Minnen

Jag tog hand om svärmors sybord i våras när hon dog. Det skulle slängas. Jag vet inte vad det är som gör att jag tycker så mycket om att sitta och fingra på andras minnen; för visst är det det som ett syskrin innehåller? Minnen?

Här ser det ut som tiden stannat någon gång på 60-talet, eller kanske ännu tidigare.

Om svärmor hade suttit bredvid mig nu hade hon säkert kunnat berätta vad hon använt varenda tråd till, och var de där udda knapparna, och spännet i jade, en gång kom ifrån.

Den första julklapp jag valde själv till min mamma var en knallgul ask med olika fack att ha sytråd i. Jag var fem år tror jag, och tyckte att den verkade jättebra och praktisk, och jag tror att mamma blev glad över den. Jag vet iallafall att hon fortfarande har kvar och använder den.

Sedan dess har jag blivit ägare till flera begagnade sybehörsuppsättningar. Några grannar till oss flyttade från sitt hus när jag var tonåring och jag fick "ärva" den gamla damens hela uppsättning trådar, nålar, knappar, hyskor och hakar. Alla småsaker låg i ett sådant där klassiskt etui i trä, som går att vika ut, och det blev mitt eget första sybehörsskrin. Tyvärr gick det sönder för ett tiotal år sedan (och blev för litet) så jag har inte kvar det längre. Nästa förvaringsutrymme blev en stor kakburk i plåt, inte ett dugg praktisk, men väldigt söt.

När jag gick i skolan var det bästa med syslöjden att få gå in på lagret och titta på alla garner, tyger och trådar som stod (och låg) färgsorterat på hyllorna. Som en godisaffär, fast bättre.

På 70-talet när jag var tonåring var mina favoritbutiker att handla kläder i Margot, som låg i det helt nybyggda PK-huset på Hamngatan, och Myrorna vid Ropsten. På Myrorna hittade man de mest fantastiska kläder på den tiden. Det fanns till och med vid enstaka tillfällen festklänningar från 20-talet, med pärlband och spetsar. Handsydda skor från 40-talet, som såg ut som om de kom direkt från Disneys Snövit. Avdelningen med underklänningar och linnen var den ljuvligaste. Silkiga puderrosa linnen från 30- 40tal med axelband i siden och med de mest fantastiska spetsar påsydda vid ringningen.

I min ärvda sybehörslåda i trä fanns precis rätt trådar att laga med när de efter flitigt användande gick sönder i sömmarna. Och svärmor hade samma pudriga uppsättning trådar hon...

 

Om sytrådsrullarna såg likadana ut idag som de gjorde "då" skulle jag vilja jobba i en sybehörsaffär.

Man skulle kanske öppna en butik med vintage sybehör... Tänk vad mysigt att få tillbringa dagarna bland alla historier dessa gamla trådrullar har att berätta... Ja, man kanske måste ha ett visst mått fantasi för att höra nåt, men det har man ju... 

Och björntråden... vad hände med den? Finns det orange björntråd att köpa idag?

Idag har jag alla mina sybehör i en väldigt ful och väldigt praktiskt plastbox från Hammarplast som nog är tänkt till att förvara spik och skruv i. Den har ett handtag som gör att jag kan bära den med mig mellan rummen hemma. Den följer dessutom alltid med när vi åker till stugan. Utan den är jag helt handikappad.

Svärmors sybord hade jag tänkt att börja slipa idag för att måla. Men jag vet inte hur det var, jag blev sittande och kände på silkiga trådar och fingrade på gamla sytrådsrullar istället... Bordet är nästan som ett litet museiobjekt med alla sina saker kvar i. Vet inte om jag kanske ska låta det stå bara...