Farfars pion och konspirationsteorier

Vacker eller ej? Ja, jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker om farfars pion, men den kommer nog att vara en av mina käraste växter i all framtid trots det.

Min farfar flyttade ner till Stockholmstrakten från Norrland 1920 och fick anställning på en herrgård 3 mil norr om stan. Familjehistorien säger att den här pionen var bland det första han planterade utanför sin tjänstebostad. Jag fick en liten bit av av min farbror som grävde upp plantan och flyttade den hem till sig när farfar dog för 20 år sedan.

Det är en gammeldags pion med flera, inte alltför stora blommor, på varje stjälk. Färgen är rödlila och ganska svår att placera lyckat i trädgården (tycker jag), men det finns ändå något så sympatiskt i det liksom solblekta utseende blomman får när den varit utslagen någon dag...

Mmm.. så det får bli veckans favorit det här...

Är det någon mer än jag som har svårt att hitta på vad man ska äta när det är så här varmt? Vi verkar leva på jordgubbar och tomatsallad just nu. Lunchjordgubbarna har jag börjat variera genom att mixa med fil och smaksätta med vaniljsocker och färskpressad lime. (Kan ju inte äta gräddmjölk varje dag... ) (!)

Det enda varma vi fått i oss under de tre senaste dygnen var en grillad fiskbit i fredags kväll. Gjorde en sallad på couscous, avocado, fetaost och rikligt med oljevinägrett smaksatt med färsk, hackad oregano till.

Älskar denna tid när man riktigt kan börja frossa i färska örter från trädgården!

Har gjort en sats kryddvinäger också. Testar med libbsticka i år.

Det är easypeasy att göra egen kryddvinäger. Hacka upp favorit-kryddgrönt. Lägg i en glasburk (som inte får ha lock av metall), häll på vitvinsvinäger, skruva på locket och låt dra två, tre veckor. Sila vinägern och häll på ren flaska.

Konspirationsteorier! Det var både min och brorsans första tanke när vi fick höra att Michael Jackson hade dött. 

Min bror, som är lite mer företagsam än jag, satte sig och sökte på olika konspirations sajter på nätet och han kunde konstatera att den populäraste teorin än så länge verkar vara att Michael Jacksons egna hämtat hem honom. För det vet väl alla (dah!) att MJ blev bortförd av utomjordingar på 80-talet och ersatt av en kopia. Nu har kopian fått åka tillbaka hem. 

Beviset ska vara att Michael Jackson (eller kopian då, om man ska vara petig) har låtit bygga en landningsbana i Nevadaöknen för 40 miljoner kronor.

Min mamma har en egen teori, att MJ dött av svininfluensan men att det mörkas av CIA som inte vill att panik ska spridas bland landets andra artister. 

(Vi är en helt normal familj i vanliga fall. Men helt klart är att syrrans besatthet i Michael Jackson under 80-talet har lämnat djupa spår i oss alla... )

Ett bra sätt att starta en dag

Läste häromdagen på bloggkompis Lisas blogg att hon känner sig rik just nu. 

Smaka bara på de orden; Jag känner mig rik.

Visst får man lust att känna så själv?

Beväpnad med sax tog således även jag en runda bland ogräs och sorkhål i morse. Jakt på eget guld.

Man behöver inte ta sig fram till regnbågens slut för att hitta skatter.

Grönt är vitamin för själen. 

(Vitamin A, B, C, D, E och vitamin Grön?)

Några örter hängdes till tork under kökstaket.

Väldoftbukett på ritbordet.

Idag har jag bara planerat in ett par timmars lönearbete, sen ska jag sätta mig med litet eget jobb tänkte jag. Har så mycket idéer jag vill genomföra och testa. Min hand är kompis med pennan just nu, det blir som jag vill, det flyter. Bladen jag ritar blir precis så snirkliga och vackra som de är framför ögat. Vässad blyerts.

Årets längsta dag

Det blev en väldigt skön helg. På midsommaraftonen struntade vi i att åka till det firande vi var bjudna till och åkte en sväng till Huset istället. Det kändes som att vara på väg mot långsemester när man satt helt still i kö på E4:an utanför Stockholm i över en timma.

Tillbringade eftermiddagen med att rensa ogräs och skyffla grusgången. Det var skönt!

I lördags vräkte regnet ner även på vårt lilla hus men istället för att sitta och sura över det åkte vi tillbaka till Stockholm. Vi åkte en rejäl omväg. Istället för 1,5 timma tog det 3,5 timma att komma hem.

Men vi fick se en bra bit av Sörmland när naturen är som vackrast...

Ett orangeri vid Haneberg i hällande regn...

... och ett ödetorp i stekande sol på slätten utanför Eskilstuna...

Idag har vädret varit toppen och vi har varit ute och fixat i trädgården. Bland annat grävt upp en del plantor som ska till stugan som jag kommer att tappa bort om jag inte tar upp dem nu medan de fortfarande blommar. Förväxlingsplantor, sådana som ser likadana ut men inte riktigt är det. Varför jag inte bara sätter lappar på dem? För att rådjuren här ute har dille på att norpa varenda papperslapp jag fäster vid plantor och rycker upp alla pinnar jag sätter i jorden.

Här blommar en näva som sitter i kruk-karantän sedan i våras. Har rensat bort en hel del småplantor som grott runt stjälkarna. Ser ut som brännässla, så den här kommer inte att flyttas till stugan förrän jag är helt säker på att det inte finns ett enda vilande frö kvar i jorden.

Till kvällsmaten (blomkålssoppa) öppnade maken en flaska champagne. Det kändes lätt depraverat att dricka bubbel till soppa en söndagkväll. Men... varför spara på den, sa han, det är ju årets längsta dag i dag...

Glad midsommar

Vill bara tacka för alla uppmuntrande kommentarer på förra inlägget. Det verkar ju faktiskt som att det hjälper lite att skriva av sig, åtminstone när man får så många både peppande och förstående svar som jag fick nu från er. Tack!

En gammal bild från fotoalbumet får bli min midsommarhälsning:

Visst är det lite Rönnerdahl över honom? :-)

Är det bara jag som är trött?

Är det vädret eller vad är det? Jag är så trött att jag helst av allt skulle vilja lägga mig i sängen och stanna där ett par dagar. Minst. Jag vill ha semester, jag längtar till Huset. Jag vill påta i jorden, fortsätta brodera på gardinen och prata med mina pelargoner!

P. cucullatum

Titta på pelargonbladet ovan! Det sitter på en vildpelargon som ska blomma så småningom med enkla, lila blommor. Bladen är alldeles som sammet på denna pelargon, mjuka, mjuka... och titta på storleken; bladet täcker hela min hand. Titta på din egen handflata och föreställ dig ett pelargonblad så stort...

*

För två veckor sen ringde vi vår revisor och sa att vi ville komma förbi och hämta våra papper. Hon hade inte tid att ta emot oss just då utan bad oss komma idag. När maken ringde för att fråga vilket klockslag som passade så hade den automatiska telefonsvararen upphört och istället meddelade en metallisk röst att telefonnumret inte fanns längre. "Jamen det är bara att mejla henne" sa jag, "då brukar hon ringa upp efter en stund".

Maken letade på internet för att hitta hennes mejladress på hemsidan men hemsidan var bortplockad.

En aning obekväma till mods bestämde vi oss för att åka till hennes kontor ändå eftersom hon sagt att hon skulle vara där hela eftermiddagen. Det gick inte att komma in.

Efter en god stund hittade vi en annan företagare i samma hus som visste vad som hade hänt:

"Hon har ju gått i konkurs!"

Aha...

Eeh... och våra papper då?

Iiiih... har hon överhuvudtaget lämnat in våra deklarationer??

Och... jag pratade ju med henne i telefon i förrgår, varför SA hon inget!?

Sen gick inte bilen genom besiktningen heller. 

Som grädde på moset fick jag ett mejl med en liten nekrolog. Det var från en kattkompis som har lånat en hankatt från vår uppfödning till sin honkatt. I kullen blev det två ungar och en av dem föddes blind. Det här har varit som en liten solskenshistoria på sitt sätt, för som genom ett under hittade den här blinda, glada, frimodiga kattpojken efter flera månaders sökande av sin uppfödare/vår kompis ett hem som hade haft en blind katt tidigare. Lillpojken flyttade dit, blev på en gång kompis med deras äldre huskatt och ännu bättre, kompis med deras helt nyfödda dotter. Kattpojken låg alltid hos den nyfödda, tätt, tätt ihop, som om det var hans syster. (Är det inte så att man kan gråta bara av detta?)

Häromdagen hade familjen besök, det var varmt i huset, matte satt och ammade den lilla och besökarna öppnade dörren utan att tänka på katterna. Den äldre huskatten spankulerade ut och efter följde lilla blindstyret. Huskatten sprang undan när bilen kom, men lillkillen hann aldrig upptäcka att det var fara å färde. Så han finns inte längre.

(Tänk hur hemskt det måste kännas för den arma människa som öppnade dörren också!)

Jag blir aldrig riktigt klok på om man blir trött för att flera negativa saker radar upp sig som de har gjort idag, eller är det bara så att man saknar kraft att värja sig när man redan är trött?

Jag borde försöka hitta tre positiva saker med denna dag också, så att jag inte somnar på minus...

1. Jag fick tillbaka hörseln på ena örat i eftermiddags. (Envis öroninflammation... )

2. Omtänksamma maken hade köpt en krabba till kvällsmat, precis vad jag längtade efter.

3. Jag fick glädjen att skämma bort isbjörn ordentligt; han är helt tokig i skaldjur. (Och jag älskar hur det verkligen syns på honom hur han njuter av att bli bortskämd!)

*

Nästa gång jag är i Huset och det regnar en hel dag ska jag sy klart det här:

Ett kuddfodral jag hållit på med till och från i snart två års tid. (Inte speciellt krångligt på något vis, det har bara inte blivit färdigt än.)

Dubbelexponerad söndag

Regn, regn... regn. Och mer regn.

Städade köket. Och planterade om krukväxter. Omplanteringarna föranleddes av att min prinsess-kaktus inte längre vill stå i sin kruka. Den är så övertung att den bara välter.

Här har jag tejpat fast krukan på stolen för att kunna fota den stående innan omplanteringen:

Den är som en skulptur.

Eller var. 

Nu har den fått en redigt stor kruka så att den inte kan välta längre, och jag ska ställa ut den under taket på uteplatsen. Och se om utevistet kan få den att blomma igen. Den har bara blommat en gång, med enorma, ljusrosa blommor. Antar att det är blomfärgen som gör att den kallas prinsesskaktus istället för drottningkaktus som brukar vara samlingsnamn för bladkaktusar av detta slag.

Satte mig en stund för att testa mina nya färdigheter i PS på porträtt istället istället för landskap.

Rätt som det var upptäckte jag att jag slutat göra bleka, raspiga vintagekort och istället satt och arbetade med photoshop nästan som om jag befann mig i ett mörkrum. 

Det här är väldigt mycket den stämning som varit idag...

Och ja, det är jag på bilden... Hon där i bakgrunden, det är nog hon som brukar knacka mig på axeln och se till att jag får saker gjorda, men idag var hon lika tagen av vädret som jag tror jag...

(Och nej - hade bilden varit det minsta lik mig hade jag inte lagt ut den här! :-))

Stjärnpelargon 'Stellar Fandango'

Blommar just nu...

Jag borde ha toppat den här pelargonen förstås, men sticklingen fick en knopp ganska snart och sen kunde jag bara inte förmå mig att klippa bort den. Var så nyfiken på blomman!

I verkligheten är blomman betydligt mer klart kallröd i tonen, tyvärr försvinner den rätta nyansen när jag sparar om bilderna för webben.

Gamla vykort

Klicka upp den här bilden nedan och kika på hur det såg ut på Bergaön (halvö i Hjälmaren) strax efter förra sekelskiftet:

Nej... usch vad jag ljuger...

Det var ju bara några veckor sedan vi var där och fotade...

Jag var tvungen att rensa huvudet nu ikväll när jag kom hem från extra-jobbet och testade därför några av övningarna i nya numret av Photoshop-magasinet. Jisses vad kul jag haft det, tala om avkoppling!!

Nästa oldie:

Det här kallar tidningen för Fox Talbot bild. 

Läs mer om Fox Talbot på Wikipedia. Och är ni intresserade av foto så bildgoogla också på hans namn. Många fina bilder att titta på. 

Här är mitt original:

Det går förresten en otroligt intressant serie om fotografiets historia på History Channel just nu. Tisdagar klockan 18 (eller 02.00). Del 2/6 kommer tisdag den 16 juni.

Är det någon som orkar med mer bilder på pelargoner? En av mina nya stjärnpelargoner har börjat blomma. :-)

Matkontrollanterna

Hemma hos oss finns det några som håller koll på att inga matrester lämnas framme i köket. 

Signifikativt för en kontrollant är att den alltid är mycket noggrann och inte drar sig för att bryta sig in i kassar, burkar och skåp för att dubbelkolla att alla förpackningar är ordentligt tillslutna. En duktig kontrollant brukar också provsmaka på förpackningen för att bli helt säker på att den inte har något läckage någonstans.

När matkontrollanten ska övervaka att inga rester lämnas kvar på middagstallrikarna räcker det med att hålla utkik från spisfläkten.

Lite tacksam för kylan...

Trots bortfrusen tomatblom och död basilika så var det himla skönt med en paus i det fina vädret. Tycker jag. Och krassligheten (jodå, snuvig o halvdöv fortfarande) hjälpte till att fatta beslutet att tillbringa helgen inomhus. Det blev iordningställande av lillrummet från skräp/verktygskammare till gästrum, så att vi kan ta emot övernattningsgäster i sommar, och en halvtimma vid symaskinen.

Förra sommaren sydde jag två kuddfodral till soffan se här, varav det ena (så här i efterhand) visat sig vara lite för stort. Sprättade upp allt och använde den helvita baksidan av fodralet till grund för att montera in ett av de små provbroderier jag gjorde med primula som motiv i våras.

Jag har sytt så att sömsmånen hamnat på utsidan. Meningen är att det ska fransa sig efter tvätt men är inte helt säker på att det här stadiga, ganska grova tyget, är rätt för att få snygg fransning. Men vi får se sen.

Det här motivet är det som jag slutligen valde att brodera på gardinkappan jag håller på med till trapphusets fönster.

Mer om det skuggiga hörnet

Jaha, då ska vi försöka få lite ordning på tankarna då... 

Här ser vi hur den skuggiga hörnan (där jag planterat tovsippa) ligger placerad i trädgården.

Den röda pricken är jag och området innanför de svarta linjerna är ungefär det jag tittar på i de fyra skisserna nedan.

(Om någon vill friska upp minnet så finns de olika bokstäverna i bilden ovan och vad de representerar beskrivna i detta inlägg.)

Bilden nedan: Hyfsat stort äppelträd har vi, men man kan inte gå helt rak under det. Syrénbuskarna växer ut mot gatan och i dem står en elcentral av något slag. Under syrénerna växer ingenting, inte ens speciellt mycket ogräs just nu. Det blå på skissen är nävor som jag börjat plantera in på utsidan av en ny liten häckdel (spirea av något slag).

Schersminbusken är gammal och stor. Vi har beskuret den något, men trots det bildar den ihop med äppelträdet nästan som en vägg mot nedre delen av trädgården.

Under äppelträdet tovsipporna jag planterade för ett par veckor sedan.

Så här tänkte jag mig att det skulle kunna bli på sikt:

I det hörn som bildas mellan häck och syrén växer vitblommande rosenplister. Den borde breda ut sig ganska rejält, men det gör inget alls här. Tvärtom.

Hasselörten bildar en mörk övergång till den nyare, ej uppvuxna, häcken. (Här står även hushållskomposten, även om det inte syns på bild.) Tovsippan är redan planterad, men jag ska få ner tre, fyra plantor till. Om den trivs kommer den att självså sig villigt men den är lätt att rensa bort där man inte vill ha den.

Rödbladig revsuga i framkanten mot grusgången. Den får gärna bre ut sig den också. (Jag har även planterat ett par plantor på husets framsida. Får se om de kan trivas där i gruset. Trivs den kommer jag att sätta fler, jag tycker den ganska fint matchar den nästan oxblodsröda färg ytterdörr och fönsterfoder har.)

Vit lungört närmast under (och runt på baksidan) schersminen.

Så här (nedan) skulle det på ett ungefär bli i färg:

(Mina färgkritor klarar inte att rita fläckiga lungörtsblad så de ser mer ut som hosta på bilden.. men vi får ha lite fantasi i dag!)

På bilden ovan blommar både tovsippa och schersmin. Det gör de inte längre om bara tre veckor, så redan då kommer det att se helt annorlunda ut. Gissar att plisterbladen i bakgrunden kommer att framhävas mer då. Och jag vill gärna hitta något mer vitblommande, kanske något litet högre, som kan sticka upp som enstaka utropstecken borta vid plistern.

Med lite fantasi kan man få den här bilden nedan till en skymningsbild: Revsugan försvinner helt i den blåaktiga kvällningen. Vita blommor och vitbrokiga blad framhävs istället.

Tovsippan visade jag i förrförra inlägget. Den vita lungörten finns beskriven här. Och rödbladig revsuga ser ut så här:

När den inte är halvkvävd av höga ogräs som här vid min ateljé bildar den vackra, låga purpurfärgade mattor. I maj/juni blommar den med klarblå ca 25 cm höga spiror.

Nedan rosenplister. Just denna på bilden kommer att få mörkrosa blommor snart, men den vitblommande White Nancy har nästan lika mycket vitt på bladen. (Den här sitter i en av mina krukplanteringar i år.)

Hasselörten har njurformade, mörkgröna, glansiga blad. Just den hasselört vi har, har flyttat med makens familj sedan 50-talet.

(Med på bilden ovan är hela fyra sorters nävor ser jag precis, blandannat brun- och blodnäva.)

Om man lyfter på hasselörtens blad ser man att den blommar just nu.

Den är ju inte särskilt stor, blomman...

Ordning och reda på planeringen nu alltså. Och till och med ordentligt antecknat tack vare denna blogg. Tror nog att en del kan bli färdigställt redan nu i sommar. Ska bara grubbla vidare på det vita utropstecknet jag vill ha... Och fortsätta föröka plantor.

(Undrar just om man borde gå ut och lägga fiberduk över potatisen... Ingen frostvarning på lokalnyheterna men attan vad det kryper snabbt ner mot minustrecket på termometern!)

(Uppdatering: Det blev minusgrader! Basilikan är svart och tomatplantorna hänger.)