Ja, tänk, jag hann med lite ogräsrens idag. Äntligen. En timma i kryddlandet och en liten stund vid pionerna.
I kryddlandet har all malört förvunnit, till och med den romerska som jag annars måste hålla efter varje vår. På vissa ställen man sticker ner ogräsjärnet i jorden är det bara tomt under. Ena salviaplantan kommer nog inte klara sig, den stod helt löst, inte en rottråd under. Inte konstigt den ser vissen ut. Lavendeln ser däremot ovanligt fin ut. Gillar väl milda vintrar kan jag tänka mig. Och ogillas av sorken.
Yesterday I found this peace of embroidery made by my father many years ago. In the long cold winter evenings before I was born, my father and mother used to embroid together (guess they had no television back then). Father made pillowcases and mother monograms on linnen.
I think I will find use for this piece of family history, but I don't know in what way yet...
Igår när jag sökte efter den försvunna påsen med lädersnuttar hittade jag det här broderiet i mitt tygskåp. Det är gjort av min far innan jag föddes.
Igår när jag sökte efter den försvunna påsen med lädersnuttar hittade jag det här broderiet i mitt tygskåp. Det är gjort av min far innan jag föddes.
När jag växte upp låg alltid två kuddar i soffan, den ena med ett enkelt korsstygnsbroderi med rosor som pappa också hade gjort, och så denna med svanarna. Den här hade en ganska bred ram av mossgrönt sammetstyg runt. Jag tyckte att det var den vackraste bild jag hade sett. Och så var det så himla mysigt att ligga i soffan och pilla på sammeten också, och att låta fingertopparna "räkna" korsstygn.
Sånt man somnade gott av när man var fyra.
Nu när jag ser den igen så förstår jag plötsligt varför jag hade den där historien om de tolv svanarna som favoritsaga. Ni vet den där med 12 prinsbröder som blivit förtrollade till svanar och en stackars flicka (deras syster?) som sitter på nätterna och stickar tröjor av nässlor till dem för att en nässeltröja är enda sättet att bryta förtrollningen? Om jag minns rätt var det en av prinsarna som fick en tröja som inte var färdigstickad, så han blev bara till hälften prins igen.
Den här bilden måste ha påverkat mig enormt.
Har plockat ner den i Hus-kassen. Sånt som ska till stugan. Tror nog att jag kan hitta på nåt där med den... Vore den lite större skulle jag sy två grytlappar av den.
I mitt kryddland växer inte bara kryddväxter utan några få perenner också. Just nu blommar akleja för fullt, och så dessa nätnävor. Det var den första perenn jag och maken köpte och planterade tillsammans. Lite småtrevligt att den finns kvar och förökat sig så.
2 kommentarer:
Hej lilla ek!!!
Ja de är skärholmen, mycke skräp är de där men jag bara va i behov av fina tallrikar hi hi...
kram linda
Tack för att du hälsade på min blogg! Kul att hitta hit och läsa om din fars svanar. :)
Och vilken vacker vallmo!
Skicka en kommentar