Halvfärdig weekend

Mera bröderna Lejonhjärta. Det ösregnar ute och är ännu vackrare idag. Vill bara sitta här under trädet och titta.

Gammelträdet (nedan), det som vi hittat med på bild redan 1936. Ungefär tre meter bakom trädet börjar grannens tomt. De har en riktig sagoträdgård, inte som våran som än så länge bara är gräsmatta och några svartavinbärsbuskar. Regnet gör att trädet snöar. Jag kanske ska sätta mig under det här istället..?

Our appletrees in the rain. For me this is poetry.

Och så lite vardagsrealism:

Vi köpte Huset för snart ett år sedan. En sak som bra var att de vi köpte av hade påbörjat en renovering. De hade t.ex. dragit fram nya ledningar för varm- och kallvatten till köket. Bara att koppla in. Varmvattenberedare hade de också ställt en inne på toa. Bara att koppla på. Och vi har under våren förväntansfulla förberett oss för att äntligen fixa ett fungerande kök med varmvatten, diskmaskin, fläkt (tänk att kunna steka mat igen) och en diskbänk som man kan stå vid utan att knäa. Rördragningar är inte min starka sida, sa den annars så händige maken. Så vi började med att ta dit en rörmokare för att vara helt säkra på att vi inte skulle koppla något fel.

"Hmm... " sa rörmokaren. "Hmm..."

"Ja...?"

"Det där går inte!"

"Vadå?"

"Ja du kan inte sätta den där på där utan ändra den där, den är för gammal, du måste byta allting"

"... eeeh?"

Han försvann en stund, sprang i trappen (flera gånger; upp, ner, upp, ner), han gick ner i potatiskällaren (och slamrade), han lyfte på locken till brunnarna utomhus, stod och ryckte i rören på toan (länge). Och så kom han tillbaka och såg jätteglad ut:

"Ja, du får ta upp här (viftade med armarna över hallgolvet) och här (viftade med armarna över köksgolvet) och sen här (viftade med armarna över golvet i arbetsrummet). Där (stirrade koncentrerat in i vardagsrummet) troooor jag inte ni behöver bryta upp nåt."

"Men, vad pratar du om?" 

"Ja ni köpte säkert huset för att ni tyckte det var charmigt med ett gammalt hus - men det här går inte, ni måste bryta upp golven överallt. Riv upp dem bara. Ring mig sen."

Slutsats: Bra med nya rör. Mindre bra med gammalt avloppssystem.

När rörmokaren gett sig av, jag slutat att hyperventilera (jag menar, vaddå - bryta upp mina gamla trägolv?) och maken fått hmm:a litet för sig själv en stund, så beslöt vi oss för att inte prata mer om det. Den dagen.

Nästa dag var det bara att börja. För allvarligt talat - det ser t.o.m jag att det där avloppsröret är semiantikt - bättre att fixa det nu än om tre år när vi renoverat klart resten av köket. Eller hur? 

Maken lyfte på några brädor i hallen och kunde konstatera att det ser fint ut under, och sen satte han igång med köksgolvet, som är det enda golvet i huset som inte är i original. Det ska vi ändå måla, så det kändes liksom minst dramatiskt att starta där. (Och med lite tur behöver inte hela golvet brytas upp - är det bara fint under så räcker det med ett par kvadratmeter just över avloppsröret.)

När han plockade fram tunga cirkelsågen insåg jag att jag förmodligen skulle göra bättre nytta i ett annat rum där jag inte kunde fungera som distraktion med mitt pipande.

Det tog ungefär 10 minuter och sen slutar sågen ljuda. Inifrån köket hörs först ett väldigt mumlande och sen någon som skriker: "varför finns aldrig de verktyg jag behöver när jag vill ha dem???"

Jag uppfattade det som en retorisk fråga, så jag brydde mig inte om att svara, men jag gick in i köket och lyckades ta följande bild; maken som försöker bryta upp köksgolvet med en skruvmejsel.

Stora verktygslådan var kvar hemma (andra "hemma"). Så fortsättning följer. En annan dag.

Tur att man har lite äppelblom att glädja sig över.