Letar efter våren

Nu har nästan all snö försvunnit även här utanför Stockholm. Men vårtecken är det fortfarande ont om. Tyckte att jag hörde lärkan men trots att jag stod o kisade upp mot himlen i gott och väl tio minuter så fick jag inte syn på honom. Det var kanske bara önsketänkande.

Äntligen har snödropparna kommit upp! Jag har dem växande ihop med rabarber. Tycker att det är så snyggt med de klart vita blommorna ihop med svällande mörkröda rabarberbladsknoppar. 

Förut växte snödropparna i en rätt så prydlig halvcirkel kring rabarbern, men sorkarna har mufflat runt så att de nu kommer lite här och där. Det gör inte så mycket. Är inte det hälften av charmen med att ha trädgård; det som självsår sig på nya ställen eller vandrar iväg på eget bevåg till platser där det trivs bättre?

I perennarabatten bredvid uteplatsen har än så länge bara den smalbladiga lungörten...

... och gullvivorna visat att de finns och fortfarande lever. Båda två tillhör mina absoluta vårfavoriter.

Den här årstiden syns det också tydligt varför man måste plantera om Heucheran nästan varje år (nedan). När den bryter snart så börjar den växa utifrån rosetten i toppen. All gammal fjolårsväxt (den torra rotstammen) ska ner under jord. Antingen får man mulla upp jord kring stammen (vilket kan se konstigt ut i landet om det är så här pass mycket den har vuxit) eller så får man plantera om den på nytt jorddjup.

I kryddlandet är det bara bollöken som har kommit upp än så länge. Jag tycker mig minnas att åtminstone ett par andra alliumsorter brukar vara så här tidiga annars också, så det verkar nästan som om sorken sett till att jag inte har kvar dem längre.

Anledningen att det är så sent här (för våren har kommit längre på andra ställen i trakten) är det ni ser på bilden nedan. Trädgården ligger öppet i nordost läge och bara ett hundratal meter från Mälaren. Mälaren kyler något enormt på våren. På sydsidan om vår ateljé har grannen haft blommande snödroppar i tre veckor redan.

Ormhasseln har fullt med hängen. Det är inte riktigt "fint" med ormhassel. Inte trendigt liksom. Vem bryr sig? :-)

(Däremot lär barrväxterna vara på väg tillbaka har jag läst. Om det är någon som vill ha vår förvuxna bergtall så välkommen hit och gräv upp den.)

Snyggt, snyggt, snyggt! Det här är precis sånt här (nedan) som gör att jag älskar trädgården oavsett i vilken årstid vi befinner oss! Titta på de här torra stjälkarna av en av mina nävor - hur elegant och liksom "randigt" de slängt sig på marken!

Nu är det så att när vivorna, lungörten och pärlhyacinterna blommar (det är de som är det tidigaste inslaget i denna rabatt), så har även nävan börjat växa, och om jag skulle vänta med att rensa bort det här fjolårsriset tills dess så kommer jag att skada all ny tillväxt. Tänk annars hur tjusigt det skulle vara om blommande pärlhyacint och röda gullvivor stack upp här!

Som ett tankeexperiment skulle man ju kunna tänka sig att åka till plantskolan och köpa lite penseér att pula ner här tillsvidare. Rostfärgade med gul mitt kanske, skulle inte det kunna bli snyggt!?

Jag väntar iallafall som vanligt med att rensa så länge det går. Jag älskar alla dessa färgbrytningar som uppstår när det nya gröna sticker upp bland all gammal ved som är kvar.

Men vad är det som har hänt med den äldsta fläderbusken? Lavarna som lite försiktigt brukar växa på den har plötsligt blivit tio gånger fler till antalet och är dessutom knallgula!

Rätt så tjusigt, men det ser ju inte särskilt sunt ut...?