Två dagar till utomhus

Har bara rensat grusgång i två dagar nu. Om jag inte kommer på något annat sätt än att slita med skyffeljärnet så kommer jag att få tillbringa all min fritid resten av mitt liv med en skyffel i handen. Arrrgh vad tradigt det är!!

Idag blev det ändå litet tid över till att plantera också. I tomtens ena hörna ligger resten av en gammal husgrund (utedasset måhända?), där växer inget annat än kers och nässlor. Det finns inte nässlor någon annanstans på tomten så de får gärna vara kvar, så att jag har till soppa på våren. Men det blir lite tomt och kalt, så där planterade vi en fläder (bild nedan) som får bilda avgränsning mot grannen.

Fläder växer snabbt och kan formas, så jag tror att jag ska försöka hålla efter den här så att den blir en tät och kompakt buske istället för "trädaktig". Den här plantan grävde jag upp utanför ateljén, den hade frösått sig (som fläder brukar göra). Från början kommer den från Djurgården i Stockholm. Där finns det gott om den äkta flädern, den som man kan göra blom- och bärsaft av. Man kan torka blommorna till ett väldoftande, lite parfymsmakande te också. Men dit är det väl ett tag antar jag. Tror knappast den kommer blomma ens nästa år, men vi får se.

Under häcken och vid den faluröda redskapsboden satte jag lungört, pulmonaria. Jag är väldigt, väldigt förtjust i växter som förekommer naturligt i vår flora, de kan på något vis aldrig bli fel i en svensk trädgård. Även den här plantan (precis som flädern) har sin historia. På sextiotalet grävdes en liten rotbit upp nere i Småland vid min mans mammas morbrors torp. Rotbiten planterades i en villaträdgård på Lidingö. I början på sjuttiotalet grävdes den då rätt omfångsrika lungörten upp och flyttades till en stuga i Uppland. Därifrån togs det nya rotbitar i mitten av åttiotalet och flyttades till Stockholm och söderförort, till vår ateljé. Och därifrån flyttas nu plantor västerut, till hjärtat av Sörmland. Jag tycker om idén med en planta som en följt en familj i femtio års tid.