2009-04-17

Prunus maackii & serrula

Ni var nyfikna på vad det var jag hade planterat. 
Busken är ett glanskörsbär Prunus serrula. Det finns bara en anledning att jag valde just det här trädet (det kan bli 5-7 meter högt - men jag kallar det buske eftersom den är flerstammig), och det är barken. 


På mitt lilla exemplar kan man redan ana vad det är som gör den så vacker, den blir starkt kopparfärgad och glänsande. Jag har placerat den så att den kommer att synas från både matsal och vardagsrum, och den kommer att bilda ett av kryddträdgårdens fyra hörn.
Blommar gör den också, med körsbärsblom i vitt. Bladen är gröna och långsmala. I skissen nedan kan ni se ungefär vilken form den kommer att få som vuxen; det P. serrula längst till vänster.


I mitten av skissen är trädet som krävde den rejäla planteringsgropen. En näverhägg, Prunus maackii. Även det här trädet köptes för barkens skull, men också kronformen var viktig vid valet. P. maackii får en ganska rund och samlad krona. Till höger i skissen syns näverhäggen om hösten, den får en klart blekgul färg. (Precis... gult är inte fult!)

Barken är lite glänsande även på näverhäggen, men färgen är gulaktig. Just denna kallas Gulbarkig näverhägg. Om man tittar noga på bilden nedan så ser man att den även gör själ för namnet näverhägg, barken kan skikta sig litet...


Näverhäggen blommar i maj och blommorna ser ut ungefär som på vanlig hägg, men blomklasarna är glesare och framför allt kommer de inte alls lika tätt på trädet. Efter blomningen följer små svarta bär.

P. maackii ska vara relativt snabbväxande. Det passar bra för den ska nämligen skyla det här (nedan); en lekplats som plötsligt har blivit blickfång från vår tomt i och med att staden har fällt ett par träd och tagit bort ett stort buskage inne på lekplatsen.


Vi hade ingen aning om att det låg en lekplats där förräns ett par månader efter inflyttning. Det täta buskaget gjorde att man knappt hörde barnen heller. Nu hör man dem väldigt bra.
Jag tror att anledningen att de rensade upp så var att lekplatsen kvällstid hade blivit samlingsplats för det lokala moppegänget. Ljusskygga individer de där tonåringarna... ;-)

Gropen jag grävde var betydligt större och djupare än vad som behövdes till själva trädet. Anledningen var att jag ville plantera det ungefär där rabatten med flera sorters höstastrar och renfana låg. Jag fick gräva en hel del för att få bort alla rötter. Vet inte riktigt hur jag ska göra runtomkring här sen, men det syns ju tydligt att den bara jorden bara väntar på att bli odlad i, så i sommar ska det bli fullt med blommor för snitt där. 

4 kommentarer:

Lisas torp sa...

Oj, vad du jobbar med grävning och allt!
Vilket spännande träd, som mera ser ut som en buske på teckningen!

Alltid så vackert med blommande träd. Kan den häggen vara släkt med häggmispeln, som har gles vita blommor, men doftar?

Jättespännande att få lite kunskap om lite ovanliga träd!
Så vackert körsbärsträdet blir i hörnet av kryddgården!Vad ger det för typ av körsbär? Sura, mörka, eller tvärtom?

Så skönt med lite ledighet och att kunna fixa i trädgården just den här tiden!
Men vilken otur med lekplatsen så nära. Jo, jag vet - härute i parken har jag ju också lekplats och man kan inte ha fönstren öppna när det leks...hm...!

Ha en jätteskön fredag!
Kramar
Lisa

Lisas torp sa...

...nu ser jag också den antikfärgade primulan!! Åh, så vacker och tulpanen! Så milda sköna färger på båda! Är tulpanen redan utslagen? Jisses du!
Lisa

Marie//Tekla Maräng sa...

Åh du har köpt ett sådant där barkträd som är så snyggt. Fingrar alltid på det när jag är på Zetas, det är verkligen glansigt så namnet är verkligen passande.
Busken däremot har jag inte lagt märke till förrut, verkar också att bli en snyggis.
Kan du gå rak fortfarande efter allt grävande?
Trevlig helg marie:)

Har du något bra förslag på pelargonbok?

Lilla Eken sa...

Lisa:
Nej, häggen är inte alls släkt med häggmispeln. Men visst, en aning likhet finns ju. :-)
Körsbären tror jag blir klarröda, väldigt, väldigt små och helt oätliga.
Tulpanen har varit helt utslagen sedan långfredagen. Nu börjar de andra också öppna sig såg jag. (Det går för fort nu!)

Marie:
Vill man "bara" ha bra bilder och utförliga beskrivningar på olika sorter så är Sanna Roséns böcker bra. Veronica Wägners pelargonbok "Älskade pelargoner" vet jag att många har som favoritbok.
Min favorit har jag plötsligt helt glömt namnet på och hittar inte på Bokus heller. Ska kolla upp det och återkommer!

IDAG är jag faktiskt lite mör... det blev en del grävning igår med...