorna ovanför diskbänken behöver bara ett lager färg till sen är de klara.

Har lagt sista lagret färg på en pall jag började måla redan för 6-7 veckor sedan också. Så nu har jag mitt lilla "extrabord" för tekoppen att ställa bredvid läsefåtöljen om eftermiddagarna. Och är inte kakelugnen tänd får den härbärgera blockljusen.

Jag samlade på tekoppar när jag var 11, 12, 13 år och här är en engelsk porslinskopp jag fick av min faster när jag fyllde 13. Den har så många sprickor att den läcker som ett såll när man häller vätska i den, men minnen och älskade presenter är inte så lätt att göra sig av med, så numera fungerar den som extrakruka för lökar.

Pallen "före" var det ja:

Tycker att den är fin som den är, vi har fyra av dem. De är extra sittplatser i växthuset om somrarna. Men det passade inte med träfärgen inne, så en fick alltså bli vit istället.

24 december

Önskar er alla en riktigt god fortsättning på julhelgen med lite stämningsbilder från vår julafton. Kram!

Julledigt

Vad konstigt det blev, tre inlägg i rad med donnan med på bild... men kan trots det inte motstå att vissa dessa snapshots från i morse. Julefriden som sänker sig över huset...

Eller vänta nu...

... är det verkligen någon idé att fortsätta pynta...? 

Vi har ju en demolition girl i huset!

Donna lever just nu efter devisen "det som inte går att jaga går åtminstone att provsmaka".

(Och nej, hon är inte undernärd, hon är siames... )

Gropen är igengrävd (åtminstone till största delen), så vi kommer att komma in med julgranen. Traditionsenligt skall den tas in och kläs i kväll. (Gissar att jag kommer få god hjälp av en viss pälsbeklädd varelse... )

Maken suckar lika högt varje år när jag börjar prata om gran ("- Väx upp kvinna!") men bara jag har en gran så spelar inte det andra så mycket roll faktiskt. 

Ska slipa och olja in (igen) bänkskivorna i köket också. Och bära ut virket som ligger på golvet i vardagsrummet. Och handla maten. Sen när det är gjort tänker jag bara ta resten av dagen som den kommer. Tjoho!

Det blev en ängel!

Maken fotade vår DonnaPonnaPonnyhäst och se; hon fick vingar. 

I gömmorna & litet pyssel

Idag tog jag fram stora kakformsburken för att leta rätt på mandelmussla-formarna. Ska baka först i jul tänkte jag, men förbereda litet kan man ju göra redan nu.

Pepparkakor bakar jag nästan varje år, men jag brukar göra skurna, inte kavlade. Så de här gamla pepparkaksformarna ligger bara.

Egentligen är de ju alldeles för fina att ligga gömda i en burk. Jag funderar på vad jag skulle kunna göra med dem. Kanske borra hål och hänga upp dem i ett snöre? Rama in dem på något vis? Jag har inte riktigt kommit på något som känns helt rätt än, men det kommer nog....

Titta på bilden ovan, i mitten till höger... En tupp! Jag kan inte påminna mig att jag någonsin ätit en pepparkaka i form av en tupp (eller någon annan kaka heller för den delen). Men visst skulle det se roligt ut på kakfatet? (Eller att bjuda tomten på - undrar vad han skulle säga då?)

Och gubben här nedan, så fin med hatt på huvudet...

Och den här lilla gynnaren då? Han har också hatt, men vad är det han har i handen? En påk?

Pyntade en av "buketterna" av lärk med sydda prydnader. För några år sedan använde jag mig just av kakformar för att göra julgranspyntet. Jag ritade av konturerna på tyg, sydde ihop och fyllde med vadd.  På våren gjorde jag samma sak till påskriset, men använde lite vårigare kakformar som förlagor: kaniner, katter och blommor, bland annat.

Lilla eken har förstås en kakform i form av ett ekblad hemma. (Och så har hon en linslus Donna i bakgrunden av bilden också. :-))

Blev så glad idag. Jag fick två glada överraskningar med posten. Dels ett julkort från en bloggvän (tack för tanken M! :-)) och så fick jag en julklapp från en av mina uppdragsgivare; en stor och ståtlig glittrande ren. Den är 30 cm lång och glittar så att man nästan blir bländad. Jag älskar den! (Jag hade ingen glitterperiod som barn så jag tar igen det nu.)

Tack för alla snälla hälsningar ni har lämnat i kommentarer. Det värmer...

Julpyssel

I brist på nya roliga saker att visa rotade jag rätt på litet gammalt i pysselskåpet.

Julgransgirlanger modell knasigare. Håller på att arbeta mig från hamstergenen jag bär på, så nu för tiden försöker jag att låta bli att samla på vartenda vackert fröhus och kärna jag hittar. Men för några år sedan var skåp och lådor fulla av skatter från naturen. Och så här kunde det bli när man blandade dem med pärlor.

Pumpafrön med röda pärlor. Och små glaspärlor blandat med chilipepparfrukter.

Fröhus från vallmo med slipade pärlor.

Granen var rätt hysterisk det där året. På alla kulor hade jag dessutom limmat torkade blommor. Vad säger man... trädgårdsnörderiet kan faktiskt gå för långt. :-D

Julklappar och musik

Här har det blivit ofrivilligt blogguppehåll några dagar. Och inte bara blogguppehåll, allt har stått still, helt och hållet. Jag blev akutsjuk och opererades i tisdags. Mår efter omständigheterna bra men är så trött att jag knappt vet var jag är någonstans. Jo jag vet ju att jag är hemma, och att jag borde städa, pynta, dona med julklappar och mat. Men jag orkar inte. Totalpaus alltså. Det enda jag har gjort idag är att ladda hem och installera programuppdateringar till datorn. Och vikt tre tröjor. Orkade inte lägga in dem i skåpet sen. Orkar inte ens koka kaffe. En sak jag orkat är däremot att skriva en lista på vad jag inte ska göra i jul. Det rekommenderas varmt till alla stressade, kändes mycket bättre på en gång efteråt.

Min lista innerhåller saker som:

- Jag ska inte göra köttbullar.

- Jag ska inte stryka alla dukar som ligger och väntar i strykhögen.

- Jag ska inte sy klart kuddfodralen till soffan.

- Jag ska inte sy nya gardiner till matsalen.

Det där lilla ordet inte blir plötsligt väldigt spännande... 

Idag fick vi julklapparna av svärfar. Han är bara för söt, vet precis vad jag uppskattar och blir glad över iallafall. Han kom med en liten släktklenod, lilla katekesen från 1864. Det är en sån vacker liten bok. Och titta, en torkad pensé mellan bladen...

Till maken hade han en annan minnessak, en namnskylt från gamle skräddarmästare S.

Visst är den fin? Den ska nog få ligga framme någonstans. Eller kanske sätter vi den på köksväggen.

Pyntat och klart inför jul? Nej, inte alls. Men förra helgen var vi ute och plockade mängder med lärk som nu sitter i vaser här och där i ateljén. Jag band en krans också. Blev riktigt bra, men jag skulle vilja ha en fin rosett till den som upphäng. Har ett fint o glänsande djuprött sidentyg som jag skulle vilja sy en riktigt yppig lyxrosett av, men hur var det nu...  - Jag ska inte sy en rosett till lärkkransen. (Se där, genast mindre stress!)

Musik, kan man leva utan? Inte jag. Tänkte tipsa om en tjänst som jag använder mycket nuförtiden i mitt musiklyssnande. Biblioteket.

Har ni lånekort? Logga in på bibblan med lånekortsnumret och leta rätt på musiktjänsterna. Olika bibliotek har olika tjänster har jag precis upptäckt. Mitt bibliotek här i Stockholm har mängder med klassisk musik för nedladdning helt gratis. Det kostar alltså inte ett öre och man får behålla musiken, bränna den hur många gånger man vill, och till och med dela den med andra användare.

Katrineholms bibliotek där jag också är trogen kund nuförtiden har lite andra villkor. Där ser musiktjänsten ut så här:

Här lyssnar man på musiken strömmande direkt från hemsidan. 

Köpte årets julskiva idag också. Det blev den här:

Kan inte påstå att jag tillhör Diana Kralls beundrarskara annars, men just den här plattan tycker jag om. Riktigt mycket faktiskt. 

Upptäckte när jag var på I-tunes och shoppade att de ÄNTLIGEN har fått in Bruces gamla 80-tals klassiker The River också. Åh vad jag köpte den på en gång. Det finns inte nån annan skiva jag varit så olycklig kär till som den här. Perfekt för sorgsna och brustna tonårshjärtan. Och för 46-åriga konvalescenter...

PS. Gropen har jag ju fått frågor om. Har ingen aning om hur den ser ut idag. Det får bli en överraskning när vi kommer till Huset nästa gång. :-)

(Men för säkerhets skull får ni gärna hålla tummarna att vi fortfarande kommer in i huset.)

Spännande dag med P-O och Märta

Har haft en häftig upplevelsedag idag. På Vin & Sprithistoriska museét i Stockholm pågår en liten utställning om Märta Tikkanens bok "Århundradets kärlekssaga". Det är nu 30 år sedan boken publicerades första gången. Utställningen tar inte mycket utrymme i anspråk, men den är vackert formgiven. Tittar man på den med vägledningen i öronen så att man kan lyssna till Märta Tikkanen när hon själv läser sina ord blir det en mycket speciell upplevelse.

 

Foto hämtat från Vin & Sprithistoriska museéts hemsida.

Med anledningen av utställningen hade museét ett halvdagssymposium med tema "Litterära skildringar av beroende och medberoende". De inbjudna författarna var Märta Tikkanen själv, P-O Enquist (med "Ett annat liv") samt Åsa Linderborg (*Mig äger ingen"). Moderator var Ulrika Knutson. Författarna läste stycken ur sina böcker och sedan fördes samtal om innehållet, både med varje författare separat samt som avslutning ett gemensamt samtal med frågestund. Det hölls även en kort föreläsning om Kärlek och ensamhet, beroende och medberoende av psykoanalytiker Iréne Matthis.

Vilken dag säger jag bara!

Bortsett från att det är ett fullständigt urj-ligt fascinerande ämne så kan jag inte påminna mig att jag någon gång tidigare haft turen att få lyssna live till så många kompetenta och publikvana talare under en och samma eftermiddag.

Så, nu vet jag vad en del av julläsningen blir i år. Jag ska läsa "Två (scener ur ett konstnärsäktenskap)" av Märta Tikkanen. 

Och "Ett annat liv" då...? Nja, tror inte att jag köper boken faktiskt, utan jag väljer nog ljudboken, så att jag får höra mer av herr Enquists egen stämma och tonfall. 

Mer om böckerna finns att läsa på respektive bokförlags hemsida, Norstedts och Forum.

Vin & Sprithistoriska Museét har förstås också en hemsida, den hittar man här.

Liten uppdatering

En liten uppdatering från Huset. Grannen ringde i onsdags och frågade om vi hade gjort en felanmälan av något slag till kommunen, för det var fullt med gubbar på vår tomt som höll på att gräva "en hyggligt stor grop".

Jo, en felanmälan har gjorts av vår rörmokare som efter två dagars arbete med vårt avlopp inte fick igång det mer än till att fungera hjälpligt. När vi åkte från Huset förra gången hade vi rinnande varm- och kallvatten, men det kluckade betänkligt så fort man spolade vatten och avrinningen var i det närmaste obefintlig.

Det sista som bestämdes var att vi skulle ringa och boka en tid med kommunen.

Och så när vi kom hit i fredagskväll möts vi av denna syn, och hela gatan är avstängd!

Hyggligt stor grop var det ja...

Vår röris hade varit nere och kikat när maken talade med honom i telefon i torsdags och han sa att gropen var fyra meter djup. Det kom maken och jag ganska snart fram till måste vara en rätt rejäl överdrift. För om gropen vore fyra meter djup skulle de ju behövt gräva upp en veritabel krater, och hur fasen skulle det gå till...? På vår lilla gata? Utanför vårt lilla hus?

Ja.. ingenting är omöjligt tydligen. Och röris överdriv inte.

Här i kan med lätthet två män stå på varandra. Det syns inte riktigt på bilderna omfattningen av det här hålet, men jag lovar... det är stort! Och titta! Där ligger ju mina buskar jag planterade i våras, slängda på grusplanen! *suck*

Vattnet rinner däremot som det ska. Inget kluck längre någonstans. Men... de är tydligen inte riktigt färdiga ännu, så vad ska de göra mer tro? Och varför har de ritat med sprayfärg på några elledningar som kommer via gatan och leds upp längs vår husfasad?

Och varför är det helg så att man inte får tag i någon? Och varför i hela friden kan de inte ringa innan och tala om att de tänker börja? Och vilken tur att de lämnade den där glipan grus på 50 centimeter så att man kan knö sig runt hörnet på glasverandan och komma in i huset! 

Avloppet måste fixas, det är lika gammalt som gatan, bokstavligen, så det är bara bra att det blir gjort innan man hunnit fixa med entren i övrigt. Men jag kan inte låta bli att ändå känna en oro över hur de ska återställa det här. Jag kan liksom inte föreställa mig att de kommer att packa jorden tillräckligt, utan ser framför mig hur det i framtiden kommer att bli vattenansamlingar framför vår dörr, sättningar i huset och.. ja, problem liksom.

Livlig fantasi är inte bara av godo. Nej fy vilka skräcksyner den kan orsaka också.

Nå... Försökte att koppla av litet på lördagkvällen med god mat och lugn och ro. Vi satte upp adventsstjärnan i köksfönstret. Och jag blev så full i skratt; den är ju rosa! Inte var den rosa i affären, och är den avstängd är den vit och inte ett dugg färgad eller ens tonad. Och glödlampan är inte tonad heller (jag har kollat två gånger på förpackningen). Jag har ingen aning om var det rosa kommer ifrån, men rosa är den! :-)

Jag har köpt två adventsstjärnor, likadana, de ska hänga i var sitt köksfönster. Där har jag brutit mot en princip. För i princip tycker jag att det är urlöjligt att ha flera adventsstjärnor. En stjärna ska inte vara en inredningsdetalj, den ska leda de vise männen. (Jag är fostrad med flera timmars kristendomsundervisning i veckan i småskolan.)

Så nu kommer jag att bli en av alla de som lurar de vise männen ur kurs. Skäms på mig.

I somras var det många bloggare som visade sina favoritkoppar. Här är en av mina:

Teet smakar aldrig så bra som i just den här koppen. Vi har ärvt den så jag vet inte riktigt var den kommer ifrån. Inte kan jag tyda stämpeln heller. Det braiga med den är att den är så tunn att teet håller värmen länge. Och så blir det ju så vackert i händerna med det glimmande guldet. ;-)

Utlottningen

Nu är utlottningen klar.

Vinnare är följande kommentator:

Anonym: Vill också vara med om utlottning bara för att jag är så vansinnigt avundsjuk på alla vackra ting du skapar.

Nu hoppas jag att Anonym hör av sig till mig och berättar vilken bild Du vill ha och att du också mejlar mig din adress.

(Om jag inte får kontakt med Anonym inom ett par veckor så har jag redan dragit en reservvinnare kan jag meddela.)

Eftersom det är flera av er som haft vänligheten att länka till mig från era bloggar under tiden utlottningen pågått, och jag har två bilder, så gjorde jag så att jag även drog en vinnare bland er som länkat. Det blev:

Ida med bloggen Idasusanne.

Ida får tyvärr inte välja bild själv men jag hoppas att Du blir nöjd ändå. Hör av dig till mig du också med postadress.

Vill passa på att tacka alla som lämnat kommentarer och jättekul att ni var så många som länkade hit. Det fick mig att hitta till flera "nya" bloggar, och det är så kul att läsa om vad som händer i stugorna i vårt avlånga land.

Kollektiv jättekram och önskan om en god andra adventshelg åt er alla. Puss puss.

Sörmlandssommar som pausbild

Idag är det den femte december och nu stänger jag strax chansen att vara med i utlottningen. I morgon drar jag en vinnare samt lottar även ut den andra bilden bland er som länkat hit till mig från era bloggar.

Som pausbild ett foto från en utflykt vi gjorde i somras. Vackrare än så här blir knappast det sörmländska landskapet. När jag var liten och läste Thomas Malorys riddarsagor såg jag landskapet framför mig precis som detta. Men istället för en kossa så var det förstås en drake mitt i bilden. :-)