Det här är vår taklampa i köket. Vi tog den - och en lillasyster till den - till stugan för att slippa ha dem ligga skräpande i källaren. Maken hittade dem i ett rivningshus när han jobbade i småland. För fula att ha uppe någonstans men för "snygga" för att slänga...
När köket var helt orört och hade kvar sin orangebruna plastmatta på golvet, beigegula skåpluckor och tapeter med träimitation så var lampan nådastöten; eller, det som gjorde att vi kom igång med att måla väggar och köksluckor ganska så bums.
Så här en ny köksinredning, nytt golv och fyra nya vita väggar senare tycker jag att den här lampan gör hela köket. Påverkat färgval har den också gjort, men det tog ett tag innan vi kom på att vi hela tiden räknade in lampan i alla färgbeslut som gjordes.
.jpg)
Kosta-lampan "Hinken", design Per Sundstedt (70-tal)
Egentligen skulle jag inte skriva om vår kökslampa, utan om vår kökslampas besynnerliga beteende. När vi kom hem efter att ha varit och handlat igår så lös lampan nämligen. Bara sådär. Och gick inte att stänga av. Från förbryllan till att tro på spöken, till övertygelse att köket kommer att brinna ner om jag lämnar det så mycket som fem minuter på några sekunder.
Efter en stund kom vi på att lampan har en egen avstängningsknapp också, och den fungerade. Så lampan kunde stängas av. Men... ja, visst är det läskigt? El som bara beter sig hur den vill?
Elen (och all list-finish) är det som vi har kvar att fixa i köket. Behöver jag säga att det ska bli skönt att få det gjort så småningom?
*
På Ica hade de söt campanula i kruka. Små, vita klockor...
Jag planterade dem ihop med zinnia och luktärt. Det ser så skirt och ljuvt ut nu, men blir mer färg vad det lider. Verkar inte kunna undvika färg i år. Varenda kruka blir mustig (om man vill vara snäll, ett annat ord är skrikig).
.jpg)
(Hmm... undrar varför min ärvda kruka har hål efter hela sidan? Kan de vara från min lillebrors jag-måste-prova-hagelbössan-på-allt-jag-ser period..?)
Hittade denna skönhet nyutslagen vid uteplatsen också. Lathyrus chloranthus 'Lemonade', eller grönvial som den heter på svenska. Det här är tredje sommaren jag odlar den, jag har nämligen inte fått den att blomma tidigare. Skam den som ger sig. I år toppade jag småplantorna riktigt tidigt och kanske är det de kraftigare plantorna som gör att den äntligen blommar? Eller så har bara vädret passat den bättre.
.jpg)
.jpg)
Slutar dagens inlägg där jag började, i vårt kök. I fönstret blommar just nu en av mina namnlösa. Det här är den absolut mörkaste blomma jag sett på en vanlig pelargon. Det är alltså inte någon engelsk pelargon, inte 'Lord Bute', utan en "vanlig" zonalpelargon (tror jag). Tänk om den här plantan kan växa på sig bra så att jag kan ta en massa sticklingar och så nästa år kan jag samplantera den med grönvial i stora krukor ute... skulle inte det vara läckert?!
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
