Bara lite mer blommor

Årstiden tillåter inte så många andra fritidssysselsättningar än trädgårdsarbete, inte här hos mig iallafall. Jag tjatar om sorkarna som äter upp allt - men det är verkligen fruktansvärt vad de förstör. 

Att ta några översiktsbilder går inte, ateljéns baksida ser ut som ett katastrofområde, så det får bli ett kollage av närbilder istället.

Den lilla rabatten närmast vår uteplats är som vackrast nu på våren. Här blommar gullvivor, som villigt frösår sig och som jag delar och flyttar så att de hela tiden blir fler; smalbladig lungört, som är den lungört som har renast blå blommor; och den helt underbara ljusrosa primulan med nästan röda blad och stjälkar. Primulan är inte sådär jättepigg på tillväxt, så jag har bara delat den en enda gång. Jag ska nog köpa till några plantor, jag tycker det är urläckert med det rosa/vinrödgröna mot det ljusgula och klarblå. Båda primulorna (både gullvivan och den andra) verkar också klara sig relativt ostörda av sorkarnas framfart.

Och så måste jag svara på Annas fråga i föregående inlägg också. :-)

Min vita pojke är en chokladtabbymaskad siames.

På bilden nedan är han nästan bebis fortfarande, bara fem månader gammal. 

Maskfärgen och ränderna på benen mörknar när de blir äldre, nu när han är vuxen är hans nosrygg orangebrun i tonen och ränderna i panna och på ben mjölkchokladfärgade.

My boy, the polarbear, is a chocolatetabbypoint siames. In this picture he is only five months old. The points darkens when they get older.