Helgen

Allhelgonahelgen, min favorithelg. I år blev det varken besök hos våra döda eller middag med mor och far, som varit tradition i femton års tid, men det blev en bra helg ändå.

Städade undan så gott det gick i stugans matsal igår och åt en god middag i skenet av levande ljus (och bara levande ljus). Så otroligt rogivande det var...

Officiellt är det vinter när ljuskronan hamnar på plats under taket.

Ny fin duk från svärmor på bordet.

Invigning av servettstället från lokala loppisen. (Man kan vara kär i ett servettställ - jag lovar!)

Men idag var det slut på lugnet, för jag har en alldeles egen demolition man. Här står han med kofoten i högsta hugg. Och river ner det som är kvar av de gamla köksskåpen.

Jag jobbar bäst till musik, så jag satte på ett blandspår på I-poden. Det visade sig vara julblandningen 2007. Så till bilden nedan ska ni tänka er Dean Martin sjunga "Silent night"... 

En hel vägg blev färdig under eftermiddagen. Bort med alla gamla tapetlager och dit med ny isolering i springorna mellan brädorna. Och så upp med nya träskivor. 

Det var stora hålrum mellan brädorna som bildar mellanvägg mellan kök och matsal och bristfälligt tätat med tidningspapper lite här och där (inte underligt att det är så lyhört). Och titta vilket fynd:

Från och med nu anser vi att vi vet husets byggår; 1908. 

Tomten styckades upp 1905 så vi har gissat tidigare att huset byggdes kring 06-07. Tydligen var det "krig" mellan två grannsocknar någon gång i mitten av förra århundradet, och för att trilskas så brände vår socken upp varenda offentlig handling de hade i sin ägo, och därför finns varken någon riktig planritning över huset eller dess tomt.

Men nu vet vi. Hundra år exakt. Och nästan orört. Det är egentligen fantastiskt när man tänker efter...