Pumpor

En scannad dia tagen för några år sedan just den här tiden. Det året odlade jag både pumpa och vintersquash och fick en dunderskörd. Vintersquash hade jag ända långt in i januari, den blir ofta bara godare av att ligga till sig lite i källaren.

Av alla fröer gjorde jag sen girlanger till granen det året.

Hittade en annan pumpabild när jag rotade i mina lådor; en illustration gjord till Kamratposten, förmodligen samma år som jag odlade pumpor. Jag tenderar att inspireras av vardagslivet i mina illustrationer. :-)

Så lite klur så här till halloween:

1. Vilken byggsats har använts till växthuset - 1, 2, 3, 4 eller 5?

2. En av fåglarna lever inte vild i Sverige - vilken?

3. Vilka är de tre grönsaker som odlas i landet längst ner i bilden?

4. Det finns några saker i bilden som inte riktigt hör hemma här - vilka? (undrar hur jag tänkte här - varenda sak i bilden har jag i min trädgård nuförtiden... )

5. Para ihop rätt grönsak med rätt maträtt/bakverk.

OBS! Klicka på bilden om du vill se den större.

En till:

Fem saker hör inte hemma i kruka - vilka?

Ni vinner inget pris om ni svarar rätt. Bara så att ni vet det. :-)

Men snart är det dags för det hundrade inlägget, kanske ska jag hitta på något då - vad säger ni?

Stilleben

I mitt fönster

Tröstegrej

Det har varit en litet vemodig vecka det här. Kanske beror det bara på att träden utanför fönstret nu verkligen har tappat alla sina löv. Eller så beror det på att tankarna går i sorgliga banor. Rosa-bandet tider som det är.

Men jag har min egen lilla tröstegrej, att krypa upp i soffan på kvällen och virka litet. Då mår jag bra. Och vilar huvudet.

Det här är vad jag håller på med nu. När jag städade en garderob i somras hittade jag en kasse med garner jag köpte i Alta för evigheter sen. Jag och min man bilade uppe i norra Sverige, Norge och Finland under tio dagar, och alla hytter vi bodde i saknade TV. När vi kom till Alta fanns det garn i mataffären, och jag köpte genast på mig tre nystan av varje färg för att ha något att göra kvällstid. När vi kom hem hade jag framstycket till en tröja, mycket färgglatt och väldigt mönstrat. Det blev aldrig mer än det framstycket.

Tänkte nästan slänga garnet först. Jag är ju i rensar- och röjartagen, men... näää, inte slänga fint garn väl..?

I somras gjorde jag en annan filt med mormorsrutor (varför ni inte fått se den? för att jag inte sytt in alla trådar än! det tar lika lång tid att sy in trådarna som att virka hela täcket!) så jag tänkte att jag kunde göra en till med lite mustiga färger. (Den jag gjorde i somras är ljus. Och sval, eftersom jag använde bomullsgarn till den.)

Så det jag gjorde nu var att köpa till ett neutralt grått garn som jag innefattat alla rutorna i. Och jag kom på ett nytt sätt att montera samman dem på också, så att det bildas nästan som en liten ås mellan varje ruta. Läckert, tycker jag.

Jag har inte ens kommit halvvägs med den här ännu, och tror inte att garnet kommer att räcka till en stor filt heller, men kanske blir det en liten filt till soffan. Eller en filt för katterna att ligga på vid fotändan av sängen? Ja, vi får se. 

En promenad längs Memory Lane med svärfar

Hade en tanke när jag vaknade i morse att jag skulle låta dagen vara. Jag skulle inte försöka bestämma över den utan låta den bli. Fixa litet i lugn och ro, plocka litet, pyssla litet. 

Vid lunchtid bad jag maken att ge mig skjuts till Köpcentrat. Där finns en affär som säljer silkespapper och silkespapper var vad jag behövde idag, för att få mig en stunds eftermiddagspyssel, i lugn och ro.

Maken hade inte tid att skjutsa mig, för han hade stämt möte med sin far för att åka till kyrkogården och hälsa på sin mamma. Svärmor hamnade i Minneslunden i veckan som var, och svärfar ville åka dit och hälsa på. "Om du följer med" sa maken "så hinner vi till pappersaffären innan de stänger i eftermiddag".

Det var solsken idag, det var härligt väder för en bilutflykt. Jag följde med.

Framme vid kyrkogården visar det sig att svärfar inte riktigt vet vart svärmor tagit vägen. Är det i Vilolunden eller Minneslunden? Och ska man ta Kom-ihåg-stigen eller Stairway-to Heaven för att komma dit? Till slut hamnar vi på en muromgärdad plats med stora järnställningar att ställa ner ljus och snittblommor i (kransar får man absolut inte lämna!) och vi låter oss nöja med det. Ljusen slocknar och vi ger upp försöken att tända dem. Istället börjar vi alla tre prata om slingerväxten som klänger sig över alla murarna omkring oss. Jag hittar några torkade blomhängen och svärfar knipsar genast av ett par. Det ena ger han till mig.

"Är inte naturens skönhet det största undret" frågar han. 

"Jo" svarar jag. Och sen går vi därifrån.

Men kyrkogårdsbesöket var inte klart där. Farbror P. skulle besökas också. På hans gravsten står ett kvinnonamn med samma efternamn som hans, samt en hel drös med Carlson's. Jag frågade vem kvinnan var, eftersom jag vet att farbror P:s fru hette något helt annat i förnamn.

"Jo hon var illegetim dotter till en flygare som aldrig erkände henne, så därför fick hon aldrig hans namn" sa svärfar. 

"Jaha... men varför ligger hon här då, och varför har hon samma efternamn som farbror P.?" 

"Jomen hon var ju gift med honom!!" 

"Ahaa, var han gift två gånger?" 

"Nej, nej, nej, det var bara en gång, och de var barnlösa, så det var därför den jäkla sonen de hade som aldrig hörde av sig fick ut sitt mödernearv två gånger!" 

"Jaha... " (Hör ni hur svärdottern tänker så det knakar nu?)

Jag gör ett nytt försök. 

"Men kvinnan där som har samma efternamn som farbror P.? Är det hans fru, jag trodde hon hette M..... i förnamn?" 

"Ja, det gjorde hon" 

"Men varför står det K..... där då?"

Svärfar rynkar koncentrerat ögonbrynen, hytter med käppen mot gravstenen och utbrister: 

"Ja det var som tusan, det har blivit något fel! De har bytt ut nåt!!"

"Vilka är alla Carlson's då?"

"Ingen aning! Jag förstår inte alls var de kommer ifrån, de måste ha kommit dit efteråt!!"

"Men kan de höra ihop med flygaren då?"

"Nej, nej! Det var ju inte hans barn säger jag ju!"

Vi lämnade farbror P. och hans M... ( eller K... ) och fortsatte till skräddarmästare S:s familjegrav. 

Svärfar börjar berätta om skräddarmästaren. 

"Han sydde alla kläder åt den där prästen i Östermalms församling, ingen vidare trevlig karl tror jag. Han fick förresten en son, årsbarn med Britt, som började göra film sen. Filmregissör blev han visst till och med, ganska känd." Han ser uppfodrande på mig som inte annat kan än att börja gissa på olika svenska filregissörer från 1900-talets första hälft. Alla är fel. Ser på maken (som ler, han hört historien många gånger): "B-E-R-G-M-A-N"

Jaha... min makes gammelfarfar sydde alltså Ingemar Bergmans fars kläder. 

Jag börjar tänka på Fanny och Alexander, filmen, och känner mig nästan lite yr över hur nära historia plötsligt kommer mig där ute på kyrkogården. Alla avslutade liv. Vänder mig från skräddarmästarens familjegrav och ser istället rätt på Siri och Carlo Derkerts gravsten.

"Han var också illegetim" säger svärfar "nu åker vi och fikar!"

"Kan Långängen vara öppet" frågar svärfar.

"Ja" säger maken "jag hörde en flicka säga det häromdagen".

"Vänta nu... (frågar fru/svärdotter) ...du hörde en flicka säga det? Berätta mer!"

"Jamen en ung kvinna då! När jag åt lunch på jobbet i förra veckan!"

"Och hur gammal är en flicka slash ung kvinna då?"

"... ja... trettiofem...?"

Är min make så gammal att han börjat kalla trettifemåringar för flicka. Skrämmande...

 Långängens Gård 

Tillbaka i bilen på väg in mot city igen pekar svärfar på en klunga får ute på en åker och säger: "Kossor!"

Jag och maken säger ingenting, för vi vet ju vad han menar.

Vi åker förbi en sjö och svärfar säger "Oj, titta det ligger is redan!"

Termometern visar 13 grader i skuggan, och maken säger: "Hur menar pappa?"

"Ja ser du inte, det är folk som går på isen redan."

Vi tittar och tittar, men ser varken folk eller is. 

Strax därefter passerar vi en äng där två träd står bredvid varandra. Det ena är en björk som har kvar alla sina gula blad, det andra vet jag inte vad det är, men det har redan fällt alla sina löv och står kal. 

Svärfar ropar: 

"Stanna bilen, stanna bilen, titta vilket märkligt fenomen! Jag har aldrig sett på maken! Halva trädet har dött och den andra halvan lever!! Den kommer snart alla fälla alla sina löv den med, men ännu lever den! Naturen... " han tappar resten av meningen... 

Det blir så tyst, så tyst i bilen där vi står stilla efter vägrenen och tittar på träden på åkern. Jag undrar om svärfar också tänker på sig själv, och på sin Britt. 

Vi åker ut från Stockholm i solnedgången. Vi stannar i köpcentrumet och jag får tag i mitt papper just innan affären stänger. Vi köper lyxig kvällsmat och sitter länge, länge i köket och äter och pratar. Och sen var den här dagen som bara fick hända över.

Glansmiskantus

Ett till inlägg som handlar om gräs. Har ju inte visat några bilder än på miskantusen, Miscanthus sinensis, som ska ner i min gräsrabatt vid Huset. Fotade den jag har vid ateljén och som jag ska ta en bit av i vår.

Den är som finast den här årstiden. Det vill säga, jag tycker ju att den är ganska fin under vintern också, när bladen har gulnat och vipporna blivit lite luddiga. (Får återkomma med fler bilder senare i år.)

Vipporna är som högst ca 180 cm. Ja man ser ju storleken i relation till växthuset som är ett lite större (ca 14 kvadratmeter) Serralux från Classicum.

Till vänster i bild skymtar en del av våra sparrissängar. Eller det som var sparrissängarna innan sorken kom. Trädet är ett Reine Claude plommonträd. Av de plommonen gör man den godaste romtopfen i världen. 

Här sitter jag och försöker jobba...

I morgon ska vi ut på ett heldagsäventyr. Vi plockar med oss isbjörnen (som är farmors morfar till donnan om jag glömt att nämna det) på utställning för första gången på flera år. Han är så gammal nu att han kan ställas ut i något som kallas seniorklass. ("Gubbklass" kallar jag det.) Klockan åtta ska vi vara på plats i utställningshallen och först vid 19.00 någon gång beräknas alla bedömningar vara klara.

Man brukar vara rätt mör efter en så lång dag i en dragig och kall sporthall, men jag ser väldigt fram mot morgondagen trots det. Ska bli så kul att träffa alla kattkompisar vi inte sett på länge!

Loppisduken

Här är duken jag hittade på secondhand i helgen.

Den dämpade röda färgen passar jättebra in hos oss. Och mönstret är originellt. 

Den här inspirerar mig. Gör mig lycklig. Får mig att vilja ha kafferep, att fira födelsedagar, att äta hembakt bröd, att...

Skymtar på bild gör också denna veckas bukett. Jag fyllde hela vita porslinsskålen med kärleksört. Det blev maffigt.

Donnan håller på att göra sig hemmastad. Hon hjälper mig vid datorn, ändrar och skriver om saker mest. Jag tror att hon ska bli författare när hon blir stor, hon verkar ha mycket hon vill berätta om.

På nätterna ligger hon vid min huvudkudde och när jag vaknar till och säger "hej Donna" säger hon "määäao?" (Jag har fått för mig att det betyder "vi somnar om nu va..?")

Inspiration & Donnan

Längtan efter Donnan blev oss övermäktig och vi lämnade Huset en dag tidigare än planerat. Så där står lampfoten kvar och det dröjer nog ett tag innan jag får tid att ta itu med den.

Men jag tänkte att jag skulle visa den bild som inspirerade mig att köpa den:

Sida ur senaste numret av Country Living US edition

Amerikanska Country Living  handlar förstås till största delen om halloween denna månad. Lampan nere till höger i bild har nåt... Jag funderade på vad det var, och till slut kom jag fram till att det inte är lampan i sig, utan färgerna i den ihop med alla andra färger på uppslaget jag gillar. Så jag tänkte att varför inte köpa en billig lampfot i trä som man kan måla efter lust och säsong. Orange nu. Röd, grön eller vit till jul. Knallgul till påsk. Och lampskärmen kan helt enkelt vara vit. Eller svart. Eller så köper man en ståltrådsstomme och byter tyg på den efter säsong också. 

Lampan blir inte en statisk del av inredningen, utan den blir pynt.

Vi får se hur det blir. Någon halloweenlampa blir det nog inte i år, jag tror inte jag kommer att hinna. Men något halvknasigt (hellre än stiligt) borde jag väl kunna hitta på till jul. (Eller så blir hela alltet korpsvart och hamnar ovanpå skåpet.) (Fast det skulle ju vara roligt att prova att klä både fot och skärm i papper också... !)

Ta-daaa! Här är hon, vår madonna Donna, eller Lady Madonna som hon heter i stamtavlan.

Som alla kattbebisar så somnar hon rätt som det är och lite var som helst. Inte helt lätt att balansera på huk utan stöd för händerna med en sovande kattunge i knät och samtidigt fota... Ska plocka ut henne ur bokhyllan (där hon just nu lagt sig ovanpå makens datatidningar) och se om hon inte vill ligga och kramas i min säng istället...

Tokshopping

Hann med en snabbis på lokala secondhand affären idag. Jag har gått och velat i över ett års tid över en lampa som de haft i skyltfönstret och nu hade jag bestämt mig för att äntligen slå till. Den skulle nämligen passa så himla bra till svarta skåpet. Men man ska inte vela - den såldes förra veckan. Fasen också!

Nåja, lite annat kom med hem istället. En hel papperskasse full för bara 150 kronor. (Jag är kär i den där lilla affären!)

Liten kakburk (men jag ska nog ha te i den) för 10 kr.

Potatisstöt (jag upptäckte när jag gjorde äppelmos förra helgen att jag inte har någon). 5 kronor.

Ursnygg benvit porslinsskål. Den är stor, 30 cm i diameter, och härligt vintagekrakelerad. Har en känsla av att jag kommer att använda den här i princip dagligen. Blanda sallader, göra kakdegar, fylla med frukt... 20 kr.

Mojäng att göra blommor i garn med. Jag hade en sån här när jag var liten. Nästan likadan tror jag, tycker att förpackningen känns bekant. Vet inte om jag kommer att använda den. Den kanske bara får bli prydnad på väggen i pysselhörnet. 10 kronor.

Köpte även ett brevställ i tenn, ett servettställ i nysilver och en nötknäckare (eftersom vår gamla gick sönder för nån vecka sedan). 25 kronor till.

Det dyraste idag var en jugendmönstrad röd-vit bomullsduk för 50 kr. Ska fota den i morgon.

Och så blev det en lampa ändå och också. Inte riktigt i stil med den jag hade siktat in mig på, om jag säger så. Och maken såg på mig med fullkomlig förtvivlan när jag kom ut från affären med den här i famnen.

-Jamen jag ska ju fixa till den ju!

- ........

-Du, vi behöver faktiskt förstärka baguaområdet för familjerelationer med ett starkare ljus! 

- .........

Nu, två timmar senare, har han fortfarande inte kommenterat lampan med ett enda ord, och ändå står den här och lyser så fint på matsalsbordet... (Undrar om han har något emot bordellbelysning... ?)

Allt ute i trädgården har vi hunnit fixa idag, skaka ur jord och växter ur alla krukor, gräva upp ickehärdiga lök- och knölväxter, ställa in sommarmöblerna. Ta skott från pelargoner som jag vill vara säker på att ha kvar. Och så har vi räfsat äpplen i flera timmar.

På söndag ska vi hämta hem en madonna. Jag är redan så ivrig att jag inte kan koncentrera mig för fem öre. (Blir nog ett par sömnlösa nätter som väntar.) Har lyssnat mycket på den här låten senaste dagarna.

Köksfönster

I Huset har vi kvar sommargardinerna i köket. Jag trivs jättebra med den här varianten den ljusa årstiden. På kvällarna kan man dra för så att folk som går förbi ute på gatan inte ser direkt in, men ändå släpps ljuset in. 

Gardinstången kommer från IKEA och kostade nio kronor. Helt ok pris när man snabbt behöver något och inte har råd att köpa det där man fantiserar om, eller hur? Tyget är ett glesvävt oblekt bomullstyg jag fick av svärmor för några år sedan. Köket ligger i öster/söder och fullkomligt badar i ljus om mornar och förmiddagar.

Pelargoner på fönsterbrädan. Flyttar runt lite på dem, här vid köksbordet hamnar ofta de som blommar vackrast för stunden. Just nu har den vita stjärnpelargonen börjat blomma igen, så den fick flytta in hit från hallen.

Av nån anledning så har det mesta av vårt klarglas hamnat här i Huset. Mycket har vi haft nedpackat i flera år, och det mesta slängdes eller gavs bort när vi hade en stor förrådsrensning för något år sedan. Det vi ville behålla tog vi hit. Gamla graverade pluntor är ju inte helt fel i ett sekelskifteshus.

En till present från makens föräldrar, en smörbytta (nedan) ur serien Picknick från Rörstrand.

En annan designer jag gillar med ungefär samma bildspråk är Stig Lindberg. Speciellt hans tygmönster tilltalar mig. Maken jobbade under Stig Lindberg på Gustafsberg en tid på 70-talet. Lindberg anställde honom för att rita en ny variant på Kåges Argenta-serie, men innan mer än några få prototyper hade tagits fram så blev det kris i koncernen, den köptes upp av Arabia, och maken blev värvad till Kosta istället.

Det grämer mig litet. Jag hade gärna velat ha en 70-tals variant av klassikern Argenta hemma.

(Jag tror att det ska finnas kvar en skiss maken gjorde, ska se om jag kan hitta den och visa någon dag.)

Jahapp, nu väntar två dagars grovarbete igen. Skåp ska rivas ner i köket och blir vädret fint ska jag gräva lite nya gropar i trädgården. Vi var och tittade på golv idag, och nu har vi bestämt att det inte är någon idé att skjuta upp golvbytet heller, så påkopplingen av vatten lär dröja ytterligare någon månad. 

Men, den som väntar på nåt gott... ja ni vet...

Har ni tråkigt?

Sömnlös? Tråkigt på jobbet? Några minuters tidsfördriv finns här.

Som på en färja

Idag känns det som om jag befinner mig på en färja.

Får inget riktigt fotfäste när det ser ut så här utanför fönstret.

Någonstans där ute finns rullstensåsen som går ända in till Stockholm. Och någonstans där ute finns höghusen i vår stockholmsförort...