Om att föra trädgårdsdagbok

De första tre åren med egen trädgård hade jag en ganska ambitiös trädgårdsdagbok. Till och med lite präktig kan jag tycka så här i efterhand. Jag skrev inte så mycket i den men ritade glatt upp varenda sak jag gjorde och varenda sak som hände. Som en röd tråd genom sidorna löper glädjen att se de saker jag sått eller planterat växa och utvecklas. Som nybörjare finns det många funderingar också. Man studerar hur växter beter sig när de beskärs eller toppas. Man planterar lökväxter på fel djup och undrar varför de aldrig kommer upp.

Varför slutade jag med de där anteckningarna som är så trevliga att läsa nu flera år senare..?

En förklaring kan vara att våran trädgård då såg ut så här:

a = uteplats på gjuten betongplatta

b = bergtall med underplantering av 12 buskar lavendel

c = tre buskrosor

d = kryddland

e = häck av ölandstok planterad för att skyla redskapsskjulets grund något.

Med bara några buskar och ett kryddland i trädgården så kommer man verkligen nära det man odlar. Och tid att studera det som växer har man också.

Tio år senare såg trädgården ut så här:

a = uteplats på gjuten betongplatta

b = växthus

c = kryddland

d = tre komposter

e = pergola med vintersquash (och grönsaksland)

f = sparrissängar

g = åkermark utanför tomten

Det finns även ett par rabatter med perenner, fruktträd samt ett flertal buskar. Hallon och bärbuskar finns förstås också. Alla bruna markeringar på skissen är sittplatser. Trädgården är ca 450 kvadratmeter stor.

Vid det här laget ser min trädgårdsdagbok ut så här:

En olinjerad anteckningsbok i A4 som sida upp och sida ner är täckt med planer och "att-göra-listor".

Det ser inte så roligt ut för ögat, men dagboksanteckningarna är lika roliga att läsa varje år. Första fikat ute, vipan, lärkan och fiskgjusens ankomst. Dagen då julrosen slagit ut första blomman. Årets första sparrisskörd.

En stor nackdel i mitt trädgårdsanläggande har växthuset varit. Det har varit nästan lite för trevligt att sitta där inne i värmen och kura skymning med lite ost och vin (med anteckningsboken framför sig på bordet) istället för att krypa på knä ute i mörkret och rensa ogräs.

Växthuset har annars varit min största experiementverkstad. Bortsett från tomater (som vi måste ha) så har jag testat olika saker varje år.

Ett år såg det ut ungefär så här:

Ingången till vänster i skissen och strax innanför den ett planteringsbord med plats för krukor och jordsäckar under. Nederst till vänster i bild ett hopfällbart bord (och två stolar). I vänstra delen av växthuset är marken klädd med trätrallar och det odlas i stora krukor. Den högra består av jordbäddar.

Just det här året har jag noterat följande växtlista:

Tagetes i mörka hörnet, Tomater, Två gurkor, Bailika (flera), Paprika, Aubergine (flera olika sorter), Kiwano (i kruka), Oliverna i sina krukor, Jikama (tre st, i kruka), Sesam (både i jord och i kruka, test), Mexikansk tagetes där den får plats.

Jo, så hade vi ju två vinstockar då också. Så kloka var vi att vi hade planterat dem utanför växthuset och lett in stammarna genom hål i grunden, men det tog ändå alldeles, alldeles för mycket plats i ett växthus på bara 14 kvadratmeter.

Det här året, 2004, var sista året jag förde trädgårdsdagbok, för redan då hade vi börjat få problem med sork. Pergolan utanför växhuset var det första som försvann, den rasade mer eller mindre ihop av alla gångar i jorden. Våra stora vackra bambubuskar försvann, alla lökväxter. Grönsaker gick inte att odla längre.

Idag är de flesta perennerna försvunna också och glädjen i att odla har de senaste fem åren varit i det närmaste obefintlig.

Men... nu har jag ju en ny trädgård att sitta tänderna i. Den vid huset. Lika liten, och lika mycket ett oskrivet blad som den här vid ateljén var när jag kom hit. Jag tror att mitt sorgearbete över det jag förlorat är klart. Jag ska börja på en ny trädgårdsdagbok. (Ja, en del finns ju redan här i bloggen, men jag ska skaffa mig en i papper också, där jag kan rita också, och tänka högt lite mer utförligt än vad jag brukar tillåta mig här).

Det här inlägget skulle egentligen ha illustrerats med flera gamla foton jag letat fram som visar hur vår trädgård vid ateljén har ändrats genom åren. Men när jag skulle scanna diorna så var plötsligt dia-tillsatsen till scannern försvunnen. Det är händelsevis ingen därute som är synsk och kan tala om för mig var vi lagt den? (Förresten så är en sockerskål i nysilver, en speldosa i form av en klocka och min låda med broderigarner också försvunna. Synsk? Någon?)

I lådan där diascangrejjen brukar ligga låg plötsligt det här pappret istället. Ett ransoneringskort förmodar jag.. :