Trots att nya rabatten inte ens är riktigt färdiggrävd har det redan blivit ett impulsköp; vitblommande drakmynta.
Physostegia Virginiana
Drakmyntan är mycket härdig, blir ca 50 cm hög och bildar snart ett kraftigt bestånd om den trivs. Blommar i augusti-september och ska vara fin som snittblomma. Det är därför jag vill prova den. Jag har inte haft så mycket snittblommor tidigare.
Vitt i trädgården den här årstiden är fantastiskt. När jag tittar ut genom fönstret i skymningen lyser plantan som lykta utanför.
Loppisfynd! Ett alldeles riktigt fynd denna gång. 80 kronor betalade jag för denna stora zinkbalja där till och med etiketten sitter kvar. Ska bli min "blanda-jord-och-planterings-balja".
Mera gult i Husets trädgård; gullris (nedan).
Varför allt det gula? Fanns det bara gulblommande sensommarväxter under 1900-talets första hälft?
En nyhet för mig är att gullriset är en gammal medicinalväxt. Den ska ha använts för att lindra ledgångsbesvär och inflammationer och man kan t.ex. badda bistick med en dekokt av blommorna.
Konstigt vad tankarna vandrar ibland.
Min katt damp i golvet nyss när han vände på sig lite klumpigt i sin dyna på stolen bredvid mig. Tillbaka i dynan blev han pussad och pysslad av matte som gurglar ur sig alla smeknamn hon kan komma på. Mattes vita springare är ett. Mattes prins-potta är ett annat.
Funderade över varför i hela friden jag kallar honom prinspotta, och kom fram till att det måste härleda från smeknamnet mina föräldrars undulat hade. Han kallades (alltid mycket kärleksfullt) för Äckelpotta. Med utropstecken efter. Och betoning på Potta.
Den här undulaten var en undulat som hade lätt för att lära sig. När pappa drabbades av en långvarig luftrörskatarr en gång så tog undulaten efter honom och satt och hostade så att han höll på att kikna i buren. Hundens skällande tog han också efter.
När mamma och pappa hade födelsedagsbjudningar så brukade följdaktligen undulaten hälsa alla som gick fram till buren med det glada tillropet: ÄckelPOTTA!!! Och försökte sen gästerna föra en konversation vid bordet så satt undulaten inne i buren och hostade så att det lät som om han höll på att kräkas. Ringde det på ytterdörren började han skälla som en halvhysterisk yorkshireterrier.
Han var i sitt esse vid dylika tillställningar. Gästerna däremot var väl måttligt roade av fågeln som fick en demonstrativ rethosta så fort någon försökte öppna munnen.
5 kommentarer:
Han ja Undulaten (satt och funderade vad han hette igentligen)och kom fram till att det var Hacke ,eller?? Kom oxå och tänka på min Korp Kalle som ju hade liknande problem (talproblem!)då mamma envisades med att säga att han var en ducktig pippifågel ,och han följaktligen satt och berömde sig själv hela sommaren "Kaaalee ee een ducktig pippifågel!!!" Kom även o tänka på när ngn från djurgårdsförvaltningen stack in fingret i buren och fick ett rejält nyp av denna kraftiga korpnäbb ,gick med blödande finger och okvädesord bort till buren med lillasysters Iller och stoppade ner fuvudet bara för att bli biten i näsan! HA ha ha!!! Det var tider det.......
Ha ha ha...
Hade glömt att Kalle pratade han också. :-)
Kommer du ihåg att Hacke hakade upp sig när han blev för upphetsad? Steppade på sittpinnen och sa "Hacke, hacke, hacke, hacke, hacke!" (under ivriga bugningar).
Ja jösses...
/I.
Sa just det till Fanny att han blev väldigt upphetsad ibland hahaha!
ha ha ha ha! crack pippi!
Vilken underbar pippi *gapskratt*.
Det där med namn gäller även här hemma till våra hundar. sonen tycker det är så piinsamt när jag använder min speciella röst för att prata med mina vovvar ;). Men självklart så måste de ha pluttnamn!!
Varför har jag alltid kallat sonen för "min groda"??!! :)
Kram
Skicka en kommentar