Grönt och gult och svartrött

Det här är vår taklampa i köket. Vi tog den - och en lillasyster till den - till stugan för att slippa ha dem ligga skräpande i källaren. Maken hittade dem i ett rivningshus när han jobbade i småland. För fula att ha uppe någonstans men för "snygga" för att slänga...

När köket var helt orört och hade kvar sin orangebruna plastmatta på golvet, beigegula skåpluckor och tapeter med träimitation så var lampan nådastöten; eller, det som gjorde att vi kom igång med att måla väggar och köksluckor ganska så bums.

Så här en ny köksinredning, nytt golv och fyra nya vita väggar senare tycker jag att den här lampan gör hela köket. Påverkat färgval har den också gjort, men det tog ett tag innan vi kom på att vi hela tiden räknade in lampan i alla färgbeslut som gjordes.

Kosta-lampan "Hinken", design Per Sundstedt (70-tal)

Egentligen skulle jag inte skriva om vår kökslampa, utan om vår kökslampas besynnerliga beteende. När vi kom hem efter att ha varit och handlat igår så lös lampan nämligen. Bara sådär. Och gick inte att stänga av. Från förbryllan till att tro på spöken, till övertygelse att köket kommer att brinna ner om jag lämnar det så mycket som fem minuter på några sekunder.

Efter en stund kom vi på att lampan har en egen avstängningsknapp också, och den fungerade. Så lampan kunde stängas av. Men... ja, visst är det läskigt? El som bara beter sig hur den vill?

Elen (och all list-finish) är det som vi har kvar att fixa i köket. Behöver jag säga att det ska bli skönt att få det gjort så småningom?

*

På Ica hade de söt campanula i kruka. Små, vita klockor...

Jag planterade dem ihop med zinnia och luktärt. Det ser så skirt och ljuvt ut nu, men blir mer färg vad det lider. Verkar inte kunna undvika färg i år. Varenda kruka blir mustig (om man vill vara snäll, ett annat ord är skrikig).

(Hmm... undrar varför min ärvda kruka har hål efter hela sidan? Kan de vara från min lillebrors jag-måste-prova-hagelbössan-på-allt-jag-ser period..?)

Hittade denna skönhet nyutslagen vid uteplatsen också. Lathyrus chloranthus 'Lemonade', eller grönvial som den heter på svenska. Det här är tredje sommaren jag odlar den, jag har nämligen inte fått den att blomma tidigare. Skam den som ger sig. I år toppade jag småplantorna riktigt tidigt och kanske är det de kraftigare plantorna som gör att den äntligen blommar? Eller så har bara vädret passat den bättre.

Slutar dagens inlägg där jag började, i vårt kök. I fönstret blommar just nu en av mina namnlösa. Det här är den absolut mörkaste blomma jag sett på en vanlig pelargon. Det är alltså inte någon engelsk pelargon, inte 'Lord Bute', utan en "vanlig" zonalpelargon (tror jag).  Tänk om den här plantan kan växa på sig bra så att jag kan ta en massa sticklingar och så nästa år kan jag samplantera den med grönvial i stora krukor ute... skulle inte det vara läckert?!

Blå utflykter

Tre kvällar i rad har vi efter kvällsmaten, när det börjat bli svalare ute, satt oss i bilen och åkt iväg. Första kvällen var vi borta i tre timmar. Vi körde på slingelkrokiga vägar vi aldrig kört på förut och fick återigen uppleva en del av Sörmland som var ny för oss.

I går kväll blev utflykten bara en kortis på någon mil till ett parti åkerlandskap där det förra året var helt blått denna tid. Blått av blåklint. Nu hade bonden ersatt rapsodlingen med annat så de stora blå fälten var borta...

Endast en liten rapsåker fanns i år. Inte lika mäktig som de böljande blå vidderna vi upplevde förra året, men tillräcklig för oss för att få uppleva lite blå poesi.

Vet inte varför blåklinten trivs så bra med raps. Eller köper bonden här någon speciell fröblandning för att förbipasserande ska få njuta? 

Tro det eller ej men jag har suttit och fixat med de här bilderna i nästan tre timmar. Min Nikon vill klart o bestämt ha blåklint turkosblå och inte alls blåklintsblå. Nå, tycker att jag kommit en bit på väg iallafall att återge blommorna sin rätta färg. Inte helt, men nästan...

Vår by på avstånd. På den södra sidan samhället är det mest åkerlandskap i flera mil, och på den norra nästan bara skog. Gillar den här sidan bäst.

Har inga planer för denna dag. Köksgolvet ser ut att behöva svabbas av. Ett par pelargoner behöver planteras om. En stol målas... Ja, vi får se...

Inget värmeslag (men taskig uppkoppling)

Tänkte bara som hastigast berätta att det mobila bredbandet inte fungerat på hela dagen. Min frånvaro beror inte på värmeslag om någon undrat... 

Kan också meddela att jag inte är helt säker på att en hel jordgubbsgräddtårta för endast två personer var någon bra idé...

Sommarmaten idag; böckling med råstekt potatis i tunna, tunna skivor med massor av persilja. Suck vad gott!

PS. Var det någon som såg Aftonladets (eller kanske var det Expressens) förstasida idag? Det där om att vita hästar ska dra glaskistan med Michael Jacksons kropp? Tänkte ni på notisen överst på sidan? "Svensk artist drabbad av svininfluensa." (!!!)

Dagbok (eller: inkompatibel med celsius +30)

Vi har semester den här veckan och hur stora förväntningar har man?

Meningen var att vi skulle jobba på huset men hallå - det är trettio grader i skuggan, luften står still, jag får migrän trots kopiösa mängder vatten och jag konstaterar för jag vet inte vilken gång i ordningen att det här är inte min sorts väder.

Nå, slutklagat. Det här är vad vi gjort idag:

- Ställt fram utemöblerna där de ska stå. (De står alltså inte staplade i en pyramid längre.)

- Gjort rent och provbadat i vårt gamla badkar som vi hade i ateljén innan vi byggde "riktigt" badrum där. Nu är det sommarbadkar på gräsmattan. (Istället för murarbaljan jag brukar ställa på köksgolvet och tvaga mig i.)

- Maken har klippt gräsmattan (1,5 timma i blåslampe-sol. Bränt ryggen gjorde han på kuppen.) (Rätt åt honom när han är så hurtig!) 

- Maken har grävt ur hela plastkomposten. Och spritt ut jorden i landet! (Vet inte vad det tagit åt honom... )

- Maken har åkt iväg med hela bilen full av säckar med trädgårdsrens till sopstationen. (Under tiden sov jag middag.)

- Maken har satt upp konsoler som ska bli en planteringsbänk vad det lider på ena sidan av uteplatsens vägg. (Det blev snett och skruvarna var för korta.)

- Maken hittade en liten noshornsbagge flytande i nya badkaret. (Den stora noshornsbaggen blir ca 4 cm lång och dess larver 8-10 cm stora. Den lilla noshornsbaggen är bara 13-14 mm lång och väldigt söt.)

- Varm mat till middag, tro det eller ej. Fisk idag igen. (Testade faktiskt att göra sås på creme fraiche, rivet äpple och hackad smörgåsgurka som Mira tipsade om i en kommentar till förra inlägget.) (Och Tekla Maräng, du ska få soppreceptet snart!)

- Vid nio tiden när hjärnan slutat koka kvicknade jag äntligen till något och vattnade alla krukor, vattnade, vattnade, vattnade alla nyplanterade större växter (bambu, gräs, träd), och så fick jag ner ett par lådor med utplanteringsväxter som har stått alldeles för länge i sina krukor. Och så rensade jag och kantklippte rundeln som fungerar som tillfälligt kryddland. Och gick sen in och gjorde tårta. (Som står i kylskåpet nu för att safta till sig ordentligt till i morgon.) (Maken brukar vilja ha jordgubbstårta på sin namnsdag, som i och för sig inte är än på några dagar, men vi har semester och då tror jag det är tillåtet att blanda ihop dagarna en aning.)

Ska prova att ställa väckarklockan litet tidigare i morgon och se om jag kan hinna ut innan man fullständigt slås till marken av värmen. Borde rensa litet mer ogräs för att känna mig hyfsat nöjd med tillvaron nämligen.

Farfars pion och konspirationsteorier

Vacker eller ej? Ja, jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker om farfars pion, men den kommer nog att vara en av mina käraste växter i all framtid trots det.

Min farfar flyttade ner till Stockholmstrakten från Norrland 1920 och fick anställning på en herrgård 3 mil norr om stan. Familjehistorien säger att den här pionen var bland det första han planterade utanför sin tjänstebostad. Jag fick en liten bit av av min farbror som grävde upp plantan och flyttade den hem till sig när farfar dog för 20 år sedan.

Det är en gammeldags pion med flera, inte alltför stora blommor, på varje stjälk. Färgen är rödlila och ganska svår att placera lyckat i trädgården (tycker jag), men det finns ändå något så sympatiskt i det liksom solblekta utseende blomman får när den varit utslagen någon dag...

Mmm.. så det får bli veckans favorit det här...

Är det någon mer än jag som har svårt att hitta på vad man ska äta när det är så här varmt? Vi verkar leva på jordgubbar och tomatsallad just nu. Lunchjordgubbarna har jag börjat variera genom att mixa med fil och smaksätta med vaniljsocker och färskpressad lime. (Kan ju inte äta gräddmjölk varje dag... ) (!)

Det enda varma vi fått i oss under de tre senaste dygnen var en grillad fiskbit i fredags kväll. Gjorde en sallad på couscous, avocado, fetaost och rikligt med oljevinägrett smaksatt med färsk, hackad oregano till.

Älskar denna tid när man riktigt kan börja frossa i färska örter från trädgården!

Har gjort en sats kryddvinäger också. Testar med libbsticka i år.

Det är easypeasy att göra egen kryddvinäger. Hacka upp favorit-kryddgrönt. Lägg i en glasburk (som inte får ha lock av metall), häll på vitvinsvinäger, skruva på locket och låt dra två, tre veckor. Sila vinägern och häll på ren flaska.

Konspirationsteorier! Det var både min och brorsans första tanke när vi fick höra att Michael Jackson hade dött. 

Min bror, som är lite mer företagsam än jag, satte sig och sökte på olika konspirations sajter på nätet och han kunde konstatera att den populäraste teorin än så länge verkar vara att Michael Jacksons egna hämtat hem honom. För det vet väl alla (dah!) att MJ blev bortförd av utomjordingar på 80-talet och ersatt av en kopia. Nu har kopian fått åka tillbaka hem. 

Beviset ska vara att Michael Jackson (eller kopian då, om man ska vara petig) har låtit bygga en landningsbana i Nevadaöknen för 40 miljoner kronor.

Min mamma har en egen teori, att MJ dött av svininfluensan men att det mörkas av CIA som inte vill att panik ska spridas bland landets andra artister. 

(Vi är en helt normal familj i vanliga fall. Men helt klart är att syrrans besatthet i Michael Jackson under 80-talet har lämnat djupa spår i oss alla... )

Ett bra sätt att starta en dag

Läste häromdagen på bloggkompis Lisas blogg att hon känner sig rik just nu. 

Smaka bara på de orden; Jag känner mig rik.

Visst får man lust att känna så själv?

Beväpnad med sax tog således även jag en runda bland ogräs och sorkhål i morse. Jakt på eget guld.

Man behöver inte ta sig fram till regnbågens slut för att hitta skatter.

Grönt är vitamin för själen. 

(Vitamin A, B, C, D, E och vitamin Grön?)

Några örter hängdes till tork under kökstaket.

Väldoftbukett på ritbordet.

Idag har jag bara planerat in ett par timmars lönearbete, sen ska jag sätta mig med litet eget jobb tänkte jag. Har så mycket idéer jag vill genomföra och testa. Min hand är kompis med pennan just nu, det blir som jag vill, det flyter. Bladen jag ritar blir precis så snirkliga och vackra som de är framför ögat. Vässad blyerts.

Årets längsta dag

Det blev en väldigt skön helg. På midsommaraftonen struntade vi i att åka till det firande vi var bjudna till och åkte en sväng till Huset istället. Det kändes som att vara på väg mot långsemester när man satt helt still i kö på E4:an utanför Stockholm i över en timma.

Tillbringade eftermiddagen med att rensa ogräs och skyffla grusgången. Det var skönt!

I lördags vräkte regnet ner även på vårt lilla hus men istället för att sitta och sura över det åkte vi tillbaka till Stockholm. Vi åkte en rejäl omväg. Istället för 1,5 timma tog det 3,5 timma att komma hem.

Men vi fick se en bra bit av Sörmland när naturen är som vackrast...

Ett orangeri vid Haneberg i hällande regn...

... och ett ödetorp i stekande sol på slätten utanför Eskilstuna...

Idag har vädret varit toppen och vi har varit ute och fixat i trädgården. Bland annat grävt upp en del plantor som ska till stugan som jag kommer att tappa bort om jag inte tar upp dem nu medan de fortfarande blommar. Förväxlingsplantor, sådana som ser likadana ut men inte riktigt är det. Varför jag inte bara sätter lappar på dem? För att rådjuren här ute har dille på att norpa varenda papperslapp jag fäster vid plantor och rycker upp alla pinnar jag sätter i jorden.

Här blommar en näva som sitter i kruk-karantän sedan i våras. Har rensat bort en hel del småplantor som grott runt stjälkarna. Ser ut som brännässla, så den här kommer inte att flyttas till stugan förrän jag är helt säker på att det inte finns ett enda vilande frö kvar i jorden.

Till kvällsmaten (blomkålssoppa) öppnade maken en flaska champagne. Det kändes lätt depraverat att dricka bubbel till soppa en söndagkväll. Men... varför spara på den, sa han, det är ju årets längsta dag i dag...

Glad midsommar

Vill bara tacka för alla uppmuntrande kommentarer på förra inlägget. Det verkar ju faktiskt som att det hjälper lite att skriva av sig, åtminstone när man får så många både peppande och förstående svar som jag fick nu från er. Tack!

En gammal bild från fotoalbumet får bli min midsommarhälsning:

Visst är det lite Rönnerdahl över honom? :-)

Är det bara jag som är trött?

Är det vädret eller vad är det? Jag är så trött att jag helst av allt skulle vilja lägga mig i sängen och stanna där ett par dagar. Minst. Jag vill ha semester, jag längtar till Huset. Jag vill påta i jorden, fortsätta brodera på gardinen och prata med mina pelargoner!

P. cucullatum

Titta på pelargonbladet ovan! Det sitter på en vildpelargon som ska blomma så småningom med enkla, lila blommor. Bladen är alldeles som sammet på denna pelargon, mjuka, mjuka... och titta på storleken; bladet täcker hela min hand. Titta på din egen handflata och föreställ dig ett pelargonblad så stort...

*

För två veckor sen ringde vi vår revisor och sa att vi ville komma förbi och hämta våra papper. Hon hade inte tid att ta emot oss just då utan bad oss komma idag. När maken ringde för att fråga vilket klockslag som passade så hade den automatiska telefonsvararen upphört och istället meddelade en metallisk röst att telefonnumret inte fanns längre. "Jamen det är bara att mejla henne" sa jag, "då brukar hon ringa upp efter en stund".

Maken letade på internet för att hitta hennes mejladress på hemsidan men hemsidan var bortplockad.

En aning obekväma till mods bestämde vi oss för att åka till hennes kontor ändå eftersom hon sagt att hon skulle vara där hela eftermiddagen. Det gick inte att komma in.

Efter en god stund hittade vi en annan företagare i samma hus som visste vad som hade hänt:

"Hon har ju gått i konkurs!"

Aha...

Eeh... och våra papper då?

Iiiih... har hon överhuvudtaget lämnat in våra deklarationer??

Och... jag pratade ju med henne i telefon i förrgår, varför SA hon inget!?

Sen gick inte bilen genom besiktningen heller. 

Som grädde på moset fick jag ett mejl med en liten nekrolog. Det var från en kattkompis som har lånat en hankatt från vår uppfödning till sin honkatt. I kullen blev det två ungar och en av dem föddes blind. Det här har varit som en liten solskenshistoria på sitt sätt, för som genom ett under hittade den här blinda, glada, frimodiga kattpojken efter flera månaders sökande av sin uppfödare/vår kompis ett hem som hade haft en blind katt tidigare. Lillpojken flyttade dit, blev på en gång kompis med deras äldre huskatt och ännu bättre, kompis med deras helt nyfödda dotter. Kattpojken låg alltid hos den nyfödda, tätt, tätt ihop, som om det var hans syster. (Är det inte så att man kan gråta bara av detta?)

Häromdagen hade familjen besök, det var varmt i huset, matte satt och ammade den lilla och besökarna öppnade dörren utan att tänka på katterna. Den äldre huskatten spankulerade ut och efter följde lilla blindstyret. Huskatten sprang undan när bilen kom, men lillkillen hann aldrig upptäcka att det var fara å färde. Så han finns inte längre.

(Tänk hur hemskt det måste kännas för den arma människa som öppnade dörren också!)

Jag blir aldrig riktigt klok på om man blir trött för att flera negativa saker radar upp sig som de har gjort idag, eller är det bara så att man saknar kraft att värja sig när man redan är trött?

Jag borde försöka hitta tre positiva saker med denna dag också, så att jag inte somnar på minus...

1. Jag fick tillbaka hörseln på ena örat i eftermiddags. (Envis öroninflammation... )

2. Omtänksamma maken hade köpt en krabba till kvällsmat, precis vad jag längtade efter.

3. Jag fick glädjen att skämma bort isbjörn ordentligt; han är helt tokig i skaldjur. (Och jag älskar hur det verkligen syns på honom hur han njuter av att bli bortskämd!)

*

Nästa gång jag är i Huset och det regnar en hel dag ska jag sy klart det här:

Ett kuddfodral jag hållit på med till och från i snart två års tid. (Inte speciellt krångligt på något vis, det har bara inte blivit färdigt än.)

Dubbelexponerad söndag

Regn, regn... regn. Och mer regn.

Städade köket. Och planterade om krukväxter. Omplanteringarna föranleddes av att min prinsess-kaktus inte längre vill stå i sin kruka. Den är så övertung att den bara välter.

Här har jag tejpat fast krukan på stolen för att kunna fota den stående innan omplanteringen:

Den är som en skulptur.

Eller var. 

Nu har den fått en redigt stor kruka så att den inte kan välta längre, och jag ska ställa ut den under taket på uteplatsen. Och se om utevistet kan få den att blomma igen. Den har bara blommat en gång, med enorma, ljusrosa blommor. Antar att det är blomfärgen som gör att den kallas prinsesskaktus istället för drottningkaktus som brukar vara samlingsnamn för bladkaktusar av detta slag.

Satte mig en stund för att testa mina nya färdigheter i PS på porträtt istället istället för landskap.

Rätt som det var upptäckte jag att jag slutat göra bleka, raspiga vintagekort och istället satt och arbetade med photoshop nästan som om jag befann mig i ett mörkrum. 

Det här är väldigt mycket den stämning som varit idag...

Och ja, det är jag på bilden... Hon där i bakgrunden, det är nog hon som brukar knacka mig på axeln och se till att jag får saker gjorda, men idag var hon lika tagen av vädret som jag tror jag...

(Och nej - hade bilden varit det minsta lik mig hade jag inte lagt ut den här! :-))

Stjärnpelargon 'Stellar Fandango'

Blommar just nu...

Jag borde ha toppat den här pelargonen förstås, men sticklingen fick en knopp ganska snart och sen kunde jag bara inte förmå mig att klippa bort den. Var så nyfiken på blomman!

I verkligheten är blomman betydligt mer klart kallröd i tonen, tyvärr försvinner den rätta nyansen när jag sparar om bilderna för webben.