Matkontrollanterna

Hemma hos oss finns det några som håller koll på att inga matrester lämnas framme i köket. 

Signifikativt för en kontrollant är att den alltid är mycket noggrann och inte drar sig för att bryta sig in i kassar, burkar och skåp för att dubbelkolla att alla förpackningar är ordentligt tillslutna. En duktig kontrollant brukar också provsmaka på förpackningen för att bli helt säker på att den inte har något läckage någonstans.

När matkontrollanten ska övervaka att inga rester lämnas kvar på middagstallrikarna räcker det med att hålla utkik från spisfläkten.

Lite tacksam för kylan...

Trots bortfrusen tomatblom och död basilika så var det himla skönt med en paus i det fina vädret. Tycker jag. Och krassligheten (jodå, snuvig o halvdöv fortfarande) hjälpte till att fatta beslutet att tillbringa helgen inomhus. Det blev iordningställande av lillrummet från skräp/verktygskammare till gästrum, så att vi kan ta emot övernattningsgäster i sommar, och en halvtimma vid symaskinen.

Förra sommaren sydde jag två kuddfodral till soffan se här, varav det ena (så här i efterhand) visat sig vara lite för stort. Sprättade upp allt och använde den helvita baksidan av fodralet till grund för att montera in ett av de små provbroderier jag gjorde med primula som motiv i våras.

Jag har sytt så att sömsmånen hamnat på utsidan. Meningen är att det ska fransa sig efter tvätt men är inte helt säker på att det här stadiga, ganska grova tyget, är rätt för att få snygg fransning. Men vi får se sen.

Det här motivet är det som jag slutligen valde att brodera på gardinkappan jag håller på med till trapphusets fönster.

Mer om det skuggiga hörnet

Jaha, då ska vi försöka få lite ordning på tankarna då... 

Här ser vi hur den skuggiga hörnan (där jag planterat tovsippa) ligger placerad i trädgården.

Den röda pricken är jag och området innanför de svarta linjerna är ungefär det jag tittar på i de fyra skisserna nedan.

(Om någon vill friska upp minnet så finns de olika bokstäverna i bilden ovan och vad de representerar beskrivna i detta inlägg.)

Bilden nedan: Hyfsat stort äppelträd har vi, men man kan inte gå helt rak under det. Syrénbuskarna växer ut mot gatan och i dem står en elcentral av något slag. Under syrénerna växer ingenting, inte ens speciellt mycket ogräs just nu. Det blå på skissen är nävor som jag börjat plantera in på utsidan av en ny liten häckdel (spirea av något slag).

Schersminbusken är gammal och stor. Vi har beskuret den något, men trots det bildar den ihop med äppelträdet nästan som en vägg mot nedre delen av trädgården.

Under äppelträdet tovsipporna jag planterade för ett par veckor sedan.

Så här tänkte jag mig att det skulle kunna bli på sikt:

I det hörn som bildas mellan häck och syrén växer vitblommande rosenplister. Den borde breda ut sig ganska rejält, men det gör inget alls här. Tvärtom.

Hasselörten bildar en mörk övergång till den nyare, ej uppvuxna, häcken. (Här står även hushållskomposten, även om det inte syns på bild.) Tovsippan är redan planterad, men jag ska få ner tre, fyra plantor till. Om den trivs kommer den att självså sig villigt men den är lätt att rensa bort där man inte vill ha den.

Rödbladig revsuga i framkanten mot grusgången. Den får gärna bre ut sig den också. (Jag har även planterat ett par plantor på husets framsida. Får se om de kan trivas där i gruset. Trivs den kommer jag att sätta fler, jag tycker den ganska fint matchar den nästan oxblodsröda färg ytterdörr och fönsterfoder har.)

Vit lungört närmast under (och runt på baksidan) schersminen.

Så här (nedan) skulle det på ett ungefär bli i färg:

(Mina färgkritor klarar inte att rita fläckiga lungörtsblad så de ser mer ut som hosta på bilden.. men vi får ha lite fantasi i dag!)

På bilden ovan blommar både tovsippa och schersmin. Det gör de inte längre om bara tre veckor, så redan då kommer det att se helt annorlunda ut. Gissar att plisterbladen i bakgrunden kommer att framhävas mer då. Och jag vill gärna hitta något mer vitblommande, kanske något litet högre, som kan sticka upp som enstaka utropstecken borta vid plistern.

Med lite fantasi kan man få den här bilden nedan till en skymningsbild: Revsugan försvinner helt i den blåaktiga kvällningen. Vita blommor och vitbrokiga blad framhävs istället.

Tovsippan visade jag i förrförra inlägget. Den vita lungörten finns beskriven här. Och rödbladig revsuga ser ut så här:

När den inte är halvkvävd av höga ogräs som här vid min ateljé bildar den vackra, låga purpurfärgade mattor. I maj/juni blommar den med klarblå ca 25 cm höga spiror.

Nedan rosenplister. Just denna på bilden kommer att få mörkrosa blommor snart, men den vitblommande White Nancy har nästan lika mycket vitt på bladen. (Den här sitter i en av mina krukplanteringar i år.)

Hasselörten har njurformade, mörkgröna, glansiga blad. Just den hasselört vi har, har flyttat med makens familj sedan 50-talet.

(Med på bilden ovan är hela fyra sorters nävor ser jag precis, blandannat brun- och blodnäva.)

Om man lyfter på hasselörtens blad ser man att den blommar just nu.

Den är ju inte särskilt stor, blomman...

Ordning och reda på planeringen nu alltså. Och till och med ordentligt antecknat tack vare denna blogg. Tror nog att en del kan bli färdigställt redan nu i sommar. Ska bara grubbla vidare på det vita utropstecknet jag vill ha... Och fortsätta föröka plantor.

(Undrar just om man borde gå ut och lägga fiberduk över potatisen... Ingen frostvarning på lokalnyheterna men attan vad det kryper snabbt ner mot minustrecket på termometern!)

(Uppdatering: Det blev minusgrader! Basilikan är svart och tomatplantorna hänger.)

En knoppande parentes

Som en liten parentes denna regniga och stressiga dag får våra knoppande rhododendronbuskar bli:

Knopparna får mig på så gott humör, vad vackra de är! Som kottar!

Men vad har hänt med bladen, alldeles gulfläckiga. Googlade runt litet och fann att det med största sannolikhet är antingen järn- eller kvävebrist. Eller om det möjligtvis kan vara sammankopplat, jag vet inte. Järnbrist betyder att plantan inte kan ta upp näring ur jorden, och då kanske kvävebristen blir en naturlig följd? Har inte hunnit läsa igenom alla trådar jag hittat på olika forum än. (Aktar mig för fördjupning i det just nu, har ett jobb som måste bli klart i eftermiddag.)

Intressanta åtgärder föreslogs iallafall, alltifrån att gräva ner järnspik under plantan till att gräva upp jord under granar i skogen och tillföra. Hmm... blir en del pyssel framöver ser det ut som. (Inte mig emot, alltid roligt att lära sig något nytt.)

Vårens sista gullviva

Har inte direkt varit särskilt kreativ de senaste dagarna, men lyckades iallafall få ner lite plantor i krukor i helgen.

Och så har jag målat några av krukorna i samma röda färg som fönsterfoder och ytterdörren har.

(Jag har flirtat en aning med gult i växtvalet till det röda. Ska visa sen när det vuxit upp lite mer.)

Innan gräsklippningen plockade jag in årets sista gullviva och några stjälkar förgätmigej från gräsmattan. De skulle förstås undersökas noggrant av isbjörn...

Och sen skulle de dras upp ur vasen...  (kolla hur snyggt han kilar in stjälken mellan huggtänderna).

En siames ska förstås ha en förgät-mig-ej vid sina fötter...

Tack för alla förslag i förra inlägget om växtval! Tror jag har en grov idé nu hur jag ska göra. Visar nästa gång.

Nattsudd

Det blir inte skarpare bild än så här om man står ute i halvnatten och fotar utan stativ. Men det spelar ingen roll att bilden är suddig, eller hur? Ni ser väl på ett ungefär vad den föreställer? 

Bilden ovan är vad jag ser om kvällen när jag tittar ut genom köksfönstret, ett hörn av trädgården som är litet mörkt även dagtid och ett av äppelträden. Här har jag börjat plantera bara för att lysa upp regniga dagar och skymningar. Nu äntligen har tovsipporna slagit ut och jag ser att det fungerar. De lyser som små irrbloss i skymningen och jag står halvt hypnotiserad inne i köksfönstret och tittar ut. Vitt, vitt, vitt ska bli min färg här.

Egentligen har jag letat efter vit fänrikshjärta men efter att ha besökt sju plantskolor under fem veckors tid utan framgång någonstans, så tog jag tovsippa från gamla trädgården hit istället. Jag får se det som en test. (Och så fort jag hittar vit fänrikshjärta ska den införskaffas och testas också.)

Tovsippa, Anemone Sylvestris

Syn: Vildanemon

Jorden här förbryllar mig, under ett stort träd tycker man att den borde vara rätt torr men när jag gräver i den känns den både lucker och levande. (Med levande menar jag att jag stöter på mask.) Ytliga rötter från äppelträdet är förstås ett problem, men det är inte alls tal om att anlägga någon större rabatt, jag vill bara ha litet i jorden att vila ögonen på från köksfönstret. Låga vår- och försommarblommande växter/marktäckare verkar vara en bra idé, för på hösten faller ju äpplena. Då ska det gå att plocka och hålla undan efter dem också.

I framkanten mot grusgången (som går strax nedanför köksfönstret och alltså befinner sig precis utanför bild i nederkant av översta fotot) ska jag plantera rödbladig revsuga. Den håller jag på att föröka i gamla trädgården för att ta hit. Några meter bakom trädet, under häcken som bildar fond i fotot överst, ska jag plantera hasselört.

Men vad finns det för tålig perenn som inte behöver bindas upp, som blommar i vitt på sommaren, tål skugga/halvskugga, och som blir vacker lite "förvildad"? 

Jag tar tacksamt emot alla förslag.

Samtidigt som jag planterade tovsipporna (som jag förresten ska plantera fler av) så satte jag ner den här aklejan i jorden också. Impulsköp i plantskolan. Vacker är den väl kanske inte. Snarare en aning hysterisk. Men såå läcker...

Den stod i stora lårar vid ingången till plantskolan och inte en människa visste vad den hette. Inga namnlappar någonstans. Har letat lite på nätet och tror att det är en Winky Double Red-White. (Men helt säker är jag inte... )

Ibland känner jag mig korkad. Det finns saker som jag inte förstår hur mycket jag än grubblar på dem. En sak är det där energi och spara-miljön tipset att ha med sin egen tygkasse till affären när man handlar matvaror. Så sent som igår läste jag i en veckotidning hur mycket plastkasseproduktionen tär på miljön.

Vi är ett litet hushåll på två vuxna och fyra katter. Vi handlar något i mataffären nästan varje dag. Ibland är det bara ett par saker och då tar vi grejorna under armen, men säg att vi i genomsnitt bär hem fyra-fem plastkassar i veckan.

Och så slänger vi hushållsavfall i soptunnan. Vår sophämtning har strikta bestämmelser om hur soporna ska paketeras. Det ska vara plastpåsar med långa handtag så att påsarna går att försluta ordentligt. Trots att vi är duktiga på att kompostera (jag komposterar även visst papper, som äggkartonger och toa- och hushållspappersrullar till exempel) så måste vi tömma kökssoporna varannan dag.

Vi har aldrig något lager av plastpåsar från mataffären som ligger och skräpar, det kommer liksom in lika många som går ut. Om jag nu bar hem min mat från mataffären i en tygkasse, vad skulle jag då slänga soporna i? Då skulle jag bli tvungen att köpa plastpåsar på rulle och vad i hela friden blir det för skillnad?

Uppdatering Så här skriver Gullehexan angående plastkassarna:

Jo! Det gör skillnad med köpta sopplastkassar. Dels är plasten tunnare än själva matkassens man köper,

det går inte åt så mycket olja i själva tillverkningen och är enklare att förbränna och dessutom blir det ekonomiskt mycket billigare att köpa sopkassar, ca 10 öre, mot matkassens 2 kr.

*

Det blev ett till impulsköp av akleja i plantskolan. Ingen lapp på denna heller, men jag gissar (återigen bara en gissning alltså) att den hör hemma i Nora Barlow serien. 

Näverhäggen blommar

Näverhäggen jag planterade i april har precis blommat. Nästan som vanlig hägg, men lite glesare klasar.

Och längre än så här har jag inte kommit med grönsakslandet:

...för min förkylning blev till dubbelsidig öroninflammation. I det örat där trumhinnan redan spruckit låter det som ett avslappningsband med en porlande bäck på hög volym. I det andra som om någon står och hamrar i takt med mina hjärtslag på en plåtbit. Behöver jag tala om att man måste skrika åt mig om jag ska höra vad som sägs? 

Pellisfix

Det här har blivit en av mina nya favoritpelargoner, Röd Glitter, stjärnpelargon.

Gissar att den heter Röd Glitter för att kronbladens baksida är vita och intrycket av hela blomklasen blir liksom glittrigt..

Här ser man bättre avsaknaden av färg på kronbladens baksida:

Ja, den är riktigt, riktigt läcker tycker jag. Och så gillar jag stjärnpelargoner. De blir inte så bulliga som många av zonalerna. Jag tycker om lite spret. Ibland iallafall.

Det här (nedan) är en vildpelargon, P. tricuspidatum, som jag köpte på mässan i våras. Bladen är helt olika andra pelargonblad, både till form och konsistens. 

Växtsättet påminner mig om någon annan krukväxt... kan det vara klockmalva jag tänker på?

Sticklingen har vuxit fint ända från början och haft flera knoppar som tyvärr torkat bort, förmodligen för att jag vattnat för ojämnt.

Men vad hittade jag häromdagen när jag kollade ett blad som såg lite visset ut? På undersidan satt det en vit flygare! Kollade igenom hela plantan och klämde väl ihjäl ett tjugotal totalt. Men det var inte det värsta - vita flygare är ju ganska lätta att bara blåsa av utomhus eller klämma ihjäl - det här är det värsta:

Flera blad var helt täckta av den vita flygarens larver (de genomskinliga sakerna med för många ben), och ser ni alla de där pytte-pyttesmå prickarna också på bilden ovan? Undrar om inte det är äggen. (Prickarna/äggen syntes inte med blotta ögat, de upptäckte jag först när maken visade mig bilden ovan. Han har makroobjektiv till sin kamera han. Och jag är väldigt glad att jag får låna hans bild och visa här. :-))

Typiskt nog stod ett par av mina största pelargoner i samma fönster. En snabbkoll visade att även de drabbats. Inte lika mycket än, men.. ja, vilken tur att det är varmt ute och jag kan ställa ut plantorna under behandlingen. (Såpvatten steg ett.)

*

Tänkte dela med mig av ett planteringstips som säkert de flesta redan använder, men kanske är det någon som missat det praktiska med packmaterial..?

Spara frigoliten som teknikprylar och köksmaskiner kommer i, den är perfekt att dela i bitar och ha som bottenfyllning i stora krukor. Dels är det helt onödigt att hälla god blomjord i botten på de stora krukor man använder utomhus i trädgården, rötterna når ändå aldrig dit ner. Dels blir krukan inte så tung att flytta runt. Frigoliten väger ju nästan ingenting. (Och av den anledningen är det ingen bra idé att använda frigolit i plast- eller lätta zinkkrukor som ni förstår. Då kan krukorna bli för lätta så att de hela tiden välter vid minsta vindpust.)

I mina krukplanteringar vid Huset har jag börjat använda långtidsverkande gödsel i pelletsform. Jag tycker det funkar jättebra! Speciellt när man inte alltid ens vattnar regelbundet. Då är det ännu svårare att hålla reda på när man använde gödning senast.

Jag målade en kruka turkos. Vår glasveranda är nämligen svagt, svagt turkosmålad på insidan, och jag tänkte att det kunde vara trevligt att binda ihop ute med inne litegrann.

Pelargonen heter Admiration och kommer från Rockdala Handelsträdgård. Det här är tredje sommaren jag har den så jag borde väl tänka på att föryngra den med skott kanske. Med i krukan sitter en gulbrokbladig murgröna och en liten rosenstänk, Hypoestes phyllostachya.

*

Boktips om pelargoner efterfrågades för en tid sedan.

Här har vi ett, Susanna Roséns nya pelargonbok för bokförlaget Semic.

En bra grundbok om man vill veta mer om alla de olika sorters pelargoner som finns.

Ett stort plus är Eivor Rasehorns fantastiska foton. (För den som inte känner till Eivor sen tidigare kan berättas att hon har fotograferat en mängd hund- och kattböcker också.)

Utsikter

Det var då värst vilket uppehåll det blev. Mycket jobb och alldeles för mycket att tänka på är boven. Huvet surrar av tankar och ideér och egentligen hade jag nog kunnat skriva fyra inlägg om dagen bara för att rensa hjärnan. (Istället har jag terroriserat maken med mina ideér. Bara jag öppnar en trädgårdstidning eller frökatalog så rymmer han fältet just nu.)

I går hade vi hällande regn hela dagen och nu har äppelträdens blommor nästan regnat bort. Förra helgen hade blomningen precis börjat. Då såg det ut så här tidigt om söndagmorgonen när jag såg ut genom arbetsrummet/gästrummets fönster:

Och från sovrumsfönstret hade jag den här utsikten, blommande fruktträd på tre tomter i rad:

Det var så himla kul att läsa alla kommentarer jag fick på förra inlägget. Jag har funderat jättemycket på gult sedan dess och varför det är en så svår färg. Jag tror att jag har kommit på varför jag själv har haft så svårt för gult i trädgården. Men mer om det en annan gång.

En till utsikt från vårt hus.

Det här är vad jag ser idag när jag sitter vid min bärbara vid matsalsbordet och tittar ut genom fönstret:

Uteplatsen under tak (som fanns här när vi flyttade in) och syrénhäcken (eller bersån snarare) som kantar den på en och en halv sida.

Det här sitter jag också och funderar mycket på. En del av mig känner sig instängd av att inte se fritt ut. En annan del tycker att det är en lättnad att slippa se det knallblåa bostadshuset som en av grannarna har. När jag måste jobba i Huset (rita eller skriva) så sitter jag nästan alltid vid matsalsbordet med den här utsikten. Men jag kan inte bestämma mig för om jag trivs med syrénen eller ej.

(Det vill säga; jag vet att jag inte trivs med syrénberså, men jag trivs med syrén.)

Ja det var lite funderingar en lördag morgon.

Idag kommer det inte bli ett dugg gjort, för maken har smittat mig med hosta, halsont och feber. Får väl tillbringa resten av dagen med att fundera vidare. Och jaga vita flygare ska jag förresten göra också.

Färgfunderingar och årets första skadedjur

När vi flyttade in var det här hörnet under äppelträdet bara en sörjig gegga. Flera års äppelskördar hade fått ligga kvar och ruttna, häcken (till vänster utanför bild) och äppelträdet var inte ansade på flera år. Förra årets urklippning av äppelträdet och nedklippningen av häcken gjorde att vi har fått tillbaka gräsmatta här, eftersom ljuset äntligen når in. Och de två rododendronbuskarna vid vedbodens vägg bär nu massor av knopp.

För några veckor sedan klippte/sågade vi även ner flera 4 meter höga vildskott från häcken som trasslat sig in i och bredvid rododendronbuskarna. Först igår upptäckte vi att det även växer en ros här nere, precis där det lilla staket är. Vi har överhuvudtaget inte sett den tidigare, trots att det nu är snart två år sedan vi köpte huset! Ska bli roligt att se om den också kommer att sätta knopp i år.

På bilden ovan ser man också forsythiabusken. Från fönstret där jag sitter nu ser jag tre, alla grannar har en också nämligen. Bara en, och alla planterade mitt på gräsmattan. Bortsett från de tre jag ser från det här fönstret så har grannarna till vänster, till höger och ovanför vårt hus också varsin. Såg man ett flygfoto på samhället just nu skulle det förmodligen vara gulprickigt.

När vi flyttade in sa vi "den ska bort". Jag gillar inte gulblommande växter. Maken gillar inte gulblommande växter. Av hävd och gammal vana liksom.

Men så står man som igår och tittar på sin tokblommande forsythia och på de tulpaner som fortfarande blommar i halvskuggan under den...

... och får den där känslan av att det här är ju så vackert att jag kan lägga mig ner och dö nu...

Nåja... Forsythian lever inte säker trots att de där tulpanerna behagade stå där och vara vackra. Men jag kan inte låta bli att laborera med tankar om en riktigt, riktigt gul vårrabatt också. Påskliljor, sibirisk nunneört, gulblommande kejsarkrona, vivor... ja det finns flera tidigblommande vårblommor i gult. Så om forsythian blir kvar där den står så kan det nog bli något sånt i framtiden. En gulexplosion.

*

Inte bara rosen vid vedboden har dykt upp i år, utan även dessa liljor. De har plötsligt kommit fram där vi rensat bort alla vildplommonskott. Har ingen aning om vad det kan vara men de måtte ha trivts bra någon gång i tiden, för de kommer lite här och där borta vid rabarberlandet. Iallafall en knopp har jag sett, så det lär väl visa sig vad det är.

Snyggt hålade blad har de också. Och bovarna syns på bild här:

Liljebaggar. Massor. Maken har röda fingrar nu. 

Äkta män får röda fingrar när deras hustrur står och hoppar jämfota, viftar med armarna och skriker "Döda!!!"

Få - färre - färst

I min egen trädgård har jag få. 

Men det kunde ha varit värre, de kunde varit färre, 

nu har jag iallafall en, eller två...

Fritillaria Imperialis - Kejsarkrona - under ormhasseln

Drömmen om ett böljande hav är svår att nå.

Men det hade varit värst, om jag var den som haft färst

nu har jag ju iallafall en, eller två...

*

Glädjande nyhet till alla som liksom jag saknar ordet färst i svenska språket; jag hörde på radio att det bara är att börja använda det. Det är en helt korrekt böjningsform och kommer följdaktligen att skrivas in i akademins ordbok så fort det blivit tillräckligt vanligt. Ungefär så. I sammandrag. Tjoho!